AST5 – Chris & Mathilda

TraXy
PostPosted: Sat Aug 16, 2008 17:54

Maggie O’Reilly var ganska svår att inte lägga märke till. Dels så är hon ganska lång och går alltsom oftast klädd i klänningar i olika gröna nyanser – en del var dessutom något åtsittande så att de inte direkt gjorde något för att dölja hennes välskulpterade former. Något som kanske inte påverkade elvaåringar så värst, men hormonstinna tonåringar verkade ha lite koncentrationssvårigheter ibland, så att hon fick klä sig i något som kanske var lite mer diskret. Hennes hy är ganska ljus, och den i kombination med gröna klänningar och ett långt, orangerött hår bestående av en mängd små lockar, gjorde att hon påminde om den irländska flaggan. Irland var ju hennes hemland; hon härstammade ifrån Dún Laoghaire, en ort en liten bit söder om Dublin på östkusten.

Klockan är nästan midnatt en kväll mellan måndag och tisdag, och dörren till astronomisalen, som låg allra högst upp i Astronomitornet, står öppen. Taket är förtrollat att se ut som rymden – svart och stjärnbeströdd, och med en skalenlig modell av solsystemet svävandes i mitten. Solen fungerade ganska bra som ljuskälla, och planeterna rör sig runt den med varierande hastighet.

På katedern ligger en stor, rödrandig katt som ger sig själv en ordentlig kattdusch med tungan. Han heter Big Fellow, döpt efter Michael Collins, som var en av hennes stora förebilder. Inte den Michael Collins som inte landade på månen med Buzz Aldrin och Neil Armstrong, utan den irländske frihetskämpen som dött i ett bakhåll i County Cork under inbördeskriget 1922. Maggies familj hade alltid varit mycket patriotisk…

Christian Malford går i Hufflepuff sedan några år tillbaka och tycker att Astronomi är ganska roligt. Det är kanske inte fullt så roligt att ha lektion mitt i natten, men vid det här laget hade han vant sig och brukade ta en liten tupplur på kvällen för att vara säker på att inte somna på lektionstid, för det ville han inte vara med om. Det vore dumt. När han kommer in och sätter sig på en ledig plats så kan han inte låta bli att lägga märke till lärarinnan. Han hade sett henne i stort sett varje år sedan han börjat på Hogwarts, men det var först nu han slogs av hur snygg hon faktiskt var. Wow. Han skulle gärna pussa på henne, och mer än så. När han inser vad som precis korsat hans tankebanor blir han pionröd i ansiktet. Så kunde man ju inte tänka, heller!

Foxears
PostPosted: Thu Sep 18, 2008 20:48

Mathilda Thomson kommer in i klassrummet och får genast syn på Chris. Till skillnad från honom tycker hon att Astronomi är ganska tråkigt och det enda positiva var att man hade en anledning till att vara uppe mitt i natten. Nattuggla som hon var så gillade hon det. Hon slår sig ner bredvid Chris i alla fall och säger, lite lagom högt.
“Hej! Hur har sommarlovet varit?”
Hon har sett fram emot att träffa honom och är därför glad att äntligen göra det. En svag rodnad har letat sig fram på Mathildas kinder, men förhoppningsvis märker inte Chris det. Hon var ju lite småförtjust i honom, vilket hennes syrra hade nämnt minst en gång per dag under lovet, speciellt jobbigt blev det som hennes föräldrar också började undra. Mathilda hade försäkrat dem att Chris var en vän, att han var inte tjugo år äldre än henne och att de bara var kompisar.

TraXy
PostPosted: Mon Sep 29, 2008 14:22

Chris blir ganska glad när Mathilda dyker upp. Då fick han något annat att tänka på än hur det är att pussa på vackra kvinnor… å andra sidan så övergår väl tankarna snarast till hur det är att pussa på vackra flickor istället, men det är lite mer socialt accepterat. “Jättebra,” säger han lagom högt till henne. Han verkar ha varit ute en del i solskenet, eftersom han är ganska solbränd. “Har regnat lite mycket men man får väl dra nytta av solen när den visar sig.” Sneglandes på henne samtidigt som han petar till sina glasögon småler han. “Du då?” Det fanns egentligen fler saker han skulle vilja säga till henne, men det skulle kännas så fånigt. Hon visste säkert att hon var söt redan…

Eftersom det inte verkar som att någon mer femteårsmupp tänker dyka upp, så får lektionsdörren slå igen så att de kan börja med lektionen. Framme vid tavlan dyker en bild upp som får Chris att vända sina hormonstinna tankar från Mathilda och istället släppa ur sig ett ofrivilligt “Wooow!”

Foxears
PostPosted: Mon Sep 29, 2008 16:53

Mathilda ska just till att svara när Chris uppmärksamhet dras åt ett annat håll och hon själv blir nyfiken på vad. Hon tittar även hon fram mot tavlan och får syn på bilden. Den var häftigt ville hon säga. Riktigt häftig! Hon tänkte att om det kom fram en massa rolig och häftig information om den där – vad det nu var – så skulle hon kanske inte tycka att astronomi var fullt lika tråkigt längre. Hon sneglar lite på Chris och rodnar sedan lätt, vad söt han var …

TraXy
PostPosted: Tue Sep 30, 2008 13:53

“Ordet nebulosa kommer av det latinska ordet Nebula, som betyder ‘moln’. Innan teleskopen var uppfunna trodde man att flera diffusa objekt på stjärnhimlen var nebulosor, men det har visat sig att de flesta i själva verket är galaxer eller stjärnhopar,” inleder Maggie som nöjt noterar att bilden hade fått ungefär den effekt på eleverna som hon önskat. Hur kunde man INTE bli entusiastisk över astronomi när rymden var så fruktansvärt vacker?! “Det ni ser här är Orionnebulosan, som är 15 ljusår i diameter och ligger i stjärnbilden Orion, 1600 ljusår härifrån, och är ett ställe där stjärnor föds. Orionnebulosan ser ljus ut, men det beror på att den reflekterar ljuset från multipelstjärnan Theta Orionis på ena sidan. Det är strålningen från de nyfödda stjärnorna som lyser upp vätgasen i utkanten av nebulosan och får den att lysa röd.”

Röd? Jo, den var visst lite röd kan han se på bilden, även om det var så många andra färger där också, som grön och blå och gul och orange och rosa och lila och och och… wow. Som någon sorts fantastisk blomma, skulle man kunna säga… men han tänker inte på blommor utan sitter bara och beundrar bilden istället för att anteckna. Tydligen har tonåren haft en negativ inverkan på hans koncentrationsförmåga, eftersom han hela tiden blir så distraherad av skönhet.

Foxears
PostPosted: Wed Oct 01, 2008 20:46

Mathilda lyssnar smått intresserat på vad professorn säger och antecknar det som verkar viktigt. Hon tyckte faktist att det såg ut som ett stort rött moln även om hon liksom Chris kunde se ett antal andra färger i bilden. Ja Chris ja, Mathilda sneglar på honom igen. Hon kunde bara inte låta bli. Magen kniper till lite grand när hon ser på honom sådär i profil. Innan hon har tittat för länge för att det ska bli misstänksamt vänder hon åter igen uppmärksamheten mot professorn. Fast i hjärnan cirkulerar inte så många tankar på nebulosor. Det är en sak som är säker.

TraXy
PostPosted: Mon Oct 06, 2008 14:44

“En nebulosa är ett gasmoln som bildats vid en supernova-explosion. Krabbnebulosan, för att nämna ett exempel, blev till när en stjärna i Vintergatan exploderade för snart tusen år sedan.” År 1054 hade det varit, men på den tiden levde hon inte. Åtminstone inte som Maggie O’Reilly. “En pulsar lyser upp resterna och får nebulosan att se ut som ett moln, men inte för evigt. Den avtar i styrka med nästan en halv procent varje år.” För att visa även detta kosmiska underverk, även om det kanske inte såg fullt lika färggrannt ut som Orionnebulosan, så visas följande bild framme vid tavlan:

Att påstå att Chris lystnar ordentligt är en ganska så grov överdrift. Ibland sitter han och ser oseende mot bilderna vid tavlan, lägger märke till en ny, spännande kurva i det gröna tyget som professorn går klädd i eller så sitter han och sneglar lite mot Mathilda. Mathilda var kanske inte riktigt lika kurvig som lärarinnan, men det gjorde honom absolut ingenting alls. Flickor var vackra att se på, särskilt om de var söta, och Mathilda var förfärligt söt. Tyvärr vet han inte riktigt hur man ska göra för att charma flickor, så han vänder bort blicken och stirrar istället på den nya nebulosabilden.

Foxears
PostPosted: Mon Oct 06, 2008 21:37

Mathilda lyssnar inte alls, skulle man nästan kunna säga. Det var inte det att det var ointressant, det var bara mycket mer intressant att fantisera om vad hon ville göra med Chris (nej, inte misstolka nu… riktigt så långt tror Rävöra inte att hon vill fantisera, speciellt inte på en lektion). Hon funderade på om hon skulle berätta för Chris att hon gillade honom… men det verkade så jobbigt. Kanske skulle hon bara visa för honom… typ gå nära honom, prata mycket med honom, hålla hans hand… hångla upp honom mot en vägg efter astronomilektionen. Oj då, Mathilda rodnar lite. Hon hoppades att det inte var någon här inte som kunde läsa hennes tankar. Hon sträcker lite på sig och låtsas rätta till stolen hon sitter på, men den rörelsen för henne minst en decimeter närmare Chris…

TraXy
PostPosted: Fri Oct 10, 2008 13:23

“Det finns flera olika sorters nebulosor, och man delar upp dem i olika grupper: planetära nebulosor, supernova-lämningar och diffusa nebulosor – i vilka reflekterande, utsändande och mörka nebulosor ingår.” Ännu en bild dyker upp framme vid tavlan. Kanhända hade en del elever redan sett den tidigare. “En mörk nebulosa är ett stoftmoln som skymmer bakomliggande stjärnor. En sådan är Hästhuvudnebulosan i Orionnebulosan, som fått sitt namn efter hur den ser ut – som ett hästhuvud, vilket ni kan se här.”

Hade hon kommit närmre eller inbillade han sig bara? Han inbillade sig nog bara, för visst att hon var söt och hela den biten och de kom ju bra överens och så men det gjorde inte att man blev ihop. Inte ens att man pussats en gång betydde att man var ihop, åtminstone inte när man gjort det som en konsekvens i en fånig lek. Att bli upphånglad efter lektionen skulle han vara lite för blyg för att ta initiativ till, och det skulle väl kanske vara lite för framfusigt så här tidigt men godnattkyss vore ju inte alls fel… Chris fortsätter smygtitta på Mathilda så ofta han kommer åt, men han ser nog mer på henne nu än på astronomibilderna, hur fina de än var.

Foxears
PostPosted: Sun Oct 12, 2008 11:45

Mathilda är fortfarande röd om kinderna efter sig lilla tanke som kanske var lite för mycket. Hon försöker att koncentrera sig på bilden framme i tavlan. Den var mycket vacker, men inte lika trevlig att titta på som Chris. Hon sneglar dit igen. Det skulle vara så härligt om de bara kunde… ja tycka om varandra tillsammans. Tänk om Chris inte tyckte om henne alls. Nej, så får det ju inte vara, bestämmer hon sig för och viftar bort tanken. Han skulle ju bli hennes va, men ja… bara det att vägen dit verkade flera mil lång, tyvärr.

TraXy
PostPosted: Tue Oct 14, 2008 01:24

“Det var allt för ikväll. I läxa till nästa vecka har ni att välja ut en nebulosa och skriva en uppsats om denna på minst tre tum.” Det var med andra ord ingen stor läxa… men ibland var det ju trevligt för ungdomarna att inte få värsta jättestora läxan också, särskilt inte när det är GET-år. “Återgå till era sällskapsrum så ses vi nästa vecka. Godnatt!” Framme vid tavlan falnar den sista bilden och försvinner.

Chris reser på sig och samlar ihop sina saker. Skulle han våga säga något till Mathilda på väg ut? De var ju faktiskt så gott som bänkgrannar och dessutom så var hon så pass mycket i hans tankar att det inte var mer än rätt att han pratade med henne på riktigt också. Med väskan över ena armen tar han och petar till sina glasögon och gör ett förgäves försök att rätta till sina bångstyriga lockar och ser på henne. “Ähum… hej Mathilda… Vill… vill du ha sällskap till stora trappan?” Trappan där de var tvungna att gå åt varsitt håll, åt varsitt elevhem.

Foxears
PostPosted: Tue Oct 14, 2008 18:18

Uppsatser har inte Mathilda så mycket emot och lite som i trans skriver hon ner läxan på pergamentet som borde vara överfyllt med anteckningar men som endast har några få punkter och sedan lite klotter på sig. Hon packade igop grejerna. Chris frågade henne någonting och hon var tvungen att tänka efter en stund vad det var han hade sagt för hon var liksom i trans.
“Öh.. ja, visst!” svarar hon och börjar gå.
Mathilda tittar lite då och då på Chris medan hon går (eftersom han förhoppningsvis går bredvid henne) och efter en inte allt för lång stund sticker hon sin hand lite diskret i hans – hur diskret det nu kan kännas i det här läget…

