FOR5a – Merula

**** BEGIN LOGGING AT Sun Nov 02 18:24:36 2008
Nov 02 18:24:36     Now talking on #for5a

<Miraculix> Det var veckan innan höstlovet. Eftersom Pimley fortfarande var lärare i Forntida Runor så var inredningen fortfarande precis sådan som den alltid varit, eller åtminstone alltid varit sedan Proteus varit lärare, men den inredningen är Leffe bättre på. Edgar Fisher skulle ha inrett klassrummet något annorlunda om det hade varit hans, men nu var det inte det. Han mindes fortfarande när han först börjat på skolan, och hur den där avskyvärda lärarkandidaten hade envisats med att tanta till Spådomsklassrummet. Dagen han fick veta att hon sagt upp sig firade han lite för sig själv. Nu sitter han istället i någon annans klassrum och väntar på femteårselever. Vänta nu, gick inte Merula i den här gruppen?

<Bumbi> Merula Autumn rotar i sin väska när hon kliver in i det ganska trånga klassrummet, fullproppad med saker till bristningsgränsen men ändå ganska hemtrevligt om man uppskattade ordnat kaos. Eftersom hon har ögonen i väskan får hon inte syn på professorn förrän hon kikar upp, ett steg in i rummet, varpå hon tvärstannar och nästan tappar hakan. Hennes tvärnit får nästa elev att kliva in i ryggen på henne vilket inte är så skönt men det får henne i alla fall att inte stå kvar där som ett fån. Professor Fisher? Varför? var är Pimley? Tankarna skenar iväg i Merulas huvude och en lätt rodnad sprider sig på hennes kinder medan hon kyndar sig att sätta sig ner på en av platserna längst fram. Hon var då inte beredd på det här, hon brukar sitta lite längre bak och vara ganska avslappnad på dessa lektionerna. Hon visste ju att hon var bra på ämnet och dessutom så var Pimley en av de lärarna som var skönt tillbakalutad på så sätt att man kunde bara glida med på hans lektioner om man ville det och man kunde anstränga sig om man kände för det. Han skulle inte ställa riktade frågor eller dra poäng om man inte kunde svar, nog för att hon för det mesta kunde svaren men ja i alla fall. Nu var det fisken istället, inte för att flickan är missnöjd på något sätt, oooh neej, hon är bara chockad. Så pass chockad att hon glömmer bort att hälsa på honom.

<Miraculix> Eftersom det är en hel rad elever som kommer in ungefär samtidigt och hon inte hälsar, så säger han ingenting till henne, utan nickar bara. Han hade sett henne komma in i klassrummet och hela grejer runtomkring det där, vilket hade fått honom att småflina i ett par sekunder, innan han fattar sig igen och återfår sitt vanliga, mörka uttryck. “Vi ska fortsätta med Tiwas ätt idag. Den talar om behovet att hitta inre och yttre harmoni med hjälp av våra styrkor och svagheter.” Styrkor i Merulas fall var dels hennes förmåga och dels hennes… hela henne. Svagheter i hans eget fall var henne, men det försökte han förtränga.

<Bumbi> Merula brukar ha tid på sig att registrera och tänka på att hon ska träffa honom, nu hade han totalt överrumplat henne och det är inte förrän som han börjar prata som hon inser att hon inte tagit fram pergament och skrivdon, vilket får henne att dyka ner i väskan och hala fram det. Det känns som att rodnaden bara blir intensivare men hon hoppas att det inte är fallet och önskar att hon kunde slukas av jorden under i några timmar eller ja för evigt. Tiwas ätt ja, svagheter och styrkor… han var säkert stark under kläderna, muskulös fast inte så att det störde utan sådär precis lagomt som hon tycker om och han skulle ta tag i hennes fasta skinkor och trycka henne mot sig. Det är nästan så att hon suckar till av tanken men hindrar sig i sista sekund.

