SYO – Marcus Appleton (room101)

Aurelius Bexhill är en man i sina bästa år, d.v.s. runt 80. Han har en krans av vitt hår runt huvudet, hjässan är kal, och de gammaldags polisongerna är väl tilltagna. Idag råkar han ha gammaldags, vinröda kläder på sig. Han sitter i en mörkröd sammetsfåtölj, som har en rutig ullpläd draperad över sig. Det finns ytterligare en sådan i rummet, bägge är nära eldstaden som sprakar muntert. Det var kallt ute – snö, faktiskt – och alldeles efter jullovet. Vinden ven runt knutarna och snön överföll hans polisonger så han föredrog att hålla sig inomhus så här års.
På spiselkransen står två hemtrevliga ljuslyktor som påminde om sådana tomtar brukar traska omkring med på svenska julkort. Mellan fåtöljerna har han för tillfället placerat ett bord med en liten hylla under. På hyllan under finns en plåtburk med torra digestivekex i, och ovanpå bordet står en robust kanna med två stadiga muggar bredvid. Om man kommer nära kan man känna en lätt doft av varm choklad.
Han har avtalat tid med en av femteårsprefekterna, som han nu sitter framför brasan och väntar på, samtidigt som han är djupt försjunken i en dammig gammal bok.

Marcus har under året fått tid på sig att mogna och inse att det finns andra saker – som är precis lika häftiga man kan bli förutom draktämjare, vampyrjägare och quidditchproffs. Idén om att bli den nästa som skapar de Vises sten har han däremot inte gett upp – även om han förstått att det lära dröja ett par år till innan han når dit.
Den här kvällen är han helt korrekt klädd i skoluniform med tillbehör, och naturligtvis det välputsade prefektmärket. Uniformen är helt nytvättad, för den han haft under skoldagen kändes inte så lockande att fortsätta bära efter ett litet missöde på trolldryckskonsten. Pojken knackar på dörren och förväntar sig halvt om halvt att det skall komma ett spöke ut genom den och börja prata med honom, för deras ehf verkade ju umgås lika mycket med dem som med levande personer.

<Traxy> Eftersom han väntade på en elev hade han bett sina spökbekanta att inte störa honom, så han sitter alldeles själv i det ombonade rummet. På fötterna har han ett par mjuka och inte minst varma fårskinnstofflor. De var helt oumbärliga när det var kallt ute, och det var det ju. Snön och vinden viner i knutarna. “Det är då kattsingen att det ska blåsa så förnicklat här uppe,” muttrar han för sig själv medan han lufsar över till dörren och öppnar den när han hör att det knackar. “Det är inte bra för lederna,” förklarar han för Marcus, eftersom han nu lyckats få upp dörren. “Marcus Appleton, förmodar jag? Stig in, stig in, ingen idé att stå här i snålblåsten och släppa ut värmen, inte.”

<room101> “Verkligen inte sir”, instämmer Marcus samtidigt som han stiger in i rummet som är betydligt behagligare än den ganska kyliga korridoren. “Ja sir”, svarar han på frågan om det är han som är Marcus.

<Traxy> “Så bra, då vet vi att vi har gott om tid att bekanta oss, och ingen annan elev som kommer och ska ha ett sådant här samtal. Ypperligt!” Han stänger igen dörren och lotsar pojken fram till de två röda sammetsfåtöljerna vid eldstaden. “Varsågod och sitt ner. Får jag fresta med lite varm choklad?” Han kommer på en sak han skrivit i inbjudan och tillägger, “Åh, har ni med er någon ost, förresten? Jag har nog en burk marmelad här nånstans om ni vill ha, annars.”

<room101> “Ja tack”, svarar Marcus samtidigt som han tar upp en ost av den lite starkare sorten ur axelväskan som han sedan placerar på bordet mellan dem och lägger väskan bredvid stolen när han sätter sig.

<Traxy> “Vid Merlins skägg!” utbrister han glatt, och tillägger ‘Hurra!’ i sina tankar. “Vi slipper skrumpfikonmarmelad! Strålande!” Aurelius tar fram sin plåtburk med digestivekex och häller upp varsin kopp varm choklad åt dem, och får även fram en ostkniv. “Gästerna först.”

<room101> “Tack sir.” Han tar för sig av ett kex och skär sedan en bit ost till kexet, lättad över att han inte tog fram marmeladen. Marcus är inte särkilt förtjust i någon slags marmelad, men hade han blivit bjuden på det hade han naturligtvis pinat i sig lite för att vara artig. Drycken ser ganska varm ut, så han väntar lite med att smaka på den och tar istället en liten tugga av kexet.

<Traxy> “Jaaha,” säger han uppskattande när han fått smaka lite på osten på ett kex. “Den visste var den tog. Utmärkt, verkligen. Nå. Vad önskar ni er för karriär när ni slutar här på skolan, Appleton? Vad är det som lockar er ute i vida världen?”

<room101> Marcus svarar inte på direkten, utan funderar lite. “Jag vet inte riktigt sir. Jag vill gärna fortsätta att läsa alkemi och forska i det, men det känns inte som någonting jag skulle kunna göra på heltid. Annars så har jag funderat på att försöka bli lärling hos någon trollstavsmakare.” Det var ju ganska coolt ändå. Spinga runt i skogen och jaga enhörningshår, snacka med folk i butik och snickra lite. Det lät faktiskt riktigt roligt.

<Traxy> Det vore faktiskt lite tråkigt om Marcus också sällat sig till alla som ville bli aurorer i framtiden, så det var uppfriskande med någon som hade helt andra tankar. “Alkemi? Där ser man. Spännande. Försöka få fram De vises sten och grejer. Det där livselixiret känner man ju ibland på måndagmorgnar att man inte skulle ha något emot att smutta på.” Han skrockar lite för sig själv. “Trollstavsmakare också, det är också ett fascinerande yrke. Det är inte så vanligt att hantverkaryrken lockar nuförtiden, så det glädjer mig att det är något ni överväger, måste jag säga. Kan väl inte ge så många förslag på vilka ämnen som skulle kunna passa sig för det, dock… Mja, bortsett från Studier av Magiska Föremål, då.”

<room101> Marcus nickar, och han blir märkbart glad över att hans elevhemsföreståndare tycker att det är ett bra yrke att satsa på. “Det hade jag redan räknat med sir. Och jag antar att alla bas-ämnen vore bra att fortsätta med också? Om man skulle ändra sig eller så, så har man i alla fall en bra grund”, säger han lite fundersamt.

<Traxy> “Det vore en bra idé, ja. En del saker kan ni nog skippa om ni inte tycker att de är intressanta, som… jaa… Astronomi kanske inte är så viktigt när man håller på med trollstavar. Det är bra att bara läsa några få ämnen och se till att få bra betyg i dem än att läsa en mängd och inte lyckas särskilt bra. Det är ju trots allt inte det lättaste med studierna i sexan. De är mer krävande än de är nu, och jag antar att ni redan känner pressen inför GET-proven?”

<room101> Marcus nickar stumt. Om. Det hade blivit ett par sömnlösa nätter och antagligen så skulle det bli fler. “Ja, astronomin vore skönt att lägga av med.” Nog för att det var ganska intressant, men svårt och upptog mycket tid. “Absolut sir. Och alkemi skall jag såklart fortsätta med.”

<Traxy> “Givetvis,” kommer det instämmande svaret och professorn knaprar lite mer på en ostbelagd digestive. “Det säger sig ju självt, förstås,” filosoferar han, halvt för sig själv. “De andra FUTT-ämnena känns inte så viktiga för era önskemål, får jag nog ändå medge. Men det är ju bra att kunna låta bli att stressa ihjäl sig också! Har ni varit hos en trollstavsmakare och sett hur de gör? Annars kan vi nog kanske se till att skaffa er en praktikplats, om ni så önskar?”

<room101> “Nej sir”, svarar han efter att ha druckit några klunkar av den nu lite svalare chokladen. “Men det vore kanon, om det skulle kunna gå att ordna.” Pojken lyser upp och nickar ivrigt.

%d bloggers like this: