Corian Mal’di Ayandhe (bakgrund)

Rollspel: VVT
Land: Illian
Rang: Gaidin
Högsta rang uppnådd: Gaidin, läromästare (?)
Ajah: n/a (bunden till två Gula systrar vid olika tillfällen)
Bunden till: Aelia Aileen, Delennya al’Valon

Bakgrund

Bröderna Ayandhe kommer ifrån Illians huvudstad, där de växte upp med sin mor. Fadern, eller kanske snarare “fäderna” lärde de aldrig känna, vilket inte är konstigt, med tanke på moderns yrke.

Även om Nella Ayandhe bara var en glädjeflicka i den Parfymerade Staden, Illians hamnkvarter, så hade hon höga ambitioner i livet. Hon såg till att hennes barn fick lära sig läsa, skriva och räkna lite grann, även om det var den enda skolning de fick. Hon gav dem även namn hon ansåg värdiga någon av betydligt högre klass än henne själv; kanske för att hon hoppades att de på så sätt automatiskt skulle tas för något annat än horungar.

Det första barnet var resultatet av en tillfällig förbindelse med en köpmansvakt från Ebou Dar. När han var några år föddes barn nummer två, vars far var en medelålders adelsman från Illians finare delar. Ytterligare några år gick, och när så sönerna var åtta, respektive fem, kom Corian Mal’di Ayandhe till världen, tack vare en tarabonesisk sjöman. Pojken hade stora, klarblå ögon och svart hår i mjuka lockar och han skulle alltid anses vara mycket vacker.

De tre pojkarnas uppväxt i hamnkvarteren var svår, och det arvode deras mor fick var oftast inte nog att mätta dem alla, så de tillbringade en stor del av tiden med att tigga. Mellanbrodern Meridor, som alltid ansett sig “finare” än sina bröder, hatade verkligen tiggeriet, men det var åtminstone något bättre än att stjäla, så när äldsta brodern Daivor lärt sig fickstöldernas konst vägrade han att hjälpa till. Istället var det Corian som lärdes upp och följde Daivor på rövarstråt.

Medan bröderna försörjde sig på tiggeri och stöld lärde sig Meridor att spela bleckflöjt och hankade sig fram genom att spela mot betalning. Oftast som gatumusikant. Han hade kanske någorlunda skådespelartalang, men var lite för klent utrustad sångmässigt för att bli en bra lekare, så istället komponerade han en rad sånger som skulle visa sig populära. När Corian provsjöng en av dem insåg Meridor den yngre broderns potential, så Corian fick sjunga medan Meridor spelade, och på sätt flöt pengarna in ordentligt i flera år.

Corian, som till slut beslutat sig för att gå sin egen väg och eventuellt gå i sin fars fotspår, begav sig till närmaste vitrock och bad om att få ta värvning. Hans hänfallenhet till kleptomani gjorde att han var tvungen att lägga benen på ryggen illa kvickt och fly så fort benen bar honom. Genom en slump begav han sig till det sista stället han visste att vitrockarna skulle leta – Tar Valon.

Orsaken till att han bestämde sig för att ta värvning som väktarlärling var att han drogs mot det stora, vita tornet i stadens mitt, och väl där hörde han vapenskrammel som på något sätt lockade honom. Han tänkte att om han nu inte kan bli vitrock så kan han väl åtminstone skaffa sig en militär heder som en av de strikta männen han sett och beundrat i smyg där. På så sätt skulle han ju ha åstadkommit något i sitt unga liv.
Beskrivning:

CORIAN MAL’DI AYANDHE är inte bara yngst, utan även minst. Han mäter bara dryga 172 cm i strumplästen, men bär upp dem med värdighet. Han omsyras av en aura av vänlighet. Corian är SNÄLL, på gränsen till mesig ibland. En av hans favorittillhörigheter är en pilbåge hans bröder gav honom i present en gång. Den skulle kunna hjälpt honom ur många knipor, om han lärt sig använda den ordentligt… och om han inte hade lyckats ta sig ur dem på annat sätt – genom att helt enkelt låta bli att bli misstänkt eller genom att klättra upp i träd.

Av de tre är han den mest tystlåtne och tillslutne. Han grubblar ofta över det ena eller det andra och tänker mycket på sin far, som han av någon outgrundlig anledning är fullt och fast övertygad var/är en vitrock, eftersom de tjänar Ljuset och på något sätt är glamorösa just därför, i sina skinande rustningar och kritvita mantlar. Han hoppas kunna få träffa honom en dag och stolt kunna säga att “detta har jag åstadkommit i mitt liv”, men än så länge strävar han efter något beundransvärt att åstadkomma över huvud taget, vilket inte är det lättaste.

Corians stora, oskyldiga, klarblå ögon sitter i ett perfekt format ansikte, inramat av en mängd mörka lockar. Han har håret kortare än sina bröder, så han har inget som håller ihop det bak i nacken, eftersom det inte behövs. Han är den sortens person man bara tror gott om, så när saker i hans närhet försvinner, så misstänker man inte Corian i första taget… Gossen med röst välsignad av Skaparen (läs: “änglastämma”) kan ju inte ha gjort något fel…

%d bloggers like this: