Bexhill vill byta några ord med Keira

TraXy
PostPosted: Wed Dec 05, 2007 14:56
Ett brev har hamnat någonstans där Keira Shingleton inte kan undgå att lägga märke till det. Det lyder:

“Miss K Shingleton,
Jag förväntar mig er på mitt kontor efter dagens lektioner för en liten pratstund.

Eder elevhemsföreståndare,
A. Bexhill,
Professor”

Aurelius sitter på sitt rum sedan efter dagens lektioner och suger lite rastlöst på en otänd pipa medan han väntar, tummandes på brevet han fått ifrån professor Cardenlock om hur flickan “anlände sent och hade en mycket oanständig klädsel”.

charmed
PostPosted: Wed Dec 05, 2007 16:54
Keira knackar på dörren till Bexhills kontor och ja, hon är faktiskt i tid. Hon har hunnit bli ganska nyfiken av vad det är Bexhill vill prata med henne om. Han hade inte varit så tydlig i brevet hon fått. Hon har faktiskt ett helt förråd av idér och misstankar om vad saken gäller, men Bexhill har aldrig kallat på henne någon gång förut och vad hon vet har hon inte gjort något mer dummare än vanligt. En pratstund hade han skrivit, men något säger henne att Bexhill vill henne något mer än en trevlig och mysig pratstund.
Den 15-åriga fjärdeårseleven drar handen genom sitt blonda hår och ruskar lite på huvudet så att hårsvallet ska lägga sig tillrätta på axlarna. Skoluniformen har hon såklart på sig, med en kjol som är 2 decimeter kortare än vad den varit när hon fått den.

TraXy
PostPosted: Wed Dec 05, 2007 17:42
“Heeeeeej,” hörs ett barns stämma någonstans från, ja, betydligt längre ner än vad Keira själv står. Nere på golvet står nämligen ett litet, litet spöke i en vit nattskjorta med nallar på. Pojkspöket Timmy, som ser att vara kanske tre år eller så, håller en teddybjörn i ena benet och han petar sig i näsan med ett litet finger. “Vem du?” undrar han och gäspar stort.

charmed
PostPosted: Wed Dec 05, 2007 18:17
Keira vänder sig om och ser sig över axeln innan hon inser att rösten kommer nerifrån. Hon tittar ner på pojkspöket och sväjer. I vanliga fall tyckte hon att spöken var riktigt roande figurer, men det är något med pojken, kanske hans ljusa röst, kanske den lilla nattskjortan, kanske nallen, kanske alltihop på en gång, som gör att Keira inte blir ett dugg road.
På grund av hennes pappas död vet hon mycket väl varför alla människor inte blir spöken. Det var faktiskt det första hon sagt till Gryffindors spöke när hon anlänt till Hogwarts för fem år sedan. Och hon vill inte veta vad den lille pojken varit med om för att ha låtit bli att gå vidare. “Tjenare pysen.” Hon tittar ner på pojken och kan inte låta bli att flina lite. “Jag är en häxa, vem är du?”

TraXy
PostPosted: Tue Dec 11, 2007 12:20
“Timmy,” svarar lillspöket snällt och studerar fingret han precis tagit ur näsan, innan han nöjt stoppar det i munnen. “Ja tollkaaj. Ja kan tolla bort dej kan ja!” tillägger han när han fått fingret ur munnen igen och viftar istället med det i luften. “Ha du sett mamma? Mamma botta.” Och eftersom han inte kan hitta sin mamma så börjar han storgrina så att tårarna sprutar och det är inte utan att folk kommer springande till undsättning – men så fort de ser att det är ett spöke går de därifrån, eftersom de inte riktigt vet hur eller ens OM man kan trösta ett spöke.

charmed
PostPosted: Tue Dec 11, 2007 16:58
Keira tittar på spökungen med en rynkad näsa. Hon är verkligen inte van vid ungar och är inte säker på om hon tycker om dem heller. Men mellan den gråtande pojken och Bexhill föredrog hon faktiskt pojken för vad det än var som professorn hade att säga till henne är hon säker på att hon inte kommer att vilja lyssna. Men att stå bredvid det lipande spöket var inte heller att föredra och Keira tänker samma tankar som folket runt omkring henne, hur tröstar man ett spöke?
“Hurru, pysen….” försöker hon trevande och böjer på sig lite för att minska höjdskillnaden mellan dem. “Du sa ju att du var en trollkarl, då får du väl se till att trolla fram din morsa då.” föreslår hon och hoppas att det ska få ungen att sluta tjuta.

TraXy
PostPosted: Tue Jan 08, 2008 00:39
Ungen tjuter nu som en mistlur, eftersom han faktiskt inte kan utföra magi bara sådär och hittar inte sin mamma hur som helst. Tur i oturen så är det pojkens nu väldigt högljudda gråt som får dörren att öppnas. Där står Bexhill med en diskhanduk och ser lite… ja, förvånad är väl fel ord – han hade trots allt förväntat sig att få se flickan – men han hade inte riktigt väntat sig att se Timmy. Nog för att de sågs lite då och då, men det var inte alltid pojken grät så tårarna sprutade.
Bexhill ser kritiskt på Keira.
“Nämnde ni av en händelse pojkens mor, Shingleton?” säger han uppfordrande, lägger handduken över axeln låter Timmy följa med och bli tröstad av ett av de andra spökena.

charmed
PostPosted: Wed Jan 09, 2008 16:32
Keira som trott att hennes ord skulle muntra upp ungjäveln! När Bexhill dyker upp blir hon faktiskt lättat, för hon har ångrat sig, hon föredrar Bexhill mycket mer än det lipande spöket. Men när han sedan ger HENNE skulden för pojkens tjutande blir hon upprörd. “Va?! Näää, det var han som gjorde det!” svarar Keira och intar försvarsställning. Nog för att Keira utåt sett inte verkade bry sig ett skit om poängadrag och straffkommenderingar, men att bli bestraffad för någon hon inte ens gjort vägrar hon att göra, speciellt när det gällde ett snorigt litet spökunge!

TraXy
PostPosted: Wed Jan 09, 2008 20:45
Det tror han nog vad han vill om, men han säger inget mer om det, utan bara nickar lite kort åt henne och tecknar åt henne att komma in på hans kontor, där han visar på en av fåtöljerna. Normalt sett så var det en vanlig stol framför skrivbordet som gällde men inte i det här fallet. Det var mer än en sak han ville diskutera med henne. “Kan jag bjuda er på en kopp varm choklad, månntro?” undrar han och tar fram ett par muggar.

charmed
PostPosted: Thu Jan 10, 2008 17:49
Keira kliver in på kontoret och kastar en blick bakom sig, på spökpojken. Skum figur det där, tänker hon och sätter sig ner i fotöljen. “Nej, tack” svarar hon på hans fråga om varm choklad. För det första var hon inte direkt sugen på det och för det andra hoppades hon på att få det här överstöckat fortare än det tog att dricka upp en kopp choklad.
Hon drar handen genom sitt långa blonda hår och ser sig lite milt nyfiket omkring inne i rummet. Charmed vet inte hur många gånger Keira har befunnit sig här inne, men hon tror inte att det är allt för många.

TraXy
PostPosted: Fri Jan 11, 2008 00:58
Hej vad Keira bedrar sig om hon tror att hon slipper undan så lätt! “Nehej,” säger han, och tänker ‘slipp då’ medan han häller upp en mugg till sig själv. Kontoret han har är täckt av bokhyllor längs med väggarna. På väggen som är motsatt den dörren sitter på finns en eldstad som sprakar lite smått, och på spiselkransen står en tomtelykta. Framför den finns två röda sammetsfåtöljer – det är där de sitter nu. Mellan fåtöljerna står ett litet bord med en hylla under, där det står en plåtburk full av digestivekex. Det finns också ett skrivbord en bit bort, med en gammaldags fotogenlampa på, och högar med papper av olika de slag. Det är behagligt varmt i rummet.
“Jag lägger på ett par vedträn till,” meddelar han sedan. “Även om ni inte verkar frusen av er,” han nickar åt hennes modifierade skoluniform, “så är jag det.” Med andra ord kan Keira vara ganska säker att det är just hennes uniform som är orsaken till att hon kallats dit…

charmed
PostPosted: Sat Jan 12, 2008 15:05
Keira svarar inte på hans kommentar utan vrider bara en aning med munnen. Hon tycker att hela mötet är ganska onödigt, hon hade ju redan fått straff för sin för korta kjol, som enligt henne inte var något som borde straffas för, det var ju trots allt ingen som förbjudit henne att lägga upp sin kjol några centimeter. De borde tvärtom vara glada över att hon ägnar sig ått lite syarbete, för var det inte meningen att flickor skulle sy och brodera dygnet runt?
Hon sitter tyst och väntar på att Bexhill ska börja prata, lite nyfiken över vad han tänker säga faktiskt, men den nyfikenheten visar hon inte utåt utan hon håller en neutral min.

TraXy
PostPosted: Mon Jan 21, 2008 12:06
Eftersom hon inte verkar vara pigg på att börja, så får väl han göra det istället. Inte mer med det. “Såå, Shingleton… Har ni någon aning om varför jag bett er komma hit?” Han tyckte om att se om eleverna han kallade på för att de haft något fuffens för sig hade självinsikt nog att veta att de gjort något de inte borde. Han smuttar belåtet på drickchokladen den mörkbruna stengodsmuggen. Kanske skulle hon ändra sig och ville ha en mugg hon också, lite senare? Att neka till choklad gjorde man bara om man försökte banta eller några andra sådana där dumheter, enligt honom. Kanske kunde man få uppskov om man var allergisk mot någon av ingredienserna, men det var inte helt säkert, det.

charmed
PostPosted: Sat Feb 02, 2008 18:03
Keira rycker likgiltigt på axlarna, som sagt så tycker hon att hela grejen är lite slöseri med tid. Enligt henne har hon faktiskt inte gjort något fel och även om hon gjort det skulle hon ändå inte ha brytt sig särskilt mycket. Keira är en av alla dessa jobbiga skitungar som medvetet bryter mot regler bara för att det är kul och för att se hur omgivningen reagerar. Att få en utskällning av Bexhill är inte något hon är särskilt orolig över, hon tror inte heller att han ska ge henne något straff och även om han gjorde det skulle inte det förändra något. Tyvärr. Istället för att svara drar hon handen genom sitt blonda hår och tittar på elevhemsföreståndaren med en mild nyfikenhet.

TraXy
PostPosted: Tue Mar 04, 2008 16:59
“Inte det?” säger han något missnöjt. “Nähänej. Där ser man.” Den gamle professorn gör en gest mot flickans modifierade klädsel. “Är ni medveten om att ni inte har reglementsenlig klädsel på er, Shingleton?” Han tänker efter. “Eller rättare sagt, det är ni förmodligen fullt medveten om, men ni har ingen som helst aktning för reglementet i fråga. Får man kanhända lov att fråga varför?”

charmed
PostPosted: Wed Mar 05, 2008 13:03
Keira kan faktiskt för allt i världen inte förstå varför en fållad kjol gör Bexhill så upprörd, har han inte poängavdragande förstisar att oroa sig över? Han borde göra något åt dem istället så att Gryffindor inte skulle hamna sist i elevhemscupen. “Jag tyckte att det var så varmt, professor Bexhill, så jag tänkt att en lite kortare kjol skulle göra det svalare.” svarar Keira och ser så oskyldig ut som en blond 15-åring kan göra.

TraXy
PostPosted: Thu Mar 27, 2008 11:07
Det är faktiskt inte utan att han höjer på ett ögonbryn. “Jag må vara gammal, Shingleton, men det betyder inte att jag är dum.” Med tanke på att det inte var första gången Keira var i trubbel – han hade läst gamla rapporter, för att inte tala om dem nya – så betvivlade han starkt att hennes motivering till modeingreppet var värme. Särskilt med tanke på att de skotska högländerna inte var direkt kända för värmeböljor heller. “Så jag skulle uppskatta om ni var så vänlig och gör både er själv och mig den enkla tjänsten att vara uppriktig. Jag vet att ni bott i USA ett tag, och att sederna är annorlunda där mot vad de är här, men det fungerar inte som undanflykt heller, med tanke på att ni faktiskt gick här på Hogwarts innan ni flyttade.” Utifall att det var nästa sak hon tänkte skylla på. “Får ni inte tillräckligt med uppmärksamhet av era klasskamrater?”

