TFL502 – Mal, Miles, Nadine

Liz
PostPosted: Thu Dec 30, 2010 15:23
Det var november och snön föll redan ifrån den matta gråa himlen. Den kom ovanligt tidigt i år. Dock hade det inte blivit några stora drivor med snö än, men det dröjde nog inte länge innan det blev det. Dörren till klassrummet i Trollformellära står öppen, så det inte så små eleverna kan komma in. Femton år var nog de allra flesta. Den nya lärarinnan, Harmony Honeycutt-Meadows, kunde minnas när hon var femton år – det var inte så länge sedan det inte! Hon var ovanligt ung för att ha blivit lärare, vilket hon i nuläget i alla fall inte ångrar. Hon hade blivit det för att bevisa för sina föräldrar att hon visst kan ta ansvar och inte är samma rymma-hemifrån-tjej och party-tjej längre.
Sedan hon började jobba på Hogwarts har hon också börjat klä sig mer propert, vilket nog är tur när hon ska undervisa femtonåringar. För dagen så kör Harmony på en vit blus, svart kjol som slutar strax ovanför knäna och svarta pumps. Det mörkbruna något självlockiga håret är uppsatt i en lös hästsvans och även lite smycken klär Harmonys handleder och fingrar. Inte för mycket, men inte heller för lite. Hon hälsar med en artig nick och ett leende på eleverna som kommer in genom dörren.

HenrikJ
PostPosted: Thu Dec 30, 2010 16:46
Faktum med var faktikst att Miles Watson såg fram emot den här lektionen i trollformelära, det fanns två andledningar, för det första var trollformelära det klart roligaste ämnet på Hogwarts, man fick lära sig om trollformel och oftast en helt ny varje gång, vilket Miles gillade, den andra andledningen var att de hade en viss Honeycutt-Meadows, han kunde lätt erkänna att lärarinan var en utav de snyggaste lärarna på Hogwarts, för några dagar sedan hade de suttit uppe i sovsalen och snackat om just snygga lärare och då hade det varit professor Honeycutt-Meadows som hade kommit på tal många gånger, vilket Miles mer än gärna kunde medge. Han skulle efter den här lektionen ta sig ut till quidditch planen för att hinna med och träna lite, Gryffindor hade snart match igen och han skulle vara tvungen att vara i bra form.

Spirry
PostPosted: Mon Jan 03, 2011 20:16
“Goddag professor Honeycutt-Meadows!” hälsar Nadine Williams käckt när hon stiger in genom klassrumsdörren i sällskap med sina två bästa väninnor. De två vännerna smiter iväg till ett par lediga platser en bit bort och Nadine lokaliserar snabbt en ledig plats precis framför dem. “Tjenare Miles!” säger hon i samma stund som hon slinker ner på platsen bredvid elevhemskamraten. Nadine hade ju aldrig direkt varit blyg av sig, så att hon förmodligen var relativt god vän med en kille som gick både i samma elevhem och i samma årskurs var inte så konstigt. De hade ju ändå gått tillsammans i över fyra år. Nadine trivdes utmärkt på skolan och i Gryffindor. Hon var nog ganska nära elevhemsstereotypen med sitt självsäkra sätt och sitt halvdana intresse för skolarbete. Hon var väl inte direkt skolans största pluggis, men hon hade lyckats få någorlunda bra betyg i flertalet ämnen under åren i alla fall. Trollformellära gillade hon, men det var inte hennes starkaste ämne.

TraXy
PostPosted: Mon Jan 10, 2011 13:54
Trollformellära är väl inte Malcolm MacCannons starkaste ämne det heller, men kanske kan han lyckas få ett hyfsat betyg i det ändå. Eller inte. Den brunhåriga irländaren dyker upp i tid till lektionen tillsammans med kompisen Declan och vad kan göra ett par Ravenclawpojkars dag soligare än en ung lärarinna i knälång kjol? Precis – inget. Eller mja, okej, om hon hade haft bikini på sig eller något sådant, men då skulle de å andra sidan inte kunnat koncentrera sig alls. De sätter sig ned på lediga platser och väntar på att lektionen ska börja medan de lågmält diskuterar quidditchresultaten från The Prophet, eftersom den senaste matchen hade tagit hela sju dagar att genomföra, innan någon ÄNTLIGEN lyckats få tag i den där fördömda kvicken! Mycket bättre att vara jagare eller vaktare, tycker Mal.

Liz
PostPosted: Sat Jan 15, 2011 22:50
Om Harmony nu visste vad som försiggick i killarnas huvuden så skulle hon knappast bli arg eller äcklad, snarare smickrad och antagligen tycka det var ganska gulligt. Men även om hon är ung, så är 15 år alldeles för litet för att hon ens ska överväga att bli intresserad. När klockan slår prick och det är dags för lektionen att börja så låter Harmony klassrumsdörren mjukt och tyst gå igen, hon finner det inte nödvändigt att göra mer oväsen ifrån sig än vad hon måste. Eleverna förstår nog ändå att hon ska ta till orda.
”God dag elever”, hälsar hon med ett glatt leende, ”tråkigt väder ute idag, tycker ni inte? Synd om dem som ska ha Quidditchträning i det här. Vi får hoppas att inte vintern blir så långvarig!” Harmony går och ställer sig framför katedern så hon kan luta mot den, hon kan inte hoppa upp och sitta på den med benen i kors då kjolen är för snäv. ”I alla fall, idag ska vi arbeta med formlera Sonorus och Quietus.” I samma stund som hon nämner formlerna så flyger en förtrollad vit krita upp och skriver upp namnen på formlerna med en prydlig och snirklig skrivstil på svarta tavlan bakom henne. ”Någon som läst på eller åtminstone kan gissa sig till vad de två formlerna gör, deras funktioner det vill säga?”

TraXy
PostPosted: Thu Jan 20, 2011 16:58
Oh won’t you please, Mrs. Robinson, Jesus loves you more than you will know, oh oh oh … skulle nog Mal gärna ha hummat för sig själv om han trott att lärarinnan faktiskt varit intresserad av honom. Han är ju en av dessa quidditchspelare, men som tur är så kan han sitta inne i värmen och ha lektion istället, vilket han föredrar i det här vädret. Vad formlerna gör har han en idé om i alla fall så han räcker snällt upp en arm och noterar att den borde börja se rätt bra ut under skjortan, just på grund av de där quidditchträningarna. Inget ont som inte har något gott med sig, eh?

HenrikJ
PostPosted: Sun Jan 23, 2011 11:02
Miles tittar snabbt åt klasskompisens håll. “Man skulle lätt kunna bli 5 år äldre för att få henne tjugiofyra timmar!” viskade han och flinade. Professor Honeycutt-Meadows var den andra läraren som han hade blivit intresserad av under Hogwarts åren. Hon var ju snygg, sexig och hade praktiskt taget allt. Det värsta var att Miles under trollformellära lektionerna koncentrerade sig på professorn istället för hennes ord. Även Miles är en utav de quidditch spelare som kommer få ta sig ut lite senare under dagen, men han behövde verkligen träningen. Då priofessorn ställde en fråga så räckte han snabbt upp handen, inte skulle Ravenclaw eller något annat elevhem få chansen att dra in poäng.

Spirry
PostPosted: Sun Jan 30, 2011 17:41
“Too much information,” viskar Nadine tillbaka eftersom hon ju sitter bredvid Miles och antingen är elevhemskamraten eller är tillräckligt nära för att höra det. Killarna fick gärna tråna efter lärarna men hon ville inte gärna få bilder i sitt huvud som var svåra att skaka bort. För seriöst, om hon nu skulle behöva tänka på vad killarna i klassen ville göra med professorn så skulle det bli väldigt mycket svårare att koncentrera sig på ämnet. Själv tänkte hon ju inte så, mest för att hon var ganska rejält straight, hon tyckte mest att det var trevligt med en så pass ung professor för en gångs skull. För att glömma Miles kommentar sträcker hon upp handen i luften. Hon kunde ju svara på frågan eftersom hon det här året lade ned mycket mer tid på studierna än tidigare år. Hon ville gärna få bra GET-resultat.

Liz
PostPosted: Mon Jan 31, 2011 14:05
Okej, ett halvår som lärare på Hogwarts hade visserligen gått så hon borde sluta bli så förvånad när så många elever faktiskt räcker upp händerna för att svara på frågorna hon ställer. Det borde ju ha varit detsamma när hon gick här, bara för några få år sedan? Det hade det säkert varit. Bara det att hon inte hade varit en av dem… Eller ens ägnat de som var intresserade av skolan någon större uppmärksamhet. Nu var det i alla fall dags att ändra på det! Ju mer eleverna visar sig intresserade av ämnet och lektionen, desto större chans att de får ett bra betyg senare. Även om de kanske inte är bra på ämnet så får man poäng för att man försöker.
“Miss Williams?” Harmony nickar mot Gryffindorflickan.

