Inköpstur i Diagongränden

**** BEGIN LOGGING AT Fri Aug 29 19:18:55 2008

<Shetani> Efter att tidigt på morgonen anlänt till Diagongränden för att inhandla allt som behövdes inför hans första år på Hogwarts har pojken vid namn Cobb Webb nu lämnats på egen hand medan hans föräldrar är iväg och kikar i någon gammal, dammig butik som såg så tråkig ut att Cobb nästan hade somnat av att titta på den. Han har verkligen inget intresse i att titta på porslinsfigurer, ens om de rör på sig, och tjatade därför till sig en galleon så att han skulle kunna besöka glassaffären och köpa sig en riktig bamsing till sundae. Med fler glassmaker än han kan räkna på fingrarna och grädde nog för en bröllopstårta är den unge Webb mycket nöjd, och med skeden i högsta hugg sätter han igång med att trolla bort glassen.

<Traxy> Familjen Sennet har också valt den här dagen för att åka och handla saker inför skolstarten. Deras föräldrar har tagit med sig Richard till Gringotts men Edward ville gå runt och titta lite, så han har också fått lite pengar för att kunna köpa en glass, men han står fortfarande och försöker välja vilka smaker han ska välja.

<Gaya> Det är första gången någonsin Taichen Wu faktiskt befinner sig i magivärlden. Det är klart att han sett magi i världen förut – dels har han själv omedvetet utövat magi, och så visade ju den utsände från trolldomsministeriet lite magi för familjen Wu för att övertyga dem om att det nu var sant – men det är första gången han lämnar mugglarvärlden och om sanningen ska fram är han väl en aning överväldigad av diagongränden. Men, överväldigad eller inte är han redan rätt övertygad om att han gillar det här stället. Han vandrar ut från bokaffären där hans föräldrar just avslutar inköpet av hans skolböcker, och vandrar tvärs över gatan för att se på något spännande i skyltfönstret. Därifrån är det rätt lätt att bli vilsen, och när han väl hittar tillbaka till bokaffären står hans föräldrar ingenstans att hitta. <Gaya> Taichen känner sig en aning övergiven, och lite rädd också, men han skjuter rädslan åt sidan och vandrar längs gatan medan han spanar efter sina föräldrar, eller åtminstone Mr. Harper, den utsände från ministeriet. Det är dock ett annat familjärt ansikte han får syn på, och den snart elvaårige pojken stannar upp för att blinka lite förvånat när han får syn på Cobb.

<Traxy> Eddie bestämmer sig för en rad olika smaker till slut och går och sätter sig ute i solen på en ledig plats… om det nu hade funnits några lediga platser, men alla var upptagna, utom en där en annan pojke satt. Han går fram till Cobb och harklar sig. “Ehrm… är det ledigt här?” Han slickar lite på glassen i den höga glas…vasen.

<Shetani> Eftersom de anlände med flampulver till Läckande Kitteln har Cobb på sig en magikerklädnad för att passa in bättre i Diagongränden. Hemma brukar det variera sig, men ska man röra sig bland magiker ska man minsann vara ordentligt klädd, hade hans mamma bestämt sagt och dragit på honom en lång, väldigt vid klädnad i svart, med tunna silverbroderier vid handleder och runt halsen. Cobb skulle nog föredragit hans vanliga, något slitna jeansshorts och urtvättade t-shirt istället, men han har ju en glass, så han tänker inte klaga för mycket på föräldrarna. Han har knappt kommit halvvägs igenom sundaen när en annan pojke kommer fram till honom, och han nickar lite medan han drar ut skeden ur munnen och visar på stolen mittemot. “Visst, sure, sitt ner bara.” Om han nu inte bara ville ha stolen och gå iväg till ett annat bord, men då får det väl vara så. Cobb har ännu inte sett Tai, eftersom han inte riktigt spanar ut på folk som går förbi, utan är mer intresserad av sin glass, och nu då den nye killen, om han väljer att slå sig ner.

<Traxy> Japp, det är precis det han gör. Han vet inte riktigt vad han ska säga, så han nöjer sig med ett “Tack” och börjar bearbeta berget av vispad grädde och glass. Han ser sig omkring nyfiket, får syn på Tai och ler lite mot honom. Eftersom han inte känner honom eller är i närheten gör han inget mer, utan funderar mest på hur länge föräldrarna skulle vara på banken. Banken var visserligen ganska rolig med sin bergochdalbana, men han hade varit mer sugen på glass och på att vara en Stor Pojke och kunna få gå själv.

<Gaya> Tai och hans föräldrar har redan varit på Gringotts, så han har lite magikerpengar på fickan. Och när han ser bamseglassarna framför de två andra pojkarna vattnas det riktigt i munnen på honom, och pojken skjuter upp glasögonen på näsan. Han känner sig inte heller riktigt bekväm i sina nuvarande kläder – långbyxor och skjorta – men det är inte så hemskt att han tänker på det hela tiden heller. Han tar ett steg närmare de båda pojkarna som sitter vid bordet. “Cobb?” för visst var det så pojken han träffat förra sommaren hette?

<Shetani> “Ska du också börja på Hogwarts i år?” Frågar han den andre killen, efter att han satt sig ner. Det verkar ju troligt, men det kan lika gärna vara så att det är någon yngre bror till en annan elev, eller rent av så att den andre redan går på Hogwarts. Svårt att säga när man knappt har något att gå på gällande personens utseende. Cobb hinner få i sig en sked glass till innan Tai kommer fram och han kisar lite fundersamt på honom innan hans ansikte spricker upp i ett brett leende. “Tai, right?” Nog var det väl den där ungen han så totalt krossat i brottning sommaren innan? Ja, han hade totalkrossat honom, kom inte med några lögner här va, Cobb regerar. Sådeså. “Så du kom in.”

<Traxy> “Mmh,” svarar Eddie med skeden i munnen. Han hinner inte fråga vem den andra killen var eftersom pojken han lett åt hade kommit närmre. “Ehh… hej,” hälsar han och tystnar eftersom pojkarna verkar känna varandra. “Eddie heter jag,” säger han för sig själv. Ingen av dem hade frågat, men kanske skulle de komma ihåg att han fanns där i alla fall. Han är klädd i ett par VANLIGA jeans (som ser ut att ha varit med om både ett och annat äventyr) och en röd tshirt, som han hade på sig nästan jämt, eftersom det var hans favorit.

<Gaya> Tai nickar som svar. “Jo, jag gjorde det… det kom en man från trolldomsministeriet,” han uttalar ordet lite tvekande, som att det fortfarande inte riktigt sjunkit in att det faktiskt FINNS ett trolldomsministerie, “och berättade för mamma och pappa om magi och Hogwarts och allt, så jag ska börja nu snart.” Han ler brett och nickar sedan mot den andre killen vid bordet. “Hallå Eddie.. Tai heter jag.” Han tar sig en titt på båda deras glassar och plockar med pengarna i fickan. “Och jag tror jag ska köpa mig en sån där glass, jag med…” det är ju liksom ingen mening med att stå och sukta medan de andra njuter av vad som ser ut att vara alldeles underbart god glass.

<Traxy> “Hej Tai,” svarar Eddie. “Det är jättegod glass, så gör det. Det finns plats åt dig också.” Men tänk om den andra pojken inte ville att Tai skulle sitta hos dem? Äsch… det fick han väl säga i så fall. Han hade inte fått någon typ från Ministeriet alls. Det kanske var… ahh, vänta nu, var inte det något med mugglare? De fick väl sånt? Han fortsätter äta på glassen medan han väntar på att Tai ska återvända.

<Shetani> “Coolt. Sa ju det.” Cobb är nöjd med sig själv, det hade varit ett smart drag att berätta för Tai att han var en trollkarl. Det förstås, han gör nästan bara smarta saker, så förvånande är det väl inte. “Jag heter Cobb.” Presenterar han sig för Eddie, men räcker inte fram handen, det känns lite för vuxet på något sätt. “Cobb Webb.” Förtydligar han, och plockar åt sig lite mer glass. “Mh, köp en, Tai. De är jättegoda. Testa Bertie Botts glass i alla smaker. Ny smak med varje tugga.” För nu finns det sådan glass, och den är jätterolig att ha i sitt glassberg, även om man riskerar att käka glass med granbarrssmak eller rent av armsvett.

<Traxy> “Cobweb?” Kunde man verkligen heta så? Han må låta lite korkad som upprepar namnet, men han hade aldrig träffat nån som hette Spindelnät förut heller. Sennet var inget särskilt namn… mer än att det var folk som hade hetat så i ganska många generationer innan honom. Magikerfolk. Bexhill också. Hans farmor var en Bexhill.

<Gaya> Tai försvinner iväg en stund för att köpa sig en riktigt stor glass, och han lyder Cobbs råd om Bertie Botts-glass, och prövar även flera andra konstiga och roliga glass-smaker, tills han har en riktigt svinstor glass. Det hela tar ju förstås ett tag, så Cobb och Ed torde hinna byta några ord under tiden han är borta.

<Shetani> Det är antagligen inte första gången någon kommenterar på Cobbs namn, så han suckar bara till lite lätt, för att sedan flina mot Eddie. “Lång historia. Morsan ville jag skulle heta Cobb… ville det innan hon träffa pappa, alltså, och sen, tja, hon hade väl inte precis planerat att gifta sig med nån som hette Webb i efternamn.” Okej, inte så lång historia, men det är ändå den korta versionen, och Cobb vill hellre äta glass än dra fram släktträd och visa vart namnet kommer ifrån.

<Traxy> “Lugnt,” svarar Eddie därför. “Jag heter Sennet… inte särskilt intressant… tycker jag i alla fall. Men det funkar ändå.” Han tvärtystnar och ser ut att storkna ett tag innan han sväljer resolut och ryser. Han hade inte heller kunnat låta bli Bertie Botts-glassen. “Eww… bajs!” Han skyndar sig att äta lite av de andra glassmakerna för att få bort den hemska smaken i munnen. “Inte för att jag vet vad bajs smakar alltså,” skyndar han sig att säga, “för jag har inte smakat på det men jag gissar att det smakar som den biten jag precis åt… asäckligt!”

<Gaya> Taichen återvänder till bordet med en jätteglass och sätter sig ner. “Det var så många coola smaker att jag inte visste vilka jag skulle välja…” han flinar lite, inte så värst generad över den stora mängden glass framför sig. “Så, ni två kommer från trollkarlsfamiljer, eller?”

<Gaya> Han vet ju inte om de faktiskt är trollkarlar eller inte, men Cobb verkar ju klä sig som trollkarlarna här, och Eddie… tja, vem vet? Skadar knappast att fråga iallafall. Tai skjuter upp glasögonen på näsan igen och smakar därefter försiktigt på glassen. Mmmm, gott.

<Shetani> “Eww…” Cobb skrattar lite åt Eddies olycka, men menar väl inget illa egentligen. Tack och lov är han inte så äckelmagad att han slutar äta sin egen glass. Med tanke på hur stor Cobbs glass var när han köpte den kommer det ta en stund till innan han fått i sig allt, men han kämpar på. Det vore bara elakt mot glassen att ge upp och lämna den halväten, eller hur? Just det, och man ska vara försiktig så man inte sårar en glass känslor, för då blir den så kylig. “Uh-huh.” Svarar han därför mellan tuggor när Tai kommer tillbaka, men eftersom hans släkt nu håller på att arbetas om går han inte in på exakt hur magisk den egentligen är.

<Traxy> “Mhm,” svarar han med munnen full av grädde och chokladsås. “Min farmors bror är lärare på Hogwarts,” tillägger han utifall att de kanske skulle bli lite imponerade. “Var kommer ni ifrån förresten?”

<Gaya> Tai har just skyfflat in en stor sked glass i munnen, så det tar honom ett par sekunder att svälja ner det hela, men när han gjort det flinar han mot Eddie. “Jag bor i Oxford, va. Han där,” säger han och nickar mot Cobb “bor ingenstans, han bara flyter omkring.” Nu är det där ju mer eller mindre sant, och Tai menar inte något egentligt elakt med det, utan det är mest bara lite vänskapligt retande. “Du då?”

<Shetani> “Gör jag inte alls det!” Protesterar Cobb, som precis var till att svara när Tai avbröt honom. “Okej, fine, jag bor på en båt, men det är inte precis som att jag bara flyter omkring!” Eh, han får en gnagande känsla av att han förlorar det här argumentet och börjar istället attackera glassen med nyfunnen aggressitivitet. När han råkar komma över en tugga med rödbetssmak morrar han bara lite mot glassen och fortsätter hugga i den med skeden tills den börjar förvandlas till en inte helt apptitlig sörja.

<Traxy> “Flyter omkring? – Jaså, på en båt. Coolt. Jag bor också i Oxford!” Ett stort leende klyver pojkens ansikte. “Eller ja, i Didcot, men det är ju faktiskt bara några miles bort. Coolt! Tänk om vi kanske har trfäfat varandra någon gång utan att ha märkt det?” <Traxy> Han fortsätter att sleva i sig sin glass, men han började faktiskt bli ganska mätt nu. Trots att det var säkert hälften kvar minst. Han kunde inte gärna lämna resten, men… men… det skulle inte gå att knöka i sig allt detta på en och samma gång. Kanske om han väntade lite?

<Gaya> “Coolt… det kan vi ju faktiskt gjort. Cobb brukar visst också bo i Oxford, när han behagar ha en mer fast address.” Tai flinar retsamt mot Cobb och fortsätter sleva i sig av sin glass, när hans ansikte blir helt förvrängt. “What the– den här smakar ju kött?” han ser ner på glassen rätt förvånat, innan han tar en till tugga. Nu var det visst inte köttglass längre, utan citron. Skumt. Sen inser han förstås att det här antagligen är den där glassen med ‘en ny smak varje tugga’.

<Shetani> “Mh, alltså… grandparents bor i utkanten av Oxford. Precis vid kanalen. Så vi stannar till där lite då och då och hälsar på. Annars åker vi typ runt i hela England.” Sörjan som tidigare var hans jätteglass är inte riktigt lika frestande längre, så Cobb tar en paus från sitt kladdande för att förklara lite. “Och det är faktiskt mycket bättre att bo på en båt än att vara fastrotad hela tiden.” Som en träskalle, fast han låter bli att säga det den här gången, för det är nog inte så smart att börja bråka mitt i glasskaféet. Han tar en tgga av sin glassörja, och upptäcker att det faktiskt är riktigt gott så här också, men även att han börjar bli väldigt mätt. Noes.

<Traxy> “Är ni där just nu?” Eller skulle det kanske vara åååårfully forward av honom att föreslå att de skulle kunna träffas någon dag? Det kanske var bättre att vänta tills de var på tåget… eller på skolan och hade blivit sorterade? Så de visste om de kunde bli vänner och så. För man kunde ju kanske inte vara kompisar med dem om de hamnade i Slytherin eller så. “Var tror ni att ni kommer hamna någonstans?” säger han därför. “I vilket elevhem alltså? Jag hoppas på Gryffindor.”

<Gaya> “Nä, vi är i Napton-on-Hill ett tag till, över sommaren så här, men vi ska snart hem då. Vill du träffas då eller?” Tai grinar mot Eddie, för så värst blyg är inte grabben egentligen, även om många tror det när de först ser den glasögonprydde halvasiaten. Han tar en tugga till av sin glass när han hör något som får honom att spetsa öronen. Elevhem? Tai ser upp från sin glass igen. “Jag har inte riktig koll på elevhemmen än… vad är det för skillnad på dem?” Om någon frågat honom om elevhemmen på Eton hade han kunnat berätta massor, då hans morfar och morbror gick där, och ofta pratat om det – han själv har ju också länge trott att han skulle gå där… men, ja, det här med Hogwarts elevhem har han inte så mycket koll på än.

<Traxy> Var det han som var experten här eller vad visste Cobb om dem? Kanske han kände till något? “Tja…” börjar han och känner sig i alla fall som att han tillfälligtvis har någon sorts övertag eftersom han kan saker om elevhemmen. “Slytherin är för folk som tror att de är något, fastän de inte är det… Ravenclaw är för plugghästar, Hufflepuff är för tråkmånsar och Gryffindor är… bäst.” Han visste inte så mycket vad som var bra med Gryffindor, mer än att hans pappa och farföräldrar och de flesta andra i familjerna Sennet och Bexhill gått där.

<Gaya> Tai anar ju att det där inte är hela bilden, men han nickar lite iallafall. “Då hoppas jag att jag hamnar i Gryffindor, jag med.” Särskilt om Cobb och Eddie hamnar där, för han har lite på känn redan nu att de nog kan komma rätt väl överens. Han tar en tugga till av sin glass, men redan nu börjar det kännas att hela glassen nog är en aning för stor för honom… men skam den som ger sig. “Jag har inte så bra koll på Hogwarts än, men jag får väl lära mig… kan ni massa magi och sånt sen innan?” det där är ju lite oroligt, dock, om de andra redan kan massa magi så han måste skynda sig för att komma ikapp…

<Traxy> “Nä, det får man inte,” svarar han. “Man måste ha en trollstav först och så får man inte göra magi om man inte är myndig… om man inte är på skolan. Det suger. Men det är klart… blir väl för svårt att förklara för mugglarna, antar jag.” Han rycker lite på axlarna, sätter tillbaka skeden i glasvasen och skjuter den ifrån sig. Han hade fått nog… för tillfället.

<Shetani> Cobb kan inte göra annat än att hålla med i Eddies beskrivning, för det är ungefär så han har förstått att skolan är uppdelad också. Vid det här laget har den modige flodbåtsungen lagt ner skeden och erkänt förlust, magen var full med iskall smaskighet och han orkar helt enkelt inte få ner mer just nu. “Mh, jag kan inget heller. Vet några formler som föräldrarna använder, men jag har inte fått prova på något än.” Fast han redan var elva! Han kommer fylla tolv i år, så det är rent nesligt att han inte får lov att använda en trollstav än.

<Gaya> Tai är fortfarande bara tio, och kommer så vara till dagen innan skolan börjar. Det är lite jobbigt ibland att alltid vara yngst, men han är ändå rätt glad att han inte föddes en dag senare. “Okej… det kanske är lite jobbigt, men jag är väl rätt glad om jag inte ligger jättelångt efter alla andra i klassen, också…” han rycker lite på axlarna och äter lite till av glassen. “Det är ju rätt nytt för mig än… jag trodde att det där med att flyga på kvastar bara var något magiker gjorde i sagor och sånt.” Bara för att ta ett exempel.

<Traxy> “Närå… Det händer allt. Fast vi får inte ha några kvastar för vi bor mitt ibland en massa mugglare så det går inte, för då skulle de se oss om vi flög i trädgården. Så vi kan bara flyga när vi är hos farmor och farfar, för de bor ute på landet.” Det var synd det. Men det var inte så mycket att göra åt. Kanske kunde de få ha sina kvastar på Hogwarts sen när de började tvåan.

<Shetani> “Då känner du inte till Quidditch heller då, eller?” Frågar Cobb och ser nyfiket på Tai. Själv har han ju koll, han är ju trots allt hipp, cool och hänger med, men särskilt mycket kvastflygning har han ju inte varit med om. Visst skulle han säkert haft möjlighet att flyga då och då, när de åkte längs med mer ödsliga kanaler, men sen är ju problemet att han inte har någon kvast, och samma gäller hans föräldrar och Spider. Säkerligen kommer han vara en skicklig flygare när den dagen kommer, det kan han satsa sin sista knuting på, men än har han inte haft möjlighet att bevisa sitt påstående.

<Gaya> Tai gillar inte riktigt att erkänna att det är så mycket han inte vet, men han skakar på huvudet som svar på frågan, och tar en sista tugga av glassen innan han skjuter den ifrån sig. Det är visserligen hemskt god glass, men han börjar känna sig alldeles proppmätt. “Nä, vad är quidditch?” han funderar lite på det där att flyga… hoppas verkligen de får lära sig det på Hogwarts, för det verkar lite coolt ändå… även om han inte heller skulle kunna flyga runt hemmet så skulle han kanske få göra det hos sin morfar, iallafall…

<Traxy> Tänk att inte känna till quidditch! Så konstigt det var ändå! Just det… quidditch…. Skulle han gå med i quidditchlaget någon gång? Humm. Värt att fundera på… Men förmodligen inte. Det verkade vara lite för mycket jobb för att vara värt det.

