TDL5d – Sanjeev

Egentligen tyckte femteårseleven Sanjeev Kapoor ifrån Hufflepuff att trolldrycken han planerade att röra ihop under sin GET-uppgift var fusk, men han ville ändå försöka sig på den. Själva drycken var inte fusk – han fuskade aldrig. Men att ANVÄNDA den tyckte han vore moraliskt oriktigt. Det var nämligen en trolldryck, som om man droppade den över mat, fungerade som smakförhöjare och gjorde allting mycket godare. Med tanke på hans naturbegåvning i matlagning, så vore det nästan en skymf mot kokkonsten att använda sig av en sådan dryck, just för att det vore fusk. Sådana med talang kan laga mat som är utsökt UTAN att behöva använda sig av trolldrycker för att förtrolla folks smaklökar. Men det vore ju kul att pröva, i alla fall. Det var den enda riktigt mat-relaterade trolldryck han kunnat hitta. Det var egentligen ingen som de fått lära sig i skolan, utan en han hittat i en bok i biblioteket och bestämt sig för att pröva någon gång.

Han studerar receptet med alla dess ingredienser ett tag. En del lät ju nästan påhittade. Förhoppningsvis fanns de ändå att få tag på här, så att han kunde försöka sig på den. Den borde han väl ändå klara nu i femman? Det var ju inte direkt hjärnkirurgi… och han var bra på att följa recept. Att drycken var något mer avancerad än GET-nivå hade han inte riktigt registrerat.

“Månskimmers Delikatesselixir”

73½ cl källvatten som badat i månsken tre nätter
3 krm whiskey från de skotska högländerna år 1843
1 knippe örtblandning (persilja, salvia, rosmarin och timjan)
2 gram svart tryffel
5 guldkorn, dammkornsstorlek
½ hår ifrån en enhörning
1 ostronpärla på 3 gram
1½ tsk patê de fois gras
1 droppe surströmmingsspad
1 nypa måndamm
2 oliver (1 svart och 1 grön)
3 soltorkade tomater
1 msk extra virgin olivolja
Frön ifrån 7 chilifrukter (3 gröna, 3 röda, 1 orange eller gul)
1 knivsudd Marmite
4 flagor parmesanost
Salta och peppra efter smak

Till hans stora förvåning fanns alla ingredienser på bordet framför honom när han väl blir inkallad i examinationsrummet. Det pirrar lite i magen på honom, för han vill verkligen att det här ska gå bra. Han lär väl knappast få något Utomordentligt, såvida han inte faktiskt råkar LYCKAS med trolldrycken, men ett Över förväntan vore ju inte helt oävet, för ett välmenat försök i alla fall. Han biter sig lite nervöst i läppen medan han börjar följa receptet…

Källvattnet häller han i en kittel, som enligt receptet skulle vara en gjutjärnsgryta. Medan vattnet håller på att värmas upp häller han i whiskeyn (noga med att det verkligen står 1843 på etiketten). Örtknippet sätter han ihop själv genom att knipsa av några stjälkar ifrån varje planta, som finns i en lagom stor kruka på bordet. Det var inte några som helst problem för honom att känna igen örterna, som han luktar på med ett leende på läpparna. Härliga kryddor allihop! Han lägger i den när vattnet håller på att sjuda, så att de redan ligger i när vattnet väl kokar upp. När de första bubblorna dykt upp på vattenytan och kitteln inte längre låter av vatten som håller på att hettas upp, så häller han i tryffeln, som han har finrivit på ett rivjärn.

Det svåra var väl inte att slänga guld i en gryta, utan att få exakt rätt mängd. När de är små som dammkorn är det inte lätt att hitta rätt, men han fångar upp fem små, gula korn med ett rosmarin-barr och doppar ner den i grytan. Han fick ha ett förstoringsglas för att kunna se. Det här var nog en av de svårare trolldryckerna han prövat på i sin karriär, och det hade varit betydligt säkrare om han valt något annat, men det här kändes som hans enda chans att få pröva på den här trolldrycken, och den chansen ville han inte försitta!

Enhörningshåret fick han fundera på ett tag. Skulle han skära den i två delar (hur delar man ett hårstrå?), eller skulle han bara hugga det mitt itu bara? Sanjeev böjer sig över instruktionerna och tänker att om han förstått saken rätt, så räckte det att bara kapa den rakt av, för den skulle ju ändå malas tillsammans med ostronpärlan. Han studerar den lilla skålen med olika stora pärlor i och får väga en rad olika innan han äntligen hittar en på exakt tre gram, som han sedan lägger i morteln tillsammans med hårstrået och börjar stöta. Det fina pulvret häller han sedan i kitteln och rör om sju gånger medsols.

Med fokuserad blick och ett mått tar han 1½ strukna teskedar gåsleverpastej och för ner i grytan, där den glatt sjudande drycken skiftar färg ifrån nästan färglös till lite mörkare nyans och inte lika klar, men det var ju pastejen som gjort det. Själva nyansskillnaden berodde på kryddorna, eftersom det var som örtte nu, men det skulle han snart ändra på.

En liten glasflaska är märkt med en symbol för starkt luktande vätska.

