FOR4b – Cassandra
**** BEGIN LOGGING AT Fri Oct 31 09:30:04 2008
Oct 31 09:30:04 Now talking on #FOR4b
Oct 31 09:30:32 * House gives channel operator status to PetSematary
Oct 31 09:36:46 <House> Proteus Pimley älskar julen, efter alla trevliga julfiranden som han haft sedan han var liten pojke och ända sedan dess, deras familj gjorde en grej av att alla skulle samlas tillsammans i alla fall den gången på året. Proteus skulle inte missa det för mycket här i världen men han inser att han antagligen kommer tvingas missa det om han ska kunna bli runschaman och den tanken gör honom en aning deppig faktiskt, en av de få sakerna som känns jobbigt med att ta ett sabbatsår. I alla fall så älskar Proteus julen, något som syns på både honom själv och på rummet. Det redan fullproppade rummet är nu täckt med diverse juldekorationer, små tomtar som vinkar till folk, en som dessutom susar omkring i rummet på en kvast och ser minst sagt rultig ut. Det finns jirlanger i rött och grönt överallt och han har själv på sig en tomteluva vars luva fortsätter ner över axeln på honom. “God Jul i förskott!” hälsar han sina elever eftersom det faktiskt bara är en dag kvar innan de ska gå på jullov. Spiffy värre.
Oct 31 09:52:39 <PetSematary> Cassandra Christie är totalt oimponerad av juldekorationerna. Hon förstod deras syfte, och de bidrog till att göra folk på ett gott humör. För henne betydde julen att hon kunde åka hem över jullovet, vilket var något hon såg fram emot. Den nu 15-åriga Slytherinflickan slår sig ner på sin vanliga plats och betraktar tomtarna och annat med en forskande blick. Professorns julhälsning hade hon besvarat med ett automatiskt “God jul!” eftersom hon visste att det var det som folk förväntade sig att få höra till svar.
Oct 31 09:59:01 <pluggHouse> När alla satt sig ner viftar Proteus med sin trollstav mot den flygande tomten för att försäkra sig om att han ska hålla sig uppe i taket och inte runt omkring eleverna. Även om det var ganska underhållande skulle det vara mer störande för dem och det gick ju helt enkelt inte för sig, speciellt inte osm han har planerat att de ska rista in en ny runa idag. “Som jag sa sist så ska vi gå igenom Eihwaz. Vi hade ingen läxa på det men kanske är det någon som har kikat i boken i alla fall och kan berätta något om runan?”
Oct 31 10:08:38 <PetSematary> Cassandra HAR kikat i boken, men det är inget hon tänker skylta med genom att räcka upp handen. Om han tror att hon kan får han i så fall peka ut henne, så kan hon svara, men att ge ett svar helt oprovocerat lät hon helst bli. Vilket låter ganska konstigt om man tänker på att hon läste högt ur Andies bakgrund, vilket känns väldigt icke-Cassandriskt egentligen. Hon måste ha haft ett jäkligt bra skäl till att göra något så exhibitionistiskt.
Oct 31 10:25:37 <pluggHouse> Proteus tycker inte om att peka ut elever så att de ska svara (mycket eftersom Leffe inte tycker om den metoden att undervisa själv och gärna göra Proteus till en hyfsad pedagog i alla fall) så därför förväntar han sig heller inte att någon ska räcka upp handen. När ingen gör det så blir han inte nedstämd eller sur för det utan börjar själv berätta istället. “En del kanske skulle säga att runan handlar om döden men det är inte riktigt sant. Den handlar om livets cykel där död är en viktig och stor del men det är inte det enda, livets cykel innehåller också födelse och livet i sig.” han är väl medveten om att det kan bli lite svårförståeligt och flummigt men han försöker att förklara det så gott han kan och följer eleverna med blicken för att se om de ser väldigt förvirrade ut.
Oct 31 10:35:14 <PetSematary> Det är lugnt; eftersom hon har läst på om runan så vet hon vad professorn menar och vad han försöker säga. Pennspetsen doppas i bläckflaskan och skrapas mot pergamentet i prydligt ordnade bokstäver. Eihwaz var en runa hon nog tycker om… Kanske var det en bra runa att skaffa som halsband? Nej, hon behövde läsa på om resten av runorna innan hon kunde bestämma sig för vilken hon ville använda sig av.
Oct 31 10:40:18 <pluggHouse> “De flesta tidigare runorna talar om handling och att tänka framåt men Eihwaz vill påminna om vikten av att avsluta de kapitel som har varit och tillåta oss att sörja över förlusten.” fortsätter han medan han hoppar ner från skrivbordet han sittut på och går fram till en liten inglasad kupa som han lyfter på och plockar fram en runa där innifrån som ser ut som ett snedvänt Z. “och detta är då alltså runan som vi pratar om.” han visar upp den för klassen och den är storleken större eftersom den inte använts att små med. “Som ni ser har den även andra runor omkring den, små små saker, det betyder att detta är en bindruna som man har använt som en skyddsamulett. Det betyder att man binder ihop runor för att kombinera dess krafter men det är svårt och kan ibland vara farligt.”
Oct 31 10:59:12 <PetSematary> Sörja? Hon hade hört ordet många gånger, men hon visste inte riktigt vad det innebar. Man var ledsen över att ha förlorat någon, men hon hade inte förlorat någon. Varför skulle det kännas så annorlunda egentligen? Det var konstigt, nästan overkligt. När Pimley visar upp den stora runan och säger att den använts som skydd så spetsar hon öronen. Kanske var det rätt runa trots allt? Det fanns så mycket att lära sig, och då var det ju tur att hon har begåvats med ett läshuvud.