charmed
PostPosted: Sat Mar 29, 2008 13:26
Keira är faktiskt inte riktigt beredd på att hålla med Bexhill i hans försäkran om att han inte är dum, men hon säger förstås ingenting om det, det hade varit ganska onödigt. Däremot blir hon en aning imponerad på honom när han tar upp USA, den ursäkten hade hon inte ens tänkt på hm, där såg man, det kanske låg något i vad han sa när han sa att han inte var dum. Vid hans fråga kan hon inte låta bli att himla roat med ögonen, det var alltså dags för den diskussionen nu, om hur hon var i desperat behov av uppmärksamhet och bekräftelse och att allt hon gjorde och sa och anledningen till att hon inte var särskilt förtjust i inlagd gurka berodde på att hennes pappa var död. “Tydligen inte, professor Bexhill.” svarar hon bekymerslöst.

TraXy
PostPosted: Wed Apr 16, 2008 09:10
Att hennes pappa var död är inget som han har någon större kännedom om, om ens överhuvudtaget. Däremot fick kommentaren Traxy att läsa Keiras bakgrund och inse att det är just precis där skon klämmer, men nu har Bexhill inte den lyxen, så med andra ord är han något irriterad över hennes attityd. “Nehej, inte det. Jag har fått in flera rapporter ifrån lärare som säger att ni varit uppstudsig mot dem på lektionstid. Har ni verkligen inget bättre för er än att försöka förstöra för andra?”

charmed
PostPosted: Sat Apr 26, 2008 15:57
Charmed har en liten känsla över att Bexhill visst vet om hur det ligger till med Keira och Andys pappa eftersom han var fenixare. Hur som helst blir Keira en aning irriterad över elevhemsföreståndarens ord. På vilket sätt förstörde hon för andra genom att korta ner sin kjol en liten, liten bit? Och att hon “uppstudsig” mot vissa lärare berodde enbart på att de var skittaskiga mot henne. Varför är alla vuxna sånna idioter? Varför kan de inte bara låta henne vara ifred? Keira känner sig otroligt missförstådd och orättvist behandlad -precis som de flesta andra tonåringar i världen.
“Det känns som om ni kommer att tycka att jag är uppstudsig om jag svarar på den frågan så jag låter nog helst bli om det går bra.” Hennes röst är inte falskt silkeslen längre utan ganska sur.

TraXy
PostPosted: Tue May 27, 2008 11:19
Ah, så kanske det var ja, men det hade Traxyn helt glömt bort… trots att hon tycker sig minnas detta ifrån Andys SYO-samtal om hon tänker efter… ho hum, never mind. Bexhill har tillfällig minnesförlust säger vi. Han kan inte låta bli att skrocka lite över flickans svar, som han tycker är ganska festligt. Hon var ju åtminstone ärlig! “På så sätt,” säger han med ett leende som leker på läpparna. “På så sätt.” Han harklar sig lite för att sluta vara så road, för det gick ändå inte an det här att vara så road. Nehej, inte då. “Ja, det har ni nog alldeles rätt i, det.” Pannan lyckas i alla fall att vecka sig, och leendet har också försvunnit, även om det förmodligen inte är långt bort. “Det finns elever som vill ägna sin lektionstid åt att lära sig det som läraren har att lära ut. På så sätt blir det ofta mindre för dem själva att behöva läsa in på fritiden. Att ha klasskamrater som slösar bort lektionstiden med att tjafsa med läraren gör bara att de får mer att göra efter skolan, istället för att ägna den tiden åt något de tycker är roligare. Gobbstenar, knallkort, vandringsklubbar, ‘Sanning eller Konsekvens’, och vad annat man nu känner för att ta sig för. Då förstår ni kanske varför era klasskamrater uppskattar ert tjafsande lika lite som lärarna i fråga?”

charmed
PostPosted: Wed Jul 16, 2008 04:45
“Professorn tycker att det är jag som tjafsar?” frågar hon med uppriktig förvåning i rösten, vilka var det som gjorde höna av fjäder? “Och jag är säker på att det finns både viktigare och roligare saker att syssla med än att mäta kjolar med linjal?” Keira höjer en aning på ögonbrynen, hade det varit så att hon varit uppkäftig, förstört något, fått K på en uppsats eller slagit någon hade hon inte ifrågasatt ett möte med Bexhill, men för en kjolfåll? Fjant! Hon undrar länge han tänker hålla på, hon hade kommit överens med Julie om att hitta på något.

