Föräldramöte med Luke Amend

**** BEGIN LOGGING AT Fri Jan 12 20:44:57 2007

Jan 12 20:57:17 <Traxy|away>    Aurelius Bexhill sitter på sitt kontor och väntar på att Mr. Amend ska dyka upp. Han ville diskutera Kierons… uppförande, som ju varit allt annat än exemplariskt. Varför var pojken så förbannat apatisk hela tiden? Han sitter och suger lite på sin pipa, som inte är stoppad.

Jan 12 21:02:05 <sparv|borta>    Kierons pappa, Närmare bestämt Luke Amend, eller något i den stilen, har ingen aning om varför professorn vill prata med honom om Kieron. Han har bara antagit att pojken hittat på något i stil med det han gör hemma, kommer på saker som att bygga en koja så högt upp i ett träd som möjligt, utan tanke på att grenarna han bygger den mellan är för svaga.

Jan 12 21:09:15 <Traxy|away>    Bexhill möter karln vid dörren när han förhoppningsvis knackar på. “Mr. Amend, förmodar jag?” Han sträcker fram en hand för att hälsa.

Jan 12 21:17:16 <sparv|borta>    Luke har mycket riktigt knackat på, och blir lite förvånad av att bli möt i dörren. “Professor Bexhill?”, säger han, kanske något frågande, men mest ett konstaterande samtidigt som han skakar mannens hand. Luke är ganska noga med att vakrne försöka krama sönder den andres hand eller få det att kännas som om han skakar hand med en död fisk. Precis som Kieron är han ganska kort, med mörkbrunt hår och gröna ögon, för dagen klädd i ett par svarta ridbyxor, en ganska sliten, stickad tröja samt ett par ridstövlar, mest beroende på att han inte hunnit byta kläder efter jobbet.

Jan 12 21:22:37 <Traxy|away>    “Stämmer utmärkt, Aurelius Bexhill. Kom in, kom in.” Han låter mannen komma in i rummet innan han stänger dörren. Att beskriva vad Bexhill har på sig går ganska snabbt. Han ser fortfarande ut som att han klivit ut ur en filmatisering av en Jane Austen-bok, i grå kostym. Kontoret är något mer sorterat än det brukar se ut, men det var ju inte varje dag han bjudit in föräldrar heller. “Slå er ner. Kan jag bjuda er på något?”

Jan 12 21:29:36 <sparv|borta>    “En kopp te tack.” Luke låter en aning stel, men redan nu kan man rätt lätt ana sig till att det bara är hans vanlgia sätt att bete sig på. Han sätter sig ner och ser sedan lite frågande på Bexhill, i väntan på att han skall tala om vad det här gäller egentligen.

Jan 12 21:38:04 <Traxy|away>    “Ska ske.” Han tar fram den tekanna som han bett om innan, och häller upp två koppar. “Mjölk, socker…?” Han häller upp en kopp åt sig själv också, men eftersom Traxy inte kommer ihåg hur han föredrar sitt te och inte orkar öppna forumet för att kolla, så låter vi det var osagt hur han föredrar sitt te. Hur började man? “Vi har ju haft Kieron här i några månader nu… Hur var han egentligen på sin förra skola?”

Jan 12 21:45:04 <sparv|borta>    “Nej tack.” När han tar upp Kierons förra skola ser han bara artigt oförstående ut och rynkar pannan en aning. “Förra skola?” Efter en kort paus tillägger han “vi undervisade honom hemma. Har han sagt att han gick i skola innan Hogwarts?” Det verkar som den mest logiska förklaringen, även om det inte alls låter likt Kieron att säga en sådan sak.

Jan 12 21:50:11 <Traxy|away>    Professorn räcker över den ångande koppen. “Ja, det var vad han sade till mig när jag frågade,” kommer det fundersamma svaret. “Hemundervisning, säger ni?” Detta var ganska intressant och kunde förklara en del saker. “Hur… hur skulle ni beskriva er son, Mr. Amend? Är han livlig, intresserad, engagerad, nervös eller något sådant?”

Jan 12 22:12:10 <sparv|borta>    “Tack”, säger han och funderar över frågan i någon sekund. “Livlig passar nog ganska bra. Våghalsig och ganska viljestark. Engagerad i det han tycker om.” Luke börjar se ganska frågande ut nu, eftersom han undrar vad Kieron tagit sig till. Det verkar ganska allvarligt, och under sin egnatid på Hogwarts kan han inte minnas att elevhemsföreståndaren ville prata med hans föräldrar.

