KVF1d – Andromeda

Andromeda Christie går också i Slytherin och hon står på marken och funderar på om det inte kan vara så att Adrian är ganska söt. Han är i rätt elevhem och av en fin familj dessutom. Inga mugglarskallar där inte! Och att han var så kort och liten gjorde honom så fantastiskt ullegullig att hon vill springa fram och krama om honom och pussa på honom tills han storknar, men innan hon hinner sätta sina planer i verket är det hennes eget namn som ropas upp. Var det hon som var näst på tur? Redan? Logiskt nog var det ju det, eftersom C inte är långt ifrån A, vilket hon givetvis totalt glömt bort.

Flickan med de bruna flätorna och den fräkniga höknäsan får upp kvasten i handen utan problem – det var inte svårt, särskilt inte efter ett drygt års träning – och att sparka ifrån var inte konstigt det heller. Även om hon är ganska korkad så hade hon inte gjort helt dåligt ifrån sig på lektionerna, faktiskt.

Hon börjar med att flyga upp till första horisontella träpålen. Hon klarar de första två, men den tredje slår hon i huvudet på, vilket gör att hon slår i tårna på den fjärde och stannar upp lite. Det här gick ju inte så bra som hade tänkt att det skulle göra. Kanske var det bättre om hon hade flugit lite långsammare, men nu var hon inte lika försiktig som Adrian utan ville bli färdig så snart som möjligt så att hon kanske skulle kunna övertyga Adrian om att de kunde pussas. Det lät bra i hennes tankar i alla fall. När hon är redo att fortsätta gör hon det, men hon snavar över sista hindret och gör en fin saltomortal rätt in bland pendlarna som lyckligtvis inte gör ont när de envist puttar på henne hit och dit.

När hon kommer ut på andra sidan drar hon en lättnadens suck. Om hon inte hade haft flätor så skulle håret vara alldeles totalt i oreda och om hon haft glasögon skulle hon ha tappat dem vid det här laget. Istället får hon nöja sig med att rätta till sin klädsel så gott det går. Att flyga snett ner till hon kommer till fem meters höjd är dock ganska enkelt, och eftersom hon tar det något lugnare nu så går det ganska bra att köra träpinneslalom. Inte så att hon inte rör vid käpparna, för det hade inte Adrian klarat heller, men hon flyger inte rätt in i dem i alla fall.

Slutligen ökar hon farten och gör en tvärnit innan hon landar på marken och vigt hoppar av kvasten. Hon ler brett mot läraren som faktiskt skulle varit riktigt snygg om han inte vore så sjukt gammal som elvaåringar kan tycka att man är när man är typ 35. Andie ser sig sedan om för att se var Adrian har tagit vägen och om han ville gå och pussas med henne men han hade tydligen redan gått för att byta om. Besviket går hon också iväg i riktning mot omklädningsrummen sedan hon lämnat ifrån sig kvasten till nästa person.