MYT7 – Sanjeev

Datum: 2008-09-28

Det här var förmodligen första året som Sanjeev Kapoor skulle ha en annan lärare i Mytologi än Kostas, och han hade kommit bra överens med den trevlige greken, fått låna böcker och sådär, så han vet inte riktigt om han tycker om att det är en bra idé att läraren har blivit utbytt. Tydligen var Kostas tjänstledig av någon anledning, men det var knappast troligt att han skulle återvända innan han hade hunnit sluta sjuan. Den nya läraren var en irländare som såg ganska trevlig ut han också, så kanske skulle det bli okej. Han såg inte ut att vara någon Myra Flynn, i alla fall.

”Goddag,” hälsar professor Sheridan när eleverna dykt upp och satt sig ner på sina platser.
”Goddag, sir,” svarar de i kör, som brukligt.
”Den här terminen ska vi börja med att prata om moderna mytologier – det vill säga religioner. På vårterminen ska vi prata om Islam och Sikhism, på sommarterminen mer om buddhism och hinduism, men nu på hösten blir det judendom och kristendom istället,” säger Eamonn och det får några elever att börja anteckna så smått. Däribland Sanjeev, som skriver ner några ord här och där. ”Både judendomen och kristendomen har en helig bok gemensamt, som brukar kallas för Bibeln. Den består av två delar, det Gamla och det Nya Testamentet. Båda är en samling böcker, som berättar om Gud och hans inflytande på människorna. Det är de första fem böckerna brukar Moseböckerna, men de kallas också för Torah, och är den delen av Bibeln som judendomen använder sig av, medan kristendomen använder alltihop.”

Jo, det var väl ungefär så långt som han hade hört han också, tänker Sanjeev, som tycker att det var synd att de skulle behöva vänta ända till efter påsklovet innan de läste om hinduismen, men det var inte mycket att göra åt. Bättre att de väntade än att de inte skulle ta upp det alls. Tyvärr för Sanjeev så kommer de spelade lektionerna att alla tre ges på höstterminen, eftersom Traxy inte har orkat sätta sig in i Vedaskrifterna och Koranen för att kunna skriva lektioner om dem, utan håller sig till de berättelser hon råkar kunna hyfsat bra utantill.

”De kallas just Moseböcker eftersom det var en man vid namn Mose, eller Moses, som sägs ha skrivit dem. Den första Moseboken kallas även för Genesis,” Eamonns tankar far kvickt iväg en sväng till Phil Collins’ band, men eleverna var inte ens födda på deras storhetstid och skulle förmodligen inte känna till dem ändå,” och innehåller olika lagar och bestämmelser för människorna, men också den skapelseberättelse som de två religionerna – men även Islam – utgår ifrån. Skapelseberättelsen säger att Gud skapade himmel och jord i begynnelsen. Det var mörkt och öde, så han skapade ljuset. På så sätt skildes natt från dag. Den första dagen skapade han sedan ett fäste mitt i vattnet som separerade himlavalvet från jorden. Den andra dagen skapade han landmassor och kallade dem för jord och vattnet för hav. Jorden lät han sedan fyllas av grönska, med träd och växter, nötter och bär.”

Det lät väl kanske lite mer förnuftigt än den skapelseberättelse som Sanjeev själv knåpat i hop som uppgift under GET-provet, som bara handlade om mat. Å andra sidan var mytologier ganska skruvade. Det här lät också ganska skruvat, om han ska vara alldeles ärlig, men han fortsätter lyssna och skriver ner några stödord här och där.

”Den tredje dagen skapade Gud solen och månen, så att de kunde skilja mellan olika tider, dagar och år. Även stjärnorna skapades för att lysa över jorden. Den fjärde dagen skapade han liv: fåglar, havsdjur och småkryp. Den femte dagen skapade han övriga djur, som boskapsdjur, kräldjur och liknande. Det var även denna dag som människorna skapades till Guds avbild, för att råda över djuren. Kom ihåg detta, för det ska vi strax återkomma till.” Orsaken skulle snart uppenbara sig för dem. ”Den sjätte dagen kompletterade han sin skapelse, för att på den sjunde och sista dagen vila och beskåda sitt verk. Det här är det första kapitlet ur den första Moseboken, men även början på det andra kapitlet.”