Jan 12 23:43:12 <Traxy|away>    “Livlig?” utbrister Bexhill, uppenbarligen enormt förvånad. Att han var engagerad i sådant han tyckte om var ju något han kunnat se spår av också. “Pratar vi verkligen om samma pojke? Mr. Amend, skälet till att jag ville träffa er var att Kieron inte visat annat än total apati sedan han kom till Hogwarts. För allting. Inga fritidsaktiviteter, inga lektioner, ingenting. Han och en klasskamrat ville bygga ett stall på quidditchplanen, och det var väl ända gången jag märkt av något annat än total… jaa… apati.”

Jan 19 21:31:16 <sparv|borta>    Luke ser extremt förvånad ut. Han gapar svagt och halvstirrar på Bexhill medan han försöker formulera något lämpligt svar. Det känns verkligen som om progessorn tagit fel på eleven, men något säger honom att så inte alls är fallet. “Kieron?” Bara säger han klentroget och skrattar till, dock inget speciellt glatt skratt, utan mer åt det torra, klentrogna hållet. “Apatisk säger ni?” Det märks att han behöver lite tid på sig för att smälta det hela, för han har aldrig någonsin sett minsta spår av apati hos sonen.

Jan 19 21:34:36 <Traxy>    “Ja, jag har fått in otaliga rapporter ifrån lärare som alla säger samma sak, så jag kallade honom hit för en pratstund, och det gick knappt att få två ord ur honom i rad.” Han hade ju bett en förälder komma dit eftersom han inte gärna kunde stänga av Kieron ifrån undervisningen. Dels så var det inget brott att vara apatisk, men det var även så att det inte skulle tjäna något till. Han skulle ju knappast bli mer livad av en avstängning. Nej, det tjänade ingen.

Jan 19 22:41:45 <sparv|borta>    Han är tyst en stund och samlar sig gradvis, så förvåningen ersätts långsamt av oro. “Ni har alltså ingen aning om det hänt något?” Luke försöker ta det lugnt och tänka logiskt, inte dra förhastade slutsatser och börja skälla ut Bexhill eller något i den stilen. Själv kan han bara erkänna att han är helt svarslös när det gäller Kierons beteende.

Jan 19 23:23:23 <Traxy>    “Det verkar inte som att något särskilt hänt honom sedan han kom hit, utan han har varit sådan sedan första dagen av någon anledning.” Vad mer kunde han säga? “Kanske ni kunde tala med honom? Det verkar smått omöjligt för någon av oss lärare att komma igenom hans skal. Ni är ju trots allt hans far, och är ju den som känt honom längst, naturligtvis.” Inte för han vet om det skulle fungera, men om de inte lyckas så borde väl pappan kunna? Onödigt om föräldrarna betalade för en internatskoleutbildning när pojken inte ville lära sig något.

Jan 19 23:31:20 <sparv|borta>    “Naturligtvis kan jag det.” Luke är tyst i några sekunder innan det Bexhill sagt sjunker in riktigt. “Inte ens Peritus?” Brodern har alltid kommit ganska bra överens med pojkarna, det vill säga både Kieron och hans yngre bror Edmund, så att han inte skall ha kunnat komma framtill något är bara konstigt.

Jan 19 23:38:38 <Traxy>    “Nej, han var en av dem som rapporterat till mig, faktiskt.” Han är uppriktigt förvånad över detta, för om det hade varit någon av hans egna släktingar, som Tim eller Sarah, så hade han gått och talat med dem direkt. Å andra sidan så var han ju deras elevhemsföreståndare också, så det var väl egentligen ganska logiskt. Aurelius kliar sig lite fundersamt på hakan. “Jag funderade ett tag på att be Peritus byta några ord med honom, men i samma veva fick jag rapporten. Det var då jag skickade er en uggla.”

Jan 20 00:10:52 <sparv|borta>    “Ojdå.” Kanske inte en speciellt bra kommentar, men det enda Luke kommer på att säga. Att något sådant här skulle kunna inträffa hade han aldrig kunnat föreställa sig. Att Kieron hittat på något mer eller mindre dumt och lyckats skada sig hade varit hans största oro när de skickade iväg pojken.

Jan 20 00:19:10 <Traxy>    “Jag kan låta skicka efter honom ifall ni vill, så kan ni antingen använda mitt kontor, eller pojkens sovsal, det är vilket som.” Hans digestivekex låg förvisso kvar i kakburken under bordet borta vid eldstaden, men den kände väl knappast Mr. Amend till, och han hade väl inte bjudit Kieron på några digestive? Inte som han kan minnas i alla fall, så han får säkert ha dem ifred.

Feb 05 19:59:31 <sparrow|away>    “Jag tror att det är bäst om jag pratar med honom här.” Luke håller mycket hårt på det där att bara gryffindorelever skall vara i deras sovsalar, och själv gick han i Ravenclaw. Bexhills degistive kan känna sig säkra, för varken han eller sonen är speciellt klåfingriga. Kieron lär väl knappast ens orka vara klåfingrig heller.

Feb 05 20:14:54 <Traxy>    “Då ska jag genast låta kalla på honom,” svarar Bexhill med en liten nickning. Han öppnar dörren och går fram till närmsta spöke, som aldrig var långt borta när det gällde honom, och ber denna ödmjukast att gå och förklara för Mr. Kieron Amend att han skall infinna sig på professor Behxills kontor å det snaraste. Spöket nickar så gott det bara går med ett avhugget huvud, och susar iväg. Bexhill själv går tillbaka in i rummet. “Han är på väg.”

Feb 05 20:20:48 <sparrow|away>    Det dröjer ett bra tag innan Kieron dyker upp, eftersom han rör sig med sin vanliga snigeltakt. Eftersom han ändå blivit kallad öppnar han bara dörren och går in, efter en snabb knackning. Det syns tydligt på Luke hur chockad han blir av pojkens uppenbarelse, för han har ju inte sett förändringen ske gradvis och därför är det smärtsamt tydligt att Kieron blivit blek, ser trött ut och har hår som har många likheter med en golvmopp.

Feb 05 20:30:52 <Traxy>    “Välkommen, Amend,” hälsar Aurelius artigt och ler mot pojken innan han vänder sig mot Luke. “Då lämnar jag er ifred en stund, Mr. Amend…?” säger han och gör en ansats till att gå. Om pappan ville att han skulle stanna kvar, så var han gärna det, men han ville ju inte tränga sig på.

Feb 05 20:36:29 <sparrow|away>    Luke bara nickar lätt utan att säga något. Han behöver i alla fall någon minut att tänka över vad han skall börja med att säga, men hoppas faktiskt att Kieron börjar prata först. Det brukar vara så mycket enklare om han gör det, har Luke lärt sig av erfarenhet.

Feb 05 20:45:49 <Traxy>    Utan att säga något mer avlägsnar sig professorn ifrån sitt kontor och spatserar iväg och börjar prata med ett spöke som han hittade lite längre bort i korridoren. Han ville inte gå för långt bort, eftersom han ville finnas i närheten tills dess att släktingarna var färdigpratade med varandra.

Feb 05 20:50:46 <sparrow|away>    Det dröjer en ganska bra stund innan Luke vill inse att samtalet körde fast redan från början, för han får inte ur Kieron mer än några enstaka ord, hur han än försöker. Till sist ger han upp, och känner sig som en extremt misslyckad förälder när han öppnar dörren och ser sig om efter Bexhill.

Feb 05 21:28:41 <Traxy>    Han hör eller får se att dörren öppnas, och ursäktar sig ifrån spöket innan han skyndar tillbaka till sitt kontor. “Hur har det gått?” undrar han och kliver på, så att tavlorna inte ska få något saftigt att skvallra om.

Feb 05 21:33:16 <sparrow|away>    Luke bara skakar på huvudet med smått uppgiven min. Han ser oroligare ut nu än han gjorde innan, men kommer i alla fall fram till att det inte tjänar något till att hålla kvar Kieron här. “Jag tror väl att du kan gå om du vill”, säger han med en smått frågande blick, först på Kieron och sedan på Bexhill. Professorn kanske vill att han stannar, och förhoppningsvis vill inte Kieron gå heller.

Feb 05 21:50:48 <Traxy>    “Det är upp till er, Mr. Amend,” svarar Bexhill, som inte riktigt visste vad han skulle göra med Kieron, så han ser lite bortkollrad ut. “Eller kanske kan han vänta utanför en liten stund, om ni så önskar? Om ni vill prata med mig ostört, men ändå prata allihop strax igen?”

Feb 05 21:54:45 <sparrow|away>    “Du gör som du vill, Kieron”, säger han efter några sekunders eftertanke och kan inte riktigt dölja sin besvikelse när Kieron bara går. Det har aldrig varit några större problem med honom tidigare, så efterom pojken verkligen inte sammarbetar har han ingen aning om varför det blivit så nu. Med en uppgiven suck drar han igen dörren efter Kieron och vänder sig mot Bexhill. “Jag får inte ur honom mer än ett par ord.”

Feb 18 19:33:44 <Traxy>    “Och detta är mycket okaraktäristiskt för honom, säger ni? Besynnerligt,” hummar Bexhill för sig själv. “Jag vet ärligt talat inte riktigt vad vi ska ta oss till med honom, sir.” Det fanns väl andra kommentarer han skulle kunna lägga till angående detta, men han ville helst låta bli att trampa Mr. Amend på tårna, så han höll tyst.

Feb 18 19:41:25 <sparrow|away>    “Inte jag heller”, säger han bara och ser fortfarande både chockad och förvånad ut. Dessutom känner han sig ganska inkompetent, för det är trots allt hans sak som förälder att kunna ordna upp sådant här, men för en gångs skull har han ingen aning om vad som borde göras.

Feb 18 19:56:13 <Traxy>    “Kanske vore det en idé att ni fick hem honom en vecka eller så och ser ifall han blir sitt gamla jag igen?” tänker han högt och tycker sedan att det inte är en helt oäven idé. “Blir han det, så är det kanske lättare att felsöka hans beteende på skolan, menar jag. Är han lika apatisk hemma, så är det ju något annat som hänt.” Hur skulle nu detta tas emot? Men å andra sidan, det var det bästa han kunde komma på för tillfället. Att ta itu med bråkiga elever var en sak – de behövde oftast bara sättas på plats – men elever som var helt neutrala till allt? Det var betydligt svårare.

Feb 18 20:14:17 <sparrow|away>    “Jag vet inte om det är någon speciellt bra idé. Hans häst är sjuk, och jag tror att vi måste avliva honom om ett par månader. Får han reda på det tror jag att han kommer att vägra åka tillbaka till skolan och bli ännu väre om vi tvingar honom.” Luke ser ganska villrådig ut. “Egentligen hade jag tänkt berätta det för honom, fast det kanske är bäst att vi väntar till jul.”

Feb 18 20:53:18 <Traxy>    “Ajdå.” Det var ju beklagligt. Då gick den planen i stöpet, men det må väl vara hänt, då. Ingen idé att skicka hem pojken om det bara skulle få honom att må sämre. “Tror ni det kan vara så att han saknar sin häst? Han och en bekantskap vill ju att vi ska konvertera quidditchplanen till ett stall…”

Feb 18 21:50:54 <sparrow|away>    “Möjligtvis. Fast han har inte reagerat så förrut, fast då har det bara varit kortare perioder han varit borta från honom. Ett par månader som längst.” Luke känner att han behöver diskutera det här med sin fru, för det är trots allt hennes unge också, men han har i alla fall ett förslag. “Peritus kanske skulle kunna prata med honom lite då och då, fast inte i egenskap av lärare?” Det skulle kanske leda någon vart. Förhoppningsvis.

Feb 18 21:53:15 <Traxy>    “Ja, det låter bra,” instämmer den gamle läraren. “Vill ni prata med Peritus själv, eller vill ni att jag ska göra det? Han lär finnas här i krokarna om ni vill diskutera saken med honom direkt.” Det var väl kanske bäst att de två bröderna fick prata med varandra. Det gjorde saken lite enklare. Särskilt som han hade ett utvecklingssamtal att genomföra snart, och dessutom behövde han förbereda inför kvällens lektion i Spiritism.

Feb 23 21:27:17 <sparv>    “Jag kan prata med honom”, säger han och reser sig, för han tycker inte att det finns speciellt mycket mer att säga egentligen. “Det är lika bra att jag gör det nu, om det inte är något mer ni vill ta upp?” Han måste hem ganska snart, laga mat och sådant roligt.

Feb 23 21:37:28 <Traxy>    “Nej, nej det var inget mer än så. Tack för att ni kunde komma, det uppskattade jag verkligen.” Bexhill reser sig också och sträcker fram en hand. “Trevligt att träffas, Mr. Amend. Hoppas ni får en säker hemresa.”

Feb 23 21:40:47 <sparv>    “Detsamma, och tack. God kväll, professorn.” Han lämnar skyndsamt rummet och går snabbt iväg mot Peritus’ kontor. Han behöver knappast någon vägbeskrivning dit, eftersom han själv gick på skolan när brodern började undervisa.,

**** ENDING LOGGING AT Fri Feb 23 23:11:28 2007