SMD5d – Zoe

Om det var något Zoe Davenport tyckte om, så var det djur. Därför valde hon att läsa Skötsel och Vård av Magiska Djur på GET-nivå, och det hade väl inte riktigt gått precis så som hon trott att det skulle göra. Det var konstiga djur, som sprängstjärtskrabbor och pixignomer och drakar, medan hon mer tänkt sig enhörningar, katter och hundar och sådant. Gulliga, fluffiga djur som man liksom kunde krama och kela med, helt enkelt. Så var inte fallet, märkte hon ganska snart. Enhörningar hade de visserligen fått träffa, och det hade hon älskat. De var så oerhört vackra! Därför undrar hon lite smått vad GET-uppgiften ska gå ut på.

”Er första uppgift,” börjar en torr gammal trollkarl till examinatör, ”är att kunna peka ut olika sorters fjädrar ur den här lådan med blandade fjädrar. De ni ska kunna plocka ut tillhör en fwooper, en fjäderkraxare och en fenix. Ni kan börja.”

Åh, det här var lite svårt, faktiskt. Inte fenixfjädern, dock, den var inte svår att ta miste på med sin underbart scharlakansröda färg, så så fort hon ser en djupröd fjäder tar hon ut den och förklarar att det är en fenixfjäder. Eftersom en viss jobbig fågel kan ha olika färger, så plockar hon ut fyra bjärta fjädrar i orange, limegrönt, gult och rosa och förklarar att de med största sannolikhet tillhör fwooper-fåglar av olika färger. Även om det inte ingick i uppgiften pekar hon ut en grönsvart fjäder som hon tycker bör tillhöra en augurey, eller irländsk fenix. En ytterst fluffig, brun fjäder hittar hon till slut och bestämmer att det måste vara den som tillhör fjäderkraxaren.

Trollkarlen nickar bara till svar och ber henne lägga tillbaka fjädrarna i lådan igen, och rör sedan om i den för att inte göra det för enkelt för nästa elev som ska testas.

Nästa uppgift för ravenclawflickan till ett litet hägn, där ett tjugotal taggiga igelkottar sniffar omkring.

”Er uppgift är att identifiera den knarl som finns gömd bland dessa igelkottar. Ni kan börja!”

Det här var lite svårt, men det var ändå ett sådant djur som Zoe hade ett milt intresse för, eftersom igelkottar var fullt vanliga djur, och de kunde ibland ligga under trappen därhemma, och ibland hade hon sett dem tulta omkring i trädgården också på sommarkvällarna. Hur var det nu man skiljde knarlar från igelkottar? Genom att ge den mat, visst var det så?

Inne i det lilla hägnet finns en rabatt med olika blommor och en liten trädgårdstomte av porslin står uppställd där också. Utanför hägnet finns ett skåp. Ur det tar hon fram en liten skål, som hon noga häller upp lite kattmat på, eftersom hon vet att man inte ska ge igelkottar mjölk, eftersom de inte mår bra av det. Skålen sätter hon ner bland de taggiga små liven och väntar på att se om knarlen ger sig till känna.

Hon får vänta i några minuter, men till slut är det en vandrande nåldyna som smyger sig fram till fatet, bara för att sedan tulta över till rabatten, där den attackerar trädgårdstomten genom att ilsket fälla den. Sedan massakrerar den tulpanerna som alldeles nyss växt och varit jättefina, i olika färger.

”Uh, den där är det, sir,” säger hon och pekar på den ilskna knarlen, som var makalöst grinig över att hålla på att bli förgiftad hela sabla tiden den här dagen! Det var verkligen det grövsta den någonsin varit med om! Maken till fräckhet!

Examinatören antecknar något och leder henne vidare till den tredje och sista stationen, där hon får reda på att hon ska berätta vad den bästa dieten åt en sjuk hippogriff är. Vad var det nu igen som hippogriffer åt???

Zoe funderar en stund innan hon bestämmer sig för att det enda hon kommer ihåg är att de brukade tycka om smådjur, så det säger hon. Examinatören antecknar detta, och låter henne sedan försvinna iväg.