Julklappsutdelning i Tornet

10 – 15 april 2005

TraXy: Oavsett om hon får paketet personligen eller om det, mycket troligare, har blivit omhändertaget av någon av de som är specialinhyrda tjänare till henne, så är det inte särskilt noga vilket. Den Amyrlintronande vägrar fortfarande låta sig skrämmas. Hon tycker inte om att vare sig en novis eller en katt fått sätta livet till, men bara för det betydde det inte att hon tänkte på något sätt låta en drös vilseledda människor få henne att darra i knävecken. Om de trodde det var de mer imbecilla än vad hon redan tog dem för. Frågan var när de skulle inse att det var lönlöst att styckmörda folk och lämna kroppsdelar över hela Tornet för att få henne att vekna, för vekna skulle hon aldrig göra.

mykene: Kronikornas Vaktarinna maste bita ihop tanderna for att beharska sig nar hon far nys om att Meghara fatt ytterligare likdelar i present. Det var illa nog forra gangen. Plotsligt ser Fabyenne Jannis dod i ett nytt ljus. Morkvannerna maste ha dodat henne for att de visste att hon ville spara upp dem. Meghara har inte direkt antagit en defensiv attityd gentemot dem. Det betyder att aven hon, Fabyenne, faktiskt loper en risk for sitt liv.

“Blod och forbannad aska”, fraser hon till ingen speciell och tvingar sig sedan att anta en lugnare ton. Hon tanker inte hoja rosten at ytterligare en Amyrlintronade. “Man skulle kunna tanka sig att aven Salen har fatt det har skrapet, Moder? Med tanke pa forra gangen.”

TraXy: “Jag skulle tro det,” svarar hon. “Däremot kan det inte ha spritts till lika många den här gången.” Den stackars novisen hade ju varit utspridd som ett pussel i hela Tornet, i princip. Det fanns inte tillräckligt mycket materia för att kunna sprida en katt till hela Tornet! “De är fortfarande smaklösa, men nu börjar de dessutom bli förutsägbara,” tillägger hon torrt.

mykene: Fabyenne skakar pa huvudet. Hon haller med Meghara, det ar mer en uppgiven gest. Men hon ser mycket arg ut. Hon later arg ocksa, trots att hon ar lugn. Lockarna guppar pa hennes huvud i den hastiga rorelsen. “Jag formodar att det ska uppfattas som varningar, att de forsoker skramma oss.” Hon tvekar for ett kort ogonblick. “Jag tror inte att lata sig skrammas leder nagonstans, men… Ni vet vad som hande Janiara.” Ytterligare en kort paus. “Tycker ni att jag ocksa borde lata fa min mat kontrollerad, Moder? Meghara Sedai.” Hon rattar sig sjalv utan att gora nagot storre nummer av det.

TraXy: “Jag tror att det blir bäst så, Fabyenne,” svarar den äldre kvinnan med en bister min. “Jag vill inte se att samma sak händer dig som hände Janiara. Inte om det kan förhindras. Man vet aldrig vad de tänker hitta på.” Eller jo, tekniskt sett. Det var bara att vänta på att få paket med likdelar i igen…

mykene: Den fylliga Grona nickar bestamt for sig sjalv. “Jag ska forsoka finna tjanare som jag vet ar palitliga. Sa, jag formodar att ett antal systrar kommer att soka upp er. Ar ni redo att mota dem, eller ska jag sammankalla Salen pa en gang, sa att de blir… infermerade” – hon uttalar ordet fel – “pa det viset istallet?” Hon far kanslan av att Salen haller pa att krevera. Och det med all ratt, egentligen. Men det kan bli daligt for Meghara i slutandan. Dessutom borde de bada binda atminstone en Vaktare var. Men var finner man en palitlig sadan? Fabyenne har hittills inte funnit nagon.

TraXy: “Det är lika bra att sammankalla dem,” säger hon sammanbitet. “Tills du kan hitta tjänare du kan lita på är du välkommen att använda dig av mina.” Tjänare man visste att man kunde lägga sitt liv i händerna på var inte direkt något som växte på träd, så det skulle inte gå i en handvänning (handvändning?) för Väktarinnan att få ihop den grupp hon behövde. “Det är lika bra att börja med en gång, då det lär ta ett tag att få ihop den personal du behöver, och då ditt liv är mig kärt så är du välkommen att inta dina måltider tillsammans med mig. Om du har något emot det kan jag låta min personal laga mat åt dig som de sedan tar till dig. Det är ju inte så att de har mycket att göra!” I själva verket kunde de lika gärna dela på matlagningspersonalen. Det var de som varit svårast att finna. Provsmakare hade varit nära nog omöjligt! Då skulle de spara in på kostnaderna, och dessutom så fanns det mat så att det både räckte och blev över till henne själv. Hon ser fundersamt på Fabyenne ett tag, och glimten hon haft i sitt öga bleknar till ett dödligt allvar. “Se om du kan hitta några tjänare åt dig. Matlagningspersonal man kan lita på är svårfunnen, och det är onödigt att hyra in fler när de som redan finns gott kan laga fler portioner.”

mykene: Den yngre Aes Sedaien ler, men nar Meghara blir sa pass allvarlig slutar hon le. Hon tanker over saker ett ogonblick. Om det ar sa att Meghara sjalv skulle vilja forgifta Fabyenne ar det inget problem for henne att gora det under radande omstandigheter heller, sa hon kan lika garna tacka ja. Det kommer att ge Meghara intrycket av att hon litar pa henne, vilket hon nog eventuellt gor men hon ar inte saker, och det ar positivt. Men hon bestammer sig for att finna egna provsmakare sa snart som mojligt. Hennes matlagningspersonal kan gott vara samma som Megharas. Igen, det ar atmistone mer riskfritt an att ata maten fran koket med tanke pa hur manga som skulle kunna forgifta den. Sa som de gjorde med Jannis. “Tack sa mycket, Meghara Sedai. Jag uppskattar det. Och jag ater garna tillsammans med er.” Hennes leende atervander, men bara flyktigt. Det ar svart att le nar nagon annan ar sa allvarlig.

TraXy: Då hade de sparat lite pengar åt Tornet! Det var positivt. Meghara ler varmt åt Fabyenne. “De brukar vara färdiga till klockan fem,” upplyser hon, utifall att Väktarinnan skulle vara hungrig. Meghara hoppas verkligen att hon kan lita på den yngre kvinnan, då hela planen om att försöka rensa Tornet på mörkvänner annars skulle kunna gå till spillo omedelbart. Ljus, hon hoppas att hon ska kunna hitta fler systrar att lita till fullo på än bara Latra. Själv hade hon inte tid att kunna göra sig kompis med varenda syster som Tornet hade, men det fanns en hon litade på som kunde göra sitt bästa, och som förmodligen var en av de bäst lämpade att avgöra om någon talade sanning eller inte. Ljus! Om någon fick nys om det skulle den Bruna sväva i livsfara! Hon fick helt enkelt se till att de också började äta tillsammans med henne… eller något.

mykene: “Jag ska komma ihag det”. Hon atergaldar leendet, kan inte lata bli att finna det underligt att Meghara litar sa mycket pa just henne nar de knappt kanner varandra. Ljust, kvinnan tycks ju tro att hela Salen skulle kunna vara morkvanner, inklusive Gwynderine som maste vara gammal nog att ha undervisat Meghara nar Meghara var novis. A andra sidan finns det sakert ett och annat som den gamla Novisforestandarinnan undanhaller ocksa for Fabyenne.

Hon tar ett djupt andetag for att skaka av sig den obehagliga kanslan likdelar kan inge. “Jag sander bud till Foretradarna.” Med de orden, och ytterligare ett leende mot Meghara, vander hon mot sitt eget kontor efter en hastig liten nigning.

%d bloggers like this: