Daivor Nisao Ayandhe (bakgrund)

Rollspel: VVT
Land: Illian
Rang: Lärling
Högsta rang uppnådd: Lärling
Ajah: n/a
Bunden till: n/a

Bakgrund

Bröderna Ayandhe kommer ifrån Illians huvudstad, där de växte upp med sin mor. Fadern, eller kanske snarare “fäderna” lärde de aldrig känna, vilket inte är konstigt, med tanke på moderns yrke.

Även om Nella Ayandhe bara var en glädjeflicka i den Parfymerade Staden, Illians hamnkvarter, så hade hon höga ambitioner i livet. Hon såg till att hennes barn fick lära sig läsa, skriva och räkna lite grann, även om det var den enda skolning de fick. Hon gav dem även namn hon ansåg värdiga någon av betydligt högre klass än henne själv.

Det första barnet var resultatet av en tillfällig förbindelse med en köpmansvakt från Ebou Dar. Gossen fick namnet Daivor Nisao Ayandhe och skulle visa sig växa upp till en stor och stark man med mörkbrunt, lätt vågigt hår och djupt bruna ögon. När Daivor var några år föddes den son nummer två, vars far var en medelålders adelsman från Illians finare delar. Ytterligare några år gick, och när så Daivor var åtta och hans yngre bror, Meridor, fem, kom yngsta brodern Corian till världen, tack vare en tarabonesisk sjöman.

De tre pojkarnas uppväxt i hamnkvarteren var svår, och det arvode deras mor fick var oftast inte nog att mätta dem alla, så de tillbringade en stor del av tiden med att tigga. Meridor, som alltid ansett sig “finare” än sina bröder, hatade verkligen tiggeriet, men det var åtminstone något bättre än att stjäla, så när Daivor lärt sig fickstöldernas konst vägrade han att ställa upp. Istället var det Corian som lärdes upp och följde Daivor på rövarstråt.

Efter några år började Daivor som matros på ett “handelsfartyg”, som snarare bedrev smuggling och plundring än handel. Han var bra på detta och steg i graderna tills han till slut fick ärva kaptensposten på “Kulingvinden”. Smugglarlivet hindrade honom rakt inte från att lära sig handskas med svärd, tvärtom. Hans enkla, funktionella, tvåhandssvärd tar han med sig överallt, även när han sover. Det är endast när han skall bada han låter det vara utom en armslängds avstånd. Som smugglare lär man sig att inte sova tungt…

Det som slutligen fick bröderna att bestämma sig för att bege sig till Tar Valon var en rad olyckliga omständigheter. Daivor förlorade sitt skepp över ett parti kortspel och när han försökte vinna tillbaka det, resulterade det i en annan mans död. Daivor, som egentligen inte var den skyldige, fick skulden, så han slog sig loss från de som försökte fånga honom och flydde från Aringill.

De två äldsta bröderna sammanstrålade av en händelse i en liten by strax nordnordöst om Caemlyn. Glatt överraskade av sin plötsliga återförening och att de var på väg åt samma håll, beslöt de att tillsammans bege sig till Tar Valon – långt från lynchmobbar… Vita Tornet hade säkert hederligt arbete att erbjuda, vare sig det rörde sig om Tornvakten, Hamnvakten eller som Väktare…
Beskrivning:

DAIVOR NISAO AYANDHE är runt 185 cm lång och kraftigt byggd. Åren på sjön har förvandlat musklerna till stål och man får lätt intrycket av att det enda som skulle kunna bryta ned honom är erosion. Daivor tycks burdus, men han menar oftast väl. Bland smugglarna nere i Illian är han beryktad och fruktad.

Han har ett gott öga till kvinnor och använder sig lätt av sin inbyggda charm för att få dem på fall – gärna med vackra ord. Vackra kvinnor är hans svaghet och han skulle inte tveka att hjälpa en dam i nöd.

Hans hår är långt, brunt och lätt vågigt. Han har det oftast uppsatt i en svans eller t.o.m. fläta för att hålla det ur vägen. Ögonen är djupt bruna. Det traditionellt illianska, mustaschlösa skägget har aldrig fallit honom i smaken, utan han har istället ett välansat, kortklippt, mörkt skägg. Ansiktet spricker ofta upp i ett leende eller ett bullrande skratt, och hans utseende tycks anses fördelaktigt bland den kvinnliga delen av befolkningen.