Aurelius Bexhill och en orolig andraårselev

Totoro
PostPosted: Tue Sep 01, 2009 15:59
Efter många och och men, funderingar, överväganden och annat har Lucy Balliett bestämt sig för att trots allt pallra sig ned till sin elevhemsföreståndares kontor. Hon kan inte direkt skryta med att hon pratat med honom någon gång tidigare och ibland har hon till och med glömt av vad han heter. Andraårseleven är inte direkt lockad att söka upp honom, det är det ju bara riktiga plugghästar som gör! Men ändå så kan hon inte börja trean utan att fråga någon. Lucy har noga övervägt andra alternativ, som att fråga någon av sina storebröder, sin pappa, en prefekt, eller sin mamma. Om hon frågat sin äldste bror skulle hon säkert få ett flera meters långt brev om hur stolt han blir av att hon bryr sig om skolan, och ungefär samma av sin mamma. Nicholas hade definitivt retat henne och hennes pappa är mugglare. Prefekter skulle säkert råda henne att gå till Bexhill så alla andra alternativ utom elevhemsföreståndaren är ganska döda.

Nu är det så att även om Lucy knappast kommer erkänna det för någon levande varelse, så är hon otroligt nervös över att prata med äldre, speciellt lärare. Hennes runda glasögon är putsade och hon ser väldigt ordentlig ut eftersom de, för ovanlighets skull, sitter rakt på näsan. Hon har till och med tagit sig tid att borsta håret och tvätta sig extra noga. Lite rädd för vad Bexhill kommer ha för uppfattningar av henne börjar hon närma sig hans dörr. Lucy undrar om han vet om incidenten med leran som hon och Lilith Hamilton från Slytherin var med om förra året. Poängavdrag och straffkommendering imponerar säkert inte på honom, tänker Lucy dystert. Sedan kanske trollkonsthistorieprofessorn – som heter något flickan glömt – rapporterat hennes kommentar och hennes straffkommendering med honom. Hon står nu direkt utanför dörren. Svälj. “Professor Bexhill?”, säger Lucy genom dörren och hon tycker hennes röst låter otroligt ynklig. Hon knackar för säkerhets skull, tre gånger, bara för att hon ska slippa stå utanför dörren tills det växer mossa på henne. Lucy har för sig att Bexhill är gammal, och man kan inte veta med gamla mäns hörsel, deras öron kan få fnatt ibland och det skulle vara mycket olägligt om det skulle hända Bexhill just nu.

TraXy
PostPosted: Thu Sep 03, 2009 21:39
Dörren öppnas av en man i 80-årsåldern, men som verkar något yngre än så. Han har gammaldags, grå kläder på sig, stora polisonger och inte överdrivet mycket hår i övrigt, verkar det som. Han plirar mot henne genom de gammaldags glasögonen.
“Jaha,” säger han, “hur var det här då? Stig in, för all del, kära ni, stig in.” Aurelius Bexhill kliver åt sidan så att hon kan komma in.
Kontoret är ganska ombonat. Där finns några stora bokhyllor, fulla av böcker av alla olika storlekar, alla om andar, spöken och hemsökta hus. Vid den öppna spisen står två vinröda sammetsfåtöljer med ett litet bord emellan. På den lilla hyllan under det runda bordet står en plåtburk, som en del elever redan visste det fanns digestivekex i. På spiselkransen står några stearinljus, som inte är tända, eftersom det inte är mörkt ute. Där finns även ett skrivbord med en gammaldags fotogenlampa på.
“Hur var namnet, förresten? Är rädd att minnet inte riktigt är vad det brukar.”
Aurelius stänger dörren och visar på en av fåtöljerna vid brasan, som sprakar lite försiktigt. Han var inte helt säker på vem flickan var, eller ens vilken årskurs hon gick i, men hon var nog äldre än en förstaåring i alla fall, den saken var han relativt säker på. Fast man vet ju inte alltid, en del nuförtiden såg betydligt äldre ut än de var.
“Vad kan jag stå till tjänst med idag?”

Totoro
PostPosted: Sat Sep 05, 2009 17:41
Sicken liten gubbe, tänker Lucy roat när hon får syn på professor Bexhill, såhär på nära håll. Hon blir lite blyg av att prata med äldre människor, i alla fall till en början. Sedan brukar det mesta flyta på och munnen går i ett kör. Inte alls ovanligt för att vara Lucy, egentligen. Hon nickar artigt mot Bexhill och kliver in i hans kontor. Nyfiket sveper hennes bruna, stora ögon runt i rummet och om hon bara visste vad böckerna handlade om, då skulle hon nog tycka att gubben är ganska cool. Men eftersom hon inte vet det funderar hon på om Bexhill är en såndär bokmal. Att endel Gryffindorare är bokmalar har Lucy aldrig riktigt fått in i sin skalle, Gryffindorare ska vara ädla med mod i bröstet! Inga tråkmånsar med näsan i dammiga böcker.
“Lucy Balliett, professorn”, svarar Lucy och hon sätter sig ned i fotöljen som Aurelius visat henne. Ganska mjuk, tänker hon nöjt innan hon fortsätter med sitt ärende. “Jag går i andra årskursen, förresten.” Eftersom han själv påpekat att han minne inte är som det ska gissar Lucy att eftersom han inte visste hennes namn, vet han förmodligen inte vilken klass hon går i. Lucy drar över fotöljens tyg och tycker att det kittlar i fingrarna när hon uppmärksamt lyssnar på hans fråga. Hon ser på sin elevhemsföreståndares ansikte, vart han nu befinner sig i rummet.
“Jo…”, säger hon dröjande och undrar hur hon ska lägga fram det hela. “Du förstår, professor Bexhill, jag vet inte riktigt vilka ämnen jag ska välja till nästa årskurs. Ärligt talat vet jag bara vad ungefär tre stycken ämnen handlar om…så jag skulle behöva lite hjälp…ungefär.” Lucy sitter och flätar ihop fingrarna medan hon pratar och hennes blick är stadigt fäst i hennes knä men tillslut, när hon pratat klart, ser hon långsamt upp.

TraXy
PostPosted: Wed Sep 23, 2009 15:13
Liten? Som tur är så kan professor Bexhill inte läsa tankar. Hade han kunnat det hade han nog faktiskt blivit lite stött – han är väl inte liten, heller! Han är faktiskt något över medellängd, om nu någon skulle känna för att ta fram måttstocken! Det är inte vilka böcker som helst som han är bokmal inför, men böcker om spöken och hemsökelser och andar och grejer får så gärna stå och samla damm, så! “Balliett, eh?” säger han och inser att han träffat på flickan förr. Förra året, vilket – ähum – aldrig blev av att spela på. (:look) “Ni har inte…” Vad var det nu hon hade gjort? Ah, just det. Så var det, ju. “Kastat lera på fler elever på sistone, hoppas jag?” Han skrockar lite för sig själv medan han går bort mot en av de där fåtöljerna och sätter sig ned, tecknandes dels åt henne att följa med och dels att ta plats i den andra. “Kan jag bjuda på en kopp varm choklad?” säger han sedan och ifall hon svarar ja så häller han upp en kopp åt henne från servisen på det lilla bordet mellan dem, och tackar hon nej så låter han bli. Slutligen så tar han och kommenterar hennes ärende. “Nå. Om vi börjar med de ämnena ni undrar mest över, så har vi något att utgå ifrån, i alla fall.” Professor Bexhill ler vänligt mot henne.

Totoro
PostPosted: Fri Sep 25, 2009 15:41
Hon nickar långsamt och funderar på hur hon ska kunna gå till väga härnäst. Det som verkar mest självklart är naturligtvis Skötsel och vård av magiska djur, hur coolt verkar inte det? Ja, det borde hon självklart välja. Men hon funderar på om hon ska berätta om den lilla dröm hon haft ett tag för professorn. Hennes ovanligt djupa funderingar avbryts av att hon inser att han kommer ihåg henne. Opsidaisy. En svag rodnad sprids i hennes runda ansikte och hon ser förläget ned i knät.
“Ehe…nej professorn”, svarar hon nervöst och småler mot honom. “Inte än i alla fall.” Hon slappnar av lite när han skrattar på ett ganska lustigt sätt och hon kan liksom inte hålla sig. Hon ler stort mot honom och nickar tydligt. Choklad…liksom, mums! Hon hade fått en idé av Bexhill som tråkig och dammig, men han bjuder ju på godsaker för sjutton gubbar.
“Ja tack, sir.” Lucy studerar honom nogrannare när han fixar med chokladen och samlar sina tankar. Hon hade redan tänkt ut två stycken som hon tycker verkar intressanta, men hon inser själv att hon behöver veta lite mer.
“Joo, du förstår professorn Bexhill..”, börjar hon ganska långsamt och flätart ihop fingrarna. “När jag blir stor vill jag bli quidditchspelare men om jag inte blir det vill jag jobba som…” hon tystnar och rodnar. “…kanske jobba som botare.” Lucy förstår inte riktigt vad det är med henne, men på något sätt är det pinsamt att vilja bli botare. Vad hette det där sista hon kollat upp? Någonting…just det ja. “Eller så vill jag bli auror eller fyrverkeritillverkare.” Alla de fyra saker som hör ihop med hennes framtidsdrömmar är en ganska ovanlig kombination men Lucy hade hittat en lista över yrken femteårseleverna kunde tänka att rikta in sin utbildning på något håll. Hon hade också sett förbannelsebrytare som hon tyckte verkade helkul men hon antar att det är detsamma som auror. Eller något i den stilen.

