Agatha dricker te med Cecilia St Claire

**** BEGIN LOGGING AT Fri Feb 08 22:25:00 2008

Feb 08 22:30:08 <Traxy>    Agatha Acton-Aldwych har på sig sin ytterligt propra skoluniform där hon vandrar runt med bestämda steg, i riktning en viss lärares rum. Prefektmärket glänser på bröstet och det ljusblonda håret är uppsatt i en lika stram tofs som alltid. Några smycken bär hon inte, så när som på en silverring på ena fingret. Tanten kände farbror A… Kanske… kanske kunde hon… fråga några saker… När hon kommer fram till dörren i den fackelupplysta korridoren, då detta var någon gång på eftermiddag/kvällen efter alla lektioner, så lyfter hon ena handen och knackar på.

Feb 08 22:32:50 <Safir>    Andra lärare har kontor, Cecilia har ett mottagningsrum. När det knackar kommer hon ut från dörren bakom Gryffindorbanéret och går och öppnar, för hand. Hon väntar inte besök förrän betydligt senare, och har inga lektioner denna afton, så hon är lite nyfiken på vem som kommer nu. Hon är klädd i en mörkgrön sammetsklädnad med djup urringning och en massa guldsmycken.

Feb 08 22:34:48 <Safir>    “Miss Agatha Acton-Aldwych! Kom in för all del, kom in!” Hon vinkar in tösen som står i korridoren och stänger sedan dörren noga efter henne. “Vill ni inte slå er ner?” hon gör en gest mog soffan.

Feb 08 22:39:45 <Traxy>    “Ja tack, ma’am,” svarar Agatha som lydigt har gått in i rummet och försöker låta bli att se sig om med avsmak. Kvinnan hade verkligen ingen som helst smak, det var tydligt. Hon sätter sig ned i soffan och försöker ta in så mycket hon kan av det udda inredda kontoret, teaterspegel och allt. “Hoppas jag inte stör er?”

Feb 08 22:41:58 <Safir>    “Nejdå lilla vän, det går så bra så. Jag känner ju er farbror Alphonse ganska väl.” Cecilias röst är betydligt mer kvittrande än hennes ansiktsuttryck, men blicken är nästan lite förväntansfull. “Vill ni ha en kopp te eller något annat att dricka?”

Feb 08 22:46:55 <Traxy>    Alfonso, tänker Agatha lite surt, särskilt som hon kan se det där gräsliga Gryffindorbanéret (antar jag?), men hon håller inne med kommentaren. Inte av artighet utan helt enkelt för att det inte låg i hennes intresse att försöka rätta någon som skulle kunna visa sig användbar. Förhoppningsvis, åtminstone. Förhoppningsvis slutar tanten att kalla henne för ‘lilla vän’ också, för annars kan nog Agatha inte ansvara för konsekvenserna. Kanske har hon PMS och är extra grinig just nu, det vet man aldrig, men en kopp te vore ju inte helt fel. “Ja tack,” svarar hon därför och tvingar fram ett falskt leende.

Feb 08 22:49:44 <Safir>    Cecilia knycker med handleden och en tebricka uppenbarar sig. Servisen är vit med gyllene blommor, sånär som på gräddkannan och sockerskålen, som är gyllene med vita blommor. Här finns, förutom te, mjölk, citroner, honung och strösocker också några småkakor. Cecilia häller raskt upp te åt dem båda, tar lite citron och honung i sitt och lutar sig tillbaka medan hon smuttar på den varma drycken. Hon betraktar besökaren under halvsänkta ögonlock och funderar på om deras lilla nattliga möte hade påverkat flickan att söka upp henne. “Så, jag har förstått att både studierna och quiddichspelandet går bra för er?” säger Cecilia lent.

Feb 08 22:59:00 <Traxy>    Bara han inte hade haft någon sorts… relation med kvinnan. Det var lite underligt att tänka på farbror A och andra kvinnor i samma mening, men samtidigt så var han ju en man, och precis som alla andra människor så lär han ju ha sina behov. Men att uträtta dem med den här… Gryffindor…saken?! Fy, Agatha hoppas verkligen att han haft bättre smak än så, även om nu Cecilia St Claire dricker te med citron, precis som henne själv. Inte med någon klistrig honung i, dock. “Ja, ma’am,” det kändes så fel att kalla henne professor. Var hon verkligen en kvalificerad lärare eller hade hon fått anställning på grund av att hon var en känd sångerska? “Det går bra. Jag är prefekt och har goda chanser att kunna utses till Förstaprefekt nästa år. Quidditchkapten blev jag nu i höstas.” Tyvärr för Agatha så har rektorn hört diverse olika rykten om henne, så hennes chanser att utses till förstaprefekt är inte fullt så goda som hon inbillar sig.

Feb 08 23:05:40 <Safir>   Driven flicka, tänker Cecilia, men hon är inte förvånad. Alfonso har berättat en hel del om Agatha och hennes ambitioner… “Det är ju viktigt att visa framfötterna tidigt här i livet!” säger hon och ser vänligt på sin gäst. Hon ställer ner tekoppen och reser sig upp. “Kom och titta här” säger hon vänligt.

Feb 08 23:09:06 <Traxy>    Medan den någorlunda långa och vältränade – spelade man quidditch var man ju tvungen att vara i form – flickan reser sig ifrån soffan och går över till den äldre kvinnan, så säger hon, “Ja, jag har fixat så jag kan vara på Myndigheten för Trollkonstexaminering under jullovet.”

Feb 08 23:09:29 <Safir>    Hon går bort till väggen med alla foton och pekar på ett som sitter lite för sig själv, där hon och Alfonso syns på samma bild och artikeln handlar om att Cecilia gett en konsert för ministeranställda. “Mycket bra, mycket bra” säger Cecilia vänligt. Hon ger flickan en prövande blick och undrade om hon var sådan som Alfonso skrivit till henen. “Jag träffade Alfonso flera år innan detta togs” fortsätter hon. “Men det var hans idé att jag skulle komma till Ministeriet och sjunga.”

Feb 08 23:18:25 <Traxy>    Jodå, hon känner igen sin farbror på bilden och känner plötsligt ett styng av svartsjuka i bröstet, som hon genast försöker skjuta bort. Bah. “Flera år innan det togs?” undrar hon, och betraktar kvinnan med visst intresse för första gången. “Hur träffades ni? Om ni inte har något emot att jag frågar.” Hon kunde fråga Alfonso annars, men nu var det inte han som befann sig i rummet.

Feb 08 23:30:05 <Safir>    “Nej inte alls…” Leendet är äkta. “Din farbror och jag umgicks lite i samma kretsar ett tag.” Hon återvänder till soffan och avslutar teet innan det blir kallt. Nu var det avgörande om flickan ställde rätt frågor…

Feb 08 23:34:10 <Traxy>    På så sätt. Då var det som hon trodde. Han hade sagt något om en artist som var med i en viss clique en gång i tiden. Tänk om det var hon? “Hur var det? (OFF: som i ‘what was it like?’) Jag har hört en del om hans umgängeskretsar. Var ni någonsin rädd att bli avslöjad?” Avslöjad som… ja, vad som helst. Att hon umgicks med slytherinare, kanske? Agatha kunde vara ganska direkt, men att fråga “hej är du dödsätare?” fungerar ju inte riktigt.

Feb 08 23:38:33 <Safir>    Cecilia ler och reser sig upp igen. Den här gången går hon bort till Gryffindorbanéret och drar det åt sidan så en dörr blottas. “Jag tror att det är dags att visa er något.” Hon väntar på att Agatha ska komma fram till dörrren. När hon öppnar den ser man en miniliten hall och två andra dörrar. Cecilia öppnar den högra och man kan ana ett par bekväma fåtöljer framför en sprakande brasa, ett litet bord mellan fåtöljerna och en bokhylla. Borta är all prakt, all glans, allt prål…

Feb 08 23:43:20 <Traxy>    Hurra, hon slapp se det anskrämliga lejonet! Vilken match var ett lejon för en orm, liksom? Gryffindor var trots allt hennes ärkefiender. Det var å andra sidan en snorunge ifrån Hufflepuff också, men på ett annat sätt. Med en nyfiken glimt i de isblå ögonen följer Agatha efter, spänd på vad hon ska bli visad. När det visar sig vara ett helt annat rum, med inredning som var lite mer normal, så slappnar hon av. Kanske var tanten inte så hemsk ändå, även om det hon visade utåt visade på en gräslig smak.

Feb 08 23:49:32 <Safir>    “Slå dig ner, och oroa dig inte. Här hör ingen oss och man ska inte underskatta ett lejon på vakt!” Cecilia ler lite. “Du undrade alltså hur det var att umgås med din farbror förr i tiden?”

Feb 08 23:53:35 <Traxy>    Fåtöljerna var bekvämare än de i det andra rummet, konstaterar Agatha när hon satt sig ned. Inte för att de kanske verkligen VAR mer bekväma, men just på grund av det faktum att de inte var vidriga gjorde dem bekväma. “Ja… Delvis i alla fall.” En liten harkling för att rensa stämbanden. “Och hur det var på den tiden.”

