KVF1d – Mal
Malcolm MacCannon är ganska glad i hågen idag. Det är solsken och lagom varmt ute, vilket gjorde det betydligt trevligare att flyga än om man är ute när det snöar eller regnar. En skön bris fläktar igenom hans bruna hår så smått. Det var i början av juli, bara några veckor kvar till sommarlovet, så det var skönt att det inte var för varmt. Han går fram till kvastarna och tar en av dem. I sista stund kommer han på att han inte ska säga ”upp” över högen med kvastar… tänk om alla hade kommit flygande samtidigt? Det skulle nog kunna göra ganska ont.
Med en van rörelse sparkar han ifrån ifrån marken. Det kittlade lite skojigt i magen att flyga. Tur att de inte behöver spela quidditch som prov, i alla fall, även om den där hinderbanan inte ser särskilt lätt ut den heller. Han biter sig lite i läppen medan han väntar på tecken att börja flyga in bland träpålarna. När han får det sätter han av i lite för hög fart och är nära att smälla in i den första av dem, men han får saktat ner hastigheten i sista stund… Inte tillräckligt mycket, så han tvingas ducka för att inte få ribban i huvudet. Så, över nästa, under… Nu när han flyger betydligt långsammare går första delen ganska bra, trots att höjden ökar, även om det är lite väl snävt med plats ibland.
Nu var han femton meter upp i luften, som när man spelar quidditch. Han sväljer lite nervöst när han får se pendlarna – om man blev träffad skulle man säkert slås ner till marken och bryta en massa ben! Hugaligen. Kvasten stannar så att han kan invänta rätt tillfälle att smita igenom… när tillfället kommer susar han in mellan dem och ut på andra sidan, men glädjen över att inte ha blivit träffad mattas något när den sista pendeln slår i kvasten och får honom att tappa flera meters höjd. Mal får kämpa lite med kvasten för att få den på rätt köl igen, men det går bra till slut. Lyckligtvis behövde han inte korrigera höjden särskilt mycket, eftersom nästa del bara var fem meter över marken. Slalom.
En del pinnar var arrangerade på ett sätt som gjorde det ganska lätt att manövrera mellan dem, medan andra var lite väl snäva, så Mal slår i både armbågar och knän på sina ställen. Muttrandes förbannelser över sin kvastförmåga kommer han ut på andra sidan och ökar farten. Lite nervös över att inte avsluta på ett bra sätt tvärnitar han lite väl entusiastiskt, vilket får honom nästan att flyga av kvasten, men lyckligtvis håller han redan ett ganska krampaktigt tag om kvastkäppen och klarar sig. Något snyggare tar han och landar på marken igen och lägger ifrån sig kvastkäppen. Förhoppningsvis gick det bra för honom när det gällde bedömning, men just nu är han mer bekymrad över hur många blåmärken han kommer ha imorgon. Blåmärken som säkert skulle matcha hans blå slips. Nåväl, hinderbanan var avklarad nu i alla fall. Dags att gå och sköta om sina skråmor.
Betyg: A