FMS5d – Sanjeev
Sanjeev Kapoor, en femteårsprefekt i Hufflepuff, är inte den första att bli uppräknad till det praktiska provet i Försvar Mot Svartkonster. Långt ifrån. Ju mer han väntar, desto nervösare känner han att han blir, men han kan inte riktigt specifiera varför. Det var ju inte som att de skulle behöva gå igenom saker som de inte redan lärt sig på lektionstid, eller åtminstone i boken, så vad oroade han sig för egentligen? Förmodligen att behålla det där betyget han hade i fyran. Över förväntan. Okej, så det var inte Utomordentligt, men det var ändå ett bra betyg!
När han till slut äntligen hör sitt eget namn ropas upp bubblar magen på honom som om han ätit en sjaskig curry, och benen känns något ostadiga, trots att han hela tiden intalar sig att han fixar det här, inga problem.
“Goddag,” kraxar examinatörskan, den föga fagra gamla mjällhäxan Clementine Bundlebiskitts. “Mr. Kapoor, er första uppgift i er Försvar Mot Svartkonster-examination är att skapa en sköld som klarar att hålla emot en benlåsningsbesvärjelse.”
“Okej,” svarar han, och får till svar ett höjt ögonbryn. “Okej… umm… ma’am?”
Clementine nickar nådigt och visar att han kan sätta igång när han känner sig redo.
“Protego!” Sanjeev svänger kraftigt med armen och pekar framför sig med sin trollstav. Till hans egen stora lättnad, så följs häxans benlåsningsbesvärjelse inte av att han tappar balansen, utan han klarar sig faktiskt. Formeln hade lyckats! Kanske skulle han äntligen lyckas inse att det här verkligen VAR sådant de gått igenom och som han redan kunde…
De försöker några gånger till, med olika formler, innan Clementine bestämmer sig för att det räcker.
“Avväpna mig, pojk.”
Eftersom det var en direkt uppmaning och det här var ett prov, så är han inte sen att lyda.
“Expelliarmus!”
“Impediment Jinx!” kontrar tanten och behåller sitt grepp om staven.
Han försöker flera gånger utan något bättre resultat, så till slut låter hon bli att kasta en motförtrollning och låter sig avväpnas utan problem. Hon hoppas att pojken aldrig skulle behöva vara i en situation, då hon gissar att en mindre trevlig magiker skulle göra slarvsylta av honom.
Examinatörskan pekar mot ett skåp, som ibland hoppar till och bultar lite oroväckande. Om sanningen ska fram så hade Sanjeev inte förväntat sig något annat än en boggart på det här provet, men han hade hoppats att de skulle slippa. Inte då!
Med en hel fjärilssvärm i magen går han fram till skåpet och öppnar dörren, och snabbt som ögat tar han några väl valda steg därifrån. Ur skåpet ser man ett hårigt par ben kika fram… och sedan ett till… och ett till… och ett till… En stor, äcklig spindel!
“Riddikulus!”
Med ett ljud som såpbubblor som spricker ploppar sju av benen bort. Kvar står en enbent spindel, vars enda kvarvarande ben inte ens är ett spindelben, utan en människas spinkiga, håriga ben. Clementine ler lite för sig själv, samtidigt som hon beundrar de charmerande vaderna på varelsen. Sanjeev är däremot full av skratt istället, och skrattar som en galning. Han lät sin nervositet förlösas till munterhet, och började må riktigt bra. Boggarten stängs in i skåpet igen, efter att ha krympt ner i storlek.
“Slutligen ska du identifiera de växter som skyddar mot vampyrer,” får han förklarat för sig.
Eftersom Örtlära var ett av hans bästa ämnen, så var detta inte särskilt svårt. Han visste vad som skyddade mot vampyrer till namnet, och att identifiera dem i verkligheten var en barnlek. En efter en pekar han ut växterna och deras namn.
En fin, ljusrosa blomma. “Vildros,” förklarar han. En grenkvist med röda bär. “Rönn.” En sorts rot, som påminde om en mycket ful människa. “Alruna.” En annan blomma. “Stormhatt.” En fläta med några vita saker som såg ut att vara invirade i papper, eller något sådant. “Vitlök, naturligtvis,” menar han, som om det vore självklart, vilket det ju också var. ALLA visste att vampyrer inte tålde vitlök! “Sedan finns ju kors och vigvatten också, men det är ju inga växter då, förstås.”
“Tack, Mr. Kapoor, då kan ni gå.”
Det här gick nog ganska bra ändå, hoppas Sanjeev för sig själv, medan han traskar därifrån. Fjärilarna hade lämnat magen, och han kände sig lugn och trygg igen.