KVF1d – Mick

PostPosted: Thu Jan 24, 2013 13:33

Michael MacCannon gillar att flyga och känna vinden svepa genom det ljusbruna håret och röra om det så att det står åt alla håll och kanter. Quidditch har han spelat med sina storebröder hemma på gården – även om Martin föredrog att vara mer passiv och åka runt och leta efter kvicken så att hans glasögon inte skulle gå sönder – så när han infunnit sig på quidditchplanen den här soliga sommardagen för att avlägga sitt examensprov i Kvastflygning så är han inte den som är den.

Instruktören tilldelade honom positionen som slagman, vilket passar honom ganska bra. Inte för att han på något sätt är våldsam av sig, men idogt snookerspelande har gjort honom bra på att bedöma vinklar och var man bäst träffar en boll om man vill att den ska åka precis dit man vill ha den. I det här fallet är det andra spelare snarare än en köboll det handlar om, men det är nästan samma sak, såvitt han anbelangar.

Det är blandade lag de kör med, så att det inte är elevhem mot elevhem, vilket Mick tycker är bra. Då blir det mer rättvist och dessutom så slipper de den där inbyggda rivaliteten som man alltid får annars. Lagets andra slagman är till exempel en höknäst Slytherintjej som verkar totalt oengagerad inför uppgiften. Å andra sidan så minns han att hon verkat väldigt högfärdig under lektionerna, och han kan föreställa sig hur hon gnäller över att hennes naglar är aaaaalldeles förstööööörda av att spela quidditch. Nå. Då lär det ju inte bli svårt att visa för instruktören att Mick faktiskt tar uppgiften på allvar och dessutom tycker att det är kul.

När första dunkaren kommer farandes klipper han i väg den mot en Ravenclaw-jagare i motståndarlaget och noterar nöjt hur den träffar killen rätt på smalbenet. Nästa dunkare, mot en Hufflepuff-jagare, känner han sig lite skamsen över när den träffar tjejen mitt i bröstet, eftersom han trots allt skulle behöva sitta vid samma bord som henne till middagen sedan, men är man på två olika sidor av en quidditchmatch så måste man faktiskt åsidosätta sina egna elevhem en stund. Han kan ju alltid be om ursäkt senare, om det skulle vara så.

Flygningen har Mick absolut inga problem med och den där hisnande känslan han får i maggropen när man gör en plötslig dykning tycker han bara är härlig. Det finns allt fördelar med att kunna öva på kvastflygning hemma innan man ens har börjat på skolan! Om något så har lektionerna istället utvecklat hans talanger, så att han nu är ännu bättre, så han sitter som klistrad på kvasten och varje sving med slagträet får honom knappast att ens vingla till.

När instruktören så småningom avblåser matchen efter att en Gryffindor-tjej tydligen lyckats fånga kvicken så är det med ett visst mått av besvikelse Mick sänker slagträet och låter kvasten sjunka ner till marken. Landningen klarar han galant och han hoppar vigt av kvasten. Tydligen gick tjejen i motståndarlaget, så det var inte hans sida som vann, men å andra sidan så var det ju faktiskt inte själva vinsten som var poängen, utan spelandet. Själv har han haft jätteroligt och hoppas kunna öva lite mer flygning och quidditch med Mal under sommarlovet, även om Mal tydligen har fått muskler nu. Wääh, hans storebror har blivit en stor grobian! Helt sjukt ju!

Nästa termin får dock Mick faktiskt ha med sig en egen kvast till skolan. Kanske är det värt att vara med på uttagningarna till quidditchlaget då? Han får lov att fundera på saken. Det är ju faktiskt ett tag kvar till dess. Med ett glatt, om än svettigt, leende lämnar den irländske förstaårseleven in sin kvast och går för att duscha.

Betyg: U

%d bloggers like this: