KVF1d – Eddie & Elliott

PostPosted: Fri Jan 08, 2010 13:33

Ellliott Hoover betraktar quidditchplanen med skepsis. Skulle de verkligen behöva spela det där konstiga spelet? Det låter ju rent utsagt vansinnigt! Han är inte särskilt bra på att sitta på kvastar alls, och att behöva flyga omkring samtidigt som man ska värja sig för onda bollar, passa stora bollar eller försöka fånga små bollar… nej fy så vidrigt. Han ser verkligen inte fram emot detta när han tar en av kvastarna på marken och hoppar upp på den och sparkar ifrån. Det är vingligt och äckligt det här. Tänk om han får den gula halsduken i ögonen och ramlar? Han hade ju tyvärr inga änglavingar, direkt!

En annan elev som ser ungefär lika oentusiastisk ut är Edward Sennet. Quidditch är roligast om man antingen ser på det på lämpligt avstånd, förslagsvis en läktare, eller om man spelar det mot sin bror eller några kompisar bara på skoj. Att göra det mer seriöst… är inte riktigt hans grej, kan erkännas. Han hälsar på några av de församlade gryffindorkompisarna innan han också tar sig en kvast och hoppar upp i luften med den.

De blir tilldelade olika lag, och som det råkar hamnar de två pojkarna i samma lag. Bägge blir dessutom utsedda till slagmän, vilket Elliott ser ut att uppskatta ungefär lika mycket som tandvärk. Eddie ser det som en chans att öva så att han kan bli bättre på det utifall att han skulle kunna söka till elevhemslaget nästa år, bara för att kunna tvåla till Douglas Banks, om denna skulle få för sig att gå med i Slytherins mallgrodelag. Nu är Douglas inte med på quidditchplanen just idag, vilket förmodligen är tur.

När matchen kör igång är Eddie ganska på, för han har spelat quidditch lite förr därhemma och har definitivt flygvanan inne. Dessutom är han ju motiverad i och med tankarna på den där förbannade Banks-idioten som förpestar lektionerna för honom, så de dunkare som kommer i hans väg klämmer han till med stor entusiasm. Det är inte alla han råkar träffa, och alla han träffar är inte särskilt riktade eller effektivt ivägslagna, men han har ganska roligt ändå, inser han ganska snart. Kanske inte är så dumt det här ändå?

Elliott tycker däremot inte alls att det är något kul. Han sitter på sin kvast och försöker klamra sig fast vid den för att inte ramla av. Att tvingas hålla i ett slagträ var bara elakt, för det gjorde det hela mycket mer besvärligt. Hålla i två saker samtidigt, liksom! Så förväntas han dessutom använda slagträt till att slå undan bollar också, och även om han kanske har en okej simultankapacitet normalt sett så innefattar den inte att man sitter på en kvast. Det är alldeles för läskigt och svajigt, och de få dunkare han faktiskt försöker ge sig på missar han, och är nära att ramla av kvasten dessutom. Om han inte varit djupt religiös skulle han svurit rätt ordentligt nu.

Det blir inte bättre av att han råkar tappa sitt slagträ så att det ramlar rätt ner på Eddie, som blir skogstokig. Vad hade han gjort för att förtjäna att bli attackerad av någon från sitt eget lag?!
“VAD I SJÄLVASTE HÅLLER DU PÅ MED, HÖNSHJÄRNA?!” ylar han och gnider sitt ömma huvud. “Du måste ju se till att hålla i grejerna, fattar du väl?”
“Förlååååt!” ylar Elliott till svar när han faller förbi, eftersom han nu äntligen lyckats falla av kvasten på riktigt och är på väg att störta ner mot marken på ett sätt som förmodligen skulle ge ett och annat blåmärke, om han inte rentav skulle stuka foten, bryta armen eller något sådant. Han landar med en duns och ett “ouff!” men verkar till en början vara ganska oskadd, för han ruskar lite på huvudet medan han försöker ta sig upp.

Eddie har under tiden flugit efter och hoppat av kvasten för att se så att Elliott inte dött eller liknande, men det verkar han lyckligtvis inte ha gjort. “Är du okej?”
“Jadå, jag är okej. Jag är nog tuffare än somliga tror!” säger Hufflepuffaren morskt. “Jesus älskar alla barnen, tjohej!” Sedan tuppar han av.
“Umm… professorn! Hjälp!”
Det var ett snöpligt slut på quidditchspelandet, men Eddie har åtminstone lyckats hålla sig på kvasten, vilket är mer än man kan säga om Elliott, som nu var på väg upp till sjukhusflygeln med en fin hjärnskakning.

Betyg: A (Edward), K (Elliott)