Kurator? Beh! Vidrigt!

Session Start: Tue Oct 03 20:38:10 2006
[20:37] *** Now talking in #tom

[20:56] <sparv> Elias vet inte riktigt vad han skall tro om den där skolkuratorn, men eftersom det ändå var Marlow som bad honom att gå dit så tänker han ge det en chans i alla fall. Fast han förstår verkligen inte vad det är meningen att han skall göra. Med likgiltig min kollar han sig i spegeln, och ser till så att luggen ligger som den skall innan han går iväg mot kuratorns rum. när han kommer fram lutar han sig mot väggen bredvid dörren, efter en snabb knackning, och väntar rätt otåligt på svar.

[21:01] <Traxy> Eftersom Tom ändå var på benen, då han precis hängt upp en avslappnande kinesisk tavla på väggen, så går han och öppnar dörren och släpper in pojken som väntade utanför. “Hej,” hälsar han och sträcker fram en hand. “Tom.” Han visar på en stoppad stol som Elias kunde sätta sig på om han ville. “Försöker få lite ordning här,” säger han förklarande med en gest åt några pappkartonger som stod runtomkring. “Hur kan jag, uh, hjälpa till?” Det lät jättefånigt, men han hade inte arbetat på en skola förr.

[21:08] <sparv> “Elias Woodrow”, säger han och skakar kort hand med mannen. “Professor Marlow tyckte att jag skulle gå hit”, säger han lite syrligt och tycker väl inte att det var en av Marlows bättre idéer fakiskt. Elias synar honom svagt misstänksamt medan han funderar på om han borde säga något mer. Som vanligt efter skolan har han på sig ett par stuprörsjeans, mörkblå idag, svarta converse och en svart- och vitrutig skjorta.

[21:15] <Traxy> “Varför tror du att hon tyckte det skulle vara en bra idé?” Tom har både kammat och rakat sig sedan han klivit upp ur sängen på morgonen, så han ser riktigt presentabel ut. Han har på sig en ljusblå skjorta, lätt uppknäppt och utan slips, och ett par mörka byxor. Han hade aldrig riktigt förstått det där med att traska runt i klädnader. Det kunde ju förvisso bero på att han varit ytterst omagiskt de första 11 åren av sitt liv.

[21:23] <sparv> “Jag vet inte. Vad är du bra för egentligen?” Han granskar golvet framför sig och funderar på vad han skall göra här egentligen. Nu tycker han mest att det hela är meningslöst, och borde använt tiden till att hångla med typ Mary eller någon.

[21:25] <Traxy> “Ibland kan det vara bra att prata med någon utomstående om man har problem med något, eller mår dåligt. Eller mår bra, det går ju också.” Fler borde komma och prata med honom när de var glada, tänk så trevligt det hade varit då? Men det var väl som bussbolag – folk hör bara av sig för att gnälla, inte för att hylla någon som förgyllt dagen åt en. “Kanske trodde hon att du inte mår bra?” föreslår han.

[21:38] <sparv> “Åh, jag förstår inte varför hon skulle få för sig något sådant”, säger han lite halvsarkastiskt och funderar på om han bara skall ta och gå. Han gillar ändå inte att prata om sina problem, speciellt inte med sådana han inte känner över huvud taget. De kan ju knappast förbättra specielt mycket. Hur någon kan ösa sina problem över en helt främmande människa fattar Elias verkligen inte.

[21:46] <Traxy> Så, pojken hade trots allt en rätt bra aning om varför läraren skickat dit honom… Men det är klart, alla var ju inte redo att prata om sina problem. “Inte jag heller, men å andra sidan har jag aldrig träffat henne,” svarar han med ett snett leende och fortsätter oskyldigt, “Kanske är hon en sådan person som oroar sig över sina elever och ser problem där inga egentligen finns?”

[21:55] <sparv> Elias vet inte att de förmodligen har träffats, för han tycker att Marlow ser rätt mycekt yngre ut än Tom. “Jag skulle inte tro det”, säger han och rycker lätt på axlarna. Han kan inte tänka sig att hon oroar sig för speciellt många elever, och att hon sett problem som inte funnits har han aldrig varit med om. Förutom den där gångn då hon tyckte att han ställde till problem och gav honom strafftjänst. Då hade hon faktiskt överreagerat en aning, fast det var längesedan.

