Frieri nere vid sjön
De var nästan på andra sidan sjön när hon stannade upp och satte sig ned på en sten, för att få ur en sten ur ena skon. När hon var på väg för att resa sig kände hon en hand på axeln.
”Nej, sitt kvar där.”
”Okej?”
En fulländad, kungsblå ros räcktes fram under hennes näsa. Maggie luktade på den och tänkte precis påpeka att det var en romantisk gest, när hon märkte att han hade ännu mer where that came from. Han hade gått ned på ett knä framför henne och fattat tag i hennes hand.
”Mai, jag…” och så var hela hans inövade tal som bortblåst, ”hade tänkt igenom precis vad jag skulle säga i det här ögonblicket, men det verkar som att jag har förlagt det nu. Förlåt.”
”Det gör inget.”
”Så…” Han drog efter andan och öppnade asken han haft i fickan. Det var nu det gällde, ut med det, bara. ”Maighréad Ní Raghallaigh, is tú mo ghrá… ádhraím thú… A’ bpósfaidh tú mé?”
Det var inte ofta han pratade gaeliska med henne, men när han väl gjorde det… Det var nog det mest romantiska hon kunde tänka sig, och det fanns bara ett svar hon kunde ge.
”Is ea,” svarade hon, ”mo mhíle stór. Absolut ja, självklart vill jag det.”
Wow, var det inte svårare än så? Han lyfte ringen ur asken och trädde den försiktigt över hennes vänstra ringfinger.
Han drog upp henne på fötter igen och omfamnade henne en lång stund innan de gick vidare, den här gången tillbaka mot skolan, hand i hand, leendes.
Översättning
is tú mo ghrá = jag älskar dig (Connaught)
ádhraím thú = jag avgudar dig (I adore you)
A’ bpósfaidh tú mé = vill du gifta dig med mig?
Is ea = ja
mo mhíle stór = min älskling
Go raibh maith agat = tack
Gráim thú = jag älskar dig (Munster)