KVF123 – Amadeus, Caligula, Gareth, Lydia, Otto, Richie

**** BEGIN LOGGING AT Sun Jan 05 17:28:54 2014

<Leffe> Det är nästan mitten av mars, några dagar efter för att vara helt exakt, och professor Proteus Pimley sitter uppflugen på en kateder där han, trots sin längd på ca 190, dinglar lite med benen och väntar på att eleverna ska dyka upp till lektionen. Det han egentligen gärna skulle göra är att sitta ute på en filt men det är lite för kallt för det fortfarande även om snön inte direkt låg som ett tjock täcke över slottet fortfarande. Lite trist för han har hellre riktig vinter än det här vädret (och Leffe projicerar inte alls det dumma Sverige-vädret i vinter på Hogwarts, nope).
Eleverna hade fått veta förra lektionen vart de skulle vara så att de skulle kunna hitta rätt eftersom det hörde till ovanligheten att de hade teoretiska lektioner i just det här ämnet. Nästan så att Proteus trivs med de fåtal gånger han får återgå till lite mer traditionell undervisning.
Han hälsar på eleverna som kommer in med ett leende och ett hej, eleverna vet vid det här laget att han är en glad och relativt snäll professor som gärna ger duktiga elever en massa poäng. Så det lönar sig att vara lite duktig på de här lektionerna till skillnad från andra ämnen. Proteus försäker nämligen sitt bästa att inte vara som surmörten Vellarvo.

<Leffe>Caligula Strange tycker att det är roligare att ha praktisk lektion i kvastflygning av den enkla anledningen att han älskar ämnet och väldigt gärna flyger när han har chansen. Eftersom ettor inte fick ha egna kvastar så fanns det inte så där jättemånga chanser att faktiskt flyga på skolan. Han ser så fram emot när han kan susa omkring på planen, när den inte var bokad redan, och flyga omkring på sin egna kvast och öva Quidditch med sina elevhemskamrater i Slytherin. Även med andra också eftersom han blivit vän med en del från andra elevhem också. Kanske att han till och med skulle komma med i laget redan i tvåan?! Han vågar inte riktigt tro det men han hoppas av hela sitt hjärta. Han kommer nästan först till salen och går därför in och sätter sig på en bänk lite längre fram och hälsar på professorn ganska avslappnat eftersom han lärt sig att just Pimley verkade föredra att bli hälsad på just på det sättet och Caligula är bra på att anpassa sig efter vad andra vill för att själv kunna få fler fördelar.

<quiwi> Förra lektionen hade Otto Heppenheimer från Slytherin pustat ut. Det hade varit en lång, kraftig utpustning som var alldeles fylld utav ren och skär lycka. Varför? Jo, på grund av det faktum att de skulle ha en teorilektion. Pojken avskydde höjder och trots att de inte befann sig högre upp än någon/några meter ovanför marken blev han rädd av att sitta på kvasten.
Det kändes helt enkelt inte säkert nog, och säkerhet var viktigt. Nu är i alla fall Otto på väg mot den fantastiska teorilektionen med ett brett leende på läpparna och när han kommer in i klassrummet slår han sig ned bredvid en elevhemskamrat. Han är inte helt säker på om man ska anteckna eller inte, men plockar till slut upp ett pergamentblad och en fjäderpenna ur axelremsväskan
han burit med sig.
Han hälsar på professorn och börjar sedan diskutera något intressant med bänkkamraten.

<wheevil> Gareth Catterfall är en pojke som helst inte går på teoretiska lektioner som kräver att han lämnar in läxor eller antecknar. Han lär sig inte genom att anteckna, för det betyder att han inte kan koncentrera sig lika mycket på att lyssna. Han lär sig desto bättre bara genom att lyssna. Gryffindorpojken kommer ihåg det allra mesta man säger till honom. Vad han vet så har de i alla fall ingen skriftlig läxa som ska lämnas in till den här lektionen, vilket ger honom ett problem mindre. Han anländer till lektionen tillsammans med sin kusin Parker. Trots att de såklart ser någorlunda ut så är kusinerna någorlunda lika. Båda har ögon som liknar varandras och liknande blont hår som är lite åt det lockiga hållet. Sedan är det såklart en hel del skillnader också, där den mest avgörande fysiska olikheten är att Parker inte är kille. De båda kusinerna kommer in, hälsar exakt samtidigt på professorn och väljer sedan en plats ganska mycket i mitten, mest för Parkers skull eftersom hon inte är överdrivet förtjust i teorin inom ämnet, mest för att hon inte är intresserad av saker som kvastvård eller quidditch.

<WIW> En annan som inte är speciellt överlycklig angående vädret på Hogwarts just nu är Amadeus McDee. Han har tappert på sig sin halsduk i grönt och silver när han är utomhus, men tråkigt nog mer för att den är snygg än för att det är kallt och han behöver skydda sig från eventuella snöbollar. Han kommer gåendes genom korridoren med väskan på ryggen, förberedd med anteckningsmaterial och allting. Pojken med det svarta, rufsiga håret tycker att det är ganska kul med teori i kvastflygning, trots att det är svårt att sitta still ibland, men det gäller ju allt när man måste sitta still för hans del. Att vara utomhus och flyga på kvastflygningslektionerna tycker han inte heller är så dumt, men hans höjdrädsla gör det lite jobbigt att flyga, och att då få visa att han kanske kan något utan att behöva se sina rädslor i ögonen tycker han är skönt. Han kliver in i klassrummet, hälsar glatt på professor Pimley som han vet är ganska cool, med ett “Hej, professorn” varefter han ser sig om efter en ledig plats. Han sätter sig relativt långt fram bredvid en annan slytherinelev, och plockar upp lite grejer som han tror kan behövas. Sedan pratar han med sin bänkkamrat fram till dess att professorn sätter igång med själva lektionen.

<Traxy> Richard Sennet tycker det är väldigt synd att de inte är ute och flyger i dag, men å andra sidan, om vädret är kasst så får man väl finna sig i att vara inne, även om man är ung och har spring i benen. Den brunhåriga pojken släntrar in i klassrummet och ser sig om. Blä, två Slytherinare. Det enda han egentligen har emot Slytherinare är att han själv är från Gryffindor och därför MÅSTE ha något emot Slytherin – det var en av de första sakerna han fick lära sig – för egentligen ser han inget större fel på dem, men man vet ju aldrig. Det kan ju faktiskt variera mellan olika personer. Som tur är så är ju Catterfall där också, så han är åtminstone inte själv bland alla gröngölingar.

<Malil> Hufflepuff-ettan Lydia Wiliams kommer gående igenom korridoren, det svarta håret är som vanligt uppsatt i en ordentlig fläta. Lydia såg fram emot dagens lektion, då de för en gångskull INTE skulle behöva riskera livet genom att vara ute och flyga. Teori kändes säkert och bra. Förutom säkerheten med att vara nere på marken ansåg Lydia att det skulle bli skönt att slippa gå ut i det kalla mars-vädret. Hon kliver in i salen, hälsar snabbt på professorn och sätter sig i utkanten av ett gäng Hufflepuff-elever som hon känner igen från sälskapsrummet. Trotts att hon var nere på marken ville hon gärna hålla sig nära folk hon faktiskt kände lite.

