TDL7d – Agatha

För att examinera avgångseleverna från Hogwarts det här året har Myndigheten för Trollkonstexaminering kallat in de bästa. I det här fallet består det utav en man som är över 40, med långt, ljust hår och en bakgrund inom trolldryckskonsten. Han hade arbetat inom området sedan han slutade skolan och ansågs därför vara kvalificerad att examinera avgångseleverna, trots att han inte var en officiell exminatör. Å andra sidan så hjälpte det väl att hans yngre bror var Överexaminatör också. Hans namn är Victor Acton-Aldwych och han väntar i ett mindre rum på att de första eleverna skulle dyka upp.

Slytherinaren Agatha Acton-Aldwych och Hufflepuffaren Celia Beddingfield blir uppropade samtidigt där de sitter och väntar på att få komma in och göra sitt bästa.

”Goddag sir,” hälsar de båda flickorna artigt, men Agatha kan inte låta bli att bli lite nervös, vilket hon inte hade varit innan hon kom in i rummet. Vilken annan examinatör hade gått bra, men eftersom det var hennes farbror Victor, som trots allt hade varit hennes lärare och elevhemsföreståndare en gång i tiden. Dessutom hade han tränat henne ganska mycket med just trolldryckslära, och hade troligtvis rätt höga krav på henne – högre än en vanlig examinatör. Tusan också!

”Ni ska brygga en valfri dryck idag som ni redan har bryggt en gång, under er skolgång. Ju högre årskurs det gäller, ju högre betyg kan ni få, men även om ni väljer en trolldryck ni kanske lärde er under ert första år så måste den vara perfekt utförd. Det borde ni kunna klara av vid det här laget. Ingenting annat än perfektion kommer att duga.” Victor gör en gest mot ett bord där en mängd olika glasburkar och flaskor står, samt en trave böcker. ”Ingredienserna och recepten hittar ni här framme. Sätt igång!”

Agatha går genast fram till bordet och snappar åt sig boken för sjunde årskursen, något annat var verkligen inte att tänka på! Hon bläddrar igenom sidorna tills hon kommer fram till något som hade varit ganska lurigt, men som hon inte borde ha några större problem med. Inte när hon var upplärd av Victor Acton-Aldwych själv och dessutom var medlem i Kittelmästarna och liknande. Det här skulle inte vara några problem alls, och att hon skulle få något annat än Utomordentligt i betyg vore en skymf mot hennes släktnamn.

Hon går och hämtar diverse burkar: ormtunga, skatnäbb, korpögon, rävhjärta, och andra liknande aptitretande ingredienser. Andra hade kanske tyckt att det vore ganska äckliga ingredienser, men Agatha såg dem för vad de var – trolldrycksingredienser. Då kunde man inte sitta där och vara kräkmagad. Då blev det inga barn gjorda, som man sade. Det hon börjar med är att hälla upp ättika i en bägare och lägger ner tre ormtungor där så att de kan ligga och dra en stund. Sedan pulveriserar hon fyra skatnäbbar ihop med lika många huggormständer i en mortel.

Ormtungorna fiskas sedan upp ur bägaren med vad som liknar en pincett, hon låter dem vila lite mot glaskanten först så att den värsta ättikan ska rinna av och lägger dem sedan omsorgsfullt ned i kitteln en efter en. Pulvret från morteln strös sedan över. Ur en mörk glasburk fiskar hon fram ett rävhjärta som hon försiktigt placerar i kitteln och sedan skedar hon upp tre korpögon ur en annan burk och lägger ner dem också i kitteln, innan hon griper tag i en tillbringare full med regnvatten och häller innehållet över ingredienserna i kitteln.

Hade hon glömt att tända elden under kitteln? Nej, hon följde instruktionerna till punkt och pricka, och det betydde att elden inte skulle tändas riktigt än. Först behöver hon röra motsols i fyra minuter med sleven. Hittills var det inte särskilt svårt, faktiskt, men så var detta ett av hennes bästa ämnen, och hade varit så ända sedan hon började i ettan. Färgen på kittelns innehåll var ganska grådassigt och eftersom hon vet att det är viktigt att försäkra sig om att det går enligt planerna så luktar hon lite försiktigt på det också. Sur disktrasa, precis som det skulle vara.

Nästa ingrediens är att skära två vargöron i långa remsor. Vargar var ganska trevliga djur, men samtidigt var de ju djur och ganska ointressanta. Varulvar var lite mer spännande, men inte att bli biten av en. Riktigt så naiv var hon inte. De långa strimlorna skjuts ner från skärbrädan i kitteln, som om det var vitkålsstrimlor och hon höll på att göra soppa eller något sådant. I Mugglarstudierna – detta förhatliga ämne som professor Vellarvo tvingat henne att välja – så hade de fått baka bullar. Det hade varit… kladdigt. Men det blev ganska gott till slut.

Först nu tänder hon elden och medan trolldrycken håller på att värmas upp tar hon och finhackar tre stycken ålhjärnor som hon fiskat upp ur ytterligare en burk och när brygden så kokat upp häller hon ner dem lite i taget medan hon rör motsols i kitteln. När allt är borta börjar hon ta tiden. Det skulle puttra i exakt arton minuter innan det var dags för den sista ingrediensen.

Eftersom det trots allt var arton minuter att vänta så börjar hon städa undan efter sig, och gör ren bänken och liknande. Det enda som återstår är ett igenkorkat provrör med vad som ser ut som hår i, samt boken med receptet i. När det slutligen gått tillräckligt många minuter tar hon ur korken ur provröret och lyfter upp en tuss av det gråaktiga håret, som av etiketten att döma härstammade ifrån en politiker, och strör över kitteln. Hon behöver inte vänta överdrivet länge innan innehållet börjar mörkna. När det är kolsvart prövar hon konsistensen, som är ungefär som en klistrig kolasås eller något sådant. Ganska segt är det i alla fall, och det skulle det vara.

Röken ifrån kitteln är av den typen som flyter neråt i stora sjok, precis som receptet sade, så hon släcker elden och drar undan kitteln så att den får svalna. Medan hon väntar tar hon och skriver en etikett som hon kan sätta på kärlet där hon ska sleva upp sin färdiga dryck. ”Agatha Acton-Aldwych, Slytherin” skriver hon, och lägger till, ”Motgift mot Veritaserum” under. Det hade varit en intressant förmiddag och det hade inte varit några svårigheter alls. Trolldrycken var precis lika perfekt som hon hade föreställt sig att den skulle vara. Agatha lämnar in den till sin farbror Victor, som nickar åt henne och ser nöjd ut, innan hon går därifrån.