TraXy
PostPosted: Thu Jul 17, 2008 15:32
“Vad orsaken till tjafsandet som era lärare rapporterat än har varit så framgår det inte. Däremot så står det att ni att ni varit uppstudsig på lektionstid. Om ni nu önskar fortsätta vara uppstudsig mot era lärare så kan ni kanske se till att vara det efter lektionen är över?” Eller inte alls, eftersom han gärna vill behålla Gryffindors poäng och helst kamma hem nästa elevhemscup, om det var möjligt. Det kändes inte direkt som att det gick att nå fram till flickan heller. Mer som att han slösade bort tid på någon som ändå inte var på humör att lyssna. Lite som Kieron Amend, ungefär.

charmed
PostPosted: Sun Jul 20, 2008 05:11
“yes, sir.” svarar hon med ord vibrerande av sarkasm, ärligt talat kommer hon inte ens ihåg vad hon sagt till professorn som klagat på hennes kjollängd men det känns inte som om det skulle ha varit något uppkäftigt. Just nu är hon less på Bexhill och vill ut ur hans kontor, och nä, Keira är inte så lätt att nå fram till, speciellt inte när man kritiserar henne. Och eftersom det verkade vara det enda folk gjorde är Bexhill inte den enda som har liknande problem med ungen. Att det är ett tecken på att hon borde ändra på sig har hon aldrig tänkt på, alls.

TraXy
PostPosted: Mon Jul 21, 2008 12:27
En sarkasm som inte var svår att upptäcka, heller. Bexhill rynkar pannan. “Eftersom ni uppenbarligen inte anser att ni har gjort något fel eller något som ni borde ångra, trots att en radda lärare envisas med att säga mig annorlunda, så tänker jag ge er en varning den här gången, Shingleton.” Han hade satt på sig glasögonen igen och menade allvar, trött på att försöka resonera med en trilskande fjortis. “Om jag får ytterligare rapporter om att ni ska ha uppfört er illa mot en lärare så kommer ni att stängas av och er mor notifieras.” Kanske respekterar flickan henne mer än hon respekterar skolan. Hoppas går ju. Tydligen har han lyckats komma ihåg flickans släktskap nu, eftersom han tillägger, “Er far var en god vän, ska ni veta. Jag tvivlar inte en sekund på att han skulle vara ytterst besviken över ert uppförande,” innan han gör en avfärdande gest mot henne. “Ni kan gå.” För att verkligen sätta punkt för samtalet tar han fram ett pergamentstycke och en penna för att skriva en rapport som skulle ingå i hennes rapportmapp i dokumentskåpet där han samlade alla Gryffindor-elevers snedsteg.

charmed
PostPosted: Fri Jul 25, 2008 04:44
Vad det nu är Bexhill hoppas uppnå med att nämna Keira pappa fungerar det inte. Hon känner ingen skam över sitt uppförande. Hon känner inte sin sedan många år tillbaka döda fars ogillande blickar. Istället blir hon skitförbannad på Bexhill. För att han är precis som alla andra, som spottar hennes pappa rakt i ansiket på henne. Hon försöker att inte släppa ut känslorna som kliar i henne men hon lyckas nog inte hålla ansiktet helt rent från ilska och besvikelse. Utan ett ord reser hon sig och börjar gå mot dörren. “Jag vet tyvärr inte vem professorn pratar om för jag har aldrig haft någon far,” säger hon och slinker sen ut genom dörren. Hon är feg, orkar och vill inte att Bexhill ska hinna svara och reagera. Hon vill att han ska fatta och låta henne vara ifred.

TraXy
PostPosted: Tue Jul 29, 2008 08:35
Flickan skulle behöva någon sorts terapi, det är tydligt. Han är fullt övertygad om att Tony Shingleton fanns någonstans och var bekymrad över hennes uppförande. Kanske vore det på sin plats att skriva ett brev till flickans mor ändå… eller kanske försöka prata med hennes storebror? Kanske han kunde försöka att hjälpa henne, på något sätt? Det var nog ändå bättre att det kom ifrån brorsan än någon utomstående, för dem verkade hon totalt avfärda ändå. Bexhill suckar lite för sig själv och återvänder till disken.