<Leffe> När eleverna trillar in och en elev sätter sig längst fram så sitter Proteus glatt och småpratar med eleven en stund innan det verkar som att alla eleverna har hittat till klassrummet och det börjar bli dags att börja. Proteus är inte så att han alltid måste börja sina lektioner prick på minuten när de egentligen ska utan väntar hellre några få minuter tills de flesta eleverna har dykt upp. Det brukar vara lättast så eftersom annars var han tvungen att ta om så mycket saker för han vill gärna att eleverna ska hänga med.
”Så nu verkar alla ha kommit så då ska vi nog ta och sätta igång.” säger han med något höjd röst så att den ska färdas genom hela klassrummet. Inte lika högt som han ibland måste skrika ute på gårdsplanen för att höras. Det är tur att det finns drycker mot heshet för han fick användning för dem ganska ofta i just det här yrket.
”Är det någon här som vet vad Drakboll är för nått?” frågar han och förväntar sig att den som känner sig manad och den som kan ska säga det. Man behöver generellt inte räcka upp handen på hans lektioner.

<Leffe> Caligula säger genast hej till Amadeus som sätter sig bredvid honom och småpratar tills professorn får klassrummet att tystna. Att Caligula älskar kvastflygning är ingen hemlighet och han hjälper gärna sina klasskompisar, oavsett elevhem, om de brukar ha problem. Så det skulle inte förvåna hans spelare om han gett en del pepp-talks till Amadeus om just där här ämnet om den andra pojken är lite höjdrädd.
När professorn ställer sin fråga så blir Caligula lite förvirrad eftersom han vet ju vad det är men det var lite svårt att förklara i bara någon kort mening om det var det som professorn ville. Därför säger han bara ”Det är en lek, sir!” Antagligen kan andra elever fylla på med mer information än så.

<quiwi> Professorn börjar tala och unge herr Heppenheimer ger honom sin fullständiga uppmärksamhet. Han vet att om det ska finnas någon chans till ett bra betyg i kvastflygning behöver han lyckas på teorilektionerna eftersom de praktiska lektionerna var helt uteslutna. Hur som helst vet han inte vad drakboll är, inte mer än att det är något man leker med kvastar, men säkerligen skulle någon annan kunna upplysa honom alldeles strax.
Han plockar upp fjäderpennan och skriver Drakboll med en elvaårings oläsliga handstil och fnissar lite när en elevhemskamrat säger att det är en lek. Jo, det gav ju mycket information. Han antecknar i alla fall, ”lek” och antecknar även vad de andra eleverna säger eftersom det kan vara bra att minnas inför kommande lektioner. Om de hade teori på något innan det praktiska momentet fanns det kanske en chans att lyckas bättre.

<WIW> Amadeus vänder blicken mot professorn när han börjar prata, och blir glad när det ställs en fråga som han inser att han kan svaret på. Han hör Caligula, som han vet är väldigt duktig på det här med kvastflygning, säga att det är en lek. Han väntar inte på att få ordet utan fyller i med: “Det finns ett fånglag och ett slaglag!” för att komma med den lilla information han har. Han vet inget om var sporten kommer ifrån eller liknande, men vet hur det går till och har sett sin syster spela det med sina vänner flera gånger där hemma. På grund av sin höjdrädsla har hade aldrig själv deltagit, men han tycker det verkar roligt, och hoppas att de kanske ska leka drakboll på någon kvastflygningslektion framöver. Varje gång han flyger verkar det ju faktiskt bli mindre och mindre läskigt.

<wheevil> Tyvärr är inte Gareth den som tar för sig speciellt ofta, och så är det även idag. Han vet lite om drakboll, för det är ju ändå typ som en lek, men det är ingenting han själv har prövat på. Det vore väldigt intressant, och han hoppas på att det är något som dyker upp senare. En av slytherineleverna längre fram säger ungefär vad han själv hade kunnat säga, så nu är det absolut onödigt för honom att säga något. Nåja, det kanske kommer något tillfälle under lektionen då han kanske kan svara på någon fråga eller visa sig duktig på något annat sätt. Det är inte direkt så att han är så bra på att uttrycka sig, och han kan inte alltid så att han kan få till en bra förklaring på så få ord som möjligt. Förhoppningsvis så kommer han om inte annat att lära sig tillräckligt mycket för att kunna ge en bra förklaring senare.

<Malil> Drakboll… Lydia hade hört talas om det, eller läst om det någon gång. Men nu när hon satt i salen ville hon inte göra bort sig. Hon var ju inte säker på vad det var och då kunde hon lika gärna vara tyst och bara lära sig från någon som visste! Hon inser då att hon inte hade plockat fram något att anteckna på, hon dyker snabbt ned under bänken och börjar rota efter pergament och en fjäderpenna. Hon hittar det förvånansvärt fort i sin stökiga väska, och reser sig snabbt upp för att fortsätta lektionen. På väg fram från under bänken slår hon i huvudet, en smäll hörs i salen och när hon slutligen kommer upp är hon helt röd i ansikten. Hon stirrar intensivt ned i bänken, hon hoppades så innerligt på att ingen märkt något.

<Traxy> Drakboll har han väl hört talas om, men Richie räcker inte upp handen eller ens bryr sig om att svara. Han måste ju försöka visa sig lite ”too cool for school” innan han förhoppningsvis kommer på bättre tankar när han är lite äldre. Dessutom, drakboll är liksom mesigt. Det är inte quidditch, och quidditch är han faktiskt riktigt intresserad av. Kanske inte att försöka komma med i elevhemslaget i tvåan, för det låter som en himla massa jobb, och orka? Smällen får honom att se sig omkring, men inget intressant verkar ha hänt, så han vänder strax tillbaka blicken till den långa, för att inte tala om långhåriga, professorn. Professorn är ju cool i alla fall, och Richie resonerar som så att coola män får tjejer, så han ska nog hålla ett öga på den här professorn för att se om han kan lära sig något. Inte om drakboll då, obvs.

<Leffe> När Amadeus lägger till information om sporten så tar Caligula tillfället i akt att rabbla lite fler saker han vet om ämnet. ”Och det finns slagmän som i Quidditch fast de gör inte riktigt samma sak och man har bara en boll och..” Caligula ska precis till att säga något mer när det härs en duns i klassrummet vilket får han att avbryta sig och vrida huvudet så att han ser vart ljudet kom ifrån. När han inser vad det var så får han en bekymrad rynka i pannan samtidigt som han ser lite oroligt på flickan. Hon verkar inte ha gjort illa sig så mycket men han tycker samtidigt synd om henne, speciellt eftersom halva klassen stirrar på henne.
”Ja, precis helt rätt. Men jag ska nog stanna er där så kan vi gå igenom en sak i taget.” säger Proteus för att dra till sig uppmärksamheten så att flickan inte behöver ha alla blickar på sig. Han minns att det inte var så roligt i den åldern även om han har vant sig vid sådant nu och tycker bara det är kul. Inte när han gjort bort sig i och för sig men även det kunde han ta med en mer klackspark idag än för tjugo år sen. ”Fem poäng var för de utmärkta svaren.” lägger han till och kliver ner från katedern för att gå till tavlan som hänger på väggen bakom.

<quiwi> Otto vrider även han på huvudet för att se efter vad som dunsat till men vänder sig sedan tillbaka och gör ett lyckorop i huvudet när han hör att Slytherin får poäng. Skoj skoj skoj! Han hoppas (såklart) att Slytherin kommer vinna i år, för det skulle vara häftigt att få vinna cupen under sitt första år på skolan. Och som det såg ut nu låg de väl helt okej till, antog han. Typ.
Han har fortsatt att anteckna det som sagts men nu är det ändå professorn som ska prata och då vet man ju att det kommer vara helt och fullt rätt. Något som eleverna sagt kanske är lite fel, och det är väl ändå dumt att lära sig fel saker.

<WIW> Amadeus vänder häpet huvudet mot det ungefärliga området smällen han just hörde kom från, och hinner se att det var en hufflepufflicka som slog huvudet i bordet. Han rynkar på ögonbrynen, det såg ut att göra ont. När Pimley börjar prata igen tittar Amadeus istället på honom, och faller helt för hans trick att leda bort uppmärksamheten från tjejen som slog huvudet i bordet. Woohoo, tio poäng till Slytherin, och fem tjänade Amadeus alldeles själv! Han ler mot Caligula, och vore Amadeus inte på en lektion hade han nog försökt ge elevhemskamraten en high five. Han flyttar upp glasögonen på näsan och kollar ner på sitt anteckningspergament. Han har inte skrivit ett ord än så länge, men det är faktiskt en lektion om drakboll, det är inte som att han behöver anteckna. Och sådant borde lärarna faktiskt inte kolla och bedöma utifrån, Amadeus visade ju dessutom alldeles nyss att han visste något om leken. Han betraktar professorn och väntar på att han ska fortsätta prata, antagligen om reglerna i spökboll, antar Amadeus.

<Malil> Nästan alla blickar är vända mot Lydia och hon känner det välbekanta sticket i näsan. Hon gör allt hon kan för att inte börja gråta, inte för att hon har speciellt ont, men för att hon just gjort bort sig inför alla. När Professorn tar till orda blir hon oerhört tacksam. Blickarna vänds mot honom istället för Lydia. Hon greppar pennan och antecknar det eleverna sagt, hon hörde att Slytherin fick poäng vilket gjorde henne lite irriterad, men hon orkade inte tänka på det i just detta tillfälle. Lite diskret smyger hon upp handen i hårbottnen och försöker känna om hon fått någon bula. Det är en liten på gång men hon är inte allvarligt skadad i alla fall. Hon väntar på att Professorn ska fortsätta förklara Drakboll, för det Slytherin-eleverna sagt kunde väl inte vara allt?

<wheevil> En plötslig smäll får Gareth att vända huvudet åt det hållet. En hufflepufftjej som slagit i huvudet. Förhoppningsvis så gjorde det inte allt för ont. Han för automatiskt handen till huvudet och kliar sig lite. Sedan så försöker han vända uppmärksamheten framåt. Gareth känner att han blir en aning förvirrad över allt som killen säger. Det går lite för snabbt för hans smak och det är lite för mycket information på en gång. Han vill gärna ta saker ganska långsamt, och gärna en sak i taget. Det är tur att professorn avbryter henne. Förhoppningsvis så kommer professorn även att gå igenom allting en gång till, så att han är säker på att han förstår allting rätt. Det är vid sådana här tillfällen som han är väldigt glad att han inte antecknar, det hade han ändå inte klarat av. Dessutom så fastnar ändå en del av det han får höra, vilket ändå är bättre än ingenting. Tyvärr verkar det som att professorn ska använda tavlan till något, och under sådana här genomgångar kan inte Parker läsa åt honom. Så om det blir mycket text får han helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. Det vill säga läsa snabbt och slarvigt och hoppa över ord om han måste.

<Traxy> Tur att han inte gjorde ett verbalt lyckorop, för då hade ju alla icke-grönfinkar behövt himla med ögonen. Å andra sidan hade kanske de andra i samma elevhem skämts ögonen ur sig, så det hade väl gått på ett ut. Kanske kan de spela drakboll nästa vecka eller något sådant, för allt är ju egentligen bättre när det gäller kvastsporter om man får sitta på en kvast och flyga och visa sig på styva linan. Göra loopar och sånt, det är rätt häftigt, ändå. Det dumma är ju att Slytherin fått poäng här, men det är smällar man får ta om man vägrar delta i diskussionen.

<Leffe> Proteus plockar upp en vit krita från nederkanten av tavlan som sticker ut en bit för att bilda en liten hylla för sudd och kritor. När han känner att han har de flestas uppmärksamhet tar han till orda igen. ”Drakboll kommer från början från Bulgarien..” säger han och ritar en ring mitt på tavlan. ”Det gick ut på att man skulle hämta ett drakägg från en grotta. Det kanske låter lätt tycker ni men det var lite svårare än så.” Han gör en konstpaus och skriver ‘drakägg’ ovanför sin ring han ritat. Eleverna i drakologi skulle väl antagligen påpeka att drakägg generellt sett inte var runda som bollar men det bryr sig inte Proteus om för tillfället. ”Man skulle nämligen ta sig genom en labyrint…” han ritar lite streck som ska likna en labyrint uppifrån. ”Och inte nog med det så kom ett brinnande eldklot och jagade en i labyrinten som man skulle undvika. Ni har alla sett en Quidditchmatch så ni kan tänka er hur det skulle se ut om dunkarna dessutom brann.”

<Leffe> Någon som inte vet med sig av glädje är Caligula när han hör att de får poäng. Tio stycken totalt dessutom. Hade han vetat vad Amadeus tänkte så skulle han nog ha gjort den där high-fiven men nu har han tyvärr ingen koll på det och det är professorn som får hans uppmärksamhet. Det är svårt att inte lyssna på någon som nyss har gett en beröm genom att ge poäng. För varje gång en professor ger Caligula poäng känns det som att han får beröm för det han gjort. Beröm är inget han är bortskämd med direkt.
Nog för att han har testat på Drakboll men han hade ingen aning om var leken eller sporten kom ifrån. Flyga genom en labyrint samtidigt som man blir jagad av en brinnande boll lät inte sådär jättetrevligt. Caligula tycker att Quidditch är nog farligt som sport även fast han inbillar sig att han såklart skulle ha lyckats fånga det där drakägget och vunnit, om han nu skulle ha testat själv.

<quiwi> Wow, det som professorn berättade om låter riktigt häftigt, tyckte Otto. Han ritar av professorns drakägg och ritar dessutom något som ska föreställa en labyrint runt omkring. Han föreställer sig hur han blir jagad av ett eldklot när han flyger… just det, de skulle flyga också. Usch. Han tappade den tidigare funna spänningen och blev åter lite dyster, allt förstördes verkligen när man började tänka på själva kvasten. De kunde väl ha sprungit omkring på marken istället? Utan risk att skada sig. Han skriver ner det professorn sagt bredvid bilden för att inte glömma bort och fortsätter lyssna med idel öra. Det kan ju inte bli värre, eller hur?

<wheevil> Som tur är så verkar professorn faktiskt gå igenom allting grundligt och i en ganska normal takt, vilket gör Gareth glad. Dessutom är det enkelt att hänga med på tavlan, vilket är ännu skönare. Själva leken eller spelet eller vad det är verkar ganska komplicerat. Både en labyrint och ett brinnande klot. Det låter som att det kan göra ganska ont i fall man skulle misslyckas. Typ riktigt ont. I och för sig så skulle det säkert vara ganska spännande om man tog bort att klotet brinner. En vanlig dunkare låter liksom tillräckligt illa, eller spännande, beroende på hur man ser det. Bara för att han går i gryffindor så betyder det inte att han inte förstår när vissa saker är uppenbart farliga. Japp, han är en gryffindåre med i alla fall några hjärnceller på rätt ställe. De verkar ju nästan lite galna där borta i Bulgarien faktiskt, sådär på ett hörn. Trots att han själv inte dricker väldigt mycket te så är det kanske lösningen? Att sitta ned, dricka te, och typ tänka innan man kastar sig in i en labyrint för att bli jagade av något som brinner?

<Malil> Jagad av eldklot, i en labyrint, på en kvast, för att ta ett drakägg ifrån en drakgrotta… Kunde det bli värre?! Plötsligt känns Quidditch väldigt trevligt… Lydia antecknar snabbt allt som Professorn sa, det var ju intressant, men Lydia blev helt skräckslagen av att bara höra om detta. Hon gör ett försök till att rita drakägg och labyrint, men det blir ingen vacker syn. Plötsligt fick Lydia en hemsk tanke, tänk om de skulle spela drakboll under någon lektion! Lydia ville inte bli jagad av eldklot, eller flyga på en kvast för den delen… Förhoppningsvis skulle Professorn fortsätta förklara hur spelet utvecklats under åren, detta kändes livsfarligt och Lydia trodde inte att Professorn skulle utsätta eleverna för fara men man viste ju aldrig.

<Traxy> Ahh, DRAKAR! Nu börjar de komma någon vart här! Richie vaknar genast till liv och börjar lyssna. Kanske kan han till och med visa så pass stort intresse att han börjar anteckna lite grann … eller, rättare sagt, det gör han inte. Han försöker komma ihåg det i huvudet istället. Inte som att man får teoriprov i Kvastflygning, väl? Eller får man det?! Tanken skjuts raskt undan innan den hinner oroa honom alltför mycket. Bulgarien. Där är man bra på quidditch. Men drakboll med drakägg och labyrinter och eldklot låter ju tokigt skojigt. Ska de spela det här på skolan? Då är det ju definitivt synd att vädret var dåligt i dag!

<WIW> Bulgarien, drakägg, grotta, eldklot, labyrint skriver Amadeus på sitt pergament, och kopplar förvånat ihop vissa av dessa element med själva leken som sådan. Vad coolt att det härstämmar från något häftigt, och tänk om folk brukade dö och allt möjligt när de körde drakboll förr i tiden. Eller, det kanske är mest läskigt, men lite coolt kan Amadeus inte låta bli att tycka. Hoppas att de inte provar på den varianten på en lektion i alla fall. Han kommer inte på något mer att skriva för tillfället, utan kommer ihåg hur hans ord hänger ihop med varandra i huvudet och fortsätter lyssna på professor Pimley, han kommer säkert förklara hur alla gamla coola saker hänger ihop med hur leken leks idag eller något, och det är ju säkert intressant att höra. Amadeus har inga som helst problem med att sitta still idag, det beror på att han inte ens har tid för det när det handlar om saker han tycker är intressanta själv, men den kopplingen har elvaåringen inte gjort, utan är bara lättad över att han inte känner för att springa ett varv i klassrummet, minst.

<Leffe> ”Givetvis är det inte så man håller på med leken idag.” lägger han till med ett retsamt leende för han har noterat att en del elever såg nästan lite rädda ut. Han hade inga planer på att släppa lös brinnande eldklot på elvaåringarna direkt. Om Proteus visste hur kvastflygningen såg ut på Durmstrang skulle han nog sätta i halsen av förfäran dock. ”Fast i Bulgarien så visar man upp sporten då och då i sin ursprungsform när de har festivaler och sådana saker. Då är det bara de allra bästa flygarna som ställer upp på att visa upp den.” Han skriver upp ‘Ministeriet’ på tavlan och skriver under 1700-talet innan han fortsätter. ”Sporten slog igenom under 1700-talet för då valde Avledningen för Spel och Sporter att ändra den och göra en med… ja mindre våldsam version av spelet där man tog en massa från Quidditch också. Sporten fick behålla sitt namn som det hade haft från början så om ni pratar med någon från Bulgarien och säger att ni spelade Drakboll förra veckan kommer de nog kolla lite konstigt på er.” Proteus skrattar till lite lätt.

<Traxy> Om någon från Bulgarien försöker prata med Richie så lär de nog ha större problem än att Richie skulle ha spelat drakboll. Om inte annat så för att Richie inte kan bulgariska. Kanske om de pratat engelska, då går det ju, men de kallar nog det inte för ”drakboll” på bulgariska, så då vet de nog inte vad han pratar om. Det värsta av allt är ju att de INTE ska flyga i labyrinter med drakägg, jagade av eldklot. Säkert är det bara en vanlig boll de ska kasta mellan sig eller något sådant och det låter inte alls lika spännande. Tänk vad mesigt det är i Storbritannien ibland. Kanske borde han satsa på en karriär utomlands? Men som vadå? I och för sig, James Bond får ju åka runt hela världen, OCH han får dessutom tjejer JÄMT. Vad kommer hans elevhemsföreståndare säga om han dyker upp i femman på det där SYO-samtalet (som han hört att man ska få) och säger att han vill bli spion i Hennes Majestäts Hemliga Tjänst?

<quiwi> Han fortsätter att anteckna och känner att allt eftersom professorn pratar känns det bättre och bättre. Visst, kanske inte lika häftigt som den ursprungliga sporten, men om det var quidditchinspirerat hade han åtminstone lite mer koll. Lite. Han hostar till lite och tittar sig runt i klassrummet. Lugnt och skönt, till skillnad från praktiklektionerna. Det var väl inte direkt så tyst att man kunde höra en knappnål falla när professorn tystnade, men det var i alla fall ingen hetsig stämning, och det tackade Otto för. Han blev så lätt uppstressad. Hur som helst, quidditch var i alla fall överkomligt och om han bara fick ytterligare några veckor på sig skulle han säkert vara redo och helt bekväm med att flyga. Det hade visserligen gått mer än halva läsåret redan men äsch, en positiv inställning… som han saknade… skulle nog hjälpa till.