Oct 31 11:08:28 <mataHouse> “Just den här runan är lite speciell dessutom eftersom man valt att lägga alla runor för sig själv medan bindrunor ofta har runor som går in i varandra och bildar nya bilder. Faktum är att den här runan dödade sin förra ägare.” säger han lite dramatiskt och småler av elevernas stora ögon när de tittar på runan med lite annorlunda ögon. Inte för att det egentligen hade berott på runan i sig.. men var betydligt mer dramatiskt att lägga upp det dåhär än att berätta det bara rakt av. “När man lägger runor för sig så kan det bli så att de motverkar varandra eller försöker slåss om uppmärksamheten ungefär.” enkelt uttryckt “och det gör dem mer opålitliga och när man dessutom hade lagt en förbannelse över den så… så fort personen tog på sig den så kunde den inte tas av förrän han dött.” det är lite roligt att skrämma eleverna lite eftersom många nu nästan ryggar tillbaka när han går runt i klassen med runan. “Fast förbannelsen lyckades brytas, så nu är det bara ett lite opålitligt skyddssmycke. Så det är värt att tänka på när det gäller föremål som har blivit inbäddat med magi, allt är inte bara en dans på rosor.”
Oct 31 11:19:53 <PetSematary> Kanske det var ett framtida karriärsval? Förbannade runor? Intressant. Fast hon hade ju tänkt sig något mer… mja, något som involverade knivar. Kanske blodsplatteranalys? Fast blodsplatter var inte så roligt, om man inte orsakade det själv, förstås. Lyckligtvis inser hon att varken botare eller djurbotare är lämpliga karriärsval för henne heller, men obducent vore ju inte fel. Hon skulle bara inte få släcka gnistan i ögonen på dem. Kanske kunde det i alla fall kontrollera hennes behov? Att få skära upp människor och se hur de ser ut inuti? Kalla människor… Det var inte samma sak som varmt blod, men skulle det vara tillräckligt? Hon måste ut! Tur att det är dags att åka hem snart, för det känns som att hon håller på att förlora förståndet.
Oct 31 11:29:23 <mataHouse> Lyckligt omedveten om flickans tankar och känslor så lägger Proteus tillbaka runan där han tog den och säger sedan “Det är viktigt att vi även sörjer för avslut med tråkiga händelser i livet. Den nya världen kan inte komma in i ditt liv utan att du har avslutat den gamla. Runan kan få oss att gå tillbaka i livet och skapa oss de avslut vi saknar för att sedan kunna gå vidare.” han pratar medan han rör sig i rummet för att sedan sätta sig på katedern igen. “Och så tänkte jag att vi skulle hinna rista in den också.” han kikar på klockan. Jodå de skulle hinna rista in den utan större problem. “Ni ska tänka på hur ni låter allt gammalt skölja av er och att sorgen är slut och nu är det dags för nya tider.” ungefär något sådant i alla fall.
Oct 31 11:45:20 <PetSematary> Äntligen! Hon plockar fram sin ask ur väskan – en ask som innehåller den svarta runduken, en påse med de runor hon ristat in hittills och en med dem som fortfarande var tomma. Ur påsen med tomma stenar fiskar hon upp en av dem efter att hon koncentrerat sig på det runan symboliserar. Hennes stenar bestod av totalt 25 runda och flata obsidian-stenar. Hon tyckte om obsidian. Det blev mer precisa snitt med obsidian än med vanliga metallskalpeller hade hon läst i en bok, och hon hade en obsidiankniv som var hennes allra käraste ägodel. Hon fortsätter att koncentrera sig på att låta det gamla försvinna och att det är nya tider nu, o.s.v. Kanske var Pimley en av de där lärarna hon kunde tolerera ändå. Tycka om? Njae, han var ingen Vellarvo eller Fisher.
Oct 31 12:20:41 <pluggHouse> Tomten som flyger omkring på sin kvast uppe i taket har bestämt sig för att ge julklappar till eleverna och försöker därför att kasta ur dem ur sin säck men innan de ens en meter ovanför allas huvudet så försvinner de i tomma luften. Som sagt Proteus vill se till att eleverna inte störs och dessutom visste han att julklapparna skulle försvinna såfort någon försökte ta i dem, det var så förtrollningen fungerade. När eleverna är färdiga med sina ristningar så är det bara några få minuter kvar av lektionen, alla är inte riktigt helt färdiga men de kunde få sitta kvar en stund eller avsluta arbetet på läxtid, så Proteus harklar sig och säger “Sådärja, läxor struntar vi i eftersom det är jullov så ses vi här igen efter lovet. God Jul och ha det så bra allihopa!”
Oct 31 12:44:14 <PetSematary> Med en mycket koncentrerad min ristar hon in Eihwaz-runan på den svarta stenen och blåser bort stendammet. Eihwaz… en runa värd att lägga på minnet. När hon är färdig så polerar hon den lite med tröjärmen och lägger den sedan i påsen med färdigristade stenar. När resten av eleverna också är färdiga och de får gå tidigare så pustar hon ut lite. Egentligen tyckte hon inte om att sluta tidigt, för det var alldeles för… Det var inte rutin, och hon trivdes med rutiner. Idag var hon däremot tacksam, eftersom det betydde att hon kunde gå till sovsalen packa inför morgondagen, så var det gjort. Hon lägger in sakerna i väskan i tur och ordning, reser sig och säger ett formellt “God jul, professor Pimley,” innan hon går därifrån.
**** ENDING LOGGING AT Fri Oct 31 15:24:11 2008