Fiskens Favoriter

TraXy
PostPosted: Fri Aug 18, 2006 09:36
Eftersom han inte bett folk att bekräfta om de tänker komma eller inte, så sitter Edgar Fisher i det dunkla tornrummet och väntar på att höra om några elever tänker dyka upp igenom luckan i golvet. Han hade bara bjudit in fyra elever. Tre på grund av sina betyg, en på meriter. Hon hade trots allt tagit sig tid att komma för att varna honom.
Två Ravenclaware och två Slytherinare. Naturligtvis så var han nöjd över Slytherinarnas närvaro, men Ravenclaware kunde han också acceptera. De brukade lägga manken till. Frågan var hur många som tänkte dyka upp.
En av dem som står och funderar på ifall hon ska gå uppför spiraltrappan eller inte är Zoe Davenport. Hon hade fått en inbjudan med posten, men varit osäker på om hon skulle gå eller inte. Hade hon verkligen talang för ämnet? Var det inte mer det att hon tyckte det var hyperintressant och var villig att lära sig? Äsch. Hon kan väl gå en gång, för att se hur det är. Sir Cadogan har hon ignorerat hittills. Kanske skulle hon vänta och se ifall någon mer skulle dyka upp. Ja, det lät bra.

Elyene
PostPosted: Fri Aug 18, 2006 10:11
Marjorie Dangerfield en tredjeårselev från slytherin dyker upp och funderar rätt mycket på om hon verkligen gillar ämnet eller inte. Hon brukade gilla de flesta ämnena men den sista lektionen hon hade haft var så fruktansvärt obehaglig och Marjorie hade fortfarande inte lyckats släppa det helt. Snarare hade flickan börjat undersöka en del saker. Hon är i alla fall nära att kliva rätt in i en flicka från Ravenclaw. “Åh förlåt och hej” säger hon med ett litet leende. Visst var det hon som brukade hänga ihop med Cinderella och som gick i samma årskurs som hennes kusin Dolores.

Angfiel
PostPosted: Fri Aug 18, 2006 10:12
Merula behöver inte tänka riktigt på om hon ska eller inte, klart hon ska. Det verkade inte som att nästan några andra hade fått en sådan inbjudan, för hon hade försökt höra sig för om någon kände till det. Väldigt diskret självfallet för hon hade ju inte frågat någon, mer lyssnat för att se om någon pratade om det. Det hade ingen gjort hitills. När hon kommer dit så står det en flicka där, en ravenclaw som Merula nog inte sett förut. Hon säger inget till flickan även om hon kanske tilltalar henne utan går istället upp och knackar på dörren ännu en gång. Den här gången hade hon dock inget att varna för än så länge.

TraXy
PostPosted: Fri Aug 18, 2006 11:02
“Hej,” hälsar Zoe och ler lite mot Slytherinflickan. Just på grund av att hon brukade hänga ihop med Cindy så har hon inte riktigt lika stora fördomar som det annars var lätt att ha mot det elevhemmet. Hon visste att tjejen inte gick i femman, men inte mer exakt än så. Förmodligen var hon yngre.
“Du har också fått en inbjudan?”
Hon ser en annan Slytherinflicka komma, och passera uppför trappan utan att ens hälsa på dem.
“Vad heter du, förresten? Jag är jättedålig på namn, men ändå…” Hon sträcker fram en hand. “Jag heter Zoe, förresten. Zoe Davenport.”

Elyene
PostPosted: Sun Aug 20, 2006 12:50
Marjorie nickar som svar på frågan om inbjudan. “Jo jag har fått en inbjudan” när hon räcker fram handen så tar Marjorie den och hälsar hon med. “Marjorie Dangerfield” säger hon och ser att Merula skyndar förbi. Hon hade inte direkt pratat så mycket med Merula men hon hade å andra sidan knappt tid att prata med någon annan än möjligtvis Chris i bland på lektionerna. “Ska vi gå upp?” frågar hon flickan och ser lite osäker ut.