Varför skulle de komma ihåg att människorna skapats på den femte dagen? Var det något särskilt med det på något sätt? Nåväl, han har i alla fall antecknat ordentligt, så det var bara att vänta och se. Hittills så var det inte så farligt att inte ha Kostas i alla fall. Eftersom Sanjeev till skillnad från många andra elever är fullkomligt straight så tyckte han inte att Kostas var sjukt jättesnygg och läste ämnet bara därför, i alla fall.

”Och det är nu det blir intressant,” säger Eamonn med ett roat leende, och lyfter upp en tjock bok som tidigare bara legat på katedern. Han slår upp den någonstans i början. ”’Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden,’ detta trots att det grönskade för fullt redan från dag två, ’och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden. Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken. Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.’ Någon som reagerar på något?”

Sanjeev räcker genast upp handen, eftersom han han nu förstod varför de hade blivit ombedda att lägga märke till det där om människorna. ”Han skapar människorna två gånger, sir… För som ni sade, så skapade han ju dem på den femte dagen, där i kapitel ett… men i kapitel två så skapar han dem igen. Hur hänger det ihop?”

”Eller hur?” ler Eamonn. ”Det blir bättre, dessutom,” tillägger han, ”för blåste in livsande i HENNES näsa, eller hur? Men det är inte en kvinna han har skapat, utan en man… och sedan skapar han djuren igen också och låter mannen ge namn åt dem allihop. Denna ur-man kallas för Adam. Ur-kvinnan Eva skapar han genom att ta ett revben ifrån Adam. Det är faktiskt så att män har ett revben mindre än kvinnor.” Han lägger undan boken igen. ”Så vad beror då dessa skillnader på? Dels är texterna flera tusen år gamla, och under denna tid så har de hunnit bli översatta ett antal gånger, och då kan det bli lite knasigt ibland.”

LITE knasigt? Lät ju helt vansinnigt. Och det var detta som så många mugglare trodde på än idag. Eftersom Sanjeev faktiskt är född och uppvuxen hindu så tycker han nog att Vedaskrifterna verkar lite mindre knasiga. Han nickar lite åt svaret som han får i alla fall, för att det kunde bli fel i översättningen kunde han förstå.

”Det finns dem som menar att man ska ta allt som står i Bibeln bokstavligt, medan andra menar att Bibeln ska tas med en nypa salt, att det är mycket som är bildligt talat eller metaforer och liknande. Att man ska se det som ett rättesnöre snarare än en absolut sanning. Men därom tvista de lärde.” Skolklockan ringer ut och förkunnar slutet av lektionen. ”Tills nästa vecka ska ni ha läst om vad som hände Adam och Eva när de träffade på en orm i paradiset… och även läsa berättelsen om deras två söner, Kain och Abel. På återseende!”

Nå, det hade ju varit en riktigt trevlig och intressant lektion ändå, tänker Sanjeev, som samlar ihop sina saker, lägger ner dem i väskan, önskar den nya läraren en fortsatt trevlig dag och promenerar sedan därifrån och tänker att han nog ska ta och läsa lite i den där boken. Den verkade ganska tokig, men kanske var den intressant?

—

Det var nu i början av december och ute var det ganska kallt. Det var fortfarande barmark, men det kändes som att det skulle komma att bli snö senare i veckan. Rimfrosten höll i regel i sig från frukosten och ända till kvällsmaten, vilket gav dalen ett nästan snötäckt utseende. Sanjeev Kapoor dyker upp i Mytologiklassrummet, ganska glad i hågen. Det har inte varit så farligt med lärarbytet ändå. Kostas var en bra lärare, men det tyckte han att Sheridan var också, så ingen skada skedd. Han hälsar artigt på läraren och tar plats på sin vanliga plats, där han tar fram skrivdon och pergament ur väskan och gör sig redo att göra anteckningar.

Eamonn har ställt fram några bilder framme vid tavlan. Alla är ganska traditionella – de tre vise männen på sina kameler följandes den stora stjärnan, stallet och krubban, Maria och Jesusbarnet, da Vincis ”Nattvarden” och, naturligtvis, Jesus på korset. ”Idag är ämnet Jesus… Jesus Kristus, Messias, Sonen… kärt barn har många namn, skulle man kunna säga. Gamla Testamentet förutspår att Messias, den Smorde, ska komma och bringa en tusenårig fred. De kristna anser att denna person var Jesus.”

Vänta lite nu… Sanjeev räcker upp handen, och när han får ordet så ser han lite fundersam ut. ”Ni säger att de kristna anser att Jesus var Messias… Judendomen har ju samma bok som anses helig… Tror inte judarna att Jesus var Messias?” Han var inte den sortens elev som satt tyst om det var något som störde honom och som han undrade över.

