Martin kan inte bli prefekt

Det knackar på dörren till Ravenclaws elevhemsföreståndares kontor. In kommer en glasögonprydd pojke med välkammat, brunt hår och ber om en audiens. Eamonn känner igen honom som en fjärdeårselev.
”Martin, inte sant?” Pojken nickar. ”Varsågod och sitt. Hur står det till?”
”Tack bra, sir”, svarar Martin kort och koncist medan han sätter sig ned på den anvisade fåtöljen, som är av en gammaldags stil och klädd med mörkblått läder med knappar i brons.
”Studierna går bra?” Det är en retorisk fråga då den yngre MacCannon aldrig haft betygsproblem, vad Eamonn har förstått. Av den indignerade blicken han får till svar att döma så är det inte betygen som pojken vill diskutera. ”Hur kan jag stå till tjänst?”
Martin knäpper händerna i knät framför sig. ”Sir, jag är här för att be er utse någon annan till prefekt i femman.”
Eamonn kan inte låta bli att se förvånad ut. Nog för att Malcolm utsetts till prefekt, men det betyder ju inte att hans lillebror är lika lämplig. ”Hur kommer det sig?”
Martin rynkar pannan innan han svarar. ”Jag vet att jag naturligtvis är den bäst lämpade kandidaten bland pojkarna i min årskurs, sir, men jag har helt enkelt inte tid att vara prefekt.”
”Inte tid?” svarar Eamonn. ”Att utses till prefekt är ett stort förtroende.” Egentligen är han bara road av samtalet, men han spelar med i rollen ’bekymrad elevhemsföreståndare’ så gott han kan.
”Nej, sir. Jag värdesätter min skolgång – även om många lärare är sorgligt dåligt pålästa, nuvarande sällskap exkluderat, förstås – och min lediga tid använder jag åt att utöka mina kunskaper ytterligare. I femman tar vi vår Grund-Examen i Trollkonst och all min energi kommer att gå åt till detta. Om jag vore prefekt skulle jag onekligen negligera mina arbetsuppgifter inom området, och det vore orättvist mot Ravenclaw.”
”Verkligen.” Eamonn gör allt för att verka så allvarlig han bara kan, men han måste verkligen anstränga sig i det här fallet. ”Jag uppskattar din ärlighet, Martin. Jag lovar att ha din utbildning i åtanke när det blir dags att utse en prefekt från din årskurs.” Han slås av en tanke. ”Du råkar inte ha någon ersättare i åtanke? En reserv, menar jag, eftersom du ju inte kommer att ha tid själv.”
Riktigt så långt har Martin faktiskt inte tänkt, eftersom han varit helt och hållet fokuserad på att han var det enda alternativet.
”Umm … nej, sir. Det har jag inte tänkt på ännu. Får jag lov att återkomma med en rekommendation när jag har undersökt saken närmare?”
Eamonn nickar åt förslaget. ”Absolut. Du vet var du kan hitta mig.” Han synar pojken som petar till sina glasögon. ”Var det något mer?”
”Nej sir, det var allt.”
”Då ska du ha tack för ditt besök, Martin.”
Martin MacCannon nickar allvarligt och går därifrån. Eamonn sitter kvar vid skrivbordet och skakar roat på huvudet. En del elever är lite speciella, och nog för att alla elever är unika på sitt eget sätt och sådär, men Martin MacCannon är verkligen en klass för sig.