TFL1c – Laura & Malcolm
<Traxy|skriver_NAM> Det är ingen överdrift för Traxy att påstå att Bexhill mer är lärare i TFL än han är i SPI, eftersom ingen hittills har valt att läsa Spiritism. Ingen som går i sexan nu i alla fall. Det är den glada gubben i 80-årsåldern som tänker ha den här lektionen nämligen. Aurelius Bexhill ser pigg ut när han kliver in i klassrummet och hälsar på eleverna.
<Traxy|skriver_NAM> Malcolm MacCannon har knölat sig in i klassrummet han också. Han var glad över att det började bli vår ute, för det kunde bli kallt i en gammal borg som den här. Han hade spenderat hela vintern kramandes närmsta element i klassrummet och det hade väl inte varit direkt inspirerande.
<Traxy|skriver_NAM> “Ni där! Kom hit och lys är ni snäll, jag behöver visst lite extra ljus,” säger Bexhill när han får syn på Mal, som piper ett ‘goddag professorn’ innan han kommer fram. Professorns trollstav lyser redan, men tydligen räcker inte det. Kanske för att gardinerna är fördragna och läraren försöker hitta fram till katedern.
<Traxy|skriver_NAM> “Lumos!” säger Mal, som ägnat en hel vecka sedan förra lektionen med att lära sig trollformeln i fråga. Mal går fram till ett av fönstren och drar undan gardinerna för att släppa in dagsljuset, medan läraren tänder ljusen som lyser upp klassrummet vanligtvis. När det till slut är ljust säger Mal bara “Nox!” och går och sätter sig.
<Friggo> Laura McDeem komemr ingående i rummet. Hon har en Hufflepuff halsduk runt halsen. Hon är nämligen förskyld och har väldigt ont i halsen. När hon kommir fram till sin plats och satt sig på stolen packar hon ner den igen. Hon tittar på professorn. Han är ju gammal. “Goddag, professorn” mummlar hon. Hon vet inte riktigt om professorn hörde.
<Traxy|skriver_NAM> “Ypperligt, tack ska ni ha, fem poäng,” berömmer Bexhill som nu ser de andra eleverna också. “Goddag!” hälsar han muntert på Laura, som lät förkyld. Om hon fick en hostattack kunde hon få ett glas vatten.
<Friggo> Laura blir lite generad när professorn hälsar tilbaka. Hon tänker inte låta sig själv hosta, så det skulle nog inte behövas något vatten. Hon granskar professorn en gång till. ‘Man ska inte döma hunden efter gåren’ tänkte hon. Det är ett bra talspråk…
<Traxy|skriver_NAM> Eftersom magiker lever längre än mugglare, så ser Bexhill inte en dag äldre ut än 60 och han är minst lika pigg. Håret är väl inte så tjockt längre, men polisonger har han ett par rediga saker på varje sida huvudet. Han har sina gammaldags glasögon på sig idag, och är som vanligt klädd i kläder som var moderna i början av 1800-talet. Idag är de grå till färgen. I vad som ser ut att vara ren klantighet så råkar han välta ner ett glas vatten ifrån katedern. “Ojsan,” säger han, och låtsas inte alls om att han gjort det bara för att fånga allas uppmärksamhet. “Det här var inte så bra. Cardenlock kommer bli skogstokig om hon får reda på att jag haft sönder hennes glas på det här sättet. Någon som har förslag på hur vi ska göra så att hon inte märker något?”
<Friggo> Laura stirrar förvirrat på professorn. Har han blivit tokig? Har han inte lärt sig någon trollformel som han kan göra det med? Laura räcker inte upp handen och siter kvar där, helt förvirrad.
<Traxy|skriver_NAM> Med tanke på att Mal är son till en glasblåsare, så har han hört talas om en viss formel förr, så han räcker genast upp handen.
<Traxy|skriver_NAM> “Ja, Mr. MacCannon? Kanske ni har ett bra förslag på hur man ska kunna göra?”
