RIK3c – Angel & Sanjeev

Start of #RIK buffer: Sun May 15 01:39:00 2005

[23:12] <Angfiel> Sylvia sitter på sin lilla kudde på golvet i en bekväm ställning inför meditationen. Angel sitter också där i samma ställning mest för att hon kopierat läraren mer än att Sylvia sagt åt henne att göra det.

[23:14] <Traxy> Sanjeev har lagt ifrån sig sin penna och block, och har satt sig som läraren också. Skulle de meditera? Det brukade han inte göra, direkt, men han hade en farfars farbror som varit fakir i Calcutta. Han sluter ögonen, för det har han för sig att man ska göra om man mediterar.

[23:22] <Angfiel> “Det är bra, blunda båda två och slappna av. Vi ska göra en lugn avslappningsövning innan vi börjar. Kom ihåg att inget vi kommer uppleva här tillsammans kan skada er vad ni än ser” hon pratar i ett lugnt rogivande tonläge som många av hennes professor kollegor nog skulle bli förvånade av att höra. “Spänn era fötter hårt, spänn dem… spänn och slappna sakta av och känn hur avslappningen sprider sig genom dem. Ni känner hur avslappningen sakta kommer. Spänn sen vaderna, spänn dem, spän… och slappna av. Känn hur den sköna känslan sprider sig ut” hon fortsätter likadant över hela kroppen tills de, förhoppningsvis, är avslappnade båda två. Angel gör som Sylvia säger och känner nästan direkt hur hon slappnar av helt i hela kroppen eftersom.

[23:28] <Traxy> Sanjeev tycker att professorn verkar något underlig, men eftersom hon trots allt var professor så visste hon säkert hur man skulle göra för att göra det ordentligt. Alltså spänner han och slappnar av muskel efter muskel, tills hela kroppen är “skönt och behagligt avslappnad”.

[23:36] <Angfiel> “Nu vill jag att ni tänker er en säker och behaglig plats. Det är en trygg plats där ingen kan göra er illa” Sylvia fortsätter med sitt lugna sätt och Angel ser trädet utanför Hogwarts framför sig. Det precis vid sjön men det ser lita annorlunda ut eftersom allt runtomkring är som vita suddiga skuggor, ungefär som att ingen kan ta sig in eller ut. Hon känner sig helt säker i alla fall.

[23:40] <Traxy> Sanjeev tänker sig lustigt nog dammen vid Taj Mahal. Det är folktomt i hans syn, och det är bara han, det spegelblanka vattnet och det vackra templet som existerar där. Han känner sig både glad och trygg där.

[23:44] <Angfiel> “Föreställ er nu att ni omslut av ett gott ljus, det kommer aldrig att skada er utan ni kommer finna trygghet i ljuset. Kom ihåg att ingenting ni är med om på resan kan skada er, ni är alltid trygga”

[23:53] <Traxy> Hur skulle det kunna skada dem om de bara sitter och tänker? undrar Sanj, som föreställer sig hur ljuset omsluter honom på det där trevliga sättet professorn förklarat.

[00:00] <Angfiel> “Föreställ dig att du går nedför en trappa med tio steg. För varje steg räknar du ner bakifrån (10 till 1) och tänker att du sjunker djupare och djupare ner i en skön och behaglig avslappning. Riktigt KÄNN hur du blir tyngre och tyngre!” Angel tänker sig trappstegen och viskar när hon räknar ner dem. Hon är lite orlolig för vad som ska hända men föreställer sig ljuset igen vilket hjälper.

[00:02] <Traxy> Sanj viskar inte, utan föreställer sig bara att han räknar ner medan han traskar ner för trappan. För varje steg han tar blir kroppen tyngre och tyngre, vilket är en underlig känsla. Han är dock alltför avslappnad för att riktigt bry sig…

[00:03] <Angfiel> “När du kommer ner till sista trappsteget och kliver av det är du i ett stort bibliotek med en massa hyllor överallt. Gå runt bland hyllorna och titta på alla böcker, tills du kommer fram till en hylla som du känner igen som din egen. Se hur den ser ut – är den av trä, metall, eller annat material? Stor? Liten? Mörk eller ljus? Betrakta böckerna i den. En del är gamla och slitna, andra helt nya och moderna, och alla ser olika ut. Vissa är och alla ser olika ut. Vissa är stora och tjocka, andra tunna. En del är kanske klädda i läder eller annat. En del har titlar på okända språk, andra förstår du.”

