Cosmio Coggles (bakgrund)

Godkänd: 28/06/2007

Äger Cosmio Coggles’ Celebra Carameller en godisbutikskedja med butik i både Diagongränden och Hogsmeade

Cosmio Coggles

Trollkarlen Cosmio Coggles är en korpulent liten herre med ett godisimperium, Cosmio Coggles’ Celebra Carameller. Han hade inte kommit på något bättre adjektiv på C, och dessutom är hans karameller minsann celebra nog att de åts med förtjusning av förre trolldomsministern Quentin Niall Aubitous. C4 har sin huvudbutik i Diagongränden, men har bestämt sig för att expandera och slå upp en butik i Hogsmeade. Som ett tecken på ägarens ego – och förmodligen som en pik åt Godisbaronen – så kallar han sin butik där för Caramellkungen.

Sortimentet består av inköpt godis, som snurrande surrbin, chokladgrodor och Bertie Botts Bönor i Alla Smaker; men C4 har ett stort och fantastifullt utbud av egna produkter.

Cosmio Coggles använder minsann bara husalfer i sin godisfabrik, då han är paranoid nog att ha för sig att folk gärna skulle vilja ha tag i hans recept. Det finns säkert en del godistillverkare som skulle betala en ansenlig summa pengar för att få tag i vissa av hans recept, men att han är lite överparanoid är inget han planerat att inse inom den överskådliga framtiden.

—

Cosmio föddes i Tyskland, den 4 augusti för lagom många år sedan, närmare bestämt 1942, som enda son till Cornelius Coggles och Ilse Schrödiger. Detta var mitt under Andra Världskriget, så maten var ransonerad och det fanns inte mycket till godis heller.
Engelske fullblodsmagikern och tillika botaren Cornelius Coggles befann sig under något oklara omständigheter i Tyskland under denna tid och forskade. Han fann vissa forskningsmetoder utvecklade under den perioden mycket intressanta och studerade i synnerhet de “medicinska framsteg” vissa ljusskygga läkare i en viss sorts läger stod för. Han fann dem ytterst tilltalande.

Ilse Schrödiger, å sin sida, var av en gammal, tysk magikersläkt. Hennes generation var alla hängivna Tredje Riket. Maike och Marko dog i kriget, de andra sju (Eike, Frieda, Friederich, Gretchen, Hansl, Karl och Manfred) ställdes inför tyska magidomstolen för krigsförbrytelser. Ilse och Cornelius, som var av samma skrot och korn när allt kom till kritan, hade förälskat sig och höll sig på sin egen kant. De hade inte tid för allt sådant som syskonen Schrödiger efter krigsslutet skulle komma att dömas till döden för. Om det inte varit för att de var för upptagna med varandra, så hade de gladeligen deltagit de också, och Cosmio hade aldrig kommit till världen.

Efter krigsslutet flyttade det unga paret med sonen Cosmio till Storbritannien, där Cosmio växte upp i ett hem, som inte var utan kärlek. Ilse älskade sin son. Lite för mycket, kanske, för Cornelius var en svartsjuk man. Han älskade Ilse och ville inte dela henne med någon, utan ha henne för sig själv, vilket gjorde hans redan korrupta tankeverksamhet ytterligare skadad. Han drog sig till minnes sina tyska bekantskaper och utarbetade en plan…

Krigsslutet hade medfört att folk återigen kunde börja leva, så Cornelius var inte sen att skämma bort sin son med något barn har stora svårigheter med att tacka nej till: godis. Cosmio tyckte att han var den lyckligaste pojken i hela världen, som fick så mycket godis hela tiden. Verkligheten var annorlunda. Orsaken till att han fick äta så mycket godis han orkade var att Cornelius ville se vad vitaminbristen skulle ha för inverkan på växande pojkar. Var godis skadligt för tänderna egentligen, eller är det bara propaganda? Har socker negativ inverkan på utvecklingen av kroppen? Cornelius var mycket fascinerad av detta, och tvekade inte att dessutom lura i pojken sötsliskiga trolldrycker som han försökte utveckla i smyg.

Det var så Cosmio redan tidigt lärde sig trolldryckernas konst. Cornelius hade, när den rultige pojken kommit i skolåldern börjat visa honom hur man gör elixir och annat. Hur avundsjuk han än var på pojken och dennes band med modern, så kunde han inte ignorera det faktum att Cosmio var hans ende son och arvinge. Han gjorde därför som vilken annan god far skulle göra, och lärde honom allt han kunde, oftast genom att skrytsamt visa hur bra han själv var. Lärdomen kom inte utan svårigheter, förstås. Om Cosmio gjorde det minsta lilla snedsteg så blev han genast hårt bestraffad, så han lärde sig snabbt att bli perfektionist.

Till faderns lycka och förtret så var pojken ganska bra på att lära sig nya saker, och skulle kunnat få en fantastisk karriär i trolldrycksbranschen. Han skulle kunnat ha gått igenom skolan med Utomordentligt som betyg från första till sista dagen… om hans föräldrar låtit honom åka till Hogwarts. Hans mor ville att först han skulle gå på samma tyska magiskola som hon själv gått på som ung, men eftersom han var en Schrödiger till hälften beslutade de att det vore bättre att ligga lågt. Släkten var fortfarande ökänd i Tyskland, och familjen Coggles ville inte nödvändigtvis få en massa publicitet.

De övervägde att skicka pojken till Durmstrang, men de var rädda att berömmelsen skulle stiga honom åt huvudet. På den tiden fanns det fortfarande lärare som hade sympatiserat ganska kraftigt med De Sju Dödsänglarna, som syskonen Schrödiger kallats av eftervärlden, och var det inte lärarna själva, så var det elever vars föräldrar tyckt Förintelsen och liknande varit en bra idé. Durmstrang var med andra ord också ute ur leken.

Cosmio blev jättelycklig när han fick antagningsbeskedet från Hogwarts. Äntligen skulle han få komma hemifrån! Han skulle få gå ut och skaffa sig kompisar och LEKA, som en vanlig pojke! Han skulle slippa leva sitt liv instängd i ett stort hus, isolerad ifrån omvärlden, blek, fet och utan några vänner. Han såg brevet som en räddning. När han fick reda på att han inte skulle få gå på skolan rasade pojkens värld ihop. Han var fast.

Den överbeskyddande Ilse hade vägrat släppa honom ifrån sig. Cosmio var hennes “Liebchen”, som inte alls fick överge sin stackars Mutti. Cornelius var också emot att pojken började på Hogwarts, av den enkla anledning att han misstänkte att pojken skulle TYCKA OM det. Han hade ju gått där själv en gång i tiden, trots allt, och visste hur bra man kom att trivas där. Att pojken skulle få chansen att skaffa sig ett liv, oberoende av föräldrarna och dessutom ha roligt… nej, det var det bara inte tal om. Lösningen var att hålla pojken hemma och undervisa honom själv.

Under åren som gick blev Cosmio mer och mer disillusionerad. Han kom in i puberteten, men fick aldrig träffa några flickor. Han fick aldrig ha roligt. Han tröstade sig med godis, som hans pappa fortfarande gav honom så mycket han ville av, och bestämde sig för att hämnas. Planeringen pågick under flera år. Under tiden lärde han sig allt han skulle, som en duktig pojke, men han kunde ibland ligga vaken på nätterna och dagdrömma om olika sätt han skulle kunna ge igen.

Det behövde vara något som gjorde att han själv inte skulle kunna bindas vid brottet – för det var ett brott han planerade. Något som skulle få honom att framstå som oskyldig… När han till slut kommit på vad han skulle göra så hade han varit så munter och glad att han blivit bestraffad. För första gången i sitt liv så brydde han sig inte om det. Han visste vad han hade att göra nu, och kunde se ljuset i tunneln. Oavsett vad de gjorde med honom så skulle de inte kunna krossa honom nu.

Då det var Myndigheten för Magiexaminering som hade ansvar för GET- och FUTT-prov, så fick han instruktörer hemskickade när det var dags för hans Grund-Examen i Trollkonst. Trolldryckslära fick han mycket riktigt högsta betyg i, så fadern var riktigt stolt över honom.
Cosmio hade alltid försökt se fram emot sina födelsedagar, men alltid blivit besviken när de väl var över. Sin sextonde födelsedag såg han fram emot med spänning. För en gångs skull så skulle han inte bli besviken.

—

Cosmio fördes i ilfart till St. Mungos sjukhus. Hans föräldrar gick inte att rädda. När han hade återfått medvetandet så stod det klart att de blivit matförgiftade. Man misstänkte inget brott, eftersom man prövat resterna av födelsedagsmiddagen och funnit att laxpatén var hälsovådlig. Enda orsaken till att pojken Coggles överlevt var att han inte tyckte om laxpaté och därför bara fått i sig en tugga, eftersom föräldrarna insisterat på att han skulle smaka på den. Åtminstone var det den slutsatsen myndigheterna drog, och så var det inte mer med det.

Äntligen var han fri! Att han kallblodigt mördat sina föräldrar och ätit en liten bit av den förgiftade laxpatén för att inte verka skyldig var inget som bekom honom. Eftersom det fortfarande var ett år kvar tills han var myndig, så blev han omhändertagen av några släktingar i Schweiz. Detta var de bästa dagarna i hans liv! Han hade hamnat i chokladens Mecka, och började gå i lära hos en välkänd konfektyrmakare i alperna. Om det var något som Cosmio aldrig tröttnat på, och som aldrig svikit honom eller gjort honom illa, så var det just godis.

Han klarade sina FUTT-prov bra, särskilt Trolldryckslära, och han kom att stanna i Schweiz tills han var 25, då han flyttade tillbaka till England för att starta sin egen godisbutik.

Om det var något han kom att bli känd för i början, så var det hur enträgen han var att få sin godisbutik att lyckas. Eftersom han trots allt var BRA på det han gjorde, så lyckades han med att få de kunder han faktiskt hade att komma tillbaka, och ta med sig sina vänner också. Butiken expanderade och bytte namn från Chokladboden till Cosmio Coggles Carameller. Det där “Celebra” lade han inte till förrän han hade råd att köpa sig en riktig fabrik, och hans karameller började sälja bland även de magiska kändisarna.

På det här sättet har hans godistillverkande spridit sig, likaså hans goda rykte som karamellfabrikant. Han har aldrig slutat jobba, eftersom han inte vill förlora sitt imperium, men han tillåter sig att slappna av lite mer nuförtiden. Trots sin usla barndom är han nu ganska nöjd med sin situation.

Expansionen till Hogsmeade har dubbla syften. Dels vill han ruinera Godisbaronen så att han är den okrönte godiskungen även i Hogsmeade (det var en viss ära i det), men dels vill han vara nära Hogwarts, som han alltid drömt om som någon sorts idealställe. Han vet inte riktigt om han älskar eller hatar stället, eftersom han suktat så efter det som liten men aldrig fått gå där, men han tänker sig att om han åtminstone får komma nära, så… ja, han inbillar sig troligen att det ska vända hela hans existens rätt på något sätt. Han fick inte gå där då, men kanske, kanske att han på något sätt kan tillfredsställa sitt plågade, inre barn genom att vara i närheten?

—

Cosmio Coggles har varit tjock sedan han var liten. Att han inte velat gå ned i vikt har delvis berott på en massa provsmakande av sina kreationer, men även för att han på ett undermedvetet plan är osäker och tänker att det ju finns mer av honom att tycka om på det här sättet.

Ända sedan matförgiftningen har hans huvud varit alldeles kalt. Det var något som skedde gradvis, så det togs som ett tecken på sorg över att ha förlorat båda sina föräldrar på ett så tragiskt sätt. I själva verket var det en biverkning av den trolldryck han spetsat den där laxpatén med. En trolldryck som han till den här dagen var oerhört stolt över, då den var något alldeles speciellt, och kunde försvinna spårlöst ifrån både kroppen och maten den hällts över. För att dölja sin kala hjässa har han ofta på sig en tupé så att han inte ska se för konstig ut, enligt honom själv.

Hans fars experimenterande med honom i tidiga år har satt sina spår på andra sätt än bara fetman, han även stannade även i växten. Han är inte mer än ca 150 cm lång. Ögonen, något vattniga, är samma som hans fars – järngrå. Läpparna är lite plufsiga, ansiktet oftast åt det rödblommiga hållet.

Det vore synd att påstå att han har några vänner, eftersom han inte har några. Han är något socialt inkompetent, eftersom han till största delen av sitt liv varit isolerad ifrån andra människor, och den tiden han spenderade i Schweiz som lärling och sedan i sin egen butik bara lärde honom hur man gör i sådana situationer, inte privat. Han har heller aldrig funnit kärleken.

Cosmio är oftast en lugn människa, som låter saker ta sin tid, men hans stubin är inte lång, och han är bra på att explodera utan mycket till förvarning. När han inte är arg och grinig är han en riktigt trevlig karl, som kan skratta och le mycket, men han kan skratta i ena stunden och ett ögonblick senare har helvetet brutit lös. Lite labil, skulle man kunna säga. De flesta är inte i hans sällskap länge nog för att inse detta.

Ingen känner till detaljerna kring hans uppväxt, mer än möjligtvis hans föräldrars tragiska bortgång, som ju hade omtalats i The Prophet (han har sparat urklippet och ramat in det), och han hade spelat rollen av det stackars föräldralösa barnet Cosmio Coggles efteråt, så att hela det magiska Storbritannien fattat sympati för honom på den tiden. Nuförtiden var det ingen som tänkte på något annat än konfektyrkungen Cosmio Coggles, och han är glad åt detta.

Son till en sadistisk psykopat till pappa och en högerextrem, överbeskyddande mamma så är det inte underligt att Cosmio idag är en något kluven människa. Hans barndom togs ifrån honom, så han har förmodligen aldrig riktigt vuxit upp ordentligt.