Det var snart dags för middag, och det innebar att Merula borde dyka upp ganska snart. Edgar Fisher hade väl vant sig ganska väl vid hennes sällskap vid det här laget, men han kunde inte undgå att ha märkt att hon försökte göra sitt bästa för att försöka få honom att kyssa henne igen… och det tänkte han inte låta ske, om det gick att undvika. Inte än. Han sitter för närvarande i sin fåtölj, vänd mot den öppna spisen, och läser en biografi över Nostradamus. Kläderna är mörka, som vanligt, och ser ut ungefär som de alltid gör. Idag är skjortan mörk också, dessutom, och rocken hänger över fåtöljens ena armstöd.
Knackningen på dörren är som vanligt en aning timid i början innan den blir mer kraftfull, som att den som knackar inte först vet om den kan knacka hårdare men sedan blir rädd att den inte hörs och därför tar i lite mer. Idag måste det bara ske, tänker Merula när hon väntar på att han ska säga åt henne att komma in eller öppna dörren. Hon hade ansträngt sig för att han skulle kyssa henne igen men han hade inte gett med sig till hennes totala förtret trots att hon försökt med det mesta hon kunde tänka sig. Okey hon hade inte kastat sig i hans famn och dragit till sig hans ansikte men det var mest självbevarelsedrift som elev eftersom hon var ganska säker på att han inte skulle uppskatta det och då kanske gå till prfessor Vellarvo. Nej hon var tvungen att vara betydligt slugare än så om hon skulle få honom på fall. Att kasta sig i famnen på något sådär var faktiskt mer något en från Gryffindor skulle få för sig och det var hon så sannerligen inte. Flickan ryser till en aning vid blotta tanken. Hon har på sig det hon alltid hade en tendens att infinna sig i, nämligen sin skolklädnad fast en aning ändrad så att kjolen är en bit kortare, blusen en bit mer uppknäppt n vad som är tillåtet och slipsen rejält på sned, det enda som faktsikt är prydligt på henne är prefektmärket. Planen för kvällen var att försöka vara med subtil, lucka honom med stulna blickar och hud, för det var det som hade hjälpt första gången helt klart. De andra gångerna då hon varit mer uppenbar med sina närmanden hade han lyckats slinka undan vilket bara bevisade för henne att män uppenbaligen tyckte om sin jakt efter bytet inte när bytet kastade sig över dem.
Kanske var det något sådant som skulle funka på honom, kanske inte, det var inget som var förutbestämt… eller det kanske det var, men han hade valt att inte försöka titta efter. Det var stört nog att se sig själv i en mycket …komprometterande situation med en elev utan att man behövde göra det värre, liksom. Kanske var det mer så att om hon var subtil så gjorde det honom mer öppen för förslag… på sätt och vis. När det knackar på dörren så låter han den bara glida upp, eftersom han ändå vet vem det är som ska komma, men det är bara för att han vet ungefär vad klockan är.
Merula kliver genast in och hälsar artigt på professorn även om hon vid det här lagt önskar att hon fick vara lite mer avslappnad med honom, fast av en helt annan anledning än att det var jobbigt att säga professor hela tiden. “Godkväll professor Fisher.” hon lägger sin väska på det vanliga stället, en stol i närheten, innan hon makar sig närmare honom.
“Godkväll, Miss Autumn,” hälsar han utan att lyfta blicken ifrån boken, och han är fortfarande vänd bort från dörren (som han fått snegla bort mot för att kunna öppna den med magi då), så han har inte sett henne än. I så fall får hon komma närmre först. “Middagen borde vara här snart. Slå er ner om ni vill.” Om hon har kommit in i hans synfält än så ser han inte upp från sin bok än, utan håller henne lite på halster. Om hon skulle försöka med sina övertydliga försök att charma honom igen så… ja, då kan hon gott få vänta lite.
