AST5d – Agatha
Det finns några ämnen som Agatha Acton-Aldwych inte har särskilt mycket till övers för. Astronomi är ett av dem. Hon tyckte inte det var särskilt intressant att hålla på att lära sig om stjärnor och kometer, eftersom hon inte såg poängen med det. Hon tänkte liksom inte bli astronom när hon slutade på skolan! Nej, hon tänkte sig snarare ett jobb på Trolldomsministeriet. Sedan så skulle hon önska att Mörkrets Herre återvände så att hon kunde bli en av hans stolta tjänare, men en sådan tur skulle hon ju inte ha, tyvärr.
När hon infinner sig i Stora Salen efter lunch är hon nöjd med att ha en annan examinatör än den hon haft under provet i Försvar Mot Svartkonster, som hon inte tyckt om alls. Det här var istället någon som höll koll på dem allihop – så det var visst inte enskilda uppgifter den här gången. Åtminstone inte på samma sätt. Eller åtminstone inte för tillfället. Det fanns visst andra examinatörer som satt och väntade runt om i salen, utmed väggarna.
“God eftermiddag, mina häxor och trollkarlar,” inleder en gammal trollkarl med långt, vitt hår, och långt, vitt skägg. “Det här är er första uppgift i ert praktiska Astronomi-prov, som är en del av er Grund-Examen i Trollkonst.” Om gubben förväntade sig applåder, så skulle han blivit besviken. Salen var knäpptyst. “Ni har varsin bunt pergament framför er på bänkarna. Det första ni skall utföra är att göra en skiss på hur en kometkärna ser ut i genomskärning, och vad de olika delarna heter, och består av. Har ni förstått uppgiften?” Spridda mummel som lät jakande hörs runt om i salen. “Då kan ni börja!”
Eftersom ingen av eleverna var tillåtna att använda sina egna fjäderpennor, eller sina egna bläckflaskor (allt för att förhindra fuskande), så plockade Agatha upp den bruna fjäder som stod i ett litet ställ på hennes bänk. Suck! Nå, detta skulle väl ändå inte vara alltför svårt. Kometer hade de ju pratat om typ förra året eller så, och eftersom hon tänkte sig få ett någorlunda bra betyg, så hade hon behövt läsa på. Ordentligt.
Hon ritar en ganska ful komet – hon var inte särskilt bra på att teckna, trots allt – och markerar de olika delarna: Kärnan, komat och svansen, och markerar att själva kärnan består till största delen av smuts och is. Hon ritar även ut en sol, som kometsvansen pekar bort ifrån. När hon är klar sitter hon och dagdrömmer tills examinatörerna samlar in pergamenten. Hennes är för övrigt tydligt markerad “Agatha Acton-Aldwych, Slytherin”.
“Er andra uppgift är att rita en stjärnkarta över både norra och södra halvklotets stjärnhimmel, där alla större konstellationer finns med, inklusive zodiaken. Har ni förstått uppgiften?”Den här gången är det inget mummel som hörs, utan ett kollektivt stönande. “Då kan ni börja!”
Det här var ungefär lika roligt som rotfyllning, konstaterade hon snabbt. Hon har två pergament, bägge med cirklar på, som hon plågar sig igenom att sätta ut diverse prickar på, noga med att anteckna namnen på de stjärnbilder hon ritat ut. Hon får med Stora och Lilla Karlavagnen, med polstjärnan, Cassiopeia, Pegasus, Triangeln, Svanen, Lyran, Södra Korset och Orion. Efter en stunds funderande lägger hon till Corona Borealis. Efter ytterligare lite funderande ritar hon ut Andromedagalaxens placering och gör några streck som ska visa på var Vintergatan syns. Det var faktiskt en ganska skaplig ritning, även om hon helt glömmer bort att rita ut Zodiakens tretton tecken. Hon är nöjd med sin prestation – den dög till ett A, om inte annat!
“Er tredje och sista uppgift är som följer: Ni ska trolla fram en skalenlig illusion av solsystemet med angivna omloppstider, antal månar, samt namnen på planeterna och månarna. Instruktörerna som finns i rummet kommer att visa er hur man går till väga. Har ni förstått uppgiften?” Detta möts med en gnutta mer entusiasm än stjärnkartan… “Sätt igång!”
“Miss Acton-Aldwych,” hälsar instruktören torrt – samma mjällhäxa hon haft under provet i Försvar Mot Svartkonster, för övrigt – och visar henne hur man skapar illusionerna i fråga. Själva formeln var inte särskilt svår – det var mest bara att peka och föreställa sig hur det skulle se ut. Hon lyckas få fram en bra avbild av solsystemet och solen, åtminstone. Antalet månar var väl inte 100% korrekt, men inte alltför långt ifrån i alla fall. Sedan pekar hon ut planeterna en efter en och talar om vad de heter. Detta antecknas av Clementine i sitt lilla block igen, men hon får tyvärr inte skrivit så mycket om just månarnas namn.
När hon äntligen är färdig pustar hon ut, och går lyckligt därifrån. Ytterligare en pers avklarad!