<WIW> “Ministeriet gjorde om på 1700-talet”, mumlar Amadeus väldigt tyst samtidigt som han skriver. Det var ju tur i alla fall, så fler ville spela, det är ju superläskigt om var och varannan som försökte leka en lek brann upp! Om han hade vetat vad professorn tänkte om att de visade upp sporten i Bulgarien hade Amadeus säkert blivit väldigt rädd, det är ju hemskt, tänk om någon DOG?! Men nu har pojken faktiskt ingen aning om att dessa hemskheter äger rum, utan antecknar det om quidditch och fnissar till när professorn säger det om bulgarerna. Han skulle också tycka att någon var konstig om den kom och sa att den riskerade sitt liv för något så onödigt.

<wheevil> Gareth blir nästan lite lättad över att man inte gör så idag. I alla fall inte här. Speciellt bra är det att professorn inte kommer låta dem flyga med något som brinner som jagar efter. Egentligen hade han väl säkert kunnat klura ut att de inte skulle behöva göra det, men med vissa professorer vet man aldrig. Han tycker dock att professorn kan gå in mer på detaljer kring vad man har gjort för ändringar så att han kan bestämma sig för vad han tycker om Drakboll. Om de har gjort det hela mesigt så lär han inte alls tycka om det så mycket nu när professorn gett honom så höga förväntningar. Liksom, något som potentiellt skulle kunna vara mer spännande än quidditch. Ja, för och häpna, det är inte varje dag den här pojken tänker att något kan vara mer spännande än quidditch, som ändå är en fantastiskt awesome sport som alla borde ha möjlighet att utöva om han fick bestämma.

<Leffe> Caligula skriver ner precis det som professorn skriver på tavlan, varken mer eller mindre. Om något mer var viktigt så skulle ju professorn skriva upp det, resonerar han. Så han tänker sig inte att han missar något på det sättet. Dessutom var det distraherande att skriva medan professorn pratade och då hörde han inte vad han sa i alla fall så det var lättare att inte skriva så mycket. Sedan glömde han alltid bort hälften men han skulle säkert bli bättre på det här med anteckningsteknik med åren så att även han kunde ha bra anteckningar när det började närma sig de livsviktiga GET-proven i femman. Enda anledningen att han ens skulle ha de proven i hjärnan är för att hans äldsta bror går sitt femte år och har faktiskt börjat stressa över sina prov, mest för att han är rädd att han ska bli utkickad om det går uselt. Caligula har lite högre ambitioner än så här i livet men han vet inte vad han vill bli, till skillnad från Richie hade han inga planer på att bli hemlig agent.

<Malil> Okej, så det var kanske inte så illa då. Om Ministriet ändrades under 1700-talet, var det ju länge sedan men spelade drakboll på det sättet, eller? Lydia är förvirrad. Hon antecknar allt Professorn säger och tänker att hon ju alltid kan fråga någon om hon sen inte förstår alls. Lydias tankar börjar sväva iväg, troligen skulle hon klara sig i livet UTAN att kunna drakbollens historia, men tänk om hon inte skulle kunna det! Tänk om allt var kört bara på grund av att hon inte förstod just denna lektion! Hon börjar få panik, men inser snabbt hur dum hon är, klart att hon skulle klara sig utan att kunna drakboll… Eller? Tänk om hon skulle bli avknuffad från sin kvast och dö bara för att hon inte visste hur man spelade! Lydia börjar kallsvettas och tittar desperat ut i rummet för att se om det finns fler som ser ut som frågetecken. Lydia tittar tillbaka på professorn igen och försöker koncentrera sig, hon vill inte dö.

<Leffe> Proteus fortsätter lektionen med att beskriva mer om vad spelet går ut på. Han förklarar hur lagen ser ut kring slagmännen och bollarna, vilka bollar som finns dvs att det finns två olika storlekar men att det är samma typ av boll och hur man spelar det. Han ritar upp en plan och gör pilar och prickar där spelarna rör sig. Han förklarar vad excutioplattan är för något och hur många poäng man får och när en match avslutas. Det är lätt att bli förvirrad i alla turer om man aldrig ens sett spelet eller testat det själv, och en del har lokala regler kring leken så de kanske inte kände till de mer officiella från ministeriet, men han försöker att ta det lugnt och svara på de frågor som dyker upp när eleverna ställer dem.
”Är det nu någon som har några frågor på allt det här som behöver klargöras?” frågar han klassen och ser sig ut över klassen som varit duktiga och antecknat ganska flitigt hela lektionen.

<quiwi> Otto försöker hänga med så gott han kan trots att han inte har någon tidigare erfarenhet utav leken, och han måste erkänna för sig själv att jo men han förstår nog det här. Dessutom verkar det ganska skoj, även om det är på kvastar. Kanske skulle han försöka ge etthundratio procent när de faktiskt ska leka det, för i så fall måste ju i alla fall professorn lägga märke till honom och då kanske han kan lyckas snappa åt sig ett fint betyg. Inte för att betyg betydde jättemycket för honom, men det är klart att man vill komma hem på sommarlov och visa upp sina betyg och göra sina föräldrar stolta. Otto har inga frågor utan antecknar istället det han inte hunnit med och ser till att komma ikapp professorns skisser.

<wheevil> Själv tycker Gareth att det hela är en aning komplicerat och han är inte helt säker på att han förstår precis allt, därför räcker han upp handen av ren vana, men han väntar inte riktigt på att få ordet. Om de ändå ska försöka sig på att spela det här vill han förstå så mycket som möjligt av spelet. “Kan ni förklara hur man blir bränd en gång till?” frågar Gareth med viss tveksamhet. Det känns så dumt att behöva fråga saker, men han försöker intala sig själv att han inte är den enda som inte riktigt hängde med och att han inte är korkad. Enligt han själv så är han inte det, utan det är bara det att det är ganska mycket nytt att ta in såhär på en gång. Förmodligen blir väl en del saker klarare om de faktiskt ska köra Drakboll, vilket lär dröja ett tag. Så bra minne har han ändå inte att han kommer kunna komma ihåg precis allt, men vissa detaljer vill han kunna.

<WIW> Amadeus lyssnar aktivt och märker faktiskt ett par saker som var annorlunda mot hur han kunde lekens regler. Han bryr sig inte om att anteckna de småsakerna, det är sådant han säkert kommer ihåg när han spelar. Om han vågar spela utan att dö, det vill säga. Amadeus fixar till glasögonen igen och tittar lite på Caligula. Har han spelat drakboll precis som ministeriet säger att man ska? Kanske borde Amadeus rita det som professorn gör också, ja det är säkert en bra idé. Trots att hans teckningsförmåga inte är något extraordinärt direkt kan han förstå sina egna skisser på ett ungefär och om inte annat så kan han väl fråga någon som kan rita ordentligt senare, eller något.