TraXy
PostPosted: Wed Aug 23, 2006 14:19
“Jag antar det,” svarar Zoe dröjande och ser uppför trappan. Jo, det var väl lika bra. Hon försöker le uppmuntrande mot Marjorie, men lyckas bara med ett halvt, nervöst leende, innan hon tar mod till sig och börjar gå uppför trappan.
Edgar har sett mycket belåten ut, när han hörde den första eleven knacka på luckan i golvet, som hade öppnat sig med en enkel handrörelse. “Miss Autumn,” hälsar han, nästan spinnande. Hon hade kommit! Flickan med talang! “Trevligt att se er här.”

Angfiel
PostPosted: Fri Aug 25, 2006 12:56
Merula kliver upp i rummet och nickar som svar. Sedan lägger hon till ett “Tack för inbjudan, professorn” innan hon ser sig omkring i rummet. Det är inte så mycket som att hon vrider på huvudet och anstränger sig, snarare så ser hon sig omkring endast genom små rörelser och att låta ögonen svepa över rummet. Hon har visserligen redan varit inne i just samma rum för inte så länge sen men då hade hon inte brytt sig så mycket om hur det såg ut därinne. Istället så hade hon bara brytt sig om att varna honom och sedan gått därifrån. Hon har heller ingen aning om vad hon gör där egentligen och hon har ingen aning om varför alla andra är där, men det skulle säkert visa sig med hands.

Adian
PostPosted: Mon Aug 28, 2006 21:39
När Adina för några dagar sedan fått sin inbjudan hade hon först inte trott att hon kunde få in ytterligare en kväll i veckan till extrastudier. Med alla quidditchträningar, pluggande till GET-proven, sina prefektppgifter och inte minst all tid som går åt till trollformelklubben som hon nu har fått mer ansvar för så är det inte så konstigt att hon har ett tight shema. Ganska snabbt insåg hon dock att hon just hade tid dessa onsdagskvällar, och eftersom Spådomskonst är ett av hennes favoritämnen, kanske till och med hennes absoluta favoritämne så vill hon gärna gå dit, i alla fall för att se hur det verkar.
När hon på onsdagskvällen ska gå upp för spiraltrappan märker hon att två andra elever är på väg uppför trappan, den ena känner hon igen som Zoe Davenport men den andra har hon inget minne av att ha talat med någon gång. Hon hälsar givetvis på dem innan hon fortsätter uppför trappan och genom takluckan till spådomskonstklassrummet.
“God dag professor Fisher” hälsar hon artigt när hon kommer in i klassrummet, som om det här vore vilken annan lektion som helst.

TraXy
PostPosted: Wed Aug 30, 2006 09:39
(Det här är alldeles i början av terminen, mmkay?)
“God kväll, professorn,” hälsar Zoe när hon kommit upp i rummet. Adina hade hon hälsat på på vägen. Adina verkade passa som prefekt, vilket hon inte tyckte att hon själv skulle gjort, så hon var inte alls avundsjuk.
Zoe hade inte träffat den här läraren förut, eftersom han tydligen var ny den här terminen. Att hon lyckats få U i fyran berodde på att hon tyckte horoskop var roliga – eller ja, det var roligt med alla personlighetstyper i alla fall. Hon ser sig om i det runda tornrummet, innan hon tar plats i en av fåtöljerna. Att det låg svarta skynken över nu gjorde henne inget. Fåtöljernas blommiga mönster hade varit både slitna och… jaa… gammaldags. Fula, rent av.
Fisken kan räkna, och han hade skickat ut fyra inbjudningar, och i lektionssalen fanns… fyra elever. Utmärkt! Han låter luckan i golvet stänga sig, så att de inte kan höra Sir Cadogans patetiska tapperhetsförsök ifrån tavlan på våningen under.
“God afton,” hälsar han, och låter ganska trevlig för en gångs skull. Det fanns ett skäl till detta, och det skälet var helt enkelt att han var omringad av talangfulla elever. Antingen var de begåvade, eller så lade de manken till tillräckligt för att bevisa ett stort intresse för ämnet, och bägge sortens elever var helt i hans smak.
“Som ni redan vet är jag er nya professor i Spådomskonst. Mig kallar ni ‘sir’ eller ‘professor Fisher’. När vi vet var vi har varandra kanske jag ändrar på det.”
Med andra ord så var ‘Fisken’ inget man skulle kalla honom för… annat än bakom hans rygg. Det var inte som om folk inte kallat honom det förut, både inför honom och bakom hans rygg. Typ hela skoltiden.
Zoe tänker att det var fasligt vilken härlig dialekt karln har, undras varifrån han kommer. Det här skulle nog bli ganska trevligt ändå.
“Eftersom vi bara är så få personer här, och ni går i olika elevhem och årskurser, så vi börjar med att introducera oss. Säg vad ni heter, årskurs och varifrån ni kommer, och även om det är något som ni intresserar er av särskilt inom Spådomskonsten.” Han ser på eleverna. “Jag kan börja. Edgar Fisher heter jag, kommer ifrån Belfast. Har precis börjat undervisa på Hogwarts. Gick i Slytherin för X antal år sedan.”
Japp, han sade faktiskt ‘X antal år sedan’. Sedan nickar han mot Zoe att börja.
“Zoe Davenport, precis börjat femman, går i Ravenclaw… uppenbarligen,” hon ler lite snett och viftar lite “:roll:” (hittar inget ord för det, för varken “skamset” eller “förläget” passar) med den blå slipsen. “Kommer ifrån Nottingham. Umm… Pendling och soltecknens inverkan på folks personlighet är väl mina ‘grejer’ hittills.”
Fisken nickar lite, nöjd med svaret, och ser mot nästa elev.

Angfiel
PostPosted: Tue Sep 12, 2006 07:46
Om Merula vetat varför vissa av eleverna och varför hon själv var där skulle hon känt sig kanske överlägsen de andra eleverna då hon själv skulle ha ansett sig vara den ende med någon slags talang. Hon visste inte ens om professorn hade talang än eller om han bara var en sådan maktgalen skrytmåns som han faktiskt verkade lite nu från början. Visserligen så sitter hon lite på sina höga hästar redan och hennes svarta blick sveper över resten av eleverna ungefär som att hon väger dom med blicken och försöker ta reda på hur mycket de är värda i guld. Nu är det så som flickan alltid tittar på folk men det vet inte alla och de som vet tycker för det mesta att hon är riktigt obehaglig. “Merula Autumn, Slytherin.” svarar flickan efter att den där Zoe hade sagt sitt. Hon berättar också var hon kommer från men eftersom Angfiel inte har så bra koll på exakt vart det är så är det inget som krivs ut. Att hon är synsk är inget som hon har lust att delge även de som är här inne så hon nöjer sig med att säga “Jag har börjat spådomskonst iår.”

TraXy
PostPosted: Wed Sep 13, 2006 15:25
Flickan skröt inte, det tyckte han om. Han ger henne ett sällsynt leende och vänder sig sedan med milt intresse till nästa person, vem nu det råkar bli.
Zoe ger bara Merula en neutral blick. Hon fick inga roliga vibbar av den tjejen, och om hon precis börjat trean, varför var hon här? Hon inser att det måste betyda att Merula är handplockad p.g.a. talang istället för betyg, vilket gör henne ännu mer olustig.

Angfiel
PostPosted: Sun Nov 26, 2006 12:35
Merula besvarar inte leendet som sådant, för att få se den här flickan le är ytterst ovanligt, istället så nickar hon knappt märkbart mot professorn som svar vilket faktiskt är ganska trevligt för att komma ifrån henne. Hon besvarar Zoe’s blick med en kall tillbaka och önskar faktiskt att ingen annan än hon och professorn var där så att de kunde tala ordentligt med varandra om sådana saker som hade med spådomar att göra. För hon tvivlar starkt på att någon här inne utom hon och eventuellt professorn hade någon som helst naturlig talang, och flickan är av den åsikten att spådomskonst inte går att lära sig till fullo. Visst man kunde väll lära sig hur man höll i en kristalkula, det kunde en fladdermask lära sig, men för att göra det ordentligt så måste man verkligen kunna det.

Elyene
PostPosted: Sun Nov 26, 2006 13:24
Marjorie tittar på dem andra som berättar om varför dem var där och hon är väl medveten om att spådomskonst egentligen inte är något för henne. I själva verket började hon till och med tycka att det var rätt tråkigt. Vilket är rätt ovanligt att flickan tycker. “Jag heter Marjorie Dangerfield går i trean i slytherin” presenterar hon sig som. Hon hade visserligen bara haft ett fåtal lektioner i ämnet. Hon visste att hon inte hade någon talang men å andra sidan så var det faktiskt så att vissa saker i spådomskonsten kunde man lära sig genom att läsa sig till saker och vara med om dem även om man inte hade talang för ämnet. Annars enligt flickan i alla fall så borde man inte låta elever utan den speciella kunskapen att läsa ämnet utan i så fall ha intagningsprover. Vilket kanske var lite diskriminerande. Hon berättar även kort varifrån hon kom men tog inte upp vad hon var bäst på än så länge då hon faktiskt inte prövat på så mycket saker inom spådomskonsten.

Angfiel
PostPosted: Wed Nov 29, 2006 10:24
Merula blir ganska snabbt uttråkad, det beror inte på att saker inte händer runtomkring henne, det beror snarare på att det som faktiskt händer handlar om andra människor. Inte för att hon vill att det ska handla om henne, det handlar det inte om men ska sanningen fram bryr hon sig inte så mycket om andra människor. Bortsätt från hennes familj möjligtvis med undantag från hennes äldre bror ibland som kunde vara extremt jobbig. Fast klart att flickan innerst inne håller av sin bror men det skulle hon då inte erkänna för någon annan och allra minst för honom. Det skulle han ju reta henne med till dödagar, för anledningen till att hon retar sig på sin bror så mycket är just för att han vägrar låta sig skrämmas av vare sig henne eller hennes gåva. Hennes äldre syster brukar dock hålla sig på behörigt avstånd från Merula för det allra mesta liksom hela hennes familj, fast de älskar henne det vet hon så hon tar inte illa vid sig. Hon förstår att de tycker att sådant som är okänt är lite jobbigt, därför ogillade hon inte direkt folk som inte ville umgås med henne, faktum är att hon vill inte umgås med andra heller så det passar henne alldeles utmärkt om klasskamraterna höll sig på avstånd. Just nu sitter dock flickan med blicken om den som talar för stunden men eftersom det är en av de andra eleverna kan man inte anklaga henne för att bry sig om att lyssna.

TraXy
PostPosted: Thu Dec 21, 2006 10:00
Edgar nickar lite till svar medan eleverna berättar. Lustigt, bara flickor i den här gruppen. Det var väl sett som ett tjej-ämne, det här. Inte för att det var rättfärdigat. Var han en tjej, kanske? Var Oraklet i Amritsar en tjej? Knappast! Det hade funnits många framstående siare inom bägge kön historien igenom.
“Läser någon av er Talmagi, Forntida Runor eller Naturmagi?” undrar han, inte ovänligt, men heller inte vänligt.
Zoe räcker upp en hand.
“Jag läser Naturmagi, sir.”
“Då har ni fått lära er lite om att förutse väder med hjälp av moln, eller hur?” Hon bekräftar detta. “Austromantik eller Nefomantik kallas det,” förklarar han. “Precis som Aritomantik, eller Numerologi, är det ni lär er i Talmagi. Runor används också för att förutspå framtiden.” Sedan fanns det Iktyomantik, vilket innebar fiskskådning, men det fanns inte på schemat.

Elyene
PostPosted: Thu Dec 21, 2006 18:12
Även Marjorie räcker upp sin hand och ler ett halvt leende. “jag läser alla tre” förklarar hon lite tyst innan professorn fortsätter att berätta om ämnena. Det var väldigt intressant och visst är hon glad att hon faktiskt gick på extralektionerna även om hon kanske borde försöka umgås lite med den enda vän hon hade. Chris och hon hann trots allt inte träffas så mycket som Marjorie egentligen hade velat göra. Flickan ler lite när hon tänker på sin vän men tankarna återkommer ganska snart till den obehagliga professorn, för trots allt så finns det faktiskt en professor på skolan som Marjorie inte gillar och det är Fisken.

TraXy
PostPosted: Mon Jan 01, 2007 14:15
Plugghäst, tänker Edgar, men utan att se varken mer eller mindre dyster eller föraktfull ut än vad han gjorde normalt sett.
Zoe ler lite mot Marjorie och tänker att kanske är Slytherinare inte så farliga trots allt. Inte om man tänker att det finns i alla fall två personer som är fullt vettiga där, och Marjorie var ju en av dem.
Hon hade inte riktigt bildat sig en uppfattning om den nya läraren än, eftersom detta var alldeles i början av terminen, och hon hade knappt haft lektion med honom än. Visst, hon föredrog väl Madame Lilly, eftersom det var så svårt att inte tycka om den mysiga tanten, men alla lärare var ju olika.
Om Edgar hade några som helst tankar om Madame Lilly så hade det eventuellt kunnat sammanfattas med orden ‘en tjock klimakteriekossa’. …Men eftersom han aldrig träffat henne, så hade han inga sådana uppfattningar, och det var inte helt omöjligt att han skulle ha helt andra tankar om henne också. Ibland kan Edgar Fisher överraska.

Angfiel
PostPosted: Fri Jul 06, 2007 13:49
Som sagt när något inte handlar om Merula så brukar hon inte tycka att det är alltför intressant att tala om heller men när det kommer på tal vad man läser för extra ämnen som kan ha med Spådomskonst att göra så påpekar hon att hon läser Forntida Runor. Att Marjorie läser så mycket hela tiden orkar hon inte kommentera men hon tycker det är sjukt överdrivet. Varför ens hålla på? Inte som att man orkade ha ett liv om man håller på med så mycket skola. Inte för att Merula är rätt person att kommentera på att folk har ett liv men flickan anser faktiskt att hon har det även om den inte involverar så många andra personer. “Professor Fisher..” säger hon sedan otroligt artigt “Vad är det tänkt att vi ska göra på de här träffarna.” hon låter ganska så genuint nyfiken vilket hon faktiskt är. Hon vet fortfarande inte om professorn kan något om det han talar om men det skulle nog snart visa sig (oh svårt att spela Merula innan hon avgudar Fisken :p)

TraXy
PostPosted: Tue Jul 24, 2007 13:05
“Utvecklas,” blir hans enkla svar. “De som har förmågor kommer att kunna lära sig att utveckla dessa. De som bara har bra betyg för att de studerat bra kommer att fortsätta ha bra betyg… Åtminstone fram tills dess att det är dags för era GET-prov. De kommer att sålla agnarna ifrån vetet.” Blicken sveper över de få eleverna som var närvarande. Merula hade talang, det visste han redan. Det var därför hon var där. Marjorie var skärpt i alla fall, men om hon hade någon talang återstod att se. Zoe… hon hade haft bra betyg i två år, så något borde det finnas där. Han hoppas i alla fall det.
Zoe tänker att hon väl knappast har någon talang att tala om egentligen, men tycker ändå det kan vara kul att få lära sig mer så att hon kanske kommer att få en förmåga eller så. Det vore spännande att se.

Angfiel
PostPosted: Wed Aug 01, 2007 16:01
Självfallet så skulle GET-provet sålla agnarna ifrån vetet! Det var ju bara så underbart och i Merulas värld så finns det ingen förutom hon på hela skolan som förtjänar högsta betyg i ämnet vilket verkligen skulle sålla agnarna ifrån vetet. “Professorn? Vad behöver man i betyg för att få fortsätta till FUTT-nivå sen?” frågar hon ganska oskyldigt som att hon själv inte vet det men hon vill att andra också ska veta att det är svårt att komma vidare i ämnet.

TraXy
PostPosted: Wed Apr 16, 2008 09:31
“Ett Utomordentligt, givetvis. Jag tänker inte ödsla tid på elever som inte anstränger sig och som inte har någon talang.” Det kunde de ju inte gärna förvänta sig. Det vore ganska orimligt, åtminstone så som han ser på saken. Han var en upptagen man, trots allt, och dessutom tyckte han inte direkt om barn eller ens ungdomar – de flesta var ohyfsade lymlar som skulle må bra av ett kok stryk. Vän av ordning undrar förmodligen varför i hela fridens namn han har att göra på Hogwarts i sådant fall, men det hade låtit som en bra idé at the time. Gratis mat och logi och han får ägna sig åt spådomskonst på heltid. Det enda han behöver göra i utbyte är att undervisa lite, och det fick han väl i så fall leva med. Det kunde ju trots allt finnas talang på skolan.