TraXy
PostPosted: Sat Oct 18, 2008 19:33

Hjärtat tar ett skutt i bröstet på honom när han känner hennes hand i sin, men han drar sig inte undan eller något, utan kramar den lite försiktigt som ett tecken på att han inte alls har något emot att hon placerade den där. Samtidigt vet han inte vad han ska säga, för vad sade man egentligen till tjejer? Cate var han ju egentligen inte ihop med särskilt länge och dessutom hade han varit yngre då. Nu var han ju ändå femton år gammal och då var saker annorlunda. Om han hade varit Leo eller Elias eller någon sån där typ så hade han säkert bara tryckt upp Mathilda mot en vägg och hånglat med henne (eller mer, om de befann sig i en städskrubb), men nu var han lyckligtvis inte någon av dem, och att göra annat än att bara pussas och kramas… kanske hade korsat hans tankebanor när han sov eller så, men det var ju liksom inget han gick runt och tänkte agera efter. Chris ler lite försiktigt mot henne och petar till glasögonen med sin lediga hand och passar samtidigt på att föra en hårlock ur ansiktet.
“Ähum…” säger han lite nervöst. “Jag… jag gillar dig… Mathilda.”
Förhoppningsvis tyckte hon inte att han var helt puckad nu. Hade han sagt för mycket? Men han TYCKER ju om henne… Då ska han väl få säga så också?

Foxears
PostPosted: Sun Oct 19, 2008 19:26

Mathilda blir glad då Chris trycker hennes hand och hon ler litegrand, men vågar inte titta upp på honom. Så säger han det där, att han tycker om henne. Hjärtat tar på något sätt ett stort hopp och stannar till för en sekund (känns det som) samtidigt som det hettar till på kinderna. Hon sväljer lite.
“Jag tycker om dig också”, klämmer hon tillsist ut sig och det låter inte alls sådär mjukt och sensuellt som hon hade velat utan mer ljust och nervöst… typiskt också.
Fast hon hade en känsla av att Chris inte skulle bry sig om det. Hon stannar till då de kommer till stora trappan och vågar sig på att titta på honom. Hon är fortfarande lätt röd om kinderna.
“Jaa… nu ska jag gå ditåt”, säger hon med en lite nick mot en trappa som leder uppåt.
Hon har inte den minsta lust att gå åt det hållet alls, men hon vet att hon måste.
“God natt Chris”, säger hon lite lägre och lutar sig framåt lite diskret, men inte tillräckligt diskret för att Chris inte ska märka det om han är uppmärksam.

TraXy
PostPosted: Wed Oct 29, 2008 18:20

Hon tyckte om honom! Blir han gladaste pojken i världen? Svar ja! Och märker hennes gest gör han väl, så han ger henne en snabb och ganska tafatt puss på kinden. “Godnatt Mathilda.” Han ler lite försiktigt mot henne innan han försvinner iväg ner för trappan, bort mot Hufflepuffs sällskapsrum som låg någonstans i närheten av köket. Där går han sedemera och lägger sig och drömmer söta fluffiga drömmar om Mathilda, som han kanske nästan var ihop med nu.

Följande vecka sitter han i Astronomiklassrummet igen och förmodligen sitter han bredvid Mathilda, så att de inte skulle behöva sträcka sig och så. Han är ganska pigg, för han ville inte vara sömnig en sekund om han skulle få sitta bredvid henne. Kanske skulle de få en uppgift som gjorde att de kunde jobba ihop? Var hon bra på Astronomi? Han var väl hyfsad i alla fall. Tänk, de hade haft sällskap förra gången, och han hade gett henne en godnattpuss på kinden! Squeee!

Foxears
PostPosted: Sat Nov 01, 2008 22:03

Mathilda är lite sådär pirrigt nervöst där hon sitter bredvid Chris vid bänken. Lite då och då kollar hon upp mot honom bara för att försäkra sig om att han verkligen var där. En gonattpuss på kinden var väl ingenting att skryta med i Gryffindortornet, där verkade ju alla redan ha gjort allting i alla möjliga positioner. Innerst inne insåg väl Mathilda att det inte var sant, men det var svårt att inte tro på rykten som cirkulerade och folk som skröt när man gick förbi dem. Så nej, en gonattpuss på kinden var inte mycket att komma med där, men för Mathilda dög det, i alla fall nu. Även om hon föreställt sig att bli upphånglad mot en vägg och lite andra saker, men det var ju kanske inte sånt man nödvändigtvis ville uppleva även om det var trevligt att fantisera om.

TraXy
PostPosted: Mon Nov 03, 2008 10:58

Det är tur att det i alla fall finns NÅGRA tonåriga elever på skolan som fortfarande är oskulder och som inte vill bli ihop bara för att kunna göka som hippogriffer i diverse städskrubbar eller som försöker förföra sina lärare. Chris är snelhest, och skulle inte kunna tänka sig att stöta på en lärare (och han skulle bli seriously freaked out om någon av dem stötte på honom), eller ens göka som en hippogriff i en städskrubb. Inte utan blommor och några dejter först, åtminstone, för han började ju ändå bli lite öppen för idén i alla fall. Kanske kan han trycka upp henne mot en vägg så småningom, men inte riktigt än…

Att stöta på elever var lärarinnan totalt främmande inför. Göka i städskrubbar eller bli upptryckt mot en vägg… mja, städskrubbar behövde hon inte använda sig av längre, men att bli upphånglad mot en väg… hade hänt för inte alltför längesedan. Hon skulle troligtvis ha rodnat, om hon nu faktiskt tänkte i de banorna, vilket hon lyckligtvis inte gjorde. Istället låter hon dörren gå igen när klockan på väggen förklarar att det är dags att börja. “En komet är i stort sett ett smutsigt isberg som flyter genom rymden i en omloppsbana runt solen. Det är ganska små himlakroppar, och de syns bara när de är nära solen. På Jorden kan vi se kometer som en sorts suddig strålkastare på himlen, och de brukar få namn efter sina upptäckare, som t.ex. Halley, Hyakutake, Shoemaker-Levy och Hale-Bopp.” I vanlig ordning så dyker några bilder upp framme vid tavlan. “Det finns tre olika sorters kometer, indelade i hur lång tid det tar för dem att ta sig ett varv runt solen. Kortperiodskometer (Short Period Comet) tar mellan 3,3 och 9 år på sig, och deras omloppsbana är i princip ungefär lika stor som Jupiters. Långtidskometer (Long Period Comet) har en bana som Neptunus’ och de tar längre tid på sig – Halleys komet, med sina 76 år, är en sådan. De som tillhör den sista kategorin, Very Long Period Comet, har i allmänhet en cykel på flera tusen år, som Hyakutake och Hale-Bopp, eller så passerar de solen en gång och aldrig återvänder.”

Foxears
PostPosted: Mon Nov 03, 2008 12:16

Om Mathilda hade varit en renodlad mugglare som såg mycket reklam på tv i sverige skulle hon nog fnissat åt att den komet hette halebop, fast nu var hon ju inte det utan tyckte att hale-bopp inte var ett intressantare namn än någon av alla de andra himlakropparna i rymden hade. Även om hon mindes att hon hade varit total faschinerad när de gått igenom lite om kometer på småskolan så kände inte Mathilda att hon var överdrivet intresserad nu. Visst var det intressant, men ja… Mathilda tyckte ju om att smygkolla på Chris medan hon lyssnade. Han var ju så söt! Hon har ju ingen aning om att just kometer ska komma på GET-provet och lägger inte mycket större vikt i att ta in det här som något på tidigare lektioner.

TraXy
PostPosted: Mon Nov 03, 2008 23:01

Chris antecknar väl lite sporadiskt, sådär, men utan någon större entusiasm. Han kan inte låta bli att snegla mot Mathilda stup i kvarten, för hon var mycket mer intressant än prat om kometer. Tänk om det skulle komma en komet och visa sig på himlen? Då skulle de kunna titta på den… kanske kunde de stå och titta på den tillsammans, han och Mathilda? Kanske kunde de pussas också? Men han vet inte om någon komet är på gång, vilket är lite synd. Han skriver ner några ord på en bit pergament och skjuter det över bänken så att hon ska kunna läsa. Där står det kort och gott: “Vill du gå med till Madam Puddifoots nästa gång vi är i Hogsmeade?” Det var ett jättefjolligt café, men det var väl kanske lite mer romantiskt än Tre Kvastar…

“En komet har tre delar: kärnan, komat och svansen,” fortsätter lärarinnan sin föreläsning. Så länge folk var vakna och intresserade så var hon glad. “Kärnan består av fruset vatten samt gas och smuts. När kometen närmar sig solen smälter isen och förångas. Då frigörs smutspartiklarna som bildar både komat och svansen. Komat är det som omger själva kometkärnan. Energin från solen gör att svansen ändrar riktning så att den alltid pekar bort ifrån den.” Detta får de se med hjälp av en modell som ser ut som den här animationen… fast betydligt mer verklighetstrogen:

Foxears
PostPosted: Tue Nov 04, 2008 11:16

Mathilda antecknar också lite just som Chris skjuter över en lapp till henne. Hon kollar ner. Madam Puddifoots, där hade hon aldrig varit men hon hade hört rätt så mycket om stället. Fullt av massa förälskade par och sånt. Mathildas hjärtslag ökade lite i tempo, Chris ville gå med henne dit, då måste han ju verkligen tycka att de är ett par. Inte för att Mathilda inte hade trott det, men på något sätt kändes det som en bekräftelse. “ja vad kul!” skriver hon på lappen och skickar tillbaka den till Chris och försöker lyssna på läraren utan någon större entusiasm. Nu vill hon ju liksom ge Chris en kram eller nåt, typ en kyss. Mathilda ler lite för sig själv och försöker i alla fall få det att se ut som hon lyssnar på professorn.

TraXy
PostPosted: Mon Nov 17, 2008 18:53

Christians hjärta hoppar till i bröstet på honom när han läser hennes svar. Hon ville! It’s a date! Han hade aldrig varit på någon dejt förut, för Cate… hade han liksom inte dejtat ju. Inte som så. Inte som att de gått till Hogsmeade och fikat tillsammans. Han sitter och svävar på små moln och tänker sig nästan som att han sitter ovanpå en komet och flyger glada små varv runt solen, och sitter bara och ler. Om man inte tittar så noga kan man kanske tro att han är sjukt lycklig över att få lära sig saker om kometer.

“Det finns två sorters kometsvansar,” fortsätter Maggie som också varit på Madam Puddifoots när hon gått på skolan, för det hade hon gjort en gång i tiden, och det var inte som att hon inte hade blivit utfrågad på dejter, direkt. “De som består av smuts och de som består av gas eller joner. De som består av smuts är lättast att se utan hjälpmedel, och de kan förefalla rosaskiftande. En sådan kan bli upp till fem miljoner miles lång. En jonsvans består av joniserad materia, så kallad plasma, och kan verka blåaktig till färgen. Trots att den kan bli uppemot 50 miljoner miles lång, är den ändå svår att se med blotta ögat.” Vilket förmodligen betyder att bägge kometer hon visat upp tidigare ^^ förmodligen hade jonsvansar bägge två.

Foxears
PostPosted: Sun Dec 28, 2008 07:30

Mathilda antecknar det som professorn säger, men informationen verkar gå in genom örat och ut i armen och aldrig passera hjärnan. Där rör sig nämligen tankar på Chris, Chris och Mathilda, Chris och Mathilda på Madam Puddifoot’s, Chris och Mathilda på Madam Puddifoot’s som kysser varandra… Mathildas kinder är smått röda (det verkar ha blivit en kronisk åkomma hos henne dessa dagar) och på läpparna har hon ett fånigt leende. Hon känner sig som att hon flyger fritt ute i rymden med en jonsvans eller vad det nu var, fast hon är tillsammans med Chris som flyger där bredvid henne…

TraXy
PostPosted: Thu Jan 08, 2009 17:59

“Förskjutning är en term som används för att förstå hur himlakroppar rör sig i förhållande till Vintergatan. Med förskjutningen kan man mäta avståndet till en annan stjärna eller galax,” säger nu Maggie som bytt ämne helt, men det är inget som ett par av eleverna lär märka, direkt. “Med rödförskjutning menas att en kvasar, d.v.s. en stjärna som avger radiostrålning, rör sig bort ifrån oss. Den avger nämligen strålning som ligger på den röda sidan av ett spektrum. En kvasar med blåförskjutning avger således strålning på dem blå sidan, och rör sig mot oss. Ett sådant objekt är Andromedagalaxen, så i den avlägsna framtiden kommer Vintergatan och Andromeda att slås ihop till en jättegalax.” Det vore intressant att se! “År 1929 hävdade den amerikanske astronomen Hubble att rödförskjutning bevisade att universum hela tiden expanderar.”

Den enda förskjutning som finns i pojken Malfords tankar är nog snarare att skjuta stolen lite närmre Mathildas. Var de ihop nu? Om man gick på Puddifoots tillsammans, var man ihop då? Eller blev man det efteråt? Kanske fanns det något där som gjorde att man typ blev ihop automatiskt? Kanske bröt man en hjärtformad pepparkaka mitt itu och åt upp och så betydde det att man var ihop? Det är med andra ord ganska tydligt att han inte är särskilt van vid hur man ska bära sig åt i sådana här situationer. Cate och han hade väl typ nästan varit ihop, eller hade de det? De hade småpussats någon gång sådär, och det var han ganska säker på att man gjorde när man var ihop, men han hade ju pussat på Mathilda också, så betydde det att de redan var ihop? Det finns så många saker att fundera på och försöka luska ut när det gäller kärlek! Förhoppningsvis kommer han att ha lite tid för sådant medan han försöker plugga inför GET-proven. Han hoppas det i alla fall.

