TDL3 – Adrian, Sally, Xanthia

Posted: Fri Jul 16, 2010 12:23

[12:59:32] Sofia: Dörren till trolldryckssalen i slottets källare är stängd och om någon får för sig att gå fram och pilla på handtaget så kommer de att upptäcka att den dessutom är låst. Det finns någon inne i klassrummet som håller på att ställa i ordning saker och ting, men det vet de ju inte gärna när de är utanför. I god tid dyker en ganska kort, blond pojke Slytherin-slips upp: Adrian Acton-Aldwych. Han ställer sig utanför dörren och väntar, eftersom den är stängd, och enligt hans erfarenhet betyder en stängd dörr att man ännu inte är välkommen. Det gör honom ingenting alls, eftersom det ger honom lite tid att bläddra i boken lite förstrött i väntan på att hans kurskamrater ska dyka upp. Trolldryckslära är hans allra bästa ämne – det ligger ju i generna, skulle man kunna säga, eller skulle han säga i alla fall – så lektioner där ser han alltid fram emot. Vad skulle de få brygga idag?

[13:09:26] Mathilda: Ganska så långsamt går en flicka med lika rött hår som elevhemmet hon går i, det vill säga Gryffindor, mot klassrummet för trolldryckslära. Sally visste att hon inte var speciallt bra på Trolldrcykslära, det hade hon aldrig varit. Hon hade aldrig fått mer än acceptabelt i det ämnet och hon skulle säkert aldrig få det heller. Sally la snabbt märke till att dörren stod stängd och därför väntade hon utanför. Hon tittade sig omkring för att se vilka andra som var här men hon fann det inte speciellt intressant. Just nu ville hon bara gå här ifrån och ha något annat ämne istället. Vad som helst. Kanske inte trollkonsthistoria, det var också tråkigt. Men hela ämnet trolldryckslära gav henne gåshud och varför skulle man ha det här nere i fängelsehålan för!? Sally stod med ryggen mot väggen och önskade att dörren kunde öppnas, lektionen kunde börja för att sedan sluta.

[13:29:50] Leffelini: Xanthia Giblin traskar med smått skuttande steg ner mot fängelsehålorna samtidigt som hon visslar en barnvisa för sig själv. Hennes blondröda hår är uppsatt i två hästsvansar en på vardera sidan av huvudet och givetvis är hårbandet Ravenclaw-blått då det är det elevhem som hon tillhör. Inte för att hon brukar bry sig om att matcha kläder men det kan gärna få se ut som att det är ett medvetet val just denna gången. Hon stannar upp framför några personer som också står utanför och väntar och säger ett glatt “Hej” till alla och ingen som befinner sig där. Eftersom hon inte är en av de elever som bryr sig om elevhemstillhörighet och hon råkat hamna ganska nära Slytherinpojken så lutar hon sig fram över boken och frågar “Vad läser du för nått? Pluggar du? Det är ganska kul med trolldryckslära för man får lära sig massa nya saker, det för man i och för sig göra i alla de andra ämnena också men trolldryckslära är liksom coolt för där får man lära sig nya saker som man kan göra och sen ha kvar för vanlig magi kan man inte ha kvar…” börjar hon prata med pojken ganska omedveten om han vill ha henne i närheten eller inte.

[13:43:16] Sofia: Att Adrian skulle vilja ha något med Xanthia att göra är väl synd att påstå. Han ger henne en surmulen blick och svarar på ett ytterst charmigt sätt: ”Har inte du med att göra, så stick” och han vänder sig demonstrativt om så att hon ska få in i sin trånga skalle att inte störa honom. Bah, en insekt! Det är vad hon är! Tur att han inte stått och teckat, för då skulle han säkert aldrig ha blivit av med henne. Inte utan att hon först skulle avkrävt honom antingen ett porträtt eller att hon skulle få titta på hans teckningar, och han visar inte sina teckningar för NÅGON. Utom Azrael, möjligtvis. Morgaine skulle han väl tvingas visa tids nog, om hon inte redan hade fått för sig att snoka i hans grejer, vilket hon säkert redan hade gjort när han inte var i sovrummet de tvingats dela. Sally ignorerar han högaktingsfullt och han väntar istället på att dörren ska öppnas, men det gör den tydligen inte än. Fanskap.

[13:46:54] Leffelini: Xanthia rynkar på ögpnbrynen åt pojken som avbryter henne och som säger åt henne att sticka. Hon fnyser lite och sätter näsan i vädret “Det är inte vidare snällt att säga sådär och att inte titta på folk som man pratar med faktiskt. Man ska vara snäll annars är man inte värd nått det säger min mamma så det så och du är bara elak och det ska man inte vara.” påpekar Xanthia snusförnuftlgt. “Om man är snäll så kan man få hjälp med saker och jag kanske kan hjälpa men det vet inte du för du är elak och då vill man inte hjälpa fast jag kan hjälpa elaka folk ibland ändå för att jag är snäll,för man ska inte vara elak mot de som är elaka för då blir de mer elaka och den säger min mamma också.”