<Friggo> Laura stirrar på pojken. Kan han det? Det verkar så. Hon tycker det är väldigt roligt att lära sig nått nytt. Hoppas att dom får göra dett själva sen. Det skulle bli en rolig utmaning.
<Traxy|skriver_NAM> “Ja, sir,” svarar Mal lydigt. Det här kunde han! Eller ja, han kunde inte utföra trollformeln, men han kunde ju namnet och vad den gjorde och så. “Min pappa brukar använda ‘Reparo’ om han har sönder något. Det lagar det trasiga med en gång så att det blir som nytt. Ni kanske kan pröva den, sir?” föreslår han och hoppas innerligt att professorn vet vad det är för något, så att han slipper känna sig bortkommen.
<Traxy|skriver_NAM> “Reparo? Jaa, att jag inte tänkte på det!” utbrister läraren och tar sig för pannan. “Naturligtvis! Bra jobbat. Tre poäng! Om ni fortsätter så här kommer era klasskamrater kalla er för Poänginskramlaren, men ni kanske har ett smeknamn ni trivs bättre med?”
<Traxy|skriver_NAM> Jo, det hade han. I sitt huvud i alla fall. Där han var en världsberömd trollkarlssnookerspelare och var Malcolm ‘The Cannon’ MacCannon. Men det var ju lite barnsligt att säga, så han låter bli. “Uhm,” säger han istället, “jag brukar kallas Mal, sir. Det trivs jag med. För jag heter Malcolm.”
<Traxy|skriver_NAM> “Strålande, strålande. Nå, då tar vi väl och prövar formeln ni föreslog för mig, så ser vi hur det kan tänkas fungera. Kom hit så att ni kan se ordentligt,” manar han och väntar tills eleverna samlat sig runt honom innan han hytter med trollstaven åt det krossade glaset. “Reparo!” Inget händer. “Nämen, det var värst. Jag har nog gjort något fel.”
<Traxy|skriver_NAM> “Ska man inte svepa med trollstaven över? Det har jag läst nånstans, sir,” hörs en annan elevs stämma. Mal nickar instämmande, för visst brukade hans pappa svepa lite med trollstaven?
<Traxy|skriver_NAM> “Åh, det kanske man ska, ja, det får vi pröva.” Den som tror att Bexhill är lika förvirrad som han låter just nu är grymt misstagen. Han är lika skarp som vanligt, som han alltid varit. Ibland var det bara roligt att låtsas vara lite gaggig. Det fick folk att sänka garden något. Dessutom fick de ju vara med om något här. Eleverna kunde se det som att läraren haft hyss för sig och varit med och hjälpt till med detta, istället för att de bara har en vanlig, tråkig lektion.
<Friggo> Laura försöker att hänga med, men det går lite sisådär. Hon förstår till slut att det bara var för att göra lektionen rlig, som professorn hade vält ner glaset. Hon ler mot honom och glömmer bort att hon är förkyld. Hon börjar hosta och blev helt röd i ansiktet.
<Traxy|skriver_NAM> “Reparo!” Han sveper med trollstaven över glaset den här gången, och bitarna samlar ihop sig till ett perfekt, fint glas igen. Vattnet ifrån det krossade glaset ligger fortfarande på golvet, men det var ju enkelt att torka bort med en trollformel. Han håller upp glaset och betraktar det. “Ja, där ser man. Så gör man visst. Bra att komma ihåg om man skulle råka ha sönder något man lånat av en kompis, eller hur?” Han blinkar lite mot eleverna. “Är det något ni skulle vilja lära er också, kanske?” Där blir han avbruten av den förkylda flickan som börjar hosta. “Renskrubba!” säger han då, för att rengöra glaset, och så trollar han fram lite vatten åt henne och sträcker över glaset. “Varsågod.”
<Friggo> Laura tar glatt imot det och börjar dricka. Det känns bättre då. Hon blir lite generad och ler mot professorn. “Tack.” Hon ncikar för att visa att hon gärna vil prova formlen.