”Nej, det gör de inte,” svarar Eamonn lugnt och lutar sig mot katedern. ”Både Judendomen och Islam anser att Jesus var en profet, men någon Messias var han inte, eftersom det inte följde ett tusenårigt fredsrike efteråt.” Alltid trevligt när folk visade intresse på så sätt att de ställde frågor.

”Då förstår jag.” Nöjd med svaret tar han och antecknar att ’judar och muslimer tror inte att Jesus var Messias p.g.a. inget 1000-årigt rike’ och väntar sedan på fortsättningen, som han gissade skulle vara spännande. Jesus var ju trots allt en kändis.

”Josef och Maria var trolovade, men de hade aldrig ’rört’ varandra. En kväll i den sjätte månaden på året fick Maria besök av en ängel, Gabriel, som sade att hon var havande med ett barn, skapat av den Helige Ande, och att detta barn skulle ges namnet Jesus och vara en stor ledare.” Hur skulle man reagera på en sådan sak egentligen? Inte för att det var något problem som sådant nuförtiden, men det hade ju varit det då. ”Josef var skeptisk till en början, givetvis, men stannade hos henne och gifte sig. När det inte var långt kvar av graviditeten gav den Romerska kejsaren order om att hela den kända världen skulle skattskrivas. Josef och Maria hade begett sig till Betlehem, men alla värdshus var upptagna. Till slut fick de lov att övernatta i ett stall… och det var där Jesus föddes.”

Judarnas och de kristnas religionsberättelser var ganska spännande, men det var ändå inget han kände var något för honom. Hittills så var det inte särskilt stor action när det gällde Jesus, men han visste ju att killen blivit uppspikad på ett kors och dött och att det var ett förskräckligt liv från den delen av världen ända sedan dess. Skumt det där vad religion fick folk att göra.

”Tre vise män, tre kungar från öster skolade i stjärntydning, hade följt ett tecken i skyn – en stjärna – för att en kung över judarna skulle födas. De begav sig därför till kung Herodes för att fråga var denna nya Judarnas konung fanns… Problemet var ju att kungen inte hade en nyfödd son…” Eamonn pekar på bilden av stallet och sedan på den med stjärnan och kamelkillarna. ”Därför bad han de tre stjärntydarna att hitta denna pojke åt honom, och de följde därför stjärnan till Betlehem, där de hittade Josef, Maria och Jesusbarnet i stallet. De gav honom gåvor i form utav guld, rökelse och myrra, vilket var gåvor värdiga en kungason på den tiden.”

Det kunde väl kanske vara lite pinsamt att gå så pass fel, men Sanjeev kan ändå förstå att det måste ha varit ganska oroväckande för kungen att höra att en ny kung har fötts… när det inte var hans egen son. Taskigt läge, liksom. Han undrar lite om kungen gjorde något mer efter det, eller om han lät det vara. Kanske tog han det bara som ett konstigt misstag från några underliga utomjordingar.

”Kung Herodes var inte särskilt förtjust i att höra att ett barn hade fötts som skulle ta hans plats, så han sände ut en order om att alla gossebarn i Betlehem under två års ålder skulle dödas.” Han hade ju inte direkt gått till historien som någon trevlig kille… å andra sidan så kan man ifrågasätta den historiska validiteten i berättelsen eftersom den bara nämns i ett av evangelierna och kan lika gärna vara en efterkonstruktion. ”De tre vise männen fick förvarningar om detta i sina drömmar, så istället för att rapportera tillbaka till kungen tog de en annan väg tillbaka hem. Maria och Josef blev varnade av en ängel och flydde till Egypten.”

Shit alltså, slakta alla bäbisar bara för att någon ställt ett horoskop om en ny kung?! Hur sjuk fick man lov att vara egentligen!? Helt fullkomligt vidrigt. Det var inget annat än rent vansinne. Sanjeev antecknar några stödord här och där och är jävligt glad att han inte levde på den tiden… Eller ja, det kanske han gjorde, i ett tidigare liv, men Sanjeev Kapoor som han var här och nu levde inte på den tiden, och det är han glad över. Tänk om han hade fötts samtidigt som Jesus? Och bott i Betlehem? Han kunde ha blivit slaktad!