Feb 08 23:59:34 <Safir>    “Jag kan ju säga att vi umgicks inte så nära, på den tiden… Det har blivit mer sedan Han försvann.” Det hörs att hon säger Han med stort H. “På den tiden var det… Ja det beror förstås på vems sida man stod på… En del levde i ständig skräck, andra fick sitt lystmäte i… att dominera tillgodosett om och om igen. Men rädda för att bli påkommna? Inte mer än någon annan.” Hon tittar på flickan med allvarliga ögon. “Det var väldigt många som handlade under imperiusförbannelsen, och det var nästan ännu svårare att avgöra vilka de var…”

Feb 09 00:08:26 <Traxy>    Det tar sig, sade mordbrännar’n! Det här är intressant, och man kan se det på henne att Agatha lyssnar till det som sägs och lägger det på minnet. “Jag kan tänka mig att Imperiusförbannelsen samtidigt var en ganska bra täckmantel också. Om någon kommer med anklagelser kan man väl relativt lätt avfärda dem genom att säga att man var under en förbannelse?”

Feb 09 00:15:37 <Safir>    “O ja, absolut! Det ryktades till och med om familjer som lade imperiusförbannelsen på varandra, så de skulle kunna säga att de varit under den även om de druckit veritaserum!” Cecilia ser glimten i Agathas ögon. Alfonso hade verkligen inte underdrivit om sitt syskonbarn. “Men från alra första början var gruppen så liten att ingen ansåg den ett hot.” Hon nickar. “Jag var med bland de första, så jag såg gruppen växa, sakta men säkert. Och sedan börjde skräcken smyga sig in i hela samhälet…”

Feb 09 00:26:40 <Traxy>    “Fascinerande.” Ett småleende leker på Agathas läppar vid det sista. Skräcken som smög sig in… Helt hennes grej, det. Vanligtvis var det hon som brukade åstadkomma skräcken hos andra, även om hon nästan legat av sig lite på senare tid. Hon hade haft så fullt upp med att plugga. Fan ta Vellarvo som tvingade henne att läsa Mugglarstudier! “Var… var ni någonsin misstänkt, eller kom ni undan?”

Feb 09 00:28:27 <Safir>    “Misstänkt?” Cecilia ör stora ögon. “En respektabel kulturpersonlighet som jag…? Nejdu, det gäller att bygga sina fasader så trovärdiga att man nästan tror på dem själv! Då är det också så mycket lättare att låtsas som att vissa saker aldrig hänt”  Hon ler. “Vissa dörrar kan man slå in eller spränga, men andra blir så mycket bättre resultat om de lirkas upp lite diskret.”

Feb 09 00:33:57 <Traxy>    Agatha nickar åt detta, för det var precis det hennes farbror också hade sagt. Han tyckte om att hålla sig i skymundan och dra i trådar. På så sätt undgick man mycket av den uppmärksamhet som de som var mer i rampljuset drog åt sig. Även om rampljuset inte behövde vara bokstavligt, då… “Hur… hur var Han? Hur var det att följa Honom?”

Feb 09 00:37:39 <Safir>    Cecilia får något avlägset drömmande i blicken. “Han var alltid så artig när vi gick på skolan. Lite ensam, han hade aldrig någon bästa vän, och han verkade aldrig vilja ha det heller. Artig och flitig. Och det höll i sig ganska länge. Eller ja… Han uttryckte sig oftast artigt, även om det aldrig var frågan om att neka det han bad om. Är du snäll och tar det här meddelandet till Alfonso? kunde han säga. Det lät bra, men om man trodde att det betydde något annat än ‘ta det här meddelandet till Alfonso, och gör det NU!’ så fick man problem.” Hon ser plötsligt lite sorgsen ut. “Många duktiga trollkarlar och häxor begick dessutom misstaget att vilja ångra sig. Men se det gick inte! Var man involverad, så var man!”

Feb 09 00:40:56 <Traxy>    “Gick ni i skolan ihop? På riktigt?!” utbrister flickan, som hakat upp sig på detta. “Wow. Jag menar… det visste jag inte, ma’am. Var ni med i hans innersta krets?” Alfonso hade hållit sig mer i utkanterna, men så var han ganska försiktig av sig också, som hon hade förstått saken. Ångra sig? Nej, hade man valt något så var man fast för livet. Lite som att bli sorterad när man börjar i ettan. En gång Slytherinare, alltid Slytherinare.

Feb 09 00:45:29 <Safir>    “Ja… Jag gick året under… Tom Dolder. Men han brydde sig inte så värst mycket om gryffindorelever, om du förstår vad jag menar. Men vi var medlemmar av en studieklubb och till slut tror jag han förstod att det gick att lita på andra, även utanför det egna elevhemmet.”

**** ENDING LOGGING AT Sat Feb 09 01:01:10 2008