AST5d – Zoe
Zoe Davenport går i femman och är skoltidningens chefredaktör. Det är ett viktigt jobb. Hon är lite nervös inför sitt GET-prov i Astronomi eftersom hon tycker att det är ett lite svårt ämne, men kul och hon vill gärna fortsätta läsa det igen nästa år. Om inte annat för att hon vill få minst ett Över förväntan, för hur ska hon annars kunna få läsa Ufologi nästa år? Hon hade sett fram emot att läsa det ämnet i flera år nu.
Hon behöver inte vänta alltför länge innan hon ropas upp. Med fjärilar i magen följer hon efter examinatören in i det lilla rummet. Första instruktionen är att rita en genomskärningsskiss över en komet. Det var inte svårt alls, så hon är färdig på mindre än fem minuter. Kärna, svans, koma… is och grus och sådant ritar hon ut också, skriver sitt namn på och sedan lämnar in.
”Mhm,” svarar examinatören och ger henne nästa uppgift, som var betydligt svårare. Att rita av stjärnhimlen. Zoe stönar lite för sig själv, men lyckligtvis har hon ganska bra koll på ded olika stjärnbilderna, så hon ritar de fyra stjärnorna i Pegasus, stjärnorna som bildar ett W i Cassiopeia, Orion med bälte och svärd – hon skriver ut vad stjärnorna heter också, och att lägsta stjärnan i svärdet i själva verket är en nebulosa. Triangeln kommer med, Svanen, så många av Zodiaken hon kan komma ihåg, Andromeda med sin galax, Ursa Major och Minor, Canis Major och Minor, Lyran… Det är en mycket detaljerad skiss, lyckligtvis, eftersom hon inte har lika stor koll på södra halvklotets bilder. Visst, Södra Korset kände hon ju igen, och Eridanus…Visst ja, hon hade ju glömt Plejaderna! Hon rättar snabbt till sitt misstag på norra halvklotet. Det tar en stund till att gå igenom de olika stjärnorna och deras placeringar så att det blir så rätt som hon överhuvudtaget kan klara av.
När hon är färdig och ska till att pusta ut så får hon ingen chans. Hon hinner knappt hämta andan innan hon får nästa uppgift. Den här gången måste hon först lära sig en trollformel för att framkalla illusioner. Var det den som O’Reilly var så förtjust i, kanske? Zoe blir lite intresserad och gör sitt bästa för att lära sig den så snabbt som möjligt. Det tar ändå vad som känns som evigheter innan hon lyckas få fram en version av solen som hon är nöjd med. Så ska hon göra det skalenligt också! Matematik som aldrig varit hennes starka sida!
Okej, först Merkurius. Liten, ser ut som månen med kratrar och grejer. Den får ligga närmast solen. Venus är täckt av moln, och den är större och nummer två i ordningen. Jorden är så gott som lika stor som Venus, och den har hon ju sett massor av gånger. Tellus, med sin Luna. Så var det då den mindre, röda Mars med vita poler och de två månarna Phobos och Deimos. Sedan är det den stora, stora, randiga Jupiter med sin röda fläck och en drös månar. Europa, Io, Ganymedes… Åh just det, det är ju ett asteroidbälte mellan Mars och Jupiter, bäst att ta med. Hmm. Saturnus har ringar och en massa månar. Hon lyckas inte komma ihåg namnen på riktigt alla, men det går rätt bra i alla fall. Uranus har också lite ringar, sedan Neptunus som verkar blågrön… och till sist Pluto med Charon, även om Pluto inte klassas som en planet längre. Omloppsbanorna får hon till ganska bra i alla fall.
När hon är färdig är hon redo att gå till sin sovsal och snarka i en vecka. Examinatören har antecknat och tecknar slutligen åt henne att hon kan gå. Med lättade kliv går ravenclawflickan ut.