Tana Kirkos (bakgrund)

Rollspel: VVT
Land: Kandor
Rang: Aes Sedai
Högsta rang uppnådd: Ledarinna
Ajah: Grå
Bunden till: Kazayah an’Dorna

Bakgrund

Tana Kirkos är en oerhört lugn person. Hon grips oerhört sällan av panik och har gärna en lugnande inverkan även på andra. Hela hennes person utstrålar harmoni och livsglädje, men även en vishet som vida överstiger hennes jämnåriga.

Hon är oftast för sig själv, men känner sig ändå inte ensam. Hon kan vara social och utåtriktad när hon är i rätt sällskap, då hon kan vara riktigt talför, men annars är hon ganska tystlåten av sig och föredrar sina egna tankar framför tanklöst pladder.

Tana är mycket känslig, dels för sinnesstämningar och energier, men även känslomässigt. Hon avskyr när träd huggs ned och hon vägrar att äta kött, eftersom hon föredrar djur som sällskap framför människor. Om någon skulle få för sig att reta henne blir hon oerhört sårad.

Om det uppstår en konflikt brukar Tana vara den som är i mitten och försöker få parterna sams igen och hon är mycket sällan upphov till konflikter själv. När andra mår dåligt mår hon dåligt. Hon är den folk går till när de har problem, för att hon är en mycket god lyssnare.

Hon läser mycket, ofta och gärna, allt hon kan komma över. På sätt och vis är böcker hennes allra bästa vänner. Hon lärde sig läsa mycket tidigt och eftersom hon har ett utmärkt minne har åtskilligt fastnat under årens kopp och hon är mycket allmänbildad.

Hon föredrar att göra saker i sin egen takt, vilket ofta gjorde hennes föräldrar vansinniga. Lovar hon att uträtta en syssla så gör hon det, under sina egna villkor och när hon själv känner för det. Hon är inte lat, bara bekväm av sig.

Tana har långt, kastanjebrunt hår, vilket bleks till färgen av ljus sirap på sommaren. Hennes ögon är grå och milda. Näsan pekar uppåt lite grann. Ansiktet är ganska runt, med mjuka linjer. Hon avskyr all sorts sportslig aktivitet och har samtidigt ett mycket gott öga till mat och godsaker, men trots det är hon knappast överviktig.

Hon är runt 5,5 fot lång. Tendens till envishet och att hon vet bäst, vilket inte sällan är fallet. Tar avstånd från all sorts fåfänga, särskilt de typiska silverbjällrorna människor från Arafel envisas med att ha i håret. Hon ser inte någon funktion för dem och klippte ett flertal gånger bort dem ur håret när hon var liten, vilket hennes mor alltid grämde sig över. Till slut lät de henne gå utan.

Tanas mor, Brigid, är en bestämd kvinna som vet vad hon vill, och i synnerhet vad alla andra också ska vela. Hon klagar gärna på andra, men tycks aldrig inse sina egna fel och brister. Vill jämt att hemmet ska vara skinande rent, men hjälper mycket sällan till att få det så på egen hand. Det brukar istället vara Tanas buttert vänliga far, Almehr, och Tana som förväntas sköta hushållet när modern arbetar i sin lilla affär, eftersom Tanas två storasystrar båda är utflugna ur boet. Tana avskyr att städa, och ser helst till att hon slipper. Som hon ser det finns det viktigare saker i världen än att städa.

Tana var ofta sjuk som liten. När hon blev äldre blev hon bättre, men i tonåren började hon få feberanfall och tvingades till sängvila lite då och då. Dessa anfall hade en tendens att inträffa i anslutning till att hon mirakulöst lyckats slippa undan att behöva städa. Hennes mor och far blev lika förvånade var gång det hände, men de visste inte HUR det hände.

Till slut insåg Tana, med hjälp av det hon läst i så många böcker under årens lopp, att hon var tvungen att fara till Tar Valon. Hennes feberanfall kunde bero på Kraften, eller möjligen Helas av den, och Tana tänkte utforska denna möjlighet. Åtminstone var det ett bra svepskäl för att få bege sig hemifrån.

Fadern körde henne i vagn till Shol Arbela där de försökte hitta en Aes Sedai på väg till Tar Valon, men det slutade med av att hon tog farväl av sin far först vid Luagde-bron utanför Tar Valon. Sedan hittade hon på egen hand till Vita Tornet. Dels för att tornet helt dominerade stadsbilden och kunde användas som riktmärke, men till stor del var det på grund av alla kartor hon studerat i sina dagar.

Till slut stod hon i någon sorts väntsal i Vita Tornet, och plötsligt var hon inte längre fullt lika säker på sig själv längre…

%d