Latra al’Yanders (bakgrund)

Rollspel: VVT
Land: Andor/Murandy, Tuatha’an
Rang: Aes Sedai
Högsta rang uppnådd: Företrädare, Rådsmedlem
Ajah: Bruna
Bunden till: Darion Lamberth
Namn som gift: Latra Lamberth al’Yanders

Bakgrund

Mitt namn är Latra al’Yanders, aspirant till Bruna Ajah, och jag föddes i Enigami, en liten by på gränsen mellan Murandy och Andor. När jag var fem år gammal blev min by invaderad och brändes ner. Min sister Anamaryah, bara fem år äldre än mig, och jag var utanför byn och lekte vid en liten sjö när invasionen kom. Vi hörde skrik och gömde oss i en buske i utkanten av skogen, lyckades vara osedda, och därifrån såg vi vad som hände. Den dagen flydde vi från vår by.

Vi gick i flera dagar, och hittade inte mer än bara skogens djur, men så en eftermiddag såg vi äntligen människor. Vi var hungriga, smutsiga och trötta, så de färggranna husvagnarna kom som en välsignelse. Vi kom till lägret, och var alltför trötta för att bli rädda för de stora vakthundarna som började skälla så snart de fick syn på oss. Några kvinnor lade märke till oss, och gav oss mat och dryck, och en av dem gav oss plats att vila i deras vagn. Anamaryah vaknade innan mig och berättade för kvinnan och hennes make vad som hade hänt oss. När jag vaknade fick jag reda på att vi fick lov att stanna hos dem.

Vi blev uppfostrade som resten av barnen i lägret – efter Lövets Väg, som jag fortfarande följer idag. Edine och Vikra hade inga egna barn, och eftersom vi hade blivit föräldralösa blev de våra nya föräldrar. Min syster bor fortfarande med dem.

När jag var ungefär 17 år kom en Aes Sedai och hennes väktare förbi lägret. Aes Sedaien hittade mig och sade att jag också kunde bli en syster. Jag kom med dem, för jag visste att jag inte behövde lämna Lövets Väg även om jag gav mig av, och dessutom tänkte jag att någon i Tornet kanske kände till Sången.

Till och med efter att ha levt nästan hela mitt liv med Tuatha’an är mina dansfärdigheter inte vad de borde vara. Det är inte min talang att spela några som helst instrument heller, men jag sjunger så ofta jag kan, och även om det inte alltid uppskattas, så är jag inte en helt oäven sångerska.

Jag är lite mullig, och inte särskilt lång, OCH jag har blivit uppfostrad av Tuatha’an, vilket gör mig lite udda, så jag tror att jag kan få svårt att bli accepterad som en i gruppen. Förhoppningsvis är det någon som ser mig för den jag är.

Mitt hår, som jag aldrig blir riktigt nöjd med, är mörkblont, och mina ögon är en mix av olika färger: grön, blå, grå, och guld. Jag är mycket förtjust i djur, och jag hoppas att jag någon gång (troligen inte förrän jag blir Aes Sedai) kommer att få en katt att ta hand om. I så fall skulle jag döpa den Enigami, efter byn jag föddes i, och som jag var tvungen att lämna fem år senare.