MUS401 – Cassandra

MeMyselfandI
PostPosted: Mon Mar 30, 2009 10:28
Professor Lucille Riggs står böjd över en plastklump med knappar och hål. En såkallad datår, eller vad den nu hette. Hennes man hade pysslat mycket med såna här apparater under de stunderna han var hemma. Varför vill den inte lyda henne då? Hon provar att trycka in den runda knappen med det där “på”-tecknet. Fortfarande ingen respons. Den skulle ju lysa upp ju, helt automagiskt var det, hon hade sett det själv! Sen kunde man skriva saker. Imajl och liknande. Alan hade gjort det hela tiden.
Irriterat slår hon sig ned bakom katedern och drar fingrarna genom håret. Utspidda över det lilla bordet ligger datårer bredvid tv och telefånappaterer. Det finns såna där ficktelefåner, påmobilen också. Alan hade haft en sådan också. Han brukade skrika åt henne att hon skulle ringa påmobilen om hon ville honom någonting. Lucille hade aldrig gjort det, för hon ville ju tala med Alan, inte påmobilen. Dessutom lyckades hon aldrig lära sig att använda en vanlig telefån, en av hennes många brister som mugglarhustru.
Usch, hon ville inte påminna sig själv om hemmafronten nu när hon var här. Det problemet kom sen under loven. Nu skulle allt bara vara mysigt och trevligt. Lucille täckte över apparaterna med ett skynke och lät trollade sedan upp dörren. Hon lade sig till med ett leende på läpparna och tänkte för sig själv att det skulle bli en spännande lektion. Elektroniken var kanske inte hennes starkaste sida, men det skulle bli roligt i alla fall. Hon hade förberett en liten lek som dem skulle köra… Men först skulle alla få komma in.

TraXy
PostPosted: Thu May 14, 2009 16:07
Cassandra Christie tyckte att Mugglarstudier hade varit ett användbart ämne året innan – att försöka förstå sig på mugglare var lite underligt, men inte alltför svårt. Hon gjorde sitt bästa för att hänga med och försökte lägga manken till när det gällde läxläsandet också. Den grönslipsade flickan kommer in i klassrummet, hälsar artigt på den nya lärarinnan, och tar plats någonstans i mitten, eftersom det var där man syntes allra sämst. Det gjorde att man kunde smälta bort i mängden. Som tur var så såg hon så alldaglig ut att man inte brukade lägga märke till henne, vilket hon tyckte var en lättnad, för hon avskydde verkligen att vara i uppmärksamhetens mitt. När hon satt sig ned tar hon fram läroboken och anteckningsmaterial och radar upp dem på bänken, som om hon vore en officér och skolmaterialet hennes underordnade soldater.

MeMyselfandI
PostPosted: Fri May 29, 2009 20:02
När alla söta små barn, som nu faktiskt började bli ganska stora, hade behagat dyka upp stänger Lucille dörren till klassrummet. Nervöst fingrar hon lite på sitt halsband medan hon börjar tala.
“Hejsan allihopa och välkomna till terminens första lektion i Mugglarstudier. I år tänkte jag att vi skulle studera mugglarnas vardag genom att ta en titt på alla föremål dem använder sig av i stort sätt dagligen. Jag hade hoppats få igång ett av föremålen men det ville tydligen inte funka..” Lucille rodnar klädsamt och kastar en blick bakåt, på datorn, för att se om den ändå bestämt sig för att hoppa igång. Det har den inte. “… Det är lite synd, jag hade velat att ni fått se på den lite närmare, det är nästan svårt att förstå hur mycket den där saken rymmer. Men, men. Jag tänkte att vi skulle börja lektionen med en liten gissningslek. I klassrummet kommer ett par apparater stå utplacerade. Ni får känna lite på dem först så får ni komma hit sen så ska vi gissa på hur dem fungerar. Den som gissar närmast på varje föremål får tio poäng till sitt elevhem, okej? Efter det kommer vi gå igenom vad dem verkligen används till. Ni är välkomna att börja.” Hon gör en yvig handgest ut mot de små borden i klassrummet som för tillfället är förvaringsplats för ett par teknikapparater, påmobiler, telefåner, tvmaskiner och datårer. Medan eleverna utforskar (eller ska utforska) passar Lucille på att läsa på kring som hon inte vet om alla apparaterna. Boken hon sagt åt eleverna att köpa hade hon inte läst själv, så nu var det väl dags för det. Och ser man på, inom loppet av fem minuter har hon upptäckt att det inte heter påmobilen utan bara mobil. Lucille ler lättat åt att hon kom på det, tänk vad pinsamt det hade varit att säga fel inför eleverna.

TraXy
PostPosted: Mon Jun 29, 2009 12:02
Cassandra pallrar sig över till bordet och studerar sakerna där med en neutral min. Hon har sett några utav dem på bild men aldrig använt dem. Hon har väl inte riktigt förstått meningen med dem heller, men hon är villig att göra sitt bästa och försöka i alla fall. Om man hade tänkt sig kunna smälta in i ett mugglarsamhälle så har man inget annat val än att ta och lära sig hur mugglare fungerar och deras saker också! Nå, en del saker kände hon igen ifrån läroboken, så de kan hon ju i alla fall börja med. Hon har med sig något att anteckna på, eftersom hon antar att de lär få frågan om läraren vill att de ska säga något hellre än att prata rakt ut. En telefån känner hon igen, exempelvis, och den använde man för att prata med varandra, och påmobilen hade samma sorts knappar som en telefån så det var kanske en telefån som var mindre, bara? Datårn vet hon inte alls vad det kan vara för något, även om den verkar spännande, men TV-maskinen hade hon för sig var något man såg bilder på. Hade de inte fotografier i mugglarvärlden, på något sätt?

MeMyselfandI
PostPosted: Mon Jun 29, 2009 17:43
När det känns som att eleverna har fått titta tillräckligt ställer sig Lucille upp. “Är ni klara?” Utan att vänta på svar marscherar hon bort till ett av borden och plockar upp en vanlig telefån. Hon snurrar den krulliga sladden runt sitt finger och stirrar tomt bort mot ena väggen tills någon ställer en artig fråga om dem inte ska börja strax.
“Eh, givetvis!” säger Lucille snabbt och ler ett svagt leende. “Nå, såhär är det: Den första elev som kan gissa namnet på den här får tre poäng, kan personen både namn och vad den används till får den sex poäng och ger ni mig en utförlig beskrivning på vad det är och hur man får det att funka får ni tio poäng.”
Hon vill absolut inte snåla med poängen, det är ju ett jättebra sätt att motivera eleverna ju. “Är det någon liten gullunge som kan förklara för mig vad det här är?” frågar Lucille och visar upp telefonen innan hon kramar den hårt intill den gröna angorakoftan hon har på sig. Hon förväntar sig att eleverna ska räcka upp handen och inte skrika rakt ut så det nämner hon inte ens.

TraXy
PostPosted: Wed Jul 22, 2009 22:30
Eftersom det är ganska många som räcker upp handen så gör Cassandra det också, för att kunna försvinna i mängden. Om det nu skulle råka bli hon som blev utvald så fick hon väl ta och ge ett svar som kunde verka vara passande, men om det inte skulle bli hon som blev utvald så hade hon i alla fall verkat intresserad tillräckligt för att kunna få ett hyfsat betyg. Förutsatte hon i alla fall. Eftersom hon ville kunna smälta in bra i mugglarvärlden så var det här ett ämne hon behövde få bra betyg i… eller snarare göra bra ifrån sig i – betyg återspeglade trots allt inte alltid det man faktiskt kunde.

MeMyselfandI
PostPosted: Wed Jul 29, 2009 19:39
Det står snart klart för Lucille att det är praktiskt taget omöjligt att gissa vem som valde först så hon kör helt enkelt på slumpen, blundar, snurrar och pekar. Turen hamnar på en liten nervös Huffleflicka som stammar fram att den heter telefon, men hon har absolut ingen aning om vad den används till, trots att Lucille hintar lite. “Hmm, okej, då får vi se om någon av er andra har någon koll. Jättebra i alla fall, telefon är korrekt.” Hon ler gigantiskt och rättar till koftan. “Nu provar vi någon annan!” Hon snurrar lite till och denna gången hamnar turen på en slytherinflicka som hon har någorlunda koll på. “Miss… Christie? Vad vet ni om denna underliga sak?” Hon lägger telefonen på flickans bänk så hon får känna på den om hon vill.

TraXy
PostPosted: Fri Aug 14, 2009 23:43
Cassandra bestämmer sig för att hon inte känner för att lämna fingeravtryck på lektionsmaterielet just för tillfället, så hon låter tingesten vara där den är. Hon vet i alla fall vad en telefon används till, så hon svarar sakligt på sitt lilla torra sätt, “Mugglarna använder den för att prata med varandra över långa sträckor, Miss. Så som vi gör med flampulver… fast det är bara rösten som hörs. Man syns inte och man behöver ingen eldstad.” Hade hon sagt för mycket nu? Visat sig lite för duktig? Det var en klurig balansgång att gå i skolan, men hon fick lika gärna ta och lära sig det redan nu, så att resten av livet inte skulle komma som en otrevlig överraskning.

MeMyselfandI
PostPosted: Mon Aug 24, 2009 19:40
“Underbart!” piper Lucille till och ler ett stort leende. “6 poäng till miss Christie.” Det var en ganska bra beskrivning av en telefon, flickan har bra koll på vad det är för en tingest och hur den används. Frågan är om hon skulle kunna samtala i den. Lucille själv har aldrig lärt sig använda telefonen själv, de lustiga knapparna och sätter man ringer på har aldrig gått ihop för henne och hur man pratar utan att den andra antingen ska få ont i örat eller inte hör något. Nästa föremål är en datorburk och efter det kommer påmobilen och TV:n. Flera barn, ett par hufflare och en ravenclaware samt en slythare svarar på de kommande frågorna och Lucille delar ut poäng efter poäng. Snart är det slut på frågorna.

TraXy
PostPosted: Wed Aug 26, 2009 18:12
Ibland var det användbart att föra nogranna anteckningar, tycker Cassandra, som har gjort just detta. När det gäller sådana här saker så är det bra eftersom det kan vara nyttigt för att kunna komma ihåg bättre när proven börjar nalkas, eller helt enkelt för att enklare komma ihåg det inför framtiden. Andra saker vill hon helst inte anteckna, för anteckningar kan falla i orätta händer om man inte ser upp, och man kan aldrig vara nog så försiktig. Mugglarstudier är ändå fascinerande. Tänk att de är så uppfinningsrika, även om de givetvis inte har magi att hjälpa till i vardagen. Det skulle kunna göra det ganska enkelt att smälta in hos dem, om hon spelar sina kort rätt och försöker lära sig så mycket som möjligt. Det var ingen dum idé alls. Det får hon ta och fundera på lite närmre efter lektionstiden, för hon behöver fortfarande fokusera sig ju.

MeMyselfandI
PostPosted: Thu Aug 27, 2009 15:31
“Sådär ja. Nu har vi gått igenom de olika apparaterna lite ytligt, så jag tänkte att ni kan slå upp boken och läsa kapitlet om just dessa ting och sedan vill jag att ni skriver en uppsats på minst en halv fot om valfri sak och vad den kan användas till.” Lucille promenerar runt i klassrummet medan hon talar för att se alla elever bättre. Då och då gör hon en liten snurr. “Jag måste säga att ni har varit otroligt duktiga hittills så jag vill inte pressa er, känn er inte tvungna att överprestera sötnosar. Undrar ni något är det antingen bara att komma fram till mig eller att räcka upp handen så kommer jag på studs. Jag sätter på lite musik medan ni arbetar, jag brukar alltid finna det enklare att jobba till toner.” Hon snurrar fram till en radioliknande tingest och sätter igång den. Jinx strömmar ut ur den på ganska låg volym, lagom för att man fortfarande ska kunna arbeta med det i bakgrunden. Lucille går och sätter sig vid katedern och iakttar sina elever medan de läser och skriver. Under tiden rättar hon andra uppgifter och nynnar med i musiken lite försiktigt. Det svänger ju!

TraXy
PostPosted: Thu Sep 03, 2009 20:55
“Sötnosar”? Bakgrundsmusik? Cassandra rör inte en min, men egentligen skulle hon vilja kräkas över allt fjolleri. Hon tycker inte om musiken som spelas och hon tycker att den är distraherande. Hon skulle dock inte få för sig att säga någonting om det till lärarinnan, eftersom det skulle dra oönskad uppmärksamhet till sig, och det ville hon helst undvika. Istället så sätter hon sig och börjar att läsa kapitlet som de blivit ombedda att läsa och när hon äntligen tragglat sig igenom det, tappert utestängande det där pojkbandets toner, så börjar hon att arbeta på uppsatsen. Hon väljer att skriva om en datår, eftersom det verkade kunna vara ett användbart redskap för mugglare och man kunde göra mycket med dem. Handstilen är pedantiskt prydlig medan hon skriver, och det är inte svårt att hitta saker att skriva om. Kanske skulle det inte gå att bli klar på lektionen, men i så fall fick hon väl ta och skriva klart resten som läxa istället.

MeMyselfandI
PostPosted: Sun Sep 20, 2009 17:31
Efter ett tag avbryter Lucille alla elever, eller ja, de som inte är klara. “Okej, nu har ni varit så otroligt duktiga och lektionen är faktiskt redan slut!” Hon slår ut med händerna och gör en sorts förvånad min som visar på att hon bara spelar och låtsas som att tiden har gått så fort. “Alla som är klara med sina uppsatser kan väl lämna dem till mig och.. tja. Jag tycker inte om att lämna läxor men om någon som inte är klar med sin uppsats verkligen vill göra klart den kan ni ta med den och göra klart, däremot kan ni som inte är klara och inte vill avsluta lämna eran uppsats hos mig så bedömer jag den som den är. Ni är välkomna att gå.”
Hon öppnar dörren och eleverna som strömmar ut ur salen.

TraXy
PostPosted: Sun Sep 20, 2009 20:11
Cassandra är inte sen att samla ihop sina saker, som hon lägger tillbaka i väskan i tur och ordning. Var sak på sin plats. Det är viktigt att allting är precis där hon vill att de ska vara, för på så sätt har hon koll på dem. Oreda är det värsta hon vet. Uppsatsen har hon precis hunnit bli klar med, så hon lämnar in den – Cassandra Christie, Slytherin står högst upp i ena kanten med lika prydliga bokstäver som resten av dokumentet. Det var en ganska bra genomgång av vad en datår är och vad den kan användas till. Hon har väl inte alla saker precis rätt enligt så som en mugglare skulle se på saken, men en magiker lär vara nöjd med det i alla fall. När hon är färdig med väskpackandet så skyndar hon sig att följa efter strömmen av andra elever, för det är alltid lättast att försvinna obemärkt i en folksamling.