<Leffe> Caligula har inga frågor. Allt verkar vara helt klart som korvspad även om det kanske inte är så riktigt eftersom de hade gått genom betydligt mer än vad han visste ens fanns om just den här sporten eller leken eller vad man nu vill kalla det. Han förvånas alltid av hur mycket mer man kan lära sig om allt. Det finns mycket mer kunskap i världen än vad som han någonsin kunde lära sig och är inte det en lite tragisk insikt att få när man precis börjat skolan. Men å andra sidan känner han ingen press att kunna allt här i världen. Om han kan saker om en sak och andra kan saker om andra saker så jämnar det ut sig. Det var väl så det var väl så det var med professorerna, de var experter på sina områden men de kunde säkert inte alls om varandras ämnen.

<Traxy> Eftersom Richie totalt hört fel, så spärrar han upp ögonen och drar ofrivilligt efter andan. Execution-platta?! Ska de AVRÄTTA folk?! Å andra sidan så är det ju riktigt hardcore, lite som originalspelet, så det låter ju rätt häftigt, änna. Det är ju riktigt synd att de inte ska spela det här i dag bara därför. James Bond hade självklart undvikit att bli avrättad, helst i sista sekunden, och killar som kan göra sånt är så häftiga. Sekunden därefter kommer han ihåg att äsch då, de är på en skola, och klart att de inte kan råka avrätta elever hur som helst. Fasiken också. Jäkla töntsport. Men nej, frågor har han inga. Han har knappt ens hört att läraren ställt en fråga själv.

<Leffe> ”Såklart.” svarar Proteus genast för att inga elever ska få för sig att stöna eller något annat när en del säkert inbillat sig att de kunde sluta tidigare om ingen ställde några frågor. ”Det finns som sagt två sätt att bli bränd på. Det enda är att slagmännen lyckas träffa en av de andra lagets spelare med sina drakbollar, de där mindre vi pratade om alltså.” säger han och ritar ett streck mellan en slagman han ritat upp tidigare och en prick som står i mitten av planen och som representerar en av fånglagets spelare. ”Och den andra är att när fånglagets spelare lyckas få bollen till excutioplattan här…” han gör ett kryss på plattan. ”…samtidigt som du befinner dig mellan en av dessa stolpar.” han håller kritan mot en av de större vita prickarna han har ritat. Han tittar sedan mot pojken som ställt frågan för att se om han förstod det den här gången.

<quiwi> Två olika sätt, uppfattat. Han hade visserligen hoppats på att få sluta tidigare, men livet är inte rättvist och han accepterar sitt öde för att sedan fortsätta anteckna, anteckna och anteckna. Excutioplatta lät ganska skoj egentligen, hon ler lite fånigt åt sig själv och smakar på ordet. Nästan som execution. Drastiskt! Han ritar av det professorn förklarat om hur man kan bli bränd och lägger sedan ner fjäderpennan på bordet, nu kan det väl ändå inte vara så mycket kvar? Han börjar bli rastlös och plockar upp fjäderpennan igen för att göra ett litet tickande ljud av att slå den mot bänkytan. Det verkade ganska överkomligt och eftersom han nu hade tydliga anteckningar kunde han läsa på ordentligt inför gången då de faktiskt ska spela det.

<Malil> Lydia förstår inte riktigt allt, men vill inte dra till sig mer uppmärksamhet. Hon håller sig tyst och hoppas på att någon annan frågar något vettigt istället. Lydia känner sig fortfarande osäker på huruvida hon kommer att använda dessa kunskaper, hon kommer aldrig sätta sig på en kvast så länge hon inte måste på lektionerna. Lydia andas ut och sjunker djupt ned på stolen, hon gillade denna lektion, nästan i alla fall, bortsett från bullan som svällde i hennes bakhuvud. Lydia förstår inte riktigt allt, men vill inte dra till sig mer uppmärksamhet. Hon håller sig tyst och hoppas på att någon annan frågar något vettigt istället. Lydia känner sig fortfarande osäker på huruvida hon kommer att använda dessa kunskaper, hon kommer aldrig sätta sig på en kvast så länge hon inte måste på lektionerna. Professorns svar förklarade saker för även Lydia, hon viskade ett tyst tack för sig själv, som om gryffindor-pojken skulle kunna höra henne. Lydia andas ut och sjunker djupt ned på stolen, hon gillade denna lektion, nästan i alla fall, bortsett från bullan som svällde i hennes bakhuvud.

<wheevil> Som tur är så blir inte professorn sur eller något sådant över att han ställt en fråga sådär rakt ut. Det är rätt många som skulle bli bra mycket argare. Han får i alla fall ett svar och nickar åt professorn att han förstår bättre nu. Han vill verkligen pröva det här själv nu, och någon gång i framtiden även den ursprungliga versionen. Det hade varit väldigt coolt att få göra. Tyvärr lär det finnas en hel del regler om vilka som får göra det och man måste säkert vara vuxen också. Det är inte direkt som att han har tålamod till att behöva vänta på allting. Nu har han i alla fall något nytt han kan prata om tillsammans med Rory och Parker. Parker kommer garanterat inte vara intresserad, men Rory kanske skulle kunna vara det. Förhoppningsvis är de det, för han kommer prata om drakboll vare sig de vill det eller inte, så det så!

<WIW> Amadeus har inget emot att den där gryffindorpojken ställer en fråga, tvärt om tycker han det är rätt bra att saken förklaras en gång till. Han börjar få lite svårt att lyssna vid det här laget, mest eftersom det som nämns nu har han hört det allra mesta av tidigare. Då är det bara bra att reglerna, om de nu skulle vara annorlunda, har en extra chans att fastna i hans hjärna. Dessutom är det lite svårt att hänga med när allt bara är prickar och streck (om inte nu Proteus ritar jätteinvecklat och fint, för i så fall ursäktar sig Amadeus spelare väldigt mycket), det skulle nog vara lättare om klassen fysiskt gick runt på planen och fick förklaring allt eftersom. Fast det är inget större problem för Amadeus, just nu vill han mest göra något annat än att bara sitta still och lyssna, intressant ämne eller inte.

<Traxy> Fortsättningen av föreläsningen lyssnar Richie bara på med ett halvt öra. Om det inte går att avrätta folk med en execution-platta så är det inte lika intressant. Kan de inte vara färdiga snart så att han kan gå ut och … visstja, det var ju taskigt väder ute. Suck. Inte ens DET har han att se fram emot. Äsch, han får väl gå omkring och utforska inomhus istället. Det gör faktiskt inget, men då måste han ju vara någon annanstans än i klassrummet, förstås. Ska man inte spela drakboll så kan det ju kvitta. Man blir ju alldeles trött i öronen av att sitta och lyssna hela tiden.

