TFL5d – Sanjeev

Sanjeev Kapoor, en femteårspojke ifrån Handsworth utanför Birmingham i West Midlands, blir inkallad i det liten examinationsrummet. Om det hade varit frågan om en medicinsk examination hade han varit ganska nervös vid det här laget och tänkt mörka tankar om gummihandskar, men nu var det GET-prov det rörde sig om. Det gjorde honom förvisso också ganska nervös, men på helt andra grunder.

På bordet framför honom finns en träbit i en gjutjärnsgryta. Han har precis blivit instruerad att tända eld på denna träbit, sedan få elden att svalna och till slut släcka den. Det borde inte vara alltför svårt, det var ju sådant de gjort på lektionstid. Dessutom råkar han vara ganska händig vad gäller Trollformellära, så han tänker att han nog ska kunna klara detta mer eller mindre galant.

“Incendio!” börjar han, och ena sidan av träbiten mörknar och börjar ryka om, innan små lågor börjar slå upp. Det var en ganska torr bit av en tall, så det var ju inte direkt så att den inte var brännbar… Sedan var det ju också så att han inte var helt dum i ämnet – han hade haft ett smaskigt Utomordentligt ända sedan i ettan.

Med en handrörelse först motsols och sedan medsols säger han sedan “Flamestic!” och pekar med trollstaven mot de små lågorna. Han får försöka en gång till innan han utan problem kan sticka in ett finger mitt i lågorna. Det kittlades.

För att få elden att svalna, så använder han sig av ytterligare en formel de fått lära sig på lektionstid, men som Traxy inte har i huvudet eller minns om den gåtts igenom ON i spelet.

Nästa moment var lite mer äventyrligt, eller åtminstone var det lite mer av en utmaning. Han ler lite för sig själv, de bruna ögonen glittrar. Det här var ganska roligt. Han har en terrakottakruka framför sig. Eller ja, skärvorna av en terrakottakruka, var väl en mer korrekt beskrivning. Han pusslar ihop bitarna så gott det går innan han pekar mot den och yttrar ett stadigt och välbeprövat “Reparo”. Skärvorna fogas samman och sprickorna försvinner. Det var lika fascinerande att titta på varje gång.

När krukan var hel, och examinatören undersökt detta, så går han fram till det anvisade skåpet och låser upp det med ett nästan lika välbeprövat “Alohomora”. Med hjälp av trollstaven öppnar han så skåpdörrarna och använder “Mobilarbus” (eller “Mobil” + vad nu blomkruka heter på latin, för att vara korrekt) för att flytta krukan till skåpet. Med ett “Protinus,” som skickar iväg en liten hård luftbubbla, får han dörrarna att stängas igen.

Sanjeev ler lite mot instruktören, som är en trevlig prick och faktiskt ler tillbaka innan han förklarar att eleven var fri att gå, så han tar sin trollstav och tackar för sig och kilar därifrån. Han var nöjd med sitt resultat. Han hade inte haft några svårigheter, men så hade han koncentrerat sig ordentligt, och dessutom så var ju trots allt Trollformellära ett av hans bästa ämnen också. Han förutsatte att han skulle bli godkänd, men hoppas på att han lyckats åstadkomma ett Över förväntan i alla fall. Minst. Helst ett Utomordentligt. Annars fick han väl se till att göra bättre ifrån sig på det skriftliga provet… som han inte direkt såg fram emot. Han suckar lite för sig själv och bestämmer sig för att gå och äta lunch.