TraXy
PostPosted: Mon Oct 05, 2009 17:52
Den gamla professorn småflinar för sig själv – såå, hon tänkte låta bli att kasta gegga på andra elever? Det finns hopp för henne än! Man vet ju aldrig vad som händer med eleverna. En del är riktiga rackarungar när de går de första åren och sedan blir de faktiskt riktigt välartade. När hon sedan går över till att prata om de olika sakerna hon skulle vilja bli när hon blir stor så släpper han ifrån sig en liten vissling.
“Jösses då,” säger han. “Det var… verkligen varierade intressen, det.” Quidditchspelare, botare, auror eller fyrverkeritillverkare? De tre första hade han hört förr, men den sista var definitivt något nytt. “Vad har ni för fritidsintressen, Balliett? Alltså, inte det som ni precis sade till mig – jag är inte senil än! – men vad är det ni tycker om att göra på fritiden?”

Totoro
PostPosted: Wed Oct 07, 2009 15:24
Lucy följer professor Bexhills minspel mycket noga, rädd att han ska tycka att hon är helt från vettet men märker att han bara verkade aningen…förvånad. Hon rodnar inte, egentligen är röda kinder bara för mesar men äldre människor är läskiga, tycker Lucy. Hon nickar och flinar lite. Hon sitter ovanligt tyst och stilla medan hon noga tänker igenom vad hon ska säga. Lärare brukar förstås vilja höra sådana saker som faktaletning i biblioteket, shackspel, skriva och läsa. Fy bubblan. Men eftersom inget av det där stämmer in på henne (trollkarlsshack var visserligen ganska okej) så säger hon något helt annat.
“Jag tycker om att flyga, såklart”, inleder hon leendes och börjar räkna på fingrarna. “Jag gillar att klättra i träd, spela myntfot, det är ett gammalt slags magiskt brädspel…så tycker jag om att leka vinken, bada, springa och jag gillar att blanda saker.” Hon menar med det skaer som trolldryckslära, smoothies på sommaren och olika slags mosade bär tillsammans med glass. Även om det kanske inte låter exakt så. Lucy ser ytterst fundersam ut och funderar på om hon glömt något, eller om hon ska fråga vad han har för intressen men inser att han nog inte skulle uppskatta det.

TraXy
PostPosted: Mon Nov 02, 2009 14:52
Om hon hade försökt säga det han ville höra, vilket skulle vara något i stil med att hon var fascinerad av andar och liknande, så hade han ganska snart genomskådat henne om hon inte hade varit fullkomligt ärlig. För hans del är det viktigare att vara uppriktig än att nödvändigtvis försöka göra ett gott intryck, och visst kan det vara intressant att leta fakta i biblioteket, men när man är tolv år gammal och går i Gryffindor så är kanske att sitta med näsan i en bok inte det första man kommer att tänka på. Själv hade han varit ganska förtjust i att kasta stinkbomber i lärarkorridoren i den åldern, exempelvis. Det hade varit tider, det! Nu hade hans intressen ändrat sig, givetvis, men det skulle nog vara ganska tråkigt för Lucy att få höra en utläggning om olika sorters andevarelser och hemsökelser och vilken sorts kakor och kex han föredrar, men om hon vill fråga så kommer han inte att ta illa upp alls.
Flickan verkade vara aktiv, kan han konstatera med en gång. Flygning och spela spel och röra på sig och inget som direkt krävde att hon behövde sitta still. Nå, ungdomen har ju spring i benen, så det är inte så konstigt! Frågan är bara hur man ska översätta det till ämnen hon skulle kunna läsa nästa år. Av det hon sagt sig vilja bli så är nog auror eller fyrverkeritillverkare mer ”hennes grej” (som ungdomarna sade nuförtiden) än botare, för botare är nog lite för stillasittande för hennes smak.
”Blanda saker…” tänker han högt efter en stunds funderande. ”Ni skulle ju kunna läsa Alkemi. Det kan nog vara nyttigt om ni vill arbeta med fyrverkerier, kan jag tänka mig… Där får ni blanda olika saker.” Vad mer fanns det för ämnen som är lite aktiva? De flesta ämnen var ju ganska så teoretiska snarare än praktiska. ”Om ni vill bli auror är Maskeringsmagi inte dumt alls. Vansinnigt användbart att kunna förställa sig om man är ute i sådana ärenden och ska försöka vara lite inkognito.”
Professorn ler nostalgiskt, trots att han själv aldrig varit auror, men att försöka vara inkognito hade ju hänt.
”För att bli auror så behöver ni ha goda betyg i minst fem ämnen, och de flesta av dem kan ni ta ifrån kärnämnena om det skulle vara så. När det gäller fyrverkerier så vet jag faktiskt inte så mycket om dem, men jag skulle tippa att Alkemi är det tillvalsämnet som är bäst lämpat, för i övrigt kan jag bara komma på kärnämnen. Att bli quidditchproffs… nå, där finns det inget på skolschemat, är jag rädd, utan det är bara att öva, öva och öva lite till. Har ni funderat på att söka till elevhemslaget eller skollaget?”

