FVK201 – Sally

Posted: Thu Jul 01, 2010 14:54

[11:01:50] Sofia: Klassrumsdörren står redan öppen och väntar på att elever ska dyka upp, vilket de också gör, en efter en. Det visar sig att läraren som ska undervisa dagen till ära är rektorn, Griselda Goldhawk, i egen hög person. “Goddag, årskurs två,” hälsar den vinrödklädda kvinnan med de vinrödbågade glasögonen och det vinröda håret. “Jag hoppas att allt är väl med er idag, så att ni är redo för en lektion i Förvandlingskonst!” Hon petar till sina glasögon, eftersom de envisas med att vilja ramla ner hela tiden och ger de församlade eleverna ett vänligt leende.

[11:05:35] Mathilda: En av de elever som kommer först är Sally Dawson. En flicka som har eldrött hår och nästan alltid bär rosett i håret. Idag gör hon det i alla fall. Hon blev lite smått chockad över att se deras rektor stå i klassrummet. Va läskigt. En annan chockerande sak var att allt var så… Rött. Håret, kläderna och glasögonen. Sally fick säga åt sig själv att sluta studera sin rektor och sätta sig ner istället. “Goddag Professorn”, svarade Sally automatiskt då hon hälsade på hela klassen. Hon undrade verkligen vad som kunde tänkas hända idag. Skulle det bli svårt? Sally som redan hade småläst lite i böckerna hade förstått att förvandlingskonst inte var att leka med.

[11:31:35] Sofia: Det enda som inte brukar vara vinrött på Goldhawks utstyrsel är en guldfjäder som hon brukar ha i hatten, men den har hon inte på sig just nu. Hatt inomhus? Det är onödigt, särskilt när det fortfarande är varmt och gott ute. Det är ju fortfarande början av september, trots allt!
“Som ni redan känner till så är Förvandlingskonst inte något ämne man kan ta lätt på. Det kräver mycket koncentration och stundvis även en stenhård vilja. Det ska nog inte vara några problem för er på den fronten, skulle jag tro.” De är ju på vippen att bli tonåringar hela bunten, så det lär finnas viljor så det räcker och blir över! “När man förvandlar något så består en del av svårigheten i hur avancerade föremålen är redan från början, men även hur stor skillnaden mellan föremålen är. En nål och en tändsticka är förhållandevis lika varandra till utseendet, så därför är det en av de lättaste förvandlingarna. Att förvandla en liten tröjknapp till en tekanna är betydligt svårare. Någon som har en fundering på hur det kan komma sig?” Blicken sveper över klasslistan, eftersom hon inte gärna har lärt sig vad exakt alla elever på hela skolan heter. “Miss Dawson?”

[11:44:34] Mathilda: Sally som redan hade packat upp pergament, fjäderpenna och bläck hade satt igång med en väldans fart och börjat skriva ner det som Professorn sa. Precis som hon hade gissat så var det ganska så svårt med förvandlingskonst men, viljan fanns ju kvar. Koncentrationen fick man väl helt enkelt öva fram. Om man inte blev störd och inte för uppehållen så klarade man sig nog. Efter att ha hört en massa saker om förvandlingskonst och sedan helt plötsligt hör hon sitt eget namn. En liten bläckplump blidades på pergamentet och hon tittade snabbt upp mot professorn. Hon la ifrån sig fjäderpennan och tittade sig lite smått förvirrat omkring. “Varför det är…”, Sally försökte koppla och gjorde det ofattbart snabbt. “Jo om man ska förvandla en knapp till en tekanna så behöver man väl förstora föremålet”, svarade hon lite nervöst. “Sedan måste man ju ändra materialet till porslin, ändra formen och i vissa fall färg och detaljer… antar jag”, svarade hon och försökte att inte rodna. Hon hatade att svara på sånna frågor hon blev alltid så nervös att hon skulle svara fel.

[12:23:45] Sofia: “Mycket riktigt, fem poäng, Miss Dawson. Man måste ju även ändra form, eftersom en knapp trots allt inte ser ut som en tekanna. Sedan beror det även på hur detaljerat mönstret är också – desto mer invecklat mönstret är, desto svårare blir det att förvandla. Att dekorera en tekanna med mönster i form av slingrande drakar med fjäll i många olika färger är det betydligt svårare än att dekorera kannan med t.ex. fyrklöver.” Hon tar fram sin trollstav och visar eleverna rörelsen över en knapp. Swisch vänster-höger, swisch höger-vänster, swisch vänster-höger, motsols cirkel och avsluta med en snärt. “Permuto!” Tekannan växter fram ur knappen som om den vore en ballong. Mönstren är inte alltför svåra – kannan är vinröd (så klart) med ett par snirkliga initialer (GG) i guld, omslutna av en guldoval. Ganska smakfullt, även om den ser ut att komma ifrån en hotellservis eller något. “Formeln är ‘Permuto’. Upprepa efter mig: Permuto. Permuto. Per-muu-toh.” När alla fått sagt formeln några gånger så visar hon rörelsen igen, så att de kan få öva på den också innan de väl börjar ge sig på knapparna, som ligger på bänkarna framför dem. När hon är nöjd med övningarna så nickar hon nöjt. “Då är ni redo att börja öva. Sätt igång!”

[12:43:07] Mathilda: Vem älskade inte att få tjäna ihop lite poäng till sitt elevhem? Det var en underbar känsla. Sally log för sig själv innan hon vände huvudet neråt och fortsatte anteckna. Det fanns mycket viktig att säga om förvandlingskonst, men det hade man ju redan fått lära sig. I ettan. “Per-mö-tuh”, försökte Sally uttala men det lät helt fel. “Per-muu-toh”, sa hon efter några försök och då lät det korrekt. Sally tittade ner på sin knapp, skulle hon få denna att bli en servis? Sally började att öva men i början hände ingenting. Efter ett tag så såg hon till sin förvåning att knappen hade blivit mycket större. Någonting hade också börjat ändras med dess form efter ytterligare försök. Efter flera minuterst hårt arbete, misslyckades försök och stunder man trott det skulle gå åt skogen så såg knappen ut som en smått omtumlad servis, inte speciellt unik men ändå, något servis liknande.

[13:15:51] Sofia: Eftersom uppgiften bara är att försöka förvandla en knapp till en tekanna så lär Goldhawk stanna till när hon kommit till Sallys bänk, eftersom hon går runt och inspekterar försöken, rättar där det behövs rättningar, och så vidare.
“Miss Dawson? Försöker ni göra en hel servis?” utbrister hon och petar till sina glasögon igen. “Mycket ambitiöst måste jag säga, men idag vill jag att ni koncenterar er på att bara göra en tekanna, precis som resten av era klasskamrater. Serviser kommer ni att få lära er tids nog. Inte just idag, så ta det lite lugnt. Slappna av, koncentrera er på tekannan och inget annat.”
Hon stannar kvar en stund för att se så att flickan inte försöker fortsätta med hela servisen, för det är en helt annan formel, det. Att försöka göra en servis av en tröjknapp med den här formeln skulle bara göra att servisen bestod av några oformliga beståndsdelar som sitter ihop. Permuto kan bara förändra ett föremål, den kan inte dela det också, men det kunde ju inte en liten andraårselev veta.

[13:37:58] Mathilda: Som tur var, så hade inte Sally under några mystiska omständigheter lyckats göra en hel servis. Det var bara en lite smått ful tekanna. Men visst hade hon försökt göra en servis. Det kunde hon inte förneka. Hon blev lite smått skär om kinderna då deras egen rektor talade till henne sådär. Hon visste inte om hon skulle ta det på ett bra eller dåligt sätt. Abitiöst. “För-förlåt professorn”, stammade hon innan hon började koncentrera sig på att enbart göra en tekanna. När man i flera minuter försökt utveckla sin tekanna till en hel servis och sedan upptäcker att det inte går eftersom det krävs en helt annan formel för det så är det mycket lättare att få fokusera på enbart en sak. Den fula tekannan ändrades försiktigt och långsamt till en någon finare, helt vit tekanna.

[14:14:41] Sofia: Goldhawk ler uppmuntrande mot flickan. “Ambition är inget att be om ursäkt för, Miss Dawson. Ni gör ett gott arbete.” Och med de orden vandrar hon vidare i klassrummet för att hjälpa andra elever som kört fast, viftar lite för energiskt med sina trollstavar eller uttalar formeln helt åt skogen felaktigt. En pojke som sitter och roar sig med att peta näsan upptäcker till sin förskräckelse (och med rodnande kinder) att de tycks få vingar och flyger ut på helt egen hand. Rektorn sänker trollstaven med ett okynnigt flin och fortsätter sin ronda. Det är trevligt att få vara ute i klassrummen ibland. Det får henne att minnas varför hon valt det här jobbet.

[14:35:09] Mathilda: Sally nickade kort mot Professorn då hon sa att ambition inte var något att ursäkta. Hon var inte säker på om hon själv kände sig så ambitiös men eftersom hon i flera minuter försökt göra någonting omöjligt så kanske, möjligtvis. Sally kunde fortfarande se små fel på sin tekanna. Den lutade alldeles för mycket åt vänster och den kunde nog ta och bli lite rundare men Sallys chokladbruna ögon fick någonting annat att titta på, nämligen den där pojken med vingar på fingrarna. Sally försöker att inte skratta men det såg minst sagt roligt ut. Varför han inte koncentrerade sig på själva lektionen kunde inte Sally förstå. Efter att hon tagit några lugnande andetag fortsatte hon med sitt arbete men tekannan blev varken rundare eller lutade åt rätt håll. Det var lite som om det tagit stopp. Små förändringar, så små att man knappt kunde märka dem kom antagligen men inga drastiska saker som att den helt plötsligt blev blå med påfågelsmotiv eller vackert violett handtag. Den fick helt enkelt nöja sig med att vara kantig och vit.

[14:41:32] Sofia: Att hon har lyckats trolla fram en tekanna överhuvudtaget är duktigt – de flesta andra har fortfarande bara oformliga klumpar framför sig, så flickan Dawson är tydligen riktigt bra på det här med förvandlingar. Alltid trevligt att se. De får fortsätta öva fram tills dess att det är ca fem minuter kvar av lektionen. Då ber hon dem att skriva sina namn och elevhem på en lapp och lägga den bredvid sina förvandlingar på bänkarna.
“I läxa till nästa vecka får ni att fortsätta öva på formeln. Ni kan ta med er ett par knappar härifrån på väg ut.” Goldhawk nickar åt en öppen glasburk på ett bord. “Vi har lite tid kvar.” Gå tidigare? Från en lektion med rektorn? Knappast troligt, va? “Hur tycker ni att det har gått?” Hon vänder blicken mot klassen för att se vem som skulle våga säga något först, men som brukligt satt alla knäpptysta. Inget som förändrat sig där sedan sist, med andra ord. “Var det enkelt? Svårt? Miss Dawson, du har lyckats få fram en tekanna, ser jag. Hur tyckte du att det gick för din egen del?”

[15:04:18] Mathilda: Personligen tyckte inte Sally att det var något märkvärdigt med sin egen tekanna. Hon hade inte studerat de andra elevernas så kallade “klumpar” än så hon kunde inte säga att hennes var bra, inte än i alla fall. Då de blev ombedda att skriva sitt namn på en bit pergament rev hon av en bit och doppade fjäderpennan. Hon skrev med tydlig stil “Sally Dawson – Gryffindor” och la den i sin takanna så att den inte skulle försvinna. Sally hade redan bestämt sig för att öva lite utanför klassrummet. Om man ville att det skulle bli perfekt fick man öva. När professorn sedan frågade – henne – hur det hade gått under lektionen så blev hon ännu en gång lite skär om kinderna. “Jag tyckte… Det var kanske inte världens lättaste sak”, konstaterade hon och försökte komma på någonting smart att säga. “Det är svårare än vad det verkar… koncentration och vilja är ju det viktigaste som ni tidigare nämnde professorn”, sa hon och nickade. “Efter… ett antal oräknade försök så visade sig framstegen så jag antar att det gick ganska bra”, hon bet sig i läppen. Exakt vad ville professorn att hon skulle säga? “Man får inte ge upp”, avslutade hon och nickade långsamt. Det var väl mest det som var det viktiga. Att vara med på lektionen, verkligen försöka och ge allt.

[15:22:38] Sofia: “Nej, det får man sannerligen låta bli!” instämmer rektorn med ett leende och vänder sig till nästa elev, och sedan nästa. De ger ungefär samma svar, att det var svårare än det först verkat och liknande. Några tyckte det var så gott som omöjligt, men den ena hade som sagt varit mer intresserad av att peta näsan än att öva på sin förvandling, så atte … Ja. Fem minuter går snabbt, så det dröjer inte alls länge innan skolklockan ringer ut.
“Slut för idag!”
Det är ingen idé att försöka ta sig en närmare titt på hur deras försök hade framskridit, eftersom det fortfarande är en massa elever i klassrummet som försöker ta sig därifrån. Hon väntar istället framme vid katedern och nickar hövligt åt dem som önskar henne en fortsatt trevlig eftermiddag och liknande.

[15:53:41] Mathilda: Efter att ha berättat sin del så börjar Sally lyssna på vad alla andra har att säga om dagens lektion. Det lät ungefär som det som hon sagt, på sätt och vis. Alla tyckte att det var svårt. Men det var väl för att det var det. De fem minuterna gick snabbare än väntat och lektionen var redan över. Sally hade ännu inte hört skolklockan men den skulle antagligen ringa när som helst nu. Hon packade ihop sina saker. Satte locket på bläckflaskan, la fjäderpennan i väskan, packade varsamt ner sina anteckningar och la trollstaven i fickan. När hennes väska var på ryggen igen gick hon fram till glasburken och tog några extra knappar att öva med. “Tack för en trevlig lektion Professorn”, sa hon artigt innan hon vandrade iväg med knapparna fortfarande i de små nävarna.