<Miraculix> “De två första runorna i Tiwas ätt är Tiwas, som betyder [fyr/Tyr], och Biork, som betyder björk.” Eftersom björk heter birch på engelska så har de ju lite svårare att förstå betydelsen av namnet språkmässigt. “Tiwas är runan för Tyr, själskrigaren och den fornnordiske krigsguden. Runan representerar uppoffrningar som vi måste göra för att vara sanna mot oss själva.” Uppoffringar i stil med att ge lektioner i ämnen man egentligen inte undervisade i, bara för att den ordinarie läraren var upptagen med att smörja kvastar inför nästa quidditchmatch eller vad det nu var han höll på med. “Det behöver inte vara trevliga uppoffringar, men nödvändiga.” Merula klassades inte som en uppoffring riktigt än, eftersom de bara sågs på lektionerna än så länge, och på onsdagsträffarna. Det vore trevligt om hon var en uppoffring, men det berodde väl på hur han spelar sina kort i framtiden.

<Bumbi> Uppoffringar var kanske inte att hon inte fick kasta sig i famnen på honom just nu och kyssa honom. Fast samtidigt så kändes det som en sådan, även om hon var ganska säker på att han inte alls hade sådana tankar om henne. Nej faktum är att hon vet ju att han bara har sådana tankar om någon viss annan tjej i Slytherin. De hade säkert sex varenda kväll och sen låg de i famnen på varandra och viskade söta ord. Nog för att för Merula känns inte fisken som en som skulle viska söta ord till någon men hon kan ändå inte låta bli att känna att det är hon som borde få de orden. Inte någon jäkla svarthårig slampa!

<Miraculix> Det är ganska förvånansvärt att Merula inte inser att hon är svartsjuk på sig själv förrän han sade det rätt ut, vilket ju är i framtiden från detta räknat. Hans tankar har sedan sommarlovet mest gått ut på att angsta över att han vet att det är henne han kommer att visa söta ord till och finnas i famnen hos och ha sex kanske inte varenda kväll, inte på skolan åtminstone, för det vore lite iögonfallande kanske, men väl titt som tätt. “När Tiwas hamnar på bordet visar det oss att vi måste ge upp våran bekvämlighet för att nå de långsiktiga målen eller för att vi ska må bra.” Haah… Edgar kan inte låta bli att låta blicken falla på Merula ett ögonblick, innan den åter vänds mot resten av klassen. “Ibland måste vi våga ta steget ut i den okända.” Även om detta innebar en relation som skulle få honom avskedad. “När du ristar in din Tiwas-runa ska du tänka på alla bekvämligheter, hela din trygghet och precis i det ögonblicket du säger formeln tänka dig att allt det inte fanns längre.”

<Bumbi> Merula drar fram sin runpåse och lägger ut runduken prydligt och fint, i ett försök att få tankarna på annat håll. Sedan häller hon ut sina runor och låter handen glida över dem cirka en centimeter medan hon fokuserar på tryghet och liknande och det är precis i stunden som hon släpper den trygghetskänslan som hon känner att det pirrar till i handen och hon öppnar ögonen igen. Ha! En liten triumf att hon lyckades med det medan hennes tankar vill skena iväg med henne. Hennes huvud fylls på nytt av bilder av två nakna kroppar som slingrar sig kring varandra och stönande ljud och kroppsvätskor som byter ägare… hon måste aktivt skaka på huvudet för att fokusera igen när hon tar upp sin trollstav, en svart sådan som matchar henne perfekt och som inte är köpt på Ollivanders eller liknande, nej den hade hon inhandlat i Svartvändargränden faktiskt. Hon pekar med trollstaven mot runan och försöker att igen änka på allt som är tryggt i hennes liv, vilket är hennes föräldrar mest. Hennes mamma som alltid frågade hur hon mådde och som log så milt när Merula skakade på huvudet eller hennes pappa som brukar dra henne till sig och ge henne en kram och puss på håret vilket får henne att känna sig tryggast i hela världen. Tankar på fiskens sexighet försvinner faktiskt i några sekunder när hon bara känner sg varm av att tänka på föräldrarna och till och med hennes äldre bror som brukar rufsa henne i håret och kalla henne för hans lilla katta även om hon försöker att påpeka för honom att det är en fågel hon är döpt efter. Hon småler lite och sedan i stunden för att hon ska rista in runan så tänker hon sig att hennes familj bara försvinner, inte att de dör, utan att de bara inte finns längre. Den känslan som fylls i henne är så stark att hon måste dra efter andan då det känns som att en svart grop växer i henne, grabbar tag i henne åt alla håll och hjärtat dunkar hårdare. Hon måste påminna sig själv om att det inte är sant, hennes familj existerade ju faktiskt men kroppen minns fortfarande hur det kändes och hon ryser till när hon tittar ner på den lilla runan i handen på henne. Läskigt.

<Miraculix> Edgar sitter kvar framme vid katedern medan han väntar på att eleverna ska rista in sina runor för dagen. De skulle få läsa på mer om dem lite senare… under veckan eller så. Det som rör sig i Merulas huvud har han ingen aning om, utan han får nöja sig med att istället sitta och tänka på annat istället. Inte på saker som ifall han dragit ur strykjärnet, utan snarare på femmornas lektioner i Spådomskonst, som handlar om drömmande. Kanske skulle han kunna lära ut vissa intressanta tekniker som hade med drömmande att göra, men de skulle nog vara lite väl avancerade. Kanske kunde han spara det till ett Profet-möte… Det var ju ingen dum idé.

<Bumbi> Merula vänder lite på sin nyristade runa i handen innan hon skyndar sig med att stoppa in den i påsen med färdigristade runor. Hon vet inte riktigt om hon tycker om den där runan, men hon är ganska övertygad om att hon hade fått till den rätt bra i alla fall.

<Miraculix> “Nu när ni ristat in runan slår ni upp böckerna och läser om den.” Biork skulle de prata mer om och rista in nästa vecka, men det fick de ju veta då. Läxan som står i själva lektionen är ju en sådan som de lär få till en lektion några månader senare, så den får de ju inte på den här lektionen. Att läsa skulle förmodligen ta större delen av resten av lektionstiden, men än hade ju inte så mycket tid gått.

<Bumbi> Merula sätter sig och letar i sin bok enligt instruktionerna men nu när hon bara ska sitta och läsa så går det inte att hålla tankarna borta från mannen som sitter en bit ifrån. Flickan sneglar mot honom och försöker att visa det och vänder genast bort blicken om han skulle råka titta åt hennes håll. Åh om han bara kunde tycka att hon var lite het som hon tyckte att han var, och om han bara kunde hålla henne kvar efter lektionen och kyssa henne hett och passionerat som i kärleksromanerna som hennes mamma läste.

<Miraculix> När de fått läsa en stund så sneglar Edgar på klockan. Den var tillräckligt för att han skulle kunna släppa iväg dem. “Till nästa vecka ska ni helst ha läst på om Biork, så att ni kan rista in den på nästa lektion.” Det var inte hans ämne, så han ville inte göra för mycket. Sedan var det ju också så att de hade jobbat på bra och inte ställt till med några problem för honom, så han är inte på tillräckligt dåligt humör för att vilja jävlas med dem. Eller så är det för att han är alltför upptagen med att fundera över vad Merula drömmer om på nätterna, och ifall hon plågas av samma intensiva, heta drömmar som han själv. Drömmar som var väldigt opassande. “Sedan kan ni gå.” Om de hade frågor fick de väl ta upp dem med honom på väg ut.

<Bumbi> Merula vågar inte stanna kvar utan skyndar sig med att fösa ner sina saker i väskan och går iväg med resten av eleverna. Hon klämmer fram ett “Tack, professorn” men är väldigt osäker på att han ens hört henne eller om han hört henne om han i så fall uppfattade vad hon faktiskt sa.

<Miraculix> Han hör att hon säger något i alla fall, men är inte helt på det klara exakt med vilka ord som används, men om det hade varit “jag vill ha dig” eller “jag älskar dig” så hade han förmodligen blivit ganska så överraskad. Positivt överraskad. Eventuellt. Eller kanske hade han bara blivit totalt mållös. När alla elever försvunnit därifrån så släcker han ljusen och går därifrån.

**** ENDING LOGGING AT Sun Nov 02 22:29:41 2008