”Det finns bara någon enstaka berättelse om Jesu uppväxt, så det verkar nästan som at det inte är så mycket som hänt under hans barn- och ungdom. Istället återupptas berättelsen när han är i 30-årsåldern.” Eamonns föreläsning avbryts av den gälla signalen från en ringande skolklocka. ”Men det får vi prata mer om nästa vecka. Vi ses då!”

Sanjeev skyndar sig att lägga ner pergament och skrivdon i väskan, men medan de andra eleverna tar sina väskor och går därifrån, så dröjer han sig kvar. ”Sir… Får jag fråga er en sak?”
”Absolut Kapoor, fråga på.” Eamonn håller på att samla ihop bilderna igen medan han väntar på att eleven ska lätta på hjärtat.
”Alltså… massmord på oskyldiga bäbisar?!” är det enda han får ur sig, lite väl upprörd för att kunna få fram något annat.
”Ah… sätt er ner… please, Mr. Kapoor.” Bilderna läggs åt sidan och han sätter sig ned på katedern. ”Det finns inget historiskt belägg för att massakern på de oskyldiga i Matteusevangeliet faktiskt inträffade. Om det verkligen hände så var det troligtvis inte fler än 20 barn som dödades, om ens det. Det är fortfarande 20 barn för mycket, men det allra troligaste är att det är en efterkonstruktion.”
”Det är ändå vidrigt,” svarar Sanjeev envist från där han har satt sig ned.
”Onekligen, men tiderna var annorlunda då. Det är osäkert hur mycket man egentligen kan lita på Bibeln som historisk källa. Som en samling berättelser om Gud och människors relation till Gud är den däremot något bättre. Som jag sade i början av terminen – man gör bäst i att inte försöka tolka den bokstavligen.”
”Det har ni rätt i, antar jag, professor Sheridan.”
”Det finns många konstiga berättelser om folks tro genom årtusendena… Den ena blodigare än den andra.” Han ger eleven ett uppmuntrande leende. ”Det är så det är. Inte mycket att göra något åt, mer än att – som Jesus själv förespråkade – älska din nästa så som dig själv.”
”Får försöka med det, sir. Tack.”
”Tack själv.”
Sanjeev reser sig upp igen och vandrar därifrån, önskandes läraren en fortsatt trevlig dag.

—

Det är fortfarande första halvan av december, och på katedern står en adventsljusstake med två ljus tända. Ute är det mörkt och åt skogen med continuity men vi säger nu iaf att det är första lektionen på morgonen så att det är sådär mysigt och trevligt. På varje bänk står ett litet tänt stearinljus och lyser upp. Till detta dyker Sanjeev upp och går och sätter sig på en ledig plats.

”Adventsljusstakar med fyra ljus, som den här, används för att räkna ner antalet veckor till jul. Man tänder ett ljus för varje söndag,” förklarar Eamonn Sheridan när eleverna har dykt upp och satt sig ned försiktigt för att inte välta ljusen. ”Fjärde advent brukar vara söndagen innan juldagen. Det är traditionellt så att man säger att Jesus föddes just på natten mellan julafton och juldagen, även om det är en efterkonstruktion.”

De var myket för det där med efterkonstruktion, tänker Sanjeev lite torrt och tar fram pergament och papper för att se om han kan anteckna något. Stearinljuset på bänken gav honom lite ljus att anteckna i om sådant skulle behövas. Julen var något som de inte firade hemma hos honom, eftersom hans familj inte var kristna, men det var ändå mysigt.

”Vi ska fortsätta prata om Jesus idag, eftersom vi inte hann med allt förra veckan,” fortsätter den jordnära läraren därför. ”Under sitt liv utförde Jesus flera saker som klassas som mirakler. Han botade de sjuka, gav blinda deras syn tillbaka, vandrade på vatten, förvandlade vatten till vin och utfodrade flera tusen människor med hjälp av några få fiskar och lite bröd. Han höll dessutom många predikningar och fick med tiden tolv stycken följeslagare – lärjungar. De romerska ledarna i landet såg honom inte som en fredsmäklare, utan som en trubbelmakare, men de hade svårt att hitta honom. Det blev till slut Judas, en av hans tolv lärjungar, som sålde Jesus’ gömställe till romarna för trettio silverpenningar.”

Nu började det bli lite intressant. Förråda sina vänner var något som aldrig skulle komma på tal, eller åtminstone inget som han skulle komma på tanken att göra. Det var helt enkelt inte i Sanjeevs natur som sade att han skulle göra något sådant. Aldrig någonsin. Man förrådde inte sina vänner, ens för vad han antar är en avsevärd summa pengar. Verkligen inte.

”Det var påsktider i Jerusalem, det som har kommit att bli känt som den Sista Måltiden. Jesus visste att han hade blivit förrådd och lät lärjungarna veta detta under kvällen.” Måste ha varit ganska… ja, atmosfärförstörande för ett firande… ”Han bröt bröd och sade till dem att det var hans kropp. Han lät en bägare vin gå runt och sade att det var hans blod. Bägaren lever vidare i legenderna som den Heliga Graal och bröd och vin är idag en viktig ceremoni kallad ’Nattvarden’ inom kristendomen.”

”Nattvard = bröd och vin = Jesus kropp och blod,” antecknar Sanjeev och tänker att kristna har en konstig religion, som förespråkar kannibalism på det där viset. Konstiga människor. Det är ändå fortfarande ganska mysigt än så länge, även om morgonljuset så smått har börjat smyga sig fram utanför fönstren.

”Jesus fångades in av romerska soldater och förhördes. Han fick sedan, tillsammans med dem andra till korsfästelse dömda brottslingarna, bära sitt kors från fängelset upp till Golgota, som var en avrättningsplats.” Det som var särskilt remarkabelt var att han gått med på det. Att han inte hade kämpat emot eller förnekat anklagelserna på något sätt. ”Väl där spikades han upp på korset tillsammans med en skylt med initialerna ’I.N.R.I.’ vilket står för den latinska frasen ’Iesus Nazarenus, rex Iudæorum’ – ’Jesus från Nasaret, judarnas konung’ – en sarkasm eftersom han dömdes till korsfästelse för att påstå sig ha varit en kung. Det råder delade meningar om detta, som så mycket annat.”

Tur att romarna nuförtiden inte var… ja, de var liksom inte farliga längre. Idag var romare bara vanliga italienare, med pasta och pizza – bägge saker som Sanjeev givetvis är en stor beundrare av – och inte en samling legionärer och liknande i korta kjolar, sandaler och hjälmar med plymer… eller folk klädda i togor som ligger på sidan och blir matade med vindruvor. Hur romare ser ut har nog Sanjeev i huvudsak lärt sig ifrån diverse olika filmer han sett på TV…

”’Min Gud, varför har du övergivit mig?’ sade han uppgivet och det sägs att han hängde på korset i tre dagar innan han slutligen drog sitt sista andetag. Hans kropp togs ner från korset och togs hand om av några av hans följeslagare. De lade hans kropp i en grotta, med en stor sten utanför som förseglade öppningen.” And here’s the clincher! ”Några dagar senare, när Maria av Magdala kom dit så var stenen borta och graven var tom. Då fick hon en vision av Jesus, som om han fortfarande levde. Senare kom han att visa sig även för lärjungarna, som tog det som att han hade återuppstått ifrån de döda. Ett tag senare bevittnade dem honom uppstiga till himmelen.”

Uppstiga till himmelen? Vadå, flög han? Hade han fått vingar? Blev han bortförd av ett UFO? Tja, varför inte? Om nu Sanjeev hade fått för sig att föreslå detta alternativ för Eamonn så skulle han förmodligen finna att han inte skulle komma därifrån än på ett bra tag… Så det är ganska tur att han sitter tyst och antecknar istället.

”Det är detta som utgör själva grunden i kristendomen – Jesu död och återuppståndelse. Det är det som anses vara en bekräftelse på att han verkligen var Guds son, som hade fötts till världen för att genom sin död sona för alla människors synder.” Ett blågråaktigt dagsljus hade nu definitivt smugit sin in i rummet. De tända ljusen höll inte längre riktigt kvar sin magi. ”Till nästa vecka vill jag att ni har tittat närmre på Harmageddon – kristendomens undergångsmyt, som det står om i Uppenbarelseboken i Bibeln. Apokalypsens fyra ryttare och Antikrist kommer ni nog tycka är ganska spännande. På återseende, gott folk! – Oh, blås ut ljusen innan ni går, är ni snälla.”

Sanjeev blåser varsamt ut sitt ljus innan han lägger undan penna och pergament och bläckflaska i väskan och reser sig. Framme vid katedern blåser Eamonn ut adventsljusstaken också och ler åt eleverna som är på väg ut. Sanjeev nickar åt läraren, som han nog tyckte var minst lika bra som Kostas, och traskar därifrån, på väg till nästa lektion. Antikrist hade han sett på TV i en serie gamla skräckfilmer, så det skulle nog bli ganska intressant.