ÖRT3 – Adrian & William

PostPosted: Mon Jul 19, 2010 12:51

[11:06:04] Sofia: ”Var typ inte så heavy, okej?” svarar lärarinnan hippiesläpigt på sin breda West Country-dialekt. ”Star heter jag, alltså, kalla mig det istället, va.” Hon ler för att visa att hon absolut inte hyser något agg mot honom för att ha tilltalat henne på ett alldeles för formellt sätt än det hon föredrog.
Adrian grimaserar över den så kallade lärarinnans yttrande, eftersom han verkligen inte tycker att det passar sig för en lärare att vara så … så … bonnig! Nej, tvi vale.
När alla elever dykt upp så visar hon på en ungefär meterhög växt i en stor kruka som hon har ställt upp på ett bord så att alla ska kunna se. En taggbuske. Eleverna som sitter närmast lär kunna känna en citronliknande lukt som kommer från den.
”Någon som typ kan lista ut vad det här är för något?”
Njae. Adrian sitter inte tillräckligt nära för att kunna känna citrondoften och det är inte så lätt att se att det är en taggbuske heller. Så vitt han vet så skulle det lika gärna kunna vara en rhododendron eller något liknande, för varför skulle han bry sig om fjolliga buskar?

[11:11:29] Simon: Okej, Star alltså, det visste han ju i och för sig redan eftersom de haft reinkarnationslära med henne, men nu var det ett nytt ämne och då kanske hon betedde sig annorlunda. I vilket fall satt William tillräckligt nära för att känna den där citronaktiga doften, och eftersom han legat och läst i kursboken redan innan skolan börjat visste han såklart vad det var för något, Moses Brinnande Buske såklart! Därför räckte han upp handen och log glatt mot professorn, undrar om han skulle få poäng om han svarade rätt, vilket han såklart skulle göra om han fick ordet.

[11:20:56] Sofia: Inga problem med att få ordet alls, särskilt med tanke på att det inte är särskilt många som räcker upp handen, så hon riktar sig till en av dem, vilket ju då bara rååååkar vara Mr. Winstone. ”Yes va, William,” säger hon, eftersom hon, om hon har honom i Reinkarnationslära, lär kunna hans namn. Hon lär kunna Adrians också, eftersom han också läser ämnet – även om han brister aaaaningen i entusiasm där också …

[11:57:03] Simon: ”Visst är det en Moses Brinnande Buske det där?” frågade han och tittade bort mot busken. Den hade rosa och vita blommor, och doftade svagt av citron, visst var det kännetecknet för en sådan buske? Han slog upp boken för att titta efter, vilken sida var det nu då? Han kollade i registret och hittade lite om den på någon sida i kapitlet de höll på med just nu, vilken överraskning. ”Nattfackla kallas den tydligen också, eller den kallades i alla fall”, fortsatte han samtidigt som han tittade ner i boken.

[17:44:05] Sofia: “Smilfink,” tänker Adrian för sig själv medan han lyssnar på Williams svar. Han överväger att ta fram skissblocket och börja rita en karikatyr av honom bara för skojs skull. För att få tiden att gå. Å andra sidan så går ju det stick i stäv med hans ’försöka vara intresserad av ämnet’ så istället får han sitta med armarna i kors och se bitter ut under den blonda luggen.
“Visst äre det, serru,” svarar Star med ett leende. ”Precis så, va.” Några poäng får han inte, för Star är inte den som brukar dela ut så många poäng – eller dra av dem, för den delen. ”Hela växten, men särskilt frökapslarna, va, innehåller typ en hudirriterande eterisk olja som ger rodnad, sveda och svullnad, särskilt om man har huden i solen och sånt, alltså. Oljan avger även en gas som i ett hett, torrt läge kan självantändas, vilket ju är ganska heavy, alltså. Hela busken kan då för några sekunder flamma upp utan att själv ta skada. Okej?”

[10:52:16] Simon: William antecknade självklart allt som professorn sa, det var något som var omöjligt att inte göra i Williams värld, och därför tittade han konstigt på dem som inte antecknade, eftersom hur skulle man annars lära sig något efter lektionen? Man behövde ju repetera och repetera och repetera, ända tills det fastnade uppe i skallbenet!
Han nickade till svar på Stars ”Okej?” och fortsatte anteckna lite ur boken, om nu inte professorn tog upp det, då antecknade han det hon sa istället såklart, professorn var ofta bättre källa än böckerna, det måste han erkänna, bättre mer erfarenheter att lyssna på än läsa någon annans skriva ord, även om de kanske också var erfarna, att lyssna var på något sätt intressantare, även om det var intressant att läsa också såklart!

[11:44:16] Sofia: Adrian antecknar så gott han kan, vilket inte är med någon större entusiasm, men ska man föreställa intresserad så får man väl försöka göra det också. Att ge sken av något men utan att göra något som helst för att faktiskt bevisa att han verkligen också GÖR något är kanske inte så bra. Då blir man lätt påkommen. Buskar som brinner men utan att brinna upp är ändå lite småtufft och vore kul att rita av. Kanske skulle han kunna göra det istället? Tänk om busken skulle fatta eld här och nu i växthuset! Fräääääckt! Kanske är det intressant på riktigt, trots allt!
”Om man får oljan på sig,” fortsätter Star och börjar leta omkring sig efter ett par handskar, ”så kan man liksom få symptom som liknar brännskador – typ att huden är irriterad och får blåsor och gör ont och liknande och det kan pågå i flera veckor alltså, och en del får till och med ärr och märker att huden blir lite mörkare och sånt, vilket kan vara heavy om det är på ställen som kommer synas. Okej? Om man får olja på sig så får man snabbt tvätta sig med tvål och vatten och låta bli att gå ut med den delen bar i solljuset i minst ett par dagar och sådär, även om huden liksom inte är irriterad, va.”

[11:53:14] Simon: William fortsätter anteckna och ibland kika upp på plantan, hans tankar flög i ungefär samma riktning som Adrians, tänk om växten skulle börja brinna här inne, visst skulle det vara häftigt, men var det säkert egentligen? Tänk om någon av dem skulle bli skadade, eller som det kom sådan där olja på dem, då skulle de ju inte kunna gå ut på dagarna, bli typ fejkvampyrer i någon vecka, nej usch vad hemskt alltså!

[13:19:55] Sofia: ”Man använder den för att driva ut mask, va, särskilt om mna har testraler, alltså, för det är den sjukt bra på att bota och så, va.”
Testraler? Sådana hade Adrian läst om i någon bok och tyckt verkade häftiga, men själv kunde han inte se några, vilket han nog faktiskt är ganska tacksam över, även om det då var svårt att rita av dem.
”Men alltså, för att man ska kunna göra avmaskningsmedel och sånt så måste man ju skörda den, och för att göra det så måste den liksom brinna, va. Man kan få den att brinna om man vill, det är inte alls svårt. Okej?” Och härmed visar hon hur man ska bära sig åt: Hon håller sin trollstav av ljust trä och riktar en snärt mot busken samtidigt som hon säger ”Utrikaria!” Busken flammar genast upp, så de elever som sitter närmast – även om de är långt ifrån i farozonen för att skadas – ryggar tillbaka något. Star riktar staven mot busken igen och vrider handleden så att handflatan pekar uppåt medan hon utropar, ”Dartos!”, vilket får busken att på något sätt liksom ömsa bark, blad och grejer, som glödande singlar ner på bordet under. ”Man kan samla ihop dem när de svalnat, alltså,” förklarar hon och ler sedan mot eleverna. Ren tur att halmhatten inte har fattat eld den också.

[14:05:24] Simon: Hm, det såg rätt intressant ut när busken började brinna, ett tag förut hade han ju faktiskt trott att allt var ett skämt, Star kändes lite som den läraren som skulle kunna göra så, skämta om något epic, men det var ju som sett sant, busken brann utan att själv brännas upp. ”Avmaskningsmedel, speciellt för testraler” krafsade han ner och tittade på busken när den slockade, han skrev även ner formlerna om de skulle gå att använda till något annat föremål, eller också var det formler som provocerade busken till att börja brinna och sedan sluta igen.

[15:09:51] Sofia: Adrian antecknar ”Urtikaria” och ”Dartos” på ett pergamentstycke för att komma ihåg vad formlerna heter och följer sedan efter den flummiga professorskan när denna börjar leda eleverna ut ur växthuset till ett ställe där det står en massa buskar – på lägligt avstånd från dels varandra och dels allt vad brännbara saker heter! Där går hon igenom trollformlerna igen och säger sedan att de får välja varsin buske att öva på, så Adrian tar och väljer en buske i utkanten av området och harklar sig. Urtikaria, var det ja. Urtikaria. ”Urtikaria!” säger han med en välriktad snärt, men busken står bara kvar och luktar citron bäst den känner för. Jahopp, bara att försöka igen, då…

[09:41:28] Simon: William väljer en av buskarna någonstans i mitten av planteringen, det är väl kanske där som Star rör sig mest och tittar på de eleverna, eller också är det inte det. Allt eller inget, typ. Antingen ser hon att han är en mönsterelev i örtlära… också, eller också reagerar hon kanske inte, hela världen var det väl inte, men att visa sig bra och få fina betyg och sådär skadade ju aldrig, ALDRIG, enligt William.
”Urtikaria” ropar han och tittar på växten som inte reagerar ett dugg. ”Urtikaria”, ropar han igen och måste erkänna att det såg ut som en liten gnista på ett utav löven, men det kanske var önsketänkande.
Efter några ytterligare försök har den faktiskt börjat brinna lite, inte flammat upp sådär rejält som professorn, men sedan spelar väl kraften i formeln och dess utförare inte så stor roll, eftersom det är en formel som typ provocerar busken att börja brinna, det är ju inte som Incendio liksom.
”Urtikaria” ropar han igen och nu flammar faktiskt busken, den brinner rätt rejält och William blir nöjd över sig själv…

[10:56:27] Sofia: Adrian fortsätter sina försök och lyckas till slut få futt på busken. Tur att han lyckas hålla ögonbrynen intakta! Då är det dags för nästa trollformel – för de ska ju skörda eländet också. ”Dartos!” säger han och lyckas få barken ytterst på en liten, liten gren att skala sig som en banan. Några försök till och så ligger det rykande, glödande barkbitar och liknande på marken under. Finns det något sätt att liksom få busken att SLUTA brinna så att man faktiskt kan komma åt att snappa åt sig de skördade delarna? Kanske bara att vänta? Hellre det än att kalla på den där flumfian de har till lärarinna, som han fick nog av under Reinkarnationsläralektionerna, om sanningen ska fram. För att det inte ska se ut som att han inte är sysselsatt med något så ser han sig om hur det går för klasskamraterna.

[11:30:12] Simon: ”Dartos”, fortsätter han eftersom de skulle skörda busken också, inte bara få den att flamma upp och brinna. Han inbillar sig kanske igen, men det ser ut som att det faller av lite bark och löv här och där, vilket det faktiskt gör, så det var inte inbillning. Efter ett tag ser det ut som att hela busken har ömsat skinn, och då är han väl antagligen klar, men hur skulle de släcka busken? Han antog att om det var någon formel skulle professorn sagt det, så han väntade och antog att den skulle släcka sig själv, han kollade, precis som Adrian, på eleverna runt omkring honom.

[13:25:09] Sofia: När busken ömsat skinn är det som att bränslet på sätt och vis tagit slut, för de buskar som helt blivit avskalade börjar efter en stund att avta när det gäller brinnandet och till slut slocknar de helt och hållet och ryker lite medan de svalnar.
”Om era buskar har slutat brinna så kan ni samla in de grenar, blad och bark och sånt som ni skalat av, alltså,” säger lärarinnan och nickar åt en samling plåthinkar.
Adrian går och tar sig en plåthink och börjar samla ihop sin buskes avskalade delar i den. När han är färdig ställer han den på en anvisad plats och väntar på att få höra vad de ska få i läxa till nästa vecka, och blir förvånad när svaret bara blir ett tack, och att han kan gå. Var det allt? Nå, han ska inte klaga i fortsättningen, den saken är klar! Han tar och hämtar sin väska inne i växthuset och vandrar vidare på nya äventyr.

[14:03:56] Simon: Elden på Williams börjar avta lite i typ samma stund som professorn börjar prata. Han går och hämtar en utav hinkarna och när han kommer tillbaka har busken slutat brinna. Dags att samla ihop allt då, han böjer sig ner och känner på ett löv, det är fortfarande rätt varmt men det går i alla fall att ta i, så han börjar samla ihop allt som ligger under busken och ställer sedan hinken där den ska vara, säger adjö till professorn och hämtar väskan i växthuset för att sedan gå tillbaks mot slottet. Det hade varit en trevlig lektion!