<Leffe> Proteus ler glatt när han ser att pojken verkar förstå och inte ha några fler frågor. ”Så eftersom vi brukar ha lektion ganska länge när vi har mer praktiskt så tänker jag inte stå här och mala på hela tiden utan ni ska få svara på lite frågor istället. Det är mer instuderingsfrågor så se det inte som ett prov eller så. Det är tio frågor och ni får ett litet häfte här med allt jag sagt och så får ni såklart använda era anteckningar. Ni kan jobba med bordskamraten också men ni måste skriva varsitt svar så att ni båda lämnar in i så fall.” säger han och kan inte låta bli att le lite åt eleverna som stönar högt längre bak. ”Nåja, så farligt är det inte.” svarar han och de tystnar lite skamset och han passar på att fortsätta. ”För när ni är färdiga kan ni gå.” Beroende på hur lång tid de skulle ta på sig att svara på frågorna kunde de absolut sluta tidigare. De hade bara haft lektion en halvtimme och frågorna skulle minst ta en kvart att besvara så kunde de rent teoretiskt sluta tre kvart tidigare än vanligt. Å andra sidan satt de kvar med frågorna längre tid så skulle det nagga på tiden, men Proteus vet att en del elever hellre vill jobba i sin egen takt och tycker det är viktigare än håltimme. Det var helt enkelt upp till varje elev. Han delar ut frågorna och ett litet häfte på ca 10 sidor om Drakboll som de kan kika i.
”Jag vill att ni anstränger er lite för nästa vecka ska ni få testa på hur det är att spela Drakboll själva.”

<Leffe> Caligula har inget emot att folk ställer frågor, hur annars ska man lära sig? Och han får en chans att skriva ner lite mer kring det här med att bli bränd även om han kände det som att han hade ganska bra koll förra gången professorn beskrev det. Däremot blir han lite orolig när professorn säger att de ska använda anteckningarna för när han kikar på dem nu är de inte mycket för världen. ”Vi kan väl fråga varandra om vi undrar nått men skriva för sig?” säger Caligula till Amadeus när de fått frågorna av professorn.

<wheevil> Det där med frågor som de ska besvara låter inte riktigt kul. Han vet dock att det inte går att slingra sig ur, och dessutom har han ju Parker som hjälp som tur är. När de fått frågorna och häftet är det bara att sätta igång. Till att börja med tänker han i alla fall läsa själv. Det går lite långsammare när inte Parker gör det, men det är ju lite som fusk när hon läser åt honom. Första frågan tycker han att han har ett bra svar i huvudet som han försöker skriva ned. Då och då frågar han Parker hur ett ord stavas. Ju närmare slutet de kommer desto mer hjälp tar han av hennes snarare än häftet. Eller ja, Parker tar hjälp av häftet just nu i alla fall. Själv så lär han försöka ta sig igenom häftet när han inte känner sig stressad eller pressad, för då har han märkt att det går mycket långsammare. Det gäller att inte vara dum och att använda så många knep som möjligt för att klara av alla uppgifter de får.

<WIW> Åh, något annat än lyssna, tänker Amadeus glatt när han får veta att de ska skriva instuderingsfrågor, som de ska lämna in. Lite provigt känns det ju ändå. Han väntar tills de fått häftena, om de får behålla dem känns det ju lite onödigt att han antecknade kanske… Jaja, det kunde han ju omöjligt veta innan. “Ja, gärna!” svarar han Caligula, han hade själv tänkt fråga om de skulle arbeta tillsammans. Han tar fram lite mer pergament och börjar svara på frågorna. Sådana där smarta inlärningstekniker som att läsa igenom häftet först och gå tillbaka efter information sedan har Amadeus ingen koll på så han läser i häftet hipp som happ när han behöver det.

<quiwi> Instuderingsfrågor var i alla fall något han var bra på! Han tackar för häftet när han får det och vänder sig mot sin bänkkamrat. Första frågan, lätt! De börjar med att diskutera frågorna och sedan skriva ned dem på papperet och han tycker att det går riktigt bra. Tur att han varit så noggrann med att anteckna, allt blev helt enkelt mycket lättare då. Någon fråga är väl kanske lite svår att formulera ett bra svar till, men annars känner han sig relativt nöjd med de frågor de hittills har lyckats besvara. De kanske inte får sluta så mycket tidigare än vad de ska göra egentligen men de lärde sig ju åtminstone någonting!

<Traxy> Instuderingsfrågor? Verkligen? Richie snappar åt sig det och börjar läsa så snabbt han bara kan – och det kan gå rätt snabbt om man inte är så noga med hur mycket man kommer att komma ihåg efteråt – och sedan ger han sig i kast med frågorna. Han väljer att jobba själv så att det ska gå snabbare att bli färdig, och det blir han också. Svaren är kanske inte sådär bra som Proteus förmodligen hoppats att de skulle vara, men de är i alla fall svar. På riktigt. Inte nödvändigtvis RÄTT svar, men varför ska man vara så himla petig för? Huvudsaken är väl att han har svar som han kan lämna in och sedan få gå därifrån?

<Leffe> Caligula ger sig i kast med att svara på frågorna så gott han kan utan att kolla i häftet de fått men ger snart upp när de lite mer avancerade frågorna dyker upp. Flera gånger så vrider han sin text mot Amadeus så han ska kunna säga om det är rätt eller inte, mest för att han vill vara riktigt säker på att det är rätt. Han är ganska säker från början men det här med att vara riktigt säker känns bättre. För om både två tycker att det är rätt så måste det vara det, tycker Caligula. Han drar handen genom sin blonda lugg samtidigt som han biter lite på fjäderpennan medan han tänker på hur han ska formulera en viss mening när första eleven kliver upp och går. Med en blick mot klockan ser han att det har gått lite mer än en kvart och han kikar sedan ner på sitt papper. Tre frågor kvar att besvara. Han skulle nog kanske kunna komma iväg lite tidigare än så, fast helst av allt skulle han vilja gå ut och flyga lite men det kan han inte som etta. Det är tråkigt att vara liten ibland!

<Leffe> Professorn går omkring i salen och hjälper eleverna om de behöver det men generellt så verkar de vara så inne i det de håller på med att de inte gör annat än kollar upp lite smått när han råkar komma förbi deras bänk. En del är så inne i det de gör att de inte ens kollar upp vilket är helt okey. När han går förbi Cattefalls bord kommer han på sen sak och hukar sig lite bredvid bänken så att han ska höra utan att störa de andra eleverna. ”Jag glömde helt bort, men klart du ska ha tre poäng för din fråga tidigare.” säger han till Gareth innan han ställer sig upp med ett leende på läpparna och fortsätter gå runt i klassen (om inte Gareth börjar prata med honom såklart).

<Malil> Lydia ser sig om i rummet, hon är ensam. Alla hufflepuffelever har redan börjat arbeta i grupper och Lydia ville inte jobba med någon hon inte kände. När hon får frågorna och häftet sätter hon igång, hon har en känsla av att hon kommer behöva all tid hon kan få. Hon har lite svårt att koncentrera sig med alla elever som pratar runt henne, hon känner sig plötsligt väldigt ensam. Hon hade inte tänkt på det tidigare, men hon hade verkligen inte många vänner, inga riktigt nära i alla fall ingen som valde att jobba med Lydia om de kunde välja någon annan. Hon börjare läsa i häftet och tittade på sina anteckningar och gjorde sitt bästa, som i det här fallet inte var så bra. Hon svara så utförligt hon kan på de första frågorna, de var inte så svåra. Sen kör hon fast på den fjärde frågan, hon vågar inte fråga läraren eller någon annan elev, utan sitter bara tyst och försöker förstå genom att läsa häftet om, och om igen.