[00:07] <Traxy> Biblioteket för Sanj ser ut ungefär som det på Hogwarts. Fullt av stora, mörka, dammiga bokhyllor är det. Han går runt mellan dem och hoppas låta bli att stöta på Madame Atrox. Han verkar vara själv där, vilket får honom att känna sig lite lugnare till sinnes. Han vandrar vidare och kommer till slut till en hylla av mörkt, nästan svart, trä, full av böcker. Han kikar på dem, och undrar om någon av dem innehåller några bra recept.

[00:09] <Angfiel> Angel går genom hyllorna med böcker, det är som ett enormt bibliotek som hon var på när hon var liten och bestämde sig för att läsa alla böcker i hela världen. Hon hamnar framför en hylla som hon direkt känner igen vilket är lite läskig om hon inte varit inne i det. Hennes bokhylla är smal men hög, en bra bit högre än de andra hyllorna faktiskt. Den är gjord i ljust trä och ser prydligt organiserat ut, inte ett dammkorn eller en bok som inte är på sin plats.

[00:11] <Traxy> Att hans hylla ser lite indisk ut är inget han tycker är konstigt. Naturligtvis gjorde den det! Han hade inte förväntat sig något annat, faktiskt. Bokhyllan är rätt prydlig egentligen, även om böckerna verkar stå lite huller om buller. Vad skulle de göra nu? Sanj fortsätter kika på sina böcker.

[00:13] <Angfiel> “Se på böckerna riktigt ordentligt. Är det någon som drar ögonen till sig? Någon som liksom står ut lite i bokhyllan? Ta fram den boken! Titta på den och alla detaljer. Är den tjock eller tunn? Stor eller liten? Gammal eller ny?”

[00:15] <Traxy> Sanjs blick drar sig genast mot en liten, ganska tunn bok som nästan ser ut att bestå av blad. Det kunde den väl ändå inte göra, heller? När han tar fram den ser han istället att det är typ näver eller något den är gjord av. Det står ingenting på den, men på framsidan finns någon sorts tecken han inte kan tyda.

[00:21] <Angfiel> Angel drar handen över en rad med böcker och fastnar för en brun läderinbunden bok som är normaltjock. Texten på boken är på runskrift som det verkar och hon kan inte tyda det ordentligt. “Öppna den och bläddra bland sidorna och se vad du hittar. En bild, ett minne, eller en text. Tänk på att det du ser i boken hände för mycket länge sedan och inte kan göra dig illa. Oavsett om det du ser är positivt eller negativt så har det hänt. Förlåt och gå vidare. När du är färdig ställer du tillbaka boken igen. ”

[00:25] <Traxy> Sanj öppnar sin bok och kikar ned i dess tjocka sidor. Det är bilder där, bilder som får honom att minnas… han kan inte låta bli att rodna. Det han såg var en massa lättklädda damer med spjut i händerna! De verkade vara i en djungel av något slag… “Amazonas”, tänker han och rodnar ännu mer när han inser att HAN SJÄLV är en lättklädd dam! Jösses, hade han varit en amazon i ett tidigare liv?!

[00:28] <Angfiel> Angel stryker med handen över framsidan innan hon öppnar den sakta någonstans i mitten. Hon ser en stor kraftig man klädd i en pälsliknande kappa som står och spejar ut över ett snötäckt landskap. Hon ser en skugga i horisonten och mannen tar upp sitt horn och blåser hårt i den. Angel minns att det är ett krig som pågår mellan deras stammar och hon är utsänd att speja efter dem. Nu måste hon snabbt ta sig tillbaka till byn för att vara där när fienden anlände. Angel blir riktigt uppspelt av tanken på att han, den mannen hade varit hon. Hon slår sakta igen boken och ställer tillbaka den.

[00:31] <Angfiel> “Ni har nu fått en glimt av ett tidigare liv. När ni har ställt tillbaka böckerna vill jag att ni ska tänka på en kär vän ni har idag. När ni tittar upp på eran bokhylla ser ni en bok som sticker ut? Någon bok som drar till sig eran uppmärksamhet? Ta fram boken och titta på den. Den kan tala om för er om ni har träffat denna vän i ett tidgare liv. Fortfarande kan inget skada er.”

[00:32] <Traxy> De skulle visst ut och kriga eller något, verkar det som… Dock känner han att det började nästan fresta på lite att se på alla halvnakna damer (tonåring som han är), så han slår snabbt ihop boken och ställer tillbaka den i hyllan. Istället väljer han ut en stor, tung bok som står ut. Den är läderinbunden och ser riktigt förnäm ut. När han bläddrar i den ser han till sin förvåning att han är godsägare i södra USA under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet! Det finns en kvinna på godset som han tycker är mycket vacker… hon är vit, fast egentligen är hon svart… Han förstår inte riktigt hur det går till, men när han bläddrar framåt några sidor så har de barn och grejer! Skandal, egentligen! Kvinnan är visst en slav, ju! Och han är… politiker? Det var märkligt. Han tyckte ju inte alls om politik! Kvinnan han älskar känner han igen… det är ju Bandhura! Han fortsätter bläddra runt i boken ett tag till innan han ställer tillbaka den i hyllan.

[00:40] <Angfiel> Angel tittar upp mot hyllan men ser ingen utan måste titta ner igen för att få syn på en bok som sticker ut en bit. Boken är kolsvart men inbjudande och hon slår upp den. Hon ser två små barn som sitter och leker vid en brasa, de är riktigt söta. Hon själv sitter på en gungstol och stickar… ‘men jag kan ju inte sticka’ tänker hon samtidigt som det kommer in en man i rummet. En blond man med ett sött ansikte som matchar barnens utseende perfekt. Hennes man och hennes barn men hans ansiktsuttryck var konstigt bekant… Hon rodnar djupt när hon inser att det är en viss slagman i gryffindors quidditchlag. Hon slår igen boken och ställer tillbaka den igen.

[00:42] <Angfiel> “När du ställt ifrån dig böckerna och är beredd att återvända ska du tänka dig att du går tillbaka uppför trappan. För varje trappsteg blir du lättare och lättare tills du är framme vid din trygga plats igen”

[00:42] <Angfiel> Angel går sakta upp för trappen igen och är snart uppe vid sjön och det stora träden igen.

[00:43] <Angfiel> “När du är tillbaka till din speciella plats räknar du baklänges från tio till ett och för varje siffra blir du mer och mer vaken och att du ska vakna upp utvilad och minnas allt du varit med om, tills du når ett och slår upp ögonen.”

[00:46] <Traxy> Med något förundrade steg går Sanj tillbaka uppför trappan, nästan svävandes. Det hade varit en mycket underlig upplevelse, det här, men inte en otrevlig sådan. Han hade varit amazon! Häftigt. Fast inget han kanske direkt kunde prata med sina kompisar om… När han är tillbaka framför Taj Mahal tänker han sig från 10-1 och slår sedan upp ögonen, och gäspar nyvaket.

[00:49] <Angfiel> Angel slår tillslut upp sina ögon och sträcker lite på sig, det kändes nästan som att hon hade haft en konstig dröm. Hon rodnar igen när hon inser att hon faktiskt varit gift med Avery i ett tidigare liv. Men inte behövde man gifta sig med samma person igen?

[00:50] <Angfiel> Sylvia ler stolt på hennes lilla elevskara. “Det var då sannerligen utomodentligt gjort, 10 poäng till er båda” säger hon och hon är stolt över att hon varit så duktig att de förstått allting.

[00:50] <Traxy> Sanj ser också något generad ut, och undviker att se på Angel. Hade hon också varit amazon eller något sådant? Vad kunde hon ha sett? Han hade i alla fall sett Bandhura, och det var ju positivt i alla fall… Han ser upp mot professorn och ler sedan lite bortkommet.

[00:52] <Angfiel> “Då var det här året slut och vi ses förhoppningsvis nästa år också” inte för att hon tvivlar, vem skulle inte vilja komma till hennes vackra klassrum och ha letion med henne igen? befängd tanke. Angel nickar och säger hej då till professorn. Hon nickar mot Sanj också innan hon springer iväg till sällskapsrummet för att berätta få Aileen om hennes tidigare liv. Tänka sig, en viking.

[00:54] <Traxy> Sanj ler lite försiktigt mot Angel innan hon försvinner iväg, innan han tackar för sig hos den knepiga professorn och försvinner iväg han också. Till biblioteket, faktiskt. Han ville veta mer om amazoner…