Foxears
PostPosted: Wed Jan 14, 2009 09:30

Undra vad det skulle användas för term om man räknade ut hur Mathilda rörde sig i förhållande till Chris. Hjärtförskjutning kanske… eller nåt annat. Mathilda sneglar lite mot Chris, jo de var ihop nu tyckte Mathilda. Nu hade de ju pussats på riktigt och inte bara i det där sanning- och konsekvensspelet. Det måste väl betyda att man var ihop, eller hur? Hon kanske skulle fråga Chris sen för att vara säker. Fast det kanske lät lite dumt med ett “hörrödu är inte vi ihop nu liksom?”, det skulle ju bli rätt pinsamt om Chris inte tyckte att de var ihop heller. Usch så jobbigt det blev nu då. Fas han hade ju bjudit henne på madam puddifoots och det måste ju betyda att de åtminstone nästan var ihop.

TraXy
PostPosted: Mon Jan 26, 2009 15:51

Chris sitter och dagdrömmer medan de får nya instruktioner om vad de ska ägna resten av timmen åt. De får nämligen i uppgift att ägna resten av tiden åt att repetera saker de fått lära sig inte bara under femman utan även de andra årskurserna. Det betydde att de som ville plugga stjärnkartor kunde göra det, andra kunde sitta och läsa, skriva klart uppgifter eller dra fram stjärnkikarna för att orientera sig där. Chris får en liten inlevelse. “Vill… vill du gå ut på balkongen och titta lite på månen?” Det var inte kallt ute, nu när det ändå snart var sommar, och om de tog mantlarna med sig så skulle det inte bli fel alls. Då kunde de sitta eller stå där, lite vid sidan av där de inte syntes och inte skymde stjärnkikarna, och titta på månen. Om hon skulle känna sig lite kall så kunde han kanske lägga sin arm om henne och så kanske de kunde kramas lite… kanske pussas också… Det lät som en alldeles fantastiskt bra plan i hans huvud! Den var ju till och med romantisk! Månsken och sånt! Han petar till sina glasögon lite förläget.

Foxears
PostPosted: Mon Jan 26, 2009 16:00

Repetera, det lät vettigt tänker Mathilda, men tycker direkt att Chris förslag låter mycket trevligare. Månen var ju så fin och så, så det skulle bli alldeles bäst om de gick ut och kollade på den. Och om det var lite småkyligt skulle de ju kunna kramas också och värma varande. Hur mys som helst.
“Ja, det kan vi göra!” säger Mathilda och ler en massa.
Hon tog sig mantel och gick ut på balkongen (förhoppningsvis i sällskap med honom) och kollade upp på himlen.
“Titta!” säger hon och pekar mot månen. “Den är nästan full!”
Extra romantiskt enligt Mathilda.

TraXy
PostPosted: Wed Feb 11, 2009 00:03

Hurra, hon gick med på det! Chris håller upp dörren för henne för det är en sådan sak som verkar gentlemannamässig att göra och Mathilda pekar mot månen så ler han exalterat till svar. Nu tänkte han kanske inte säga det rakt ut, men jaa, det var verkligen romantiskt. Han tar hennes hand och vandrar iväg längs med “balkongen” eller vad man nu ska kalla det som leder runt tornet och är säkrat med en tjock mur som räckte honom ända upp till bröstkorgen. Det skulle inte finnas någon risk för att de skulle ramla ner, och det var ju himla tur det! Eftersom det är flera elever som är alldeles utanför dörren så är det därför som han går en bit bort där det är lite mer avskilt, men sedan vet han inte riktigt vad han ska göra. “Umm,” säger han därför och känner sig korkad. Kan han inte sätta ihop riktiga ord ens en gång?! Manteln har han på sig och hon har sin på sig också, visserligen, men det är ändå bra att fråga. “Du fryser väl inte, va?” Fast det är klart, om hon kände sig lite frusen så kan han ju typ… ge henne en kram?

Foxears
PostPosted: Thu Mar 05, 2009 21:57

Hon följer med honom runt och vågar inte riktigt titta på honom utan tittar på stjärnhimlen istället. Den kändes extra vacker ikväll. Hon vänder ändå blicken mot honom när de stannar till.
“Mjo, det är lite kyligt”, säger hon som svar på frågan och tar det som en anledning att kliva närmare honom.
Hon lutar huvudet lite försiktigt mot hans axel och känner sig både nervös och avslappnad på samma gång. Avslappnad för att hon var här med honom och han fick henne liksom att känna sig lugn, men ändå lite nervös över vad hon skulle säga och göra.

TraXy
PostPosted: Fri May 15, 2009 22:27

Nu är ju Chris verkligen inte någon Leo, som tur är, så Mathilda har inget att frukta… om hon nu hade trott det, men det hade hon inte som det verkar, så alles okay! Det är nästan så att hjärtat stannar upp i bröstkorgen när hon ställer sig närmre och dessutom lägger kinden mot hans axel. Det var i sådana här stunder han gärna skulle ha velat ha sin storebror, så att han kunde fråga honom en massa saker. Saker som ‘jaha, och vad gör man nu då?’ Det vore konstigt om han bara ska stå där med armarna hängandes, bestämmer han sig för i alla fall, så han lyfter försiktigt på dem och lägger dem runt henne. Det är en officiell kram! En kram för att värma, men också en kram för själva kramens skull. De har ju egentligen redan pussats en gång… när de var med på Sanning och Konsekvens… men det gilldes ju inte riktigt när det bara var en fånig lek. Just nu är han nöjd med att bara kramas, för det är mysigt, och det var inte ofta han fick chansen att krama någon.

Foxears
PostPosted: Sun May 17, 2009 22:03

Mathilda tänker ju inte bara stå där som ett fån när Chris kramar henne så hon kramas självklart tillbaka. Det kommer ju naturligt såklart utan en massa tankar och grejer. Hon lyfter huvudet lite från hans axel och tittar på honom. Han är ju så söt med de där fräknarna och glasögonen. Hon har lust att kyssa honom, men tanken får henne att rodna först. Hon betämmer sig för att göra det ändå för det kändes verkligen så rätt nu och allt var ju hyperromantiskt. Hon sluter ögonen när hon lutar sig fram mot honom och låter sina läppar möta hans (om han nu inte rycker sig undan precis innan).

TraXy
PostPosted: Mon Jun 08, 2009 10:32
Att rycka sig undan i en sån här situation? Verkligen inte! Inte när det är fritt fram att pussa en söt tjej! Ja, det är pussa och inte kyssa det rör sig om. Om han får lite mer erfarenhet så kan han säkert bli en jäkel på att kyssas, men han är fortfarande lite för ovan för att ha någon vidare kläm på det. Hennes läppar är så mjuka och smakar så gott. Det var inte alls samma sak som att kyssa någon på kinden eller något sådant, utan något… bättre. Det var lite blött och både varmt och kallt på samma gång eftersom de var varma, men ute var det kyligt. Att dessutom stå och kramas och kyssas i månskenet är verkligen sådant som romantisk musik handlar om. Fattas bara att någon av gargoylerna på taket ska stämma upp i “That’s Amore” eller “Bella Notte”. Hur länge de står och kysser varandra har han ingen som helst aning om, för det känns som att tiden har stannat upp, men till slut inser han att han nog behöver hämta andan och drar sig undan lite. Det syns kanske inte så bra i månskenet, men han rodnar en del och det enda han lyckas få ur sig är ett “Wow.”

Foxears
PostPosted: Sun Jun 28, 2009 23:16

Inte för Mathilda vet hur det känns när ögon glittrar, men nog tusan glittrade hennes ögon nu. Även om wow kanske inte var det ord som Mathilda skulle välja så är det i alla fall mer än vad hon får ur sig, vilket är ett svagt hummande ljud. Hon ser på Chris tills det nästan blir lite pinsamt att bara stå och glo på honom så istället vänder hon blicken mot himlen och lägger sitt huvud mot hans axel. Det var så vackert, så romantiskt och bara helt perfekt.
“Det är jättevackert”, viskar Mathilda så tyst att det knappt hörs.
Egentligen menade hon att det var helt underbart att stå här med honom och bara suga till sig utav den romantiska omgivningen och honom, men det hade låtit lite för överdrivet att säga så, tycker hon. Fast hon hoppas att han känner likadant. Kanske det där wow:et hade betytt just det.

TraXy
PostPosted: Thu Aug 27, 2009 11:43

Absolut, hans ‘wow’ hade varit en sammanfattning av alltihop, även om den inte hade varit särskilt välformulerat. Visst hade han pussat på Cate nån gång ibland, men han hade ju aldrig stått så här, i månskenet, och-och-och… hånglat! För visst var det hångel de hade hållit på med? Det måste det väl ha varit? Inte värsta råhånglet med tungor hit och tafs och grejer, men ändå. Om man kunde ägna sina astronomilektioner åt att göra så här så skulle han börja se fram emot dem riktigt ordentligt. Varför hade de inte kommit på det här förr? Chris lutar sin haka mot hennes huvud och ler för sig själv, och innan han vet ordet av har han klämt ur sig ett, “Inte lika vacker som du,” vilket får honom att rodna ända upp till hårfästet. Verkligen tur att det inte syns i månskenet för annars skulle hon säkert tycka att han är jättemesig!