KVF1a – Merula

Session Start: Thu Aug 05 01:46:54 2004
Session Ident: #hogwarts

[01:47] <TraXy> *Ute på quidditchplanen står en entusiastisk kvinna i gul träningsoverall. Över axlarna har hon en brun sjal, vilket ser lite udda ut. Hon står med en kvast i handen och väntar på elever.*

[01:48] <Angfiel> Merula går lugnt fram till kvastarna och hälsar på professorn så som hon vet att hon borde

[01:49] <TraXy> “Så fint väder vi har idag!” kvittrar Lillyan Lockmere förtjust. “Vad heter du, lilla vän?”

[01:50] <Angfiel> “Merula Autumn, professorn” hon tillägger “Jag går i Slytherin”

[01:51] <TraXy> Merula… vackert namn! Du kan kalla mig Madam Lilly. Egentligen är jag professor i Spådomskonst, men ibland får man andra uppgifter på sin lott. Nå. Har du flugit förr? *Det lockiga håret rör sig lite i vinden*

[01:53] <Angfiel> Hon betraktar lugnt kvastarna och inser att det här inte skulle vara den bästa dagen för en flygtur. “En aning” svarar hon artigt men med samma dova tonfall som hon alltid använder “Landningarna kommer inte gå lika bra idag som jag brukar göra dem” tillägger hon försiktigt

[01:56] <TraXy> “Inte det? Nå, det får gå som det går, min vän. Vet du hur du ska få upp kvasten i luften?”

[01:59] <Angfiel> Som professor i spådomskonst borde hon veta att landningarna inte skulle gå bra idag tänker Merula lite uppgivet. Hur man fick upp kvastarna det visste hon och för att demonstrera det ställer hon sig bredvid en kvast och säger bestämt “Upp” kvasten flyger upp i hennes hand om något motvilligt

[02:02] <TraXy> “Sätt dig nu på kvasten, med den hand du är starkast i längst fram. Då är det enklast att styra.” Lillyan är visserligen spådomstant, men hon har gjort så att hon bara får föraningar när hon ber om det. Annars var det omöjligt att vara intresserad av sport, vilket hon var. Särskilt quidditch! “Sätt ihop benen också, så är det enklare att sitta. Och gör mindre ont.”

[02:05] <Angfiel> Merula sätter sig upp på kvasten och gör precis som Madam Lilly säger. Det är lite vingligt men något annat har hon inte väntat sig

[02:07] <TraXy> “För att flyga uppåt eller bromsa så lutar man sig bakåt, och för att dyka eller öka farten lutar man sig framåt.” Hon sätter sig grensle över sin egen kvast, av ett utmärkt märke. “Vi börjar lite enkelt med att bara sväva först.” Hon lutar sig lätt bakåt så att hon är ungefär en meter över marken.

[02:09] <Angfiel> Den mörkhåriga flickan lutar sig en aning bakåt och svävar även hon lite vingligt upp en bit över marken. Hon tittar ner igen och suckar nästan ohörbart

[02:10] <TraXy> “Du kan pröva på att flyga lite,” kvittrar tanten och börjar ystert flyga runt quidditchplanen, återupplevandes gamla minnen från hennes egen tid i Hufflepuffs quidditchlag.

[02:12] <Angfiel> Merula flyger runt lite och testar olika höjder och någon sväng. Det här var det ingen fara med. Lite vingligt går det men det är väntat från någon som inte använt kvast så ofta

[02:14] <TraXy> “Det ser jättebra ut, Merula!” hojtar hon uppmuntrandes innan hon börjar susa nedåt igen. “Dags att vi flyger neråt, för det ska komma en elev till alldeles strax.”

[02:15] <Angfiel> Merula tittar på marken igen och flyger neråt försiktigt. Hon får ett nästan bestämt ansiktsuttryck och försöker landa mjukt på marken med snubblar på en sten och ramlar pladask på magen. Hon reser sig upp igen och borstar av lite damm från klädnaden innan hon suckar uppgivet

[02:17] <TraXy> “Hur gick det?” Lillyan har sprungit fram för att hjälpa flickan på fötter, men hann inte riktigt i tid till det. Plötsligt är det något som slår henne. “Du brukar landa bättre än så här, men du visste att det inte skulle gå bra idag?”

[02:19] <Angfiel> “Det gick bra tack” svarar hon artigt och sedan blir hon genast lite osäker “Nej jag skulle ramla vilket jag inte brukar göra när jag landar” hon är inte van vid att prata om sina syner som hon själv kallade dem

[02:24] <TraXy> “Hur visste du det?” Nu ser professorn ut som om hon hittat ett sällsynt fint exemplar av en kristallkula.

[02:26] <Angfiel> Merula blir ännu mer osäker, hon önskar att hon kunde veta hur det här samtalet skulle leda men hon fick inte syner på beställning tyvärr “Jag ser ibland saker.. som ska hända”

[02:28] <TraXy> “Verkligen? Åh, så underbart!” Nej, inte fint exemplar av kristallkula. Snarare en skattkista full av perfekta kristallkulor! “Har du haft den förutseende gåvan länge?”

[02:29] <Angfiel> Undertbart visste hon inte om hon skulle kalla det. Det var som det var. “Så länge jag kan minnas” hon skruvar lite försiktigt på sig osäker på om professorn verkligen skulle förstå henne

[02:33] <TraXy> “Ja.. Jag med…” Hon ser fjärrskådande ut ett tag, innan hon sansar sig. “Pojken är på väg.” Hon kunde se honom komma gåendes över planen. “Vi får pratas vid mer om det här vid ett senare tillfälle.” Åh så synd att flickan inte hamnat i Hufflepuff!

[02:38] <Angfiel> Merula nickar försiktigt och hennes lite smått sorgsna blick tar över hennes ansiktsdrag igen

Session Close: Thu Aug 05 02:57:22 2004