<WIW> Amadeus rådfrågar även han sin bänkkamrat ganska ofta, för då borde det ju bli bättre, eller hur? Han jobbar på utan att stressa, för nu gör han något nytt och då försvann allt spring i benen i alla fall för en liten stund. När det har gått en dryg kvart har Amadeus fem frågor kvar. Hans mörkt bruna ögon blinkar några gånger när han ser att det är folk som går. Han vill också ha rast, men samtidigt vill han ju att det ska bli något bra som han lämnar in. Hans formuleringar och stavning kanske inte är de bästa någon har sett, men det är något han inte övat sig på knappt alls innan han kom till Hogwarts och det är säkert något som blir bättre över tid. När han har avslutat de sista frågorna, vilket är efter en knapp halvtimme från att de fick börja skriva, känner han sig ganska nöjd med sina svar, och är inte Caligula klar och har gått före honom så väntar han in honom så att de kan lämna in tillsammans. Amadeus tar sina papper och går fram till professorn, men halvvägs dit vänder han om tvärt. “ Måste skriva namn!” Han skriver slarvigt sitt namn och elevhem högst upp, varefter han faktiskt lämnar in sina svar. “Får jag gå nu?” frågar han professorn. Han såg ju att många gått när de var klara, men det är ju alltid bra att dubbelkolla.

<wheevil> Gareth har efter en stund ganska god lust att hitta på något annat. Att bara sitta still på en lektion blir för tråkigt i längden. Han vill röra på sig, och koncentrationen tryter efter en stund. Det är ganska skönt att i alla fall Parker som kan dra honom i rätt riktning. Att professorn kommer förbi och ger honom poäng gör honom väldigt glad och får honom att skina upp. “Tack, sir!” Förhoppningsvis bryr han sig inte speciellt om Gareths oöppnade häfte som ligger framför honom. Det är ju inte som att det är oöppnat för att det är tråkigt eller så, utan mer något han kommer vilja läsa själv och ensam när det inte är en massa folk runt omkring honom. Parker petar på honom, och han förstår varför. De har inte mer än två frågor kvar nu, men det är faktiskt inte jättekul att behöva sitta still så länge. Han hade hellre velat ha frågorna i läxa. I och för sig är det inte säkert att han hade gjort det i så fall.

<quiwi> Han fortsätter svara på frågorna och diskutera med sin bänkkamrat, och det går bara framåt och framåt och framåt. Otto tittar upp lite när professorn går förbi men är annars väldigt inne i frågebesvarandet och efter ett tag känner han sig nöjd. Etthundra procent nöjd. Fick man gå nu? Han visste inte om någon annan gått eftersom han inte hållit uppsikt, men så hörde han hur någon annan frågade om man fick gå och lyssnade efter svaret i hopp om att få gå tillbaka till sällskapsrummet och ta det lite lugnt innan nästa lektion började.

<Malil> Lydia går vidare och skriver så bra hon kan på resterande frågor, det tog nästan 30 minuter men hon är ändå inte riktigt nöjd med sina svar, men de fick minsann duga. Hon kunde ändå inte bättre. Hon reser sig upp och går fram till professorn för att lämna in. Hon ser sig om i rummet undrande om man får gå eller ska stanna, en Slytherinpojke, vars namn hon inte kunde, verkar ha samma problem.

<Leffe> Caligula är även han klar och har väntat lite på att Amadeus var lika färdig men det gjorde att han fick chans att läsa genom sina svar en gång, eller ja skumma kanske man snarare kan kalla det, innan han lämnar in dem. Sedan går han tillsammans med Amadeus och lämnas in sina frågor. Han har redan skrivit sitt namn så det är lugnt. Det gjorde han först av allt för att det är en sådan där lätt sak att börja med.
”Jajjamen, nu får ni resten av lektionen ledigt.” svarar Proteus enkelt medan han tar emot en bunt inlämningar som eleverna blivit färdiga med. Många hade visst blivit färdiga ungefär samtidigt.
Caligula går glad i hågen iväg och frågar om Amadeus vill hitta på nått nu när de har ledigt och han passar på att dra med sig Otto också om det är så att han är färdig samtidigt.

<WIW> Amadeus måste springa tillbaka till bänken och hämta sina grejer innan han går ut ur klassrummet tillsammans med Caligula. Han glömmer svara professorn tack eller något för aatt de får sluta tidigare, men förhoppningsvis tar väl Pimley inte illa upp. “Mm, gärna!” svarar han Caligula, och får de Otto med sig går väl alla tre ut ur klassrummet och smiter iväg för att leka eller något i den stilen.

<Traxy> Eftersom han som sagt inte är särskilt noga med vad han faktiskt svarar på de där frågorna så är Richie en av de första som anser sig vara färdig, så han lämnar in sina halvtaskiga svar och skyndar sig därifrån innan Proteus hinner kolla svaren och tvinga honom att stanna kvar och ”göra om, göra rätt”, så att säga. Det är som att han har eld i baken, men han vill inte bli släckt! Nästa vecka kommer att vara mycket bättre, för då är förhoppningsvis vädret bättre så att de kan vara utomhus och spela drakboll, med eller utan avrättningsplatta, och att flyga är ändå roligare än att sitta och bli trött i öronen. Nej, Richard Sennet har inte mycket till läshuvud, det är en sak som är klar.

<wheevil> Efter vad som känns som en evighet för Gareth är även han klar med alla frågorna. Inte allt för många stavfel heller, tror han. Parker har inte läst igenom, och ärligt talat orkar han inte vänta på att hon ska göra det heller. De verkar ändå få lämna in frågorna och gå, så då tänker han inte spilla onödig tid på att rätta små stavfel när de faktiskt får gå från lektionen. Han är tillräckligt nöjd med sig själv för att tycka att det har varit en produktiv dag som det är. Därför studsar han upp från stolen, tar sina saker och lämnar in frågorna på vägen ut. “Tack för lektionen professorn” blir det han säger innan han går ut tillsammans med sin kusin.

<Malil> Lydia går tillbaka till sin plats och samlar ihop sina grejer och går mot dörren. På väg ut stannar hon för att tacka Professorn för lektionen, hon gnider sig i bakhuvudet och traskar iväg mot uppehållsrummet.

<quiwi> Han hör att han får gå och börjar packa ihop sina saker, det vill säga lägger omsorgsfullt ihop dem i sin väska för att sedan resa på sig. Nu skulle han plugga ordentligt och göra professorn och sina framtida lagkamrater stolta. Det skulle gå hur fantastiskt bra som helst. ”Tack för en trevlig lektion, sir” säger han på vägen ut och går sedan tillbaka mot uppehållsrummet där han sätter sig ned för en lugn stund.