Merula går bort emot där han sitter men vänder tillbaka för att även hon hämta en bok och slår sig sedan ner i en fåtölj där hon kan se honom om han tittar upp mot henne och tvärtom. Hon gör ingen ansats att prata med honom eftersom hon är helt fast beslutsam över att hon inte ska ge honom några subtila vinkar på det sättet, sedan att hon hade knäppt upp blusen kunde väll inte räknas som subtila vinkar på det sättet inte sant? Nä det tyckte hon inte, det var mer långsiktig strategi. Boken hon läser handlar givetvis som spådomskonst, något annat vore otänkbart och hon låtsas att hon läser trots att henne hennes kropp är inställd på honom även om hon gör allt för att inte titta upp på honom så att han ska få syn på att hon intresserar sig för vad han gör.
När hon satt sig ner och vad som ur ögonvrån verkade vara att ha slagit upp en bok framför sig och börjat läsa – titeln kan han läsa utan några problem och känner igen: ett bra val, på det hela taget – och samtidigt kan han smygtitta lite på henne. På de smidiga benen som slinker upp och försvinner under kjolen… den uppknäppta blusen också. Han vänder bort sin mörka blick och låter den vila på den svarta texten i boken, men han ser inte längre vad där står. Bokstäver bildar ord, men det skulle lika gärna kunnat vara skrivet på gobbeligobb, för det var ungefär lika mycket han förstod när hjärnan börjar få lite mycket input på en och samma gång. Input i form av att fundera på hur hon såg ut utan blusen på. Hur hon såg ut utan kjol visste han ju redan… Hur såg hon ut utan trosor? Utan behå? Nej, koncentrera dig på texten, gubbfan!
Merulas tankar svävar iväg med henne också, hennes blick fastnar på hans ben vars konturer syns under tyget och hans händer, de starka underbara händerna… hon tvingar sig själv att låtsas läsa igen men känner hur händerna blir en aning fuktiga. Hon måste anstänga sig för att inte torka av dem på kjolen då hon tror att det skulle vara lite väl avslöjande. Nej ikväll skulle hon vara kall och distanserad så fick han se hur mycket han tyckte om det! Ha!
Förmodligen skulle det få honom ganska så tänd – men hittills har han lyckats ha kontroll över sina kroppsdelar. Kanske skulle den kontrollen börja släppa snart… och se hur hon reagerar då. Hade hon överhuvudtaget sett en kille utan kläder i verkligheten någon gång? En man? Vad tyckte hon om det? Det fanns många saker som var värda att fundera på, men kanske inte just nu.
Merula har alla tankar på att låta honom ta det första steget in i en konversation men tyvärr har hennes mage andra planer för det brummar till lite av hunger och flickans kinder färgas genast ljusröda och hon muttrar fram en ursäkt. Ska sanningen fram hade hon inte ätit så mycket till lunch heller och inte hade hon klämt i sig något mellanmål så det var inte så konstigt att hon var hungrig men det betydde inte att hon ville att han skulle inse det. Dessutom är det ju så barnsligt att vara så hungrig att magen kurrade, och hon vill ju inte att han ska se henne som något slags barn.
En diskret knackning på dörren förklarar att middagen har anlänt. Edgar slår ihop boken efter att ha läst samma mening säkert fem gånger och går och hämtar brickan, ställer ner den på bordet. “Det är serverat.” De två tallrikarna med huvudrätten ställs ut bredvid varandra… för den här gången är det upptaget av en massa böcker eller något annat lämpligt på andra sidan bordet där de brukade sitta, så idag skulle de behöva sitta bredvid varandra. Dagens middag var Irish stew med sodabröd till, vilket passade honom någorlunda bra. Han var ju trots allt född på ön, även om han inte identifierade sig som annat än nordirländare.
“Det ser utsökt ut, professorn.” kommenterar Merula och börjar genast äta för att ockupera händerna med något och även munnen så att hon inte fick för sig att säga något dumt. Som att berätta att hon haft fler drömmar om honom där han tryckte upp henne mot väggen och plundrade hennes läppar med sina egna eller om dagdrömmen hon haft på sin trollkonsthistorielektion som fick henne att svara fel på en fråga och därför fick ett smärre poängavdrag. Inte något att haka upp sig på direkt men ändå ganska så pinsamt på det stora hela. Nej hon skulle inte berätta om sådant och att ha munnen ganska full med mat hindrar henne verkligen.
Det var en bra distraktion att äta, men eftersom de satt bredvid varandra så var det lättare att snegla ner i hennes urringning. Var det maten som gjorde att han kände en värmande känsla sprida sig i kroppen, eller var det något annat? Kanske skymten av hennes bröst? Det fanns många delar på en kvinna som var värda att beundra, och att välja bara en av dem var inte hans stil riktigt. Hellre att han får studera allihop tillsammans. Hon hade snygga ben, det visste han, och han kunde säkert skymta deras konturer genom tyget i kjolen, beroende på hur nära bordsskivan hon sitter. Eftersom han inte vill göra misstaget att sträcka sig ut och lägga handen på hennes lår så greppar han tag i en bit bröd och håller envist tag i den smörade skivan. Gott bröd. Riktigt gott, faktiskt.
Flickan måste anstränga sig på sin mat eftersom hon annars riktigt kan känna hettan ifrån hans kropp strömma över hennes, eller så var det bara inbillning. Fast hon var säker på att han ville ha henne så det var nog inte inbillning bara hans dumma moral som kom ivägen. Hade inte han gått i Slytherin också? Slytherinare skulle väll inte bry sig om dumma saker som moral? Merula är väl medveten om att hon brukar hata det resonemanget i vanliga fall då hon inte tycker att Slytherin förtjänar ett så dåligt rykte som de har en tendens att få men just nu så verkar det vara ganska logiskt tänkande. “Kan jag få en bit bröd också, sir?” frågar hon för att ha något att säga, tystnaden börjar kännas lite väl påtaglig, och eftersom brödet faktskt stod på hans sida.
Moral är väl inte så användbart rent allmänt sett men om man är en lärare på nära 40 och är sjukt tänd på en 15-årig elev så krävs det att den lilla moral han har går åt till att inte slänga sig över henne. Visst, hon skulle kunna vara skolans slampa och vara väldigt erfaren… inte för att han trodde det om henne eller hade hört några sådana rykten… men hon var ändå ganska ung, och ALLA ungar gökade inte hej vilt i städskrubbar. Hon kunde faktiskt vara helt orörd – tänk om hon inte ens kysst någon tidigare? Tänk om han var den första att kyssa henne? I så fall var hon definitivt orörd. Att vara hennes första? HAN? Det var ganska allvarligt, det. Den första gången brukade vara sådant som folk kom ihåg för resten av livet.
Tänk vad hans pantalonger skulle vridas om hon fick för sig att berätta för honom att hon var helt orörd, det som skulle ha försökt röra henne kunde ha sett fram emot ett lagomt trevligt liv som förhäxad så det är inte så konstigt att ingen försökt något heller. Antagligen skulle hon göra det som de kom så långt till att ha sex med varandra vilket Merula givetvis hoppas på något otroligt. Hon skulle antagligen tvinga sig själv att berätta det då så att han förstod varför hon var totalt usel när han säkerligen var en grekisk gud i sängen. Sådana tankar får dock flickan bara rödflammande i ansiktet och överallt annars på kroppen men hon frågar igen eftersom han inte verkar ha hört henne första gången “Bröd? Sir?”
“Hm?” säger han först och kommer på att han glömt att sträcka över fatet med brödskivorna på. Han sätter det mellan dem, som en sorts barriär… En barriär som skulle behövas ganska bra. Hur bra grekiska gudar var i sängen vet han inte, men han verkade ha fått ett rätt schysst betyg av Lara, så han är nog inte fy skam egentligen. Hon lär inte bli besviken när de kommer så långt, den saken är klar.
Merula fortsätter att äta under tystnad, en tystnad som håller på att gå flickan på nerverna. Varför kunde han inte säga något för!? Tanken på att han kanske inte kan säga något utan att han röst spricker och han visar hur upphetsad han är bara av att sitta bredvid henne slår henne men hon avfärdar den då han minsan hade lyckats sitta mitt emot henne och be henne lugnt berätta om sina sexdrömmar med honom, så varför skulle han vara så nervös att han inte kan prata nu för? “Så.. ehm tack igen för att jag får äta här.” säger hon i brist på annat helt enkelt.
“Ingen orsak,” säger han snabbt, och är ganska omedveten om att han inte är mycket för att konversera, eftersom han är fullt upptagen med att försöka koncentrera sig på att äta. Skulle det vara fel av honom om han sträckte ut handen och lade den på hennes ben? Förmodligen. Alltså borde han nog ta och låta bli. Tänk om hon som sagt var helt oerfaren och tog det som att gå över gränsen? Hon skulle kunna anmäla honom för sexuellt ofredande! Kunde hon väl iofs göra med kyssen också men det var inte riktigt samma sak. Han skyndar sig att äta upp det sista av middagen så att de kan gå in på desserten istället – vilket visar sig vara chokladpudding. Som man kan smeta in varandra i och slicka av… Gulp.
Merula doppar ner sin sked i chokladpuddingen en aning mer kraftfullt än det krävs och stoppar in den i munnen och slickar av den inann hon gör om processen. Dumma karlslok som inte kunde prata vettigt och som var tvungen att ha så mycket moral och som dessutom var tvungen att vara syndigt snygg och äckligt bra på att kyssas! Han kunde faktiskt tänka på hennes känslor lite också, tycker hon. Hon som låg i sängen i sin sovsal och tänkte på honom och som drömde om honom och som ville ha honom hela tiden. Men neeej han var tvungen att ha moral och sedan insistera på att hon skulle sitta i hans rum varje dag och plågas av hans närvaro. Pah! Hon petar lite hetsigt i sin pudding innan hon äter en ny tugga.
För att fastforwarda lite till när det händer något så äter Fisher upp sin chokladpudding och ställer de tomma tallrikarna tillbaka på brickan innan han sneglar lite mot henne… och ner i hennes urringning igen. De hade ätit klart, så hon borde gå, men … han vill inte att hon ska gå. Utan att riktigt veta varför så ställer han sig bakom henne där hon sitter och lägger händerna på hennes axlar. Det tar emot att låta bli att inte luta sig ner och tafsa på henne, men det skulle han fasiken försöka låta bli, åtminstone så länge hon inte gav honom klartecken tll att gå vidare. “Du verkar spänd.” Det var första gången han duat henne, så det han säger är egentligen mer betydande än det kanske verkar. Ifall hon verkligen ÄR spänd eller inte kvittar, han behövde bara få röra vid henne, och detta var ett… ett ’tillåtet’ sätt. “Slappna av.” Om han visar sig vara bra på massage också är det nästan lite för bra, men nu har snuskfia här läst på lite granna sedan sist och fått uppslag och sånt, så han börjar mjukt att röra händerna på ett avslappnande sätt över hennes axlar.
Merula blir stel av att han lägger händerna på henne, så stel faktiskt att det känns som att hon ska börja skaka vilken sekund som helst. “Ehm..” är det mest intelligenta som hon lyckas få ur sig medan känslan av hans starka händer på axlarna färdas genom hela kroppen och verkar bränna upp den utifrån och in. Sa han något också? Slappna av? Hur kan hon slappna av när han har sina händer på henne? Hon förstår inte riktigt och skakar på huvudet en aning för att försöka få bort täcknet som fallit över hennes hjärna samtidigt som kroppen är så kraftigt medveten om allt som händer att det känns som att hon säkerligen ska bli galen.
Det är just en sådan där sak som får honom att tveka – just att hon stelnar till så. Var det obekvämt? Kanske hon inte tyckte om att han rörde vid henne alls? “Jag kan sluta om du vill…?” säger han därför lite trevande, för han ville ju som sagt inte verka som att han sitter och tafsar på henne. Det vore olyckligt. Visst att han gärna VILL tafsa på henne, men inget ska få stressas fram här inte. Lugn och fin som en apelsin. Hans händer är varma och om hon hade haft bara axlar hade hon känt att hans händer ganska säkert var grövre än hennes och så vidare, men det kunde hon få veta vid ett senare tillfälle.
Sluta? Var han galen? “Nej!” utbrister hon en aning anslöst. “Jag menar..” hon är säkerligen knallröd överallt just nu men hon tänker inte låta honom sluta “.. sluta inte. Jag.. ehm.. jag vill gärna..” fasen nu blev hon sådär hemskt nervös igen. Hon var Merula damn it! Den som folk skrämdes av bara hon tittade på dem, den som gav avdrag för att det var kul och den som alltid var lugn och kontrollerad och titta på henne nu!? Rodnande tok som inte kunde prata ordentligt. Hon vill sjunka genom jorden och hoppas att något stort monster slukar henne levande. Varför var hon tvungen att vara så pinsam kring den enda personen som hennes uppförande faktiskt spelade roll.
Med ett litet leende så fortsätter han att knåda hennes axlar, och stryker sedan försiktigt med fingrarna över hennes kind och vidare över hennes hals och nacke innan de hittar tillbaka till axlarna. Hennes hud var så mjuk, som silke, även om det var ett ganska uttjatat uttryck. Det var så nära han kunde komma sig för att röra henne, och så sensuellt han bara vågade. Om hon hade varit lite äldre hade han inte haft några problem med att röra vid mer känsliga delar av hennes kropp, men sättet hon verkade i ena stunden vara en förförisk kvinna och i nästa stund en osäker flicka gjorde att han rörde sig som om han gick på glasskärvor, med förmaningen ‘don’t fuck it up’ i huvudet. Det han Sett var ingen våldtäkt, som tur var, utan verkade ganska ömsesidigt. När han äntligen skulle få henne så skulle det vara för att de bägge ville det. Ville hon inget nu så kunde han vänta. Om hon fortfarande var 15 så fick han vänta tills hon var 16 åtminstone, för att inte vara olaglig,
Merula var helt bergfast i att hon inte skulle kasta sin i famnen på honom, det var det enda hon visste när hon hade tagit sig till hans rum den här eftermiddagen. Hon skulle inte kasta sig i famnen på sin professor och dra ner hans läppar i en kyss, hon bara skulle inte det, nej hon skulle vara svårflörtad och se till att han fick kämpa lite, det var det hon skulle göra. Screw that! Flickan ger ifrån sig något mellan ett pip och ett stön innan hon snabbt vrider sig upp från stolen och kastar sig om halsen på mannen. Kyssen går inte riktigt att få till eftersom hennes kllumpiga ställning gör det lite svårt men det betyder inte att hon inte försöker i alla fall och måste kvida desperat när hon inser att det inte fungerar. Om han bara kunde böja sig lite mer och trycka henne lite närmare så skulle de kunna kyssas, är allt som går genom hennes hjärna just nu.
Något överrumplad blir han över hennes plötsliga rörelse, och nog för att det är klumpigt och trevande, men eftersom hon ändå tar det steget så är han inte sen att haka på… om inte så för att visa henne hur man gör. Tänk att han var så erfaren ändå, det hade han nog faktiskt aldrig tänkt på tidigare, men det är klart, allt beror ju på perspektiv. Han tar därför och slår armarna om henne och drar henne intill sig, och ger henne en mycket grundlig och passionerad kyss. Det är inte mycket man kan göra åt hur kroppen reagerar, eftersom den gör det utan att be om lov, särskilt när man är tätt omslingrad av en vacker ung kvinna, men om hon börjar känna något börja puta ut så är det ingen trollstav…
Det desperata gnyendet som undslipper hennes läppar byter ton till ett lågt, dämpat av deras läppar, stönande istället och hon håller honom hårdare runt nacken som att hon är rädd att han ska försvinna om hon släpper taget. Hans läppar är mjuka och hårda på samma gång och hon riktigt smälter när han ber om tillträde till hennes mun med sin tunga. Hon kan inte annat än öppna munnen och möta hans tunga med sin egen, en mycket klumpig kyss som väger upp i ren entusiasm och hon kan samtidigt inte låta bli att trycka sig närmare mot honom, som att vartenda litet fiber i hennes kropp vill vara i kontakt med honom. “Mmmmm” får hon fram och drar handen genom hans underbara hår som hon varit totalt kär i sedan första gången hon fick syn på mannen.