“Gasmask rekommenderas?” mumlar han lite förvånat för sig själv, men lyder inte varningen, eftersom samma etikett också säger att vätskan faktiskt inte var varken giftig eller farlig. Hans halvmörka ansikte får en något grön nyans när han öppnar korken på flaskan, så han tar snabbt en pipett och låter en endaste droppe falla ner i kitteln. Överskottet sprutar han tillbaka i flaskan, som han omedelbart ser till att korka igen. Luft! Han måste ha luft! Eftersom han inte gärna kan springa därifrån, så tar han bara några steg bort, vänder sig om och andas djupt. “Usch, tvi vale!” säger han, eftersom Sanjeev är en duktig gosse som inte brukar använda sig av fula ord. Trolldrycken, som nu har ändrat färg till en brun sörja, ser föga aptitlig ut. Har han verkligen gjort rätt?

Nästa är att ploppa i en svart och en grön oliv ifrån en höjd av 5¾ tum, och det är inte svårt alls, efter att han varit noga och mätt ut höjden. Att följa recept var ju inget svårt! Han börjar slappna av något, särskilt som resten av ingredienserna var vanliga livsmedel, och sådana hade han hanterat med van hand (och mun och mage) sedan han var liten. Kanske skulle han lyckas med det här, trots allt! Tydligen skulle drycken vara helt klar, men en lätt celestit-lyster när den var färdig. Det var något han grunnat på ett bra tag, tills han kom på att han kunde fråga vad en celestit var. En ljusblå sten var det visst. Så någon sorts ljusblå historia borde det vara om han gjort rätt. Så som drycken såg ut nu fanns det inte sucken av en chans att den skulle kunna komma ens i närheten av den färgen.

Medan drycken håller på att puttra på svag värme i en kvart, så passar han på att hyvla fram parmesanflagorna på ett rivjärn, skära tomaterna i strimlor och ta ur fröna ifrån chilifrukterna – vanliga gröna och röda och en skrynklig, gul sak. Efter en kvart börjar han med att hälla i tomatstrimlorna, sedan den gröna olivoljan, som han inte kan låta bli att lukta på. I själva verket hade han svårt att låta bli att lukta på de matingredienser som drycken krävde, och började faktiskt bli ganska hungrig vid det här laget på grund av det.

Chilifröna åker i härnäst, och han måste komma ihåg att låta bli att klia sig i ögonen resten av dagen, för annars kommer det svida som sjutton, även om han tvättar händerna ett dussin gånger. Han fick nog vara lite försiktig på toaletten också. Det var inte jättekul att kissa med chilihänder, om man säger så.

Han skruvar av det gula plastlocket ifrån den mörkbruna glasburken, sticker ner en kniv, som kommer tillbaka med en kladdig, mörkbrun, nästan svart, gegga på. Han sticker ner knivsudden i kitteln och låter det varma innehållet smälta Marmiten av den, sedan toppar han med parmesanflagorna, sticker ned en sked och smakar lite försiktigt på drycken – den måste ju kunna gå att provsmaka om det står “salt och peppar efter smak”, trots allt. Fem vridningar peppar ur kvarnen och några nypor salt borde räcka, så han häller i det, rör om och smakar igen. Bättre! Men något saknades. Ahh! Måndammet! Naturligtvis! Han släcker elden under den, eftersom den skulle tas bort ifrån elden innan sista momentet utfördes.

Hur det kommer sig att en burk med måndamm står på bordet orkar han inte fundera på – hans astronomiprov hade inte varit direkt lysande – utan istället sticker han ner ett par fingrar i det grå pulvret och sprider det i en triangel över kittelns bubblande yta. Kitteln säger plötsligt ett ordenligt “POFF!” som får honom att hoppa till, och när tjock, vit rök börjar välla över kanterna tänker han förtvivlat att hans betyg nog inte blir mer än ett Acceptabelt, om ens det. Inte när hans tappra försök misslyckas på det här nesliga sättet! Stackars Sanjeev blir faktiskt riktigt ledsen över sitt nederlag, även om han inte står och gråter över kitteln. Han ser bara sorgset på den tjocka röken och gör sig redo att hälla upp den på flaska och lämna in. Han tar en slev och sticker ner den, och när den kommer upp är det inte alls en brun sörja, utan en dryck som är transparent… och lätt ljusblå!

“Kors i jösse namn,” utbrister han, trots att han egentligen är hindu, men det är det uttrycket som beskriver hans förvåning bäst. Tre flaskor fylls snabbt på. Två med etiketten “Sanjeev Kapoor, Hufflepuff, Månskimmers Delikatesselixir” som han lämnar in med stolthet i hjärtat. Han har nästan tårar i ögonen, så lättad är han. Tänk om han verkligen skulle kunna få ett U på det praktiska momentet trots allt! Åh, det hade varit bra roligt! Den tredje flaskan fyller han för att pröva på lunchmaten. Inte för att den egentligen behövde förbättras, utan för att han ville se om allting smakade så gott som beskrivningen i receptet utlovat.

Sanjeev tackar för sig efter att han gjort ren kitteln, och traskar därifrån, glad i hågen.