<Shetani> Cobb kliar sig lite bakom örat och lutar sig bakåt i den rätt bekväma stolen. “Quidditch.. alltså, du har verkligen missat något. Det är en sport, y’see… eller DEN sporten, för det är liksom det bästa som finns, så alla vet vad Quidditch är. Det är två lag mot varandra, förstår du, och så flyger de på kvastar. Och jagarna passar klonken mellan varandra, och försöker göra mål, men har laget bara en bra vaktare så brukar det vara svårt, och sen får man se upp för dunkare förstås, det är slagmännens jobb, slagman verkar vara en kul position, jag skulle inte ha något emot att spela det.. eller kanske jagare, för det är ju en av de viktigare grejerna, att göra mål, alltså. Uh, just det, och sen ska sökaren försöka fånga kvicken också, men det är jättesvårt för den flyger tokfort.” Förklarar lille Cobb entusiastiskt och glömmer säkert förklara de flesta termer han slänger sig med.

<Gaya> “Så vaktare är som målvakt? Och jagare är som de andra spelarna?” den biten verkar ju inte vara så knepig att förstå iallafall. “Vad är en dunkare, och slagmän?” Han vet just inte än om han är intresserad av sporten, men att döma av Cobbs entusiasm så är det nog värt att kolla in lite extra, tänker Tai.

<Shetani> “Målvakt? Hm, tja, jag antar att man kan kalla det så… jagare kastar klonken mellan sig och försöker göra mål… slagmän, de är de som har slagträn och försöker slå bort dunkarna från sitt eget lag och skjuta dem mot motståndaren.” Lite svårt att förklara sporten för någon som aldrig hört talas om den, visar det sig. Innan Cobb kan fortsätta dyker hans föräldrar upp och förklarar att de handlat klart i porslinsaffären, och då allt annat också är inhandlat är det dags att ta flampulvret tillbaka till Oxford så att de hinner nånstans med båten innan kvällen. “Okej…” Cobb ser lagom deprimerad ut över att behöva lämna sina nyfunna vänner. “Vi ses på expressen.” Bestämmer han dock, säger något kort adjö och försvinner iväg med sina föräldrar.

<Traxy> “Trevligt att ses… ha det!” säger Eddie som fortfarande är proppmätt. Han ser lite forskande på Tai, som ju tydligen var från Oxford. “Quidditch är som fotboll är för mugglare,” förklarar han. “När det gäller att vara poppis och så… Det är lite annorlunda eftersom man flyger på kvastar och har flera stycken bollar och så… men det är rätt okej.”

<Gaya> Tai vinkar lite efter Cobb “Vi ses, va!” innan han vänder sig mot Eddie och nickar lite åt förklaringen. “Okej…” fotboll vet han ju iallafall reglerna till. “Fast om sanningen ska fram har jag aldrig varit så mycket för fotboll… alltså, jag spelar ju med mina kompisar ibland, men det är inte min favoritsport.” Han skjuter upp glasögonen på näsan igen. Det är inte så att glasögonen inte passar, egentligen, utan snarare att pojkens näsa är en aning för platt för att lätt hålla glasögonen på plats. “Men du bor i Didcot då?”

<Traxy> “Japp. Inte så långt ifrån centrum… typ… Eller ja, beror väl på hur man ser det.” Han släpper ifrån sig en ofrivillig glassrap. “Förlåt.” Han rör lite med skeden ner i glassröran. “Har du varit på någon av glassbarerna inne i stan?” Med ‘stan’ menade han ju då Oxford och inget annat. Det fanns en lokal kedja med några olika butiker med hemmagjord glass som var väldigt god och som de hade fått pröva några gånger när de varit där.

<Gaya> Tai nickar glatt. Så klart han varit där, Tais föräldrar brukar inte undanhålla honom från roliga saker. “Jorå, de har god glass där… fast den här glassen är minst lika god… eller, spännande iallafall.” Tai ska just till att säga något mer, när hans föräldrar dyker upp. Han suckar djupt efter den första vi-var-så-oroliga-utläggningen och ler lite mot Eddie. “Vi ses, va? Kanske i Oxford innan… eller på Hogwarts, annars.”

<Traxy> “Jaa… Det blir kul. Kul att träffas också… Hoppas vi ses på tåget… annars ses vi väl på tågstationen i Hogwartstown eller vad det nu heter.” Han får syn på sina egna föräldrar och lillebror komma gåendes. “Vi ses… ha det”!”

**** ENDING LOGGING AT Sat Aug 30 01:18:26 2008