De läten hon utstöter gör det väldigt svårt för honom att tänka klart, vilket han ju redan hade problem med, men även om hennes kyssar var oraffinerade och klumpiga så var de ändå hennes, och att utforska hennes mun med tungan var inte långt ifrån att göra så mycket mer. Det var svårt att slita sig ifrån hennes läppar, men han måste, om så bara för att hämta andan. Hans andedräkt är het och förmodligen lätt chokladpudding-aktig, och han känner hur han växer ju längre hennes kropp är tryckt mot hans. Det var opassande, ytterst opassande, men det kunde lika gärna kvitta. “Du driver mig nästan till vansinne av lust… Jag vill ha dig… men det går inte. Du är bara femton…” Men vad var det egentligen som gilldes? Det fanns ju andra saker man kunde göra än just penetrering… var det också olagligt? Allt som skulle behövas från henne var ett ord, bara ett ord, och han skulle struntat totalt i allt vad moral heter i denna stund, och bara låta sig svepas med… men det gick inte. Det bultar nästan plågsamt bakom det mörka tyget i hans byxor och hon lär inte kunna undgå att lägga märke till det. Det gör inte han i alla fall, utan snarare sneglar han neråt – men ser snarare ner i hennes urringning istället, gnyyy. “Och jag är en dirty gammal man… men se vad du gör med mig…” Blev hon äcklad? I så fall så skulle det vara ganska kört.
“Åh…” säger hon när hon känner något pressas mot sig och hon också sneglar neråt och ser en ganska tydligt utbuktning. Hon vet mycket väl vad det är, hur skulle hon kunna bli botare i framtiden om hon inte visste det, däremot är hon inte riktigt säker på vad det innebar för henne just nu, skulle han ta henne om hon sa det? Ville hon det? Hon ville ha honom absolut, ha hela honom tryckt mot sig, hans kyssar över hela hennes kropp och sedan… ja sedan vadå? Var hon beredd på det där? Tankarna spinner runt i hennes huvudet och hon sviktar lite i hållningen. “Du… mig?” får hon fram och undrar om han kan pussla ihop hennes ord för det är knappt så att hon lyckas med det.
Det var lite osammanhängande, men han tar det inte som det där ordet, utan istället så tar han det som ett tecken på att det inte är dags riktigt än. Inte idag. Tyvärr. “Även om jag så gärna skulle vilja så… Nej. Du måste vara sexton först…” Annars vore han automatiskt stämplad som en pedofil… vilket han inte tyckte vore trevligt, eftersom han inte tänder på barn. Merula var inget barn, hon var en ung dam, och det var skillnad. Han stryker undan en av hennes svarta hårlockar och kysser henne ömt på läpparna – utan tunga och utan att försöka trycka sig så nära henne det går. “Det är nog bäst att vi sätter punkt där för ikväll,” suckar han sedan.
“Men…” svarar hon men säger inget mer utan bara nickar och låter honom, åter igen, leda henne mot dörren. Hon vänder sig om och sträcker sig upp efter ännu en varm kyss och försvinner sedan iväg ut från dörren. Halvvägs genom en korridor stannar hon upp och har lust att dunka huvudet i väggen. Varför fick hon kalla fötter för? Dumma fötter! Eller ja dumma kropp och hjärna som inter verkade komma överrens och dumma världen. Några förstaårselever går förvbi henne i korridoren och hon fräser “Fem poäng från Ravenclaw för att ni väsnas för mycket!” innan hon stampar iväg till Slytherin uppehållsrum, döv för de små ravenclawarnas protester.
Oerhört synd att behöva skiljas ifrån henne, men vad skulle han göra? Hon var fortfarande underårig, och även om hans skrupler verkade skrumpna ihop och dö en efter en, så tänkte han ändå hålla fast vid en: inget sex innan byxmyndighetsåldern infunnit sig! Det skulle gå rätt till, för de hade bägge Sett vad som skulle ske, och eftersom han faktiskt var ganska känslomässigt involverad i henne – till skillnad från Lara, som bara hade varit ett ligg – så skulle det kännas Rätt och allt sånt där romantiskt krafs som sedan visar sig stämma illa med verkligheten. Hon var inte redo… men när hon var det… så fanns han där. Och då skulle han vara redo.
Like this:
Like Loading...
Related