[13:51:58] Mathilda: Sally som inte var som alla andra Gryffindorare hade sedan länge tillbaka förstått att Slytherinare inte var att leka med. Man skulle hålla sig undan från dem om man kunde. Vissa kunde vara schyssta, ytterst få men det fanns. Antwan var helt okej till exempel. Att Ravenclawflickan försökte framföra en konversation med Slytherinpojken tyckte hon inte var någon vidare bra idé. Hon däremot hade mycket hellre pratat med Ravenclawflickan men Sally var ganska blyg av sig och ville helst inte vara ivägen, speciellt inte om hon nu försökte läxa upp honom. Om bara dörren kunde öppnas någon gång så att allt kunde börja.

[13:55:49] Sofia: Yeah? Whatever. Adrian har fortfarande ryggen mot Xanthia och har stängt av öronen för att slippa höra hennes evinnerliga pladder. Skulle inte Ravenclaware vara smarta? Hon låter ungefär lika intelligent som … som … färg! Och färg har man att måla med, inte att ha konversationer med. Adrian är egentligen inte särskilt osympatisk, om man bortser från att han är lagom egotrippad, men han tycker inte om att bli överfallen av pratkvarnar hur som helst, särskilt sådana han inte är bekant med sedan innan. De enda vänner över elevhemsgränsen han är intresserad av är sådana han är släkt med, som bara råkat hamna i fel elevhem. Söt är hon inte heller, för den delen, för ibland skulle sådant kunna väga upp. Inte fullt så mycket riktigt än, möjligtvis, för han har inte riktigt blivit så pass fast i puberteten än. Tids nog. Lite hade det nog börjat, men inte fullt sådär målbrottsjobbigt.

[14:46:43] Sofia: Efter en stund öppnas dörrarna, så att de kan vandra in i klassrummet. Det är varken Blackwell eller Niven eller någon annan person de känner igen från lektionerna de brukar ha, utan en total främling. En hyfsat lång karl med blont hår som räcker ner till axlarna och som bär en mörkgrön klädnad med silverdetaljer längst ut på ärmarna. Inte någon av lärarna någon av de hade sett på skolan tidigare, dock. Mannen HAR faktiskt en gång varit lärare på skolan, för länge sedan, och nuförtiden är han en del av skolstyrelsen när han inte är upptagen med sin egen karriär som trolldrycksforskare och trolldrycksmakare. Adrian kan inte låta bli att brista ut i ett STORT leende när han kommer in i klassrummet och får syn på mannen: Victor Acton-Aldwych. Det här kan fanken inte bli bättre!
”Goddag sir,” hälsar han så artigt att det gränsar till lismande, men vad gör man inte för att impa på sina klasskamrater genom att liksom försöka visa på att man är släkt med läraren. Här ska samlas poäng! Stekta sparvar ska flyga in i munnen nu, alldeles säkert!
Om Victor känt till vad som rör sig i Adrians huvud skulle han möjligtvis skratta ihåligt åt det. Stekta sparvar flyger ingenstans, och bara för att han är kusin med pojkens pappa så betyder det inte att han tänker ge pojken några förmåner. Snarare tvärtom – han har mer att leva upp till. Släktnamnet till att börja med.
”Adrian,” säger han med en kort nick mot pojken som lommar iväg och sätter sig ned med en besviken min.

[14:55:27] Mathilda: Äntligen öppnas dörren, hur länge skulle man behöva stå där ute och ha tråkigt!? Inte för att det brukade vara så mycket roligare där inne heller men men. Sally som hade varit beredd på att hälsa med ett artigt “goddag professorn” hejdar sig då hon inser att hon inte har den blekaste aning om vem personen är. Antagligen han som ska lära ut dem såklart men… Sally som hade så svårt för namn och komma ihåg personer skulle antagligen aldrig minnas hans namn. “Goddag sir”, sa hon precis som Slytherinpojken eftersom hon tyckte det lät bäst och det lät artigt att tilltala någon så också. Hon skyndade snabbt in i klassrummet och eftersom hon var väl medveten om exakt var hon var så slog hon sig ner allra längst bak. Eftersom Sally var så liten och kort också så hade det sina fördelar, om hon hade tur så syntes hon ju inte.

[15:37:50] Leffelini: Eftersom dörren öppnas slutar hon prata och kliver in i klassrummet och noterar att det är en annan professor än det brukar vara. Det tänker dock inte Xanthia på så värst mycket eftersom hon inte är den som dömer människor vid första ögonkastet, inte i normala fall i alla fall. Istället så sätter hon sig med ett glatt “Goddag!” nästan längst fram i klassrummet men eftersom de inte har lektion med Hufflepuff så får hon sitta utan Azzy på den här lektionen. Väskan hänger hon av sig på stolen och hoppas att de ska få göra nått riktigt kul under dagens lektion för hon vill gärna ha kul, att ha tråkigt är ju trist… ja precis det är sådant som går omkring i Xanthias huvud för stunden.

[16:12:29] Sofia: När alla satt sig ned och förhoppningsvis håller tyst, så introducerar sig mannen som Victor Acton-Aldwych och sedan fortsätter han med att säga, ”Jag förväntar mig att ni har lärt er grunderna i trolldrycksmakande efter över två och ett halvt år på skolan, och att ni därför inte kommer att ha några större problem med att brygga den trolldryck ni ska få pröva på idag. Det är Snabbtänkarelixiret, som ni kan hitta på sidan 383.” Även om de inte hade hunnit riktigt så långt än så betyder det inte att han inte tänker ställa krav på dem. Förhoppningsvis så är de tillräckligt duktiga för att inte ha några problem. Om inte annat så kan han se huruvida korta lilla Adrian kan leva upp till sitt efternamn. ”Ni har ingredienserna tillgängliga, hoppas jag, och skulle ni sakna något så finns det att ta av här framme. Sätt i gång! Ni har inte hela dagen på er.”
På lärobokens så kan man hitta följande 383:e sida så kan man hitta följande recept:

Ingredienser:

• 3 skarabéer
• 4 ingefärsrötter
• 7 cl bältdjursgalla
• 1 vesselhjärta
• 2 råtthjärnor
• 5 kattklor

Tillvägagångssätt:

1.  Pulverisera skarabéerna och skiva ingefärsroten i tunna skivor. Värm bältdjursgallan och rör ner skarabéerna och ingefäran. Låt sjuda i 3 minuter. Drycken ska nu vara bärnstensfärgad.
2. Hacka vesselhjärtat och råtthjärnorna och tillsätt under sakta omrörning medsols. Låt blandningen koka upp medan du maler kattklorna.
3. Tillsätt klorna, alltihop på en gång, och rör 7 varv motsols. Nu bör det utvecklas en massa grå rök. Vänta tills röken har lag sig, när drycken är lätt blåskimrande är den klar.

[16:27:38] Mathilda: Så professorn, eller vad man nu skulle kalla honom, ville alltså att Sally skulle göra det här!? Hon tittade ner i sin lärobok och läste receptet om och om igen. Usch, det lät så äckligt, vesselhjärta och råtthjärnor. Sally som tyckte om djur så mycket tyckte bara att det lät motbjudande. Snabbtänkandeelixir lät som någonting användbart. Det kunde väl vara bra att ha. Efter att ha lyssnat på det som professorn sa plockade Sally fram nödvändigt tillbehör. Med boken uppslagen på rätt sida började hon följa instruktionerna. Eftersom hon hade sina nödvändiga ingredienser behövde hon inte gå och låna. Hon började alltså med att pulverisera skarabéerna och efter det skivade hon ingefärsroten. Hon var inte sådär jätte noggran och på så sätt blev skivorna i lite olika tjocklekar. Hon värmde sedan upp bältdjursgallan, vilket hon tyckte var extremt äckligt, och rörde sedan ner det som hon hackat och pulveriserat. Sedan var det alltså bara att låta det sjuda i 3 minuter… eller var det kanske 4…?

[16:36:27] Sofia: Man kan inte vara kräkmagad när man ska bli trolldrycksmakare när man blir stor! Adrian är inte alls äcklad av ingredienserna som han tar fram ur sin specialdesignade trolldrycksväska som han fått i födelsedagspresent nu senast (kanske för att ge plåster på såren, med tanke på att han så gott som samtidigt fått en syster utan att ha bett om det), där alla flaskor och liknande är noga märkta och instoppade i sina fack. Det påminner om en gammaldags medicinväska, faktiskt. Ur denna tar han skalbaggar, en mörk flaska, en glasburk med något rödbrunt i, en annan glasburk med något grått och en med klor. Ingefärsrötter har han inga färska med sig, eftersom de bara skulle bli dåliga, så han hämtar de khahifärgade knölarna framme vid lärarens bänk. För att riktigt imponera så står han där och klämmer på rötterna lite för att hitta dem som verkar allra bäst. Åtminstone gör han det fram tills dess att Victor ger honom en blick som säger ”men ge dig nu”, varpå han lommar tillbaka till sin bänk och sätter i gång med tillredandet.
Skalbaggarna lägger han ner en efter en i morteln och ser till att stöta till ett fint pulver. När det är färdigt så börjar han skiva sina rötter, men tar en paus efter hälften för att mäta upp 7 cl bältdjursgalla ur den mörka flaskan, och häller ner den i kitteln, men han ställer den inte över elden än, eftersom 7 cl skulle värmas upp på bara någon minut. Först behöver han bli färdig med skivandet.

[17:14:25] Sofia: När han väl ÄR färdig med skivandet tar Adrian och sätter kitteln över elden och eftersom 7 cl bara är 70 ml (så det är lite konstigt hur all ingefära ska få plats, typ) så tar det inte lång stund innan den är varm, då både skarabéerna och ingefäran åker ner och får sjuda. Tidtagning är mycket viktigt när man tillreder trolldrycker, så Adrian har noga koll på när de tre minuterna har gått. Brygden är tillfredsställande bärnstensfärgad, konstaterar han när han tar kitteln av elden. Ur glasburkarna fiskar han nu upp ett vesslehjärta och två stycken råtthjärnor. Slemmiga saker, men det är inte äckligare än att laga mat, egentligen. Okej, det luktar inte särskilt aptitligt med inlagda inälvor, men i alla fall. När de är hackade så sätter han tillbaka kitteln på elden och tillsätter inälvsslamsorna medan sleven rör om långsamt medsols. När det är blandat ordentligt så skyndar han sig att mala de fem kattklorna så att det är redo när brygden kokat upp. Han kastar ett getöga mot resten av klassen för att se hur det går för dem, men de allra flesta verkar i alla fall upptagna av att arbeta.

[18:10:08] Mathilda: Till skillnad från den där Slytherinpojken som Sally inte kom ihåg namnet på så var inte Sally noggrann alls med tiden. Hon trodde att hon hade koll men det visade sig att hon inte alls hade. istället för att låta den sjuda i 3 minuter så stod den i lite mer än 4 minuter vilket som fick hennes färg på själva drycken att bli lite mörkare och inte alls lika fin som den borde vara. Sally som var van vid misstag när det gällde trolldryckslära fortsatte istället med vesselhjärtat och råtthjärnorna. Hon kände sig nästan syfärdigt då hon hackade sönder det till bitar. Dt var så äckligt och den där stanken… Blä! Sally som bara ville röra ner allt sammans och slippa se det hällde i det äckliga och rörde sedan långsamt motsols. Efter att ha blandat runt motsols ett tag kikade hon i receptet för att se vad nästa punkt var och då blev hon panikslagen. Hon satt och rörde åt fel håll ju! Sally ändrade snabbt riktning så hon rörde medsols som om ingenting hade hänt. Efter att ha rört om medsols ett litet tag började honmed kattklorna. Om hon hade tur så kanske drycken inte hade märkt hennes lilla misstag, som om den kunde märka någonting? Det var ju hon som gjorde den. Usch… kattklor. Tänk om detta var hennes katts kattklor, Öeh! Varför skulle man arbeta med så äckliga ingredienser? Frågade hon sig själv då hon lånsamt malde ner dem.

[16:27:58] Sofia: Eftersom ingen annan verkar göra särskilt mycket mer än att vara upptagna med att brygga trolldrycker, så tar Adrian och tillsätter sina malda kattklor till kitteln och rör sju noga räknade varv motsols med sleven. Tricket med att göra bra trolldrycker är trots allt att vara noga med mått och tidtagning och ha ett sinne för detaljer och liknande, vilket ju går ihop rätt bra med hans intresse för att rita och måla. Eftersom han har läst och följt receptet noga så blir han föga förvånad när han ser en massa grå rök börja strömma fram ur kitteln. Bra! Då är han definitivt på rätt väg. Inte för att han tvivlat på detta på något sätt. Naturligtvis inte. Han söker sin äldre släktings blick, men finner den inte, eftersom mannen har gått över till en annan pojke och håller på att läxa upp denne efter noter, eftersom han lyckats med konststycket att halvtomhalvt smälta ner hela kitteln. Hur lyckas man vara så himla usel att man gör något sådant?! När röken lagt sig och han kan se ner i kitteln så väntar han med spänning på att den ska börja skifta i blått, och när den väl gör det tar han den från elden så att den ska kunna svalna. Medan han väntar på att den ska göra det så städar han undan efter sig på bänken och sedan får han ner ”Adrian Acton-Aldwych, Slytherin” på en etikett som han fäster på en flaska och väntar sedan lite till och tar fram skissblocket för att inte ha tråkigt.

(To be continued?)