[22:06] <Traxy> “Inte den typen, va?” Nej, alla var inte särskilt begåvade när det gällde att handskas med folk, den saken var klar. Han tycker att det känns alldeles för krystat att sitta ner och prata med killen, så han reser sig upp istället och går bort till en låda. Ur den tar han fram vad som egentligen är inramade kvalifikationer, men som han inte kände för att sätta upp. Han lägger dem därför åt sidan och verkar leta efter något. “Såå, vad pysslar man med på fritiden på Hogwarts nuförtiden?” Ah, han hittade den! Föremålet han tar ur lådan är en boll. En liten, hård boll som var förvånansvärt lugn, med tanke på att det varit en dunkare. “Slog mig av kvasten en gång,” förklarar han. “Sabla grej.”

[22:16] <sparv> Hade han föreslagit att de skulle sitta ned och prata hade Elias plötsligt kommit ihåg läxan i örtlära som han verkligen måste göra. “Åh, gillar man inte quidditch och inte är en plugghäst finns typ ingenting att göra. Om man inte vill gå med i hejarklacken vill säga.” Hans ögon smalnar avsevärt när han får syn på dunkaren, och han ser riktigt missnöjd ut.

[22:22] <Traxy> “Hejarklacken?” svarar Tom och slänger bollen över ena axeln, så att den dunsar ner i en annan låda. “Har de en hejarklack nuförtiden? Med pompoms och allt?” Herregudars, ibland gick det utför med saker och ting! “Jag antar med andra ord att du varken är en plugghäst eller quidditchentusiast, eller intresserad av en karriär som drillflicka. Jag klandrar dig inte!” Usch, hejarklackar! “Finns det verkligen inget annat att hitta på? Har alla hobbyklubbar avskaffats?”

[22:31] <sparv> “Det har aldrig funnits någon passande klubb. Jag surfar.” Elias’ missnöje börjar bli rätt tydligt nu, och så här starkt har det inte varit på länge. Som vanligt när han blir sur börjar han fundera på något bra sätt att visa det på, och planer innehållande förhäxade ägg börjar växa fram i hans huvud.

[22:39] <Traxy> “Ah, då är det inte lätt.” Varken surfande på nätet eller på surfingbräda fungerade ju här i krokarna, tråkigt nog. Inte för att han brukade använda Internet i någon högre utsträckning, men ändå. “Har du någon favoritstrand?” Nej, han tänkte inte ge upp, och surfa hade han faktiskt försökt sig på.

[22:50] <sparv> “Så länge det finns vind bryr jag mig inte om stranden så mycket.” Han rycker lätt på axlarna och tillägger sedan “och jag förstår verkligen inte varför bara trollkarlssporter är tillåtna på Hogwarts.” Sjukt mesigt att inte tillåta sådant. Säkert bara för att lärarna är mesiga ochinte förstår sig på annat än töntquidditch.

[22:54] <Traxy> “Det har jag också alltid undrat. Skulle det vara så farligt om folk fick spela t.ex. fotboll om de nu kände för det?” Eller kampsporter. Fast kanske var det något att diskutera med rektorn – att se till att införa lite mugglarsporter. Han skulle ju kunna vara instruktör själv, till exempel, även om Traxy inte skulle kunna det för fem öre OFF. “Trångsynt och tråkigt. Hjälper ju inte dem som inte är sportintresserade alls, visserligen, men… ja.”

[23:07] <sparv> “Hemskt som fan förmodligen. Mina kusiner skulle nog inte ha något emot att få rida på Hogwarts, fast min bror är dum i huvudet och tror att quidditch är allt.” Elias tycker väl ändå rätt bra om Avery, fast han gillar inte det där med att han är så quidditchfixerad riktigt.

[23:14] <Traxy> Åh, ridning skulle vara kul! Fast ja, det är klart, hästar kostade ju en hel massa pengar att sköta om, är klart, och det var en skola och skolor hade en budget att gå efter. Men skulle de inte kunna höra med någon i Hogsmeade? Fanns väl någon med hästar där som elever kunde få besöka ibland? “Sportfåne? De är väl roliga att prata med? Finns ju bara ett samtalsämne för dem, blir enormt tråkigt att lyssna på i längden.” Okej, han själv var något av en sportfåne, men han var åtminstone medveten om hur fånig och enspårig han kunde låta, särskilt om han pratade med sin syster.

[23:22] <sparv> Han blir faktiskt riktigt sur nu, för det är bara han som får säga sådant om Avery. “Jag är i alla fall glad att jag har en bror kvar”, fräser han och är mycket nära att gå sin väg, men gör av någon anledning inte det. Elias’ humör har faktiskt blivit mycket bättre jämfört med hur det var i ettan och tvåan, men det är fortfarande inte helt lätt att förutsäga.

[23:26] <Traxy> Elias hade tydligen aldrig hört talas om uttrycket ‘allmänna ordalag’. Det var ändå fascinerande vilka humörsvängningar han kunde uppvisa. Det fick honom att fundera på om det inte vore värt att ge honom såna där algpiller han hört skulle kunna hjälpa just sådant, men det säger han ingenting om. Vad menade han med att han har en bror kvar? Tom hade aldrig haft en bror, så han förstår inte riktigt vad som åsyftas. Han nickar lite, för att ha syskon var ju alltid trevligt. Ibland, i alla fall. De hade allt haft sina duster när de var yngre, han och Tamara. Särskilt med tanke på hur överbeskyddande han varit mot henne när hon varit tonåring och börjat intressera sig för pojkar. Han var glad att hon faktiskt förlåtit honom sedan dess. “Ja, de kan vara ett bra stöd,” säger han till slut. Eftersom han är helt ny, så har han inte hunnit höra några rykten riktigt än, eller haft en chans att höra med elevhemsföreståndarna om det var något han borde känna till. “Går ni i samma elevhem?” Det var förbluffande svårt att få honom att höja rösten. Att försöka provocera honom hjälpte inte heller.
Session Start: Tue Oct 10 19:53:11 2006
[20:02] <sparv|borta> Elias är fjorton och behöver knappast någon större anledning att bli arg. Ett förslag om några jävla algpiller skulle för övrigt gjort honom förbannad. “Ja, det gör vi”, svarar han med tydlig irritation i rösten och ser på mannen. Vilken fruktansvärt intressant fråga. För övrigt är han rätt glad att Tom inte klarat av att tolka vad han sagt rätt. Sjukt skönt.

[20:04] <Traxy> “Trivs du?” är hans enkla fråga. Att Elias verkade irriterad gjorde honom inget. Man kan inte vinna över alla. Kanske borde han höra sig för med pojkens elevhemsföreståndare om det var något han borde känna till om Elias’ bakgrund, som kunde hjälpa honom att förstå honom lite bättre.

[20:08] <sparv|borta> “Nej, självklart inte”, svarar Elias och tycker faktiskt att frågan är rätt korkad. Det är inte som att han ser ut att gilla Hogwarts speciellt mycket, det är han helt medveten om. I förbifarten gör han en mental notering om att det här är den absolut sämsta idén Marlow kommit med, någonsin.

[20:10] <Traxy> “Hur kommer det sig?” Det fanns många orsaker till att man inte trivdes, trots allt. “Är det något annat elevhem som lockar mer, eller är det skolan som sådan som känns fel?”

[20:18] <sparv|borta> Elias rycker bara på axlarna. “Måste gå nu. Jag har läxor att göra.” Han bryr sig inte riktigt om att komma på en bra ursäkt, för även om han hade gjort det hade det ändå varit rätt tydligt att han inte tänker dela med sig mer av sina tankar.

[20:22] <Traxy> Aha, så han hade kommit åt ytterligare en nerv på honom. Det var ganska intressant, faktiskt. “Ja, jag tänker inte uppehålla dig mot din vilja, om du trodde det. Trevligt att träffas.” Dörren var inte öppen, men den var åtminstone inte låst, så det var bara att traska därifrån om han kände för det.

[20:38] <sparv|borta> Att säga det rakt ut är ju bara osmakligt. Elias nickar stelt innan han går mot dörren, efter ett kort “detsamma”. Han försvinner rätt snabbt ut och går iväg för att leta upp Marlow och säga exakt vad han tycker om hennes idéer. Eller kanske inte exakt vad han tycker, för det vågar han fan inte.