Totoro
PostPosted: Wed Jan 06, 2010 13:40
När hon får höra att man måste ha väldigt höga betyg släpper Lucy tvärt ambitionen om att bli auror och känner lättat hur bra det är att vara flexibel. Om de hade valt att disskutera den yngre ungdomens lockelser, tolka det som man vill, kanske hon hade varit tillräckligt dum för att erkänna vilka det var som hade spänt ut snubbeltråd utanför stora salen och tillfört kalabalik när det var lunchdags för två veckor sedan. För att inte tala om stinkbomberna på andra våningen och halkpapprerna i slutet av trapporna som ledde ner till Entréhallen. Ojojoj, vad skojigt det hade varit! Hon nickar långsamt mot honom i samtycke samtidigt som hon ritar siffror med foten i marken. Alkemi verkar vettigt men maskeringsmagi, var inte det ungefär som förvandlingkonst? Lucy ryser vid blotta tanken på det hemska ämnet och hennes gillande blick byts snabbt ut till en tvekande.
“Alkemi låter bra men är inte maskeringsmagi ungefär som förvandlingkonst, professorn?”, säger hon med en ovanligt försiktig röst och bävar inför tanken på att fortsätta läsa det ämnet ända upp till de tunga examensproven. “Njaaa..” hon låter tveksam och och kollade ner i marken. “jag tror inte jag är tillräckligt bra för skollaget, professorn.” Lucy älskar sporten och att känna vinden i ansiktet hon är orolig för att inte passa in i något lag, hon brukar inte vara orolig, men kanske är det de så kallade hormornerna som spökar? Låt oss anta det.

TraXy
PostPosted: Mon Apr 05, 2010 13:28
“Ni får förlåta en gammal man för hans förvirrade funderingar, men om ni inte anser er tillräckligt bra för skollaget… hur ska ni då kunna bli quidditchproffs? Någonstans måste man ju börja, och det brukar vara en god merit att ha varit med och spelat quidditch på skolan. Men i alla fall.” Han kliar sig lite i en polisong innan han fortsätter. “Maskeringsmagi är besläktat med Förvandlingskonst. Det är lite annorlunda, eftersom det handlar om maskera snarare än att förvandla helt, så det är väl egentligen en blandning av Förvandlingskonst och Trollformellära kan man väl säga. Är det något ni skulle tycka om, tror ni?”

Totoro
PostPosted: Mon Apr 05, 2010 14:38
Hm…Lucy är inte säker på vad hon ska svara. Hon är tillräckligt stort ego för att tycka att hon är duktig på Quidditch, men det hon egentligen är tveksam för är att det är äldre och mer erfarna elever med. Som tycker att hon är barnslig. Lucy ser tveksamt bort ett ögonblick när hon tänker ut vad hon ska svara.
“Hm, jo det är klart…men professor Bexhill, tänk så är det en massa äldre elever med? Som tycker jag är dålig? Fast jag ska nog söka ändå”, tänker Lucy högt och nickar långsamt. “Jagare blir nog bra.” Hon ler fundersamt och tittar upp på Bexhill. Vilken tur att hon gått hit och vilken snäll gubbe han är!
“Jag vet inte, jag menar…jag gillar trollformellära men inte förvandlingskonst. Fast det har blivit roligare, inte som astronomi. Man behöver väl inte läsa astronomi ända upp till sjuan?”, frågar hon och om så är, fasar hon för det. Lucy har ingen lust att studera meningslösa stjärnor miljontals ljusår ifrån dem. Det känns så meningslöst, tråkigt och sömnigt.