<Traxy|skriver_NAM> “Ingen fara alls, fröken, det är sådant som händer. – Ehh… Jag tror vi får öva på andra saker än Cardenlocks glas, faktiskt. Ni kan väl ta och riva av ett hörn av ett pergament och öva lite med? Så slipper vi ställa till med oreda här inne, menar jag.”
<Traxy|skriver_NAM> Mal nickar åt detta och går tillbaka till sin bänk, där han river loss en bit pergament och börjar öva. Svepa med trollstaven och säga “Reparo”, jorå, det kan han klara. Det tar några försök innan han kommer tillrätta med det, men till slut är pergamentet helt igen. Han ler nöjt och fortsätter öva med en annan bit.
<Friggo> Laura börjar att öva. Hon försöker och försöker och försöker lite till. Men något är emot henne, så hon larar inte det. Efter ganska många försök går det lite bättre. Efetr det går det bättre och bättre. Till slut är pergamentet helt och Laura ler för sig själv. Sen fortsätter hon att öva på en annan bit.
<Traxy|skriver_NAM> Medan eleverna övar går Bexhill runt i rummet och spankulerar och kikar. Till slut har han stannat framför ett låst skåp. “Någon mer än jag som är lite nyfiken på vad som döljer sig häri?” undrar han och ser sig om så att inga andra lärare plötsligt kommit in eller så. Det har ingen.
<Friggo> Laura har läst på ganska så bra. Men tillräckligt bra för att komma ihåg att han kunde använda Alohomora, ellr vad det nu hette. Hon vågar inte räcka upp handen, för det kanske var fel. Hon är också nyfiken på ad som är där inne i skåpet.
<Traxy|skriver_NAM> Mal ser nyfiken ut och går till skåpet när läraren kallar fram dem dit. “Vi prövar att kolla, va?” Bexhill håller stavens udde mot hänglåset på dörren och säger “Alohomora!” Låset går upp med ett litet klickande. Tyvärr är skåpet tomt. “Åh, det var ju synd,” tycker han.
<Traxy|skriver_NAM> “Nåväl,” tycker han. “Ni kan ju få öva på det här.” Bexhill låser låset igen och låter en elev stiga fram så att de kan få öva.
<Traxy|skriver_NAM> Mal traskar fram när det är hans tur och börjar öva. “Alohomora!” Det tar några gånger, men så klickar låset till. Han trycker ihop det och låter nästa elev gå fram och försöka.
<Friggo> Laura väntar på sin tur. När det är hennes tur övar hon tills det går. Det är ganska svårt, tycker hon. När hon har övat klart funderar hon på vad hon ska göra nu. Kanske hon ska säta sig ner igen… Det är den enda lösningen, så hon sätter sig ner och väntar. Det tog nog minst 15 försök för henne att få rätt på den där trollformlen. Men den är nog nyttig att kunna.
<Traxy|skriver_NAM> Nästa elev är lite putt över att Laura tar sådan tid på sig, men Bexhill är lugn. Alla får ta det i sin takt. När alla fått pröva så tar han och trycker staven mot hänglåset och säger “Colloportus”, sedan ber han en elev gå fram och försöka öppna den med Alohomora. Det går inte, märker de, eftersom det är det formeln gör. Låser lås så att de inte kan öppnas med Alohomora. Eftersom skolklockan ringer ut förklarar han att de får ta och lära sig Colloportus i läxa till nästa vecka, och att de kan kila iväg om de inte har några frågor.
<Friggo> Laura packaer ihop sina saker och går ut ifrån klassrummet. Hon ler mot professorn. “Ha en fortsatt trevlig dag.”
<Traxy|skriver_NAM> “Tack ska ni ha, tackar tackar, ni med!” ler professorn med glimten i ögat. Mal säger också hej då och önskar läraren en trevlig dag innan han pyser därifrån.