Läxläsning med professor Donnett
Cassandra Christie tycker att Försvar Mot Svartkonster är ett användbart ämne, och försöker därför att göra sitt allra bästa i det. Eller ja, hon försöker göra tillräckligt för att få ett bra betyg, men inte tillräckligt bra för att vara bäst i klassen, för den sortens uppmärksamhet uppskattar hon inte för fem öre. Nu dyker hon upp i klassrummet och sätter sig ner på en ledig plats och tar fram sin lärobok, eftersom hon måste plugga inför GET-proven. Även om hon har kommit på vad hon ska göra i framtiden – vilket inte involverar vilka betyg hon får på GET-proven – så är det ju ändå en fjäder i hatten.
Elliott Hoover, å sin sida, anser sig inte riktigt behöva saker som Försvar Mot Svartkonster, för allt skydd mot onda makter han behöver har han i sitt hjärta. Gud beskyddar sin flock, och det är nog svårt att tro på Gud mer än vad Elliott gör. Allt man behöver här i världen är ett kors, eller kanske ett krucifix om man vill vara extra säker. Nu är det ju tyvärr så att även Guds mest fromma barn måste göra läxorna, eftersom Gud inte gör läxorna åt dem. Därför har den unge hufflepuffaren inställt sig i klassrummet den här dagen, eftersom han har fått en läsuppgift till nästa lektion.
Cassandra håller huvudet nere medan hon läser och låter inte några andra störa henne. Man måste kunna fokusera sig för att komma någonstans, anser hon, och visst stör det lite att folk är runtomkring henne och ANDAS – särskilt en i raden framför vars näsa gör små pipande ljud varje gång hen andas. Det finns faktiskt trolldrycker att ta mot blockerade näsor! Använd dem! Att ta sig till sjukavdelningen är knappast svårt, och nu är det dessutom efter lektionstid så det finns inga som helst ursäkter till att sitta där och låta som värsta säckpipan. Okej, säckpipa är att överdriva, men i alla fall. Det stör.
Elliott har satt sig på en annan plats i klassrummet eftersom han är lite mer social än vad Cassandra är (minst sagt). Han gräver fram läroboken ur ryggsäcken – som har ett märke med en jättefin stiliserad fisk på – och försöker hitta kapitlet de skulle läsa. Det handlar om mörkrets odjur, tydligen. Det han tycker är konstigt är dock att det inte verkar stå något om demoner. Alls. Varenda människa vet väl ändå att det kryllar av sådana odjur nere i Helvetet? Som tur är så kommer han ju inte att hamna där själv, så det gör kanske inte så mycket att det inte står något om dem. Om han hamnar i Helvetet så förtjänar han ju det, och bör därför inte kunna försvara sig mot dem. Simples.
Cassandra blänger mot näspiparens bakhuvud och hoppas att personen i fråga faller ner död inom de närmsta fem minuterna, men eftersom hon inte gärna vill sitta och vänta på det (särskilt som det skulle vara slöseri med tid om det inte händer) så sätter hon långfingrarna i öronen och låter sin haka stödjas mot händerna. Armbågarna håller ner sidorna i boken och på detta sätt lyckas hon så småningom koppla bort näspiparen och alla de där andra som envisas med att inte andas på ett normalt, TYST sätt. Det funkar ganska bra ändå, även om hon måste ta ett finger ur örat då och då för att byta sida.
Elliott sitter djupt försjunken i boken eftersom han hittat ordet ”jättar” och därför försöker hitta ett kapitel där han kan läsa mer om dessa varelser eftersom jättar trots allt måste finnas på riktigt. Dels för att de ju står i läroboken men mest för att det finns en jätte i bibeln. Tänk om det finns mer information om just Goliat här i läroboken? Det är ju i så fall ett riktigt bevis han kan använda mot alla som säger att Bibeln bara är påhitt. Hur kan det vara påhitt när det står i riktiga läroböcker? TÄNK OM MAGIKERNA VET ATT BIBELN ÄR PÅ RIKTIGT MEN DÖLJER DET FÖR MUGGLARE?!?!?!
Minuterna tickar iväg på klockan och Cassandra är fortfarande djupt försjunken i sin läsning. Så pass uppslukad är hon att hon knappt ens reagerar när näspiparen börjar hosta. Först är det bara lite grann, någon enstaka hostning, men snart utvecklar det sig till en sådan där rethosta man bara inte kan bli av med utan att först hosta sönder halsen. Okej, nu börjar hon bli lite störd av intrånget men lyckligtvis försvinner näspiparen ut i korridoren, så att det blir tyst igen. Ahh, mycket bättre. När näspiparen sätter sig ned igen har Cassandra återigen hittat tillräckligt med fokus för att kunna ignorera alla runtomkring.
Elliott, å andra sidan, har gått från att lusläsa boken till att börja skriva en sorts manifest. Nja, det är kanske fel att kalla det ett manifest som sådant, eftersom det i själva verket är ett brev. Dels så tänker han skriva ett brev till trolldomsministern och dels tänker han skriva en insändare till Daily Prophet, eftersom det här med att magikerna döljer för mugglare att Bibeln är helt och hållet sann är en skymf mot allt som är rätt och riktigt och därför måste han stoppa detta personligen här och nu. Det är trots allt hans uppgift som (hrm, fundamentalistisk) kristen att sprida Kristi budskap i världen.
När det har gått kanske tjugo minuter till, lyckligtvis utan att näspiparen får en till hostattack, så har Cassandra läst så pass långt som hon tänkt läsa den här dagen, och börjar därför att lägga ihop. Eftersom hon bara har tagit läroboken ur väskan så blir det ju inte så mycket att lägga ihop, men i alla fall. När boken är noga undanpackad så reser hon sig och slänger väskan över ena axeln. Dags att gå därifrån och hitta på något annat. Enligt hennes pluggschema inför GET-proven så behöver hon ta en rast nu och sedan öva sig på sina runor. Därför avlägsnar hon sig så tyst hon kan för att inte störa de andra.
Elliott skriver färdigt det första brevet, det till trolldomsministern, och fortsätter sedan på det andra, insändaren. Det här ska allt bli stort rabalder i Magivärlden när han är färdig! Detta inbillar han sig i alla fall. I själva verket så är det inte ens säkert att tidningen kommer att ta in hans insändare eftersom de säkert får ett hundratal varje dag – som dessutom lär vara bättre formulerade. När han skrivit färdigt sitt andra brev så har det nog gått kanske tio minuter efter det att Cassandra gick, men eftersom han inte kan sitta i klassrummet för att hitta adresserna han behöver (för att inte tala om kuvert), så samlar han ihop sina saker han också och går därifrån utan att störa folk i onödan. Han kommer att klappa sig själv på ryggen lite senare, när breven väl är skickade.