Andromeda Christie (bakgrund)

Rollspel: SH
Land: England
Rang: Elev
Elevhem: Slytherin

Bakgrund

”När jag blir stor kommer jag att va kändast i hela världen. Alla vet vem jag är och ser upp till mej och ingen vet om mina systrar som annat än att de är systrar till Andromeda Christie.”
Den lilla höknästa flickan med grå ögon ler mot texten hon precis skrivit i den rosa dagbok hon fått i present nu när brevet från Hogwarts äntligen kommit. Det var ingen som ens reagerade när brevet kom, eftersom det var så självklart att hon skulle komma in där, precis som de föregående fem systrarna hade gjort. En flicka som vält ner vaser som inte gått sönder kunde inte gärna inte ha annat än en magisk ådra. En ynk i familjen? Otänkbart!
Andromeda tuggar lite förstrött på en av sina bruna flätor innan hon kommer på att fina flickor inte gör sådant. Hur många gånger hade inte deras mamma sagt att hon skulle låta bli sådana barnsligheter?
”Inte ens Cinderella suger på håret,” hade hon fått höra senast. Cindy var av någon anledning familjens svarta får, och blev inte helt sällan använd som varnande exempel åt sina yngre syskon. Varför visste varken hon eller Cindy, men å andra sidan brukar Andromeda inte ifrågasätta föräldrars omdömen heller.
Vad behöver hon ha med sig nu då? Djur skulle hon knappas få. De hade sagt att Cindy skulle få ett om hon gjorde bra ifrån sig i ettan, men trots Utomordentligt i vartenda ämne hade de ändå inte gett henne något djur när hon kommit hem det året. Att hon inte fått det var väl inte så konstigt egentligen, men de hade sagt samma sak till Cassandra, som åtminstone i teorin hade sucken av en chans, men hon hade inte heller fått något, trots skapliga betyg. Inte ens de äldsta systrarna hade fått några djur, och Leslie skulle börja sjuan det här året nu. Cindy skulle börja femman, Cassandra trean… Om två år var det Eloises tur att börja ettan. Eloise är den yngsta systern. Andromeda tycker inte om henne alls, eftersom Eloise verkligen får allt hon pekar på. Bortskämd som tusan. Visst att hon själv är minst lika högfärdig, men få allt hon pekar på? Nej, det var det bara minstingen förunnat. Dumma henne.
Det är ganska intressant att betrakta de sju systrarna Christie. Margot hade redan gift sig, trots att hon bara var i 20-årsåldern. Carol utbildar sig till Botare. Leslie ville bli auror. Cinderella gjorde alltid bra ifrån sig i skolan, men föräldrarna tyckte ändå inte om henne. Just nu väntar de på att på att hon ska få brev ifrån Hogwarts med ett prefektmärke i, och om inget sådant kommer så lär de hitta på en bestraffning åt henne. Det sades ju att hon umgicks med ett halvblod – som inte ens gick i Slytherin! Alla gick eller har gått i Slytherin, liksom större delen av släkten, och med tanke på att Andromeda är lika högfärdig och otrevlig som resten av familjen Christie så är det ingen som tvivlar på att även hon kommer att hamna i det elevhemmet.

Andromeda tycker om att apa efter folk, och i synnerhet Cassandra, som är en elak och missunsamm flicka med en ohälsosam fascination för familjens släktträd. Särskilt det faktum att de var besläktade på ganska långt håll med en samling krigsförbrytare. Släktskapet med vissa medlemmar ur familjen Schrödiger var något man inte talade högt om i familjen Christie.
Själv är Andromeda ganska barnslig av sig, och oerhört fåfäng. Hon brukar omtalas som ”den söta systern”, vilket har stigit henne åt huvudet. Nog för att hon delar sina anletsdrag med resten av syskonskaran, men på något sätt så var hon ändå den som såg bäst ut. Vilket ändå inte säger så mycket, då ingen av dem egentligen kan anses vara särskilt fager. Det är en egotrippad flicka som inte drar sig för att trampa på folk för att nå dit hon vill. Hon är ju trots allt en Christie, och renblodig betyder ju givetvis att man är överlägsen alla andra.
Andromeda tycker om att leka och jävlas med folk, särskilt om hon kan komma undan med det. Hon är inte ambitiös, utan föredrar att åka snålskjuts på andra. Eftersom hon knappt lämnat Hill House strax utanför Leeds i North Yorkshire så har hon inte sett mycket av världen och är därför inte direkt allmänbildad. Hon tycker inte om mugglare, men egentligen vet hon inte riktigt vad det är för något eller varför hon inte tycker om dem.
”Ta hand om henne nu, Leslie. Jag litar inte på Cinderella.”
”Jag ska, mamma.”
”Jag också,” inflikar Cassandra lydigt.
Cindy biter ihop käkarna och vägrar säga något. Det tjänade ingenting till att bli upprörd. Andromeda lägger huvudet på sned och kikar på sin mamma.
”Jag klawaw mig,” förklarar den elvaåriga flickan och visar sina stora, grå ögon mot sin mor, som ler ömt mot henne till svar.
”Vi ses,” säger Cindy trött och nickar åt sin mor innan hon går ombord på tåget. Hon avskydde sin familj innerligt, inte minst Andy och hennes förbannade talfel, som inte sällan bara var spelat. Hon brukade överdriva det för att låta extra gullig ibland, och det stod Cindy upp i halsen.
”Hon ska väl inte få ett djuw, mamma? Alwrig någonsin? Cindy äw dum.”
”Inte om hon inte gör sig förtjänad av ett,” svarar Mrs. Christie strikt. Trots att hon alltid haft högsta betyg ända sedan ettan så var det tydligen inte nog ändå. Till slut hade Cindy gett upp. ”Om du gör dig förtjänt av ett så kommer du att få det till nästa år,” ljuger hon.
”Jag ska bli jättebwa!” lovar hon så idogt att flätorna guppar. Hon kliar sig lite på näsan med ett spinkigt finger innan hon ler. Det skulle bli roligt att gå i skolan. Hon tänkte inte bli kompis med några smutsskallar, och hon tänkte leka med husalferna och bada i sjön varje dag det är varmt och åka skridskor på den på vintern! Andromeda har stora och inte nödvändigtvis realistiska planer på hur hon ska spendera tiden på Hogwarts.