Spirry
PostPosted: Tue Feb 01, 2011 19:32
Nadine tar ner handen och är tyst i en halv sekund under tiden som hon letar fram svaret i sitt huvud. Så här efter mer än fyra hela år på skolan började det trängas ganska många trollformler därinne.”Sonorus gör ens röst starkare eller högre eller vad man nu säger. Quietus gör det motsatta, den sänker istället rösten så att man pratar tystare.” Ehm, ja. Det dög nog, hon brydde sig visserligen inte överdrivet mycket. Nadine var inte en av de som rodnade och kände för att sjunka genom golvet så snart hon svarade fel på en fråga, hon ryckte mest på axlarna och gick vidare i livet.

Liz
PostPosted: Wed Feb 02, 2011 17:19
Harmony nickar och ler. ”Precis, miss Williams. Bra svarat och förklarat, tre poäng till Gryffindor!” Nu lutar hon inte mot katedern längre utan ställer sig upp och går förmodligen omkring lite medan hon pratar. Harmony har lite svårt för att stå still en längre stund, hon gillar att röra på sig. ”Ni kan dela in er hur ni vill två och två, ta er bästa kompis eller bara någon ytlig bekant, och sedan ska ni få öva på Sonorus och Quietus tillsammans.” Fortsätter hon berätta. ”Utförandet av de båda formlerna är detsamma, ni sätter er trollstav mot er hals och uttalar formeln; Sonorus – som förstärker rösten, eller Quietus – som försvagar rösten. För att se om trollformeln fungerat eller inte så kan ni väl prata med varandra, hm?” Hon ler mot dem och gör en gest med ena handen som visar att de får sätta igång.

Spirry
PostPosted: Sat Feb 05, 2011 11:43
“Ska vi samarbeta eller?” viskar Nadine till Miles så snart professorn ger dem klartecken att börja. Hon tänkte inte ge sig ut på en lång färd för att söka någon att samarbeta med direkt. Samtidigt som hon väntar på Miles svar börjar hon rota runt i väskan efter sin trollstav. Det var inte så att den ramlade omkring tillsammans med fem tunga böcker som kunde krossa den enkelt, hon hade den i ett ytterfack på den militärgröna axelväskan. Problemet att hitta den låg i att den lätt försvann bland ouppblåsta ballonger, en och annan nagellacksflaska och en ganska stor mängd godispapper. Det var rena barnkalaset i väskan. Hon var inte helt säker på var hon fått alla grejer ifrån och när hon fångar upp en flaska med chockrosa nagellack blir hon väldigt tveksam över om det verkligen var hennes. Hon hade aldrig haft en sån färg tidigare, det var hon helt säker på. Hon brukade mer köra på svart och rött, möjligen mörklila någon gång ibland också. Till slut lokaliserar hon i alla fall trollstaven och drar upp den. Hon var redo att sätta igång så snart Miles var det, om han nu inte dissade henne.

HenrikJ
PostPosted: Sun Feb 06, 2011 11:17
Miles skulle inte precis dissa henne, då Nadine började leta efter trollstaven så kände han genast efter sin som redan låg på bänken, han svarade ett ett självklart till att han ville vara med Nadine. De jobbade säkert bra tillsammans gissade han, själv hade han väldigt bra betyg i ämnet och ville inget annat än behålla det. Hade de professor Honeycutt-Meadows så kunde det antagligen inte bli bättre, eller jo ifall han bara satt och hade tankar om henne så skulle han ju förlora på det, vilket inte skulle vara så bra. De var den ända nackdelen med att ha en snygg professor tyckte Miles.

TraXy
PostPosted: Tue Feb 08, 2011 12:51
Tre poäng till Gryffindor, schmyffindor, whatever. Mal sitter mest i sina egna tankar för närvarande. De är mycket roligare, av någon anledning. När det blir dags att dela in sig i grupper för att öva på formlerna så går blicken automagiskt till kompisen Declan bredvid, och han nickar instämmande. Här ska övas! Declan får börja med Sonorus och hålla på med den i kanske tio minuter medan Mal övar sig på Quietus. Ingen av dem får till det under den tiden, så de beslutar sig gemensamt för att byta med varandra och fortsätta i tio minuter till. Inte för att det gör varken från eller till, egentligen, men man måste ju börja i någon ände för att kunna lyckas i slutänden.

Spirry
PostPosted: Tue Feb 08, 2011 16:09
“Allright, jag börjar med Quietus…” Nadine höjer staven och ärligt talat känns det inte helt bekvämt att rikta den mot sin hals. Kul om hon sa fel formel och fick ett djupt jack i den liksom. Som tur är så är hon ganska duktig i ämnet så det var inte så stor risk att det skulle hända, men ändå. Mellan försöken pratar hon glatt på med Miles, för annars kan hon ju inte märka om det funkar eller inte. “Vilken dryck valde du att skriva om på trolldrycksläran förresten? Jag valde kärleksdryck och jisses vad jag ångrar mig. Det enda man hittar är ju historier som borde platsa i Häxornas Värld. Allt verkar vara skrivet av fjortis-häxor som tipsar om speciella ingredienser som kan få drickaren att ge presenter oftare. Och så är det massor av sextips också, och man bara, tack, jag vill veta hur många som dör på grund av felbryggda drycker, inte hur många som får ett ligg på grund av det.” Hon slänger in ett Quietus mellan vartannat ord ungefär och lyckas lagom till nästsista ordet. “Woh, yes!” viskar hon triumferande fram.

Liz
PostPosted: Tue Feb 15, 2011 22:14
Harmony går runt bland havet av elever och ser hur det går med trollformlerna. Det eleverna pratar om lyssnar hon med ett halvt dovt öra på, det är så många som pratar samtidigt – och vissa lyckas ju med Sonorus så det blir en ordentlig ljudnivå i klassrummet – utan det hon kollar mest är bara så att de uttalar formlerna rätt och hon ger ett par peppande meningar till några elever här och där och berömmer dem som lyckas. Hon går förbi MacCannon och hans elevhemskamrat och säger med ett leende ”ni klarar det säkert vilken sekund som helst, det tvivlar jag inte på, fortsätt kämpa!” men om de hör henne eller inte är ju en annan femma. Harmony lyckas även gå förbi miss Williams och mr Watson precis i tid för att höra Nadine lyckas med trollformeln och hon kommenterar glatt ”jättebra gjort miss Williams! Fortsätt så” innan hon går vidare längs bänkraderna.

HenrikJ
PostPosted: Sat Feb 19, 2011 09:07
Miles bara flinar åt Nadines sätt att snacka och slänga in formeln i meningarna, visst det var mycket trevligare för honom, men det lät även väldigt roligt då hon sade det. Han lyssnade på orden och kunde tillslut höra att de blev väldigt små och låga, hon hade lyckas, professorn kom även förbi dem exakt då, han nickade imponerat och drog fram sin egen trollstav, skulle han börja med. “Ja med tanke på att du började med Quietus så kan jag börja med Sonorus” sade han och flinade, han hade ju inte svarat på alla de frågor som Nadine hade ställt till honom, men det kunde han lika gärna göra då han själv övade på formeln. “Sonorus, jag valde skönhetsdrycken, det gjorde jag egentligen rätt i för de finns inte så mycket om den, eller jo det gör de ju, men jag försöker korta ner det typ” sade han och även han slängde in Sonorus mellan raderna. “Jag trodde…” började han och hörde hur högt det lät, lite läskigt var det ju, han ville ju inte prata inför hela klassen.

Spirry
PostPosted: Sun Feb 20, 2011 21:03
“Men du…” viskar hon och gör allt för att inte få ett flin på läpparna. “Vad var det du sa att du ville göra med professor Honeycutt-Meadows?” Okej, hon kanske var lite elak, men det skulle vara så himla kul om han gick på det och glömde bort att han använt Sonorus och hela klassen skulle höra hans svar om han svarade. Hon lutar sig närmare honom som för att få honom att viska det till henne. Om han fortfarande var påverkad av Sonorus-formeln skulle det ju dock inte bli mycket till en viskning…

TraXy
PostPosted: Wed Feb 23, 2011 17:18
Mal och hans kompis fortsätter med sina strävanden och efter många om och men så verkar det ändå till slut som att det börjar hända något. Sweet! Röster som höjs, och som tur är, även röster som sänks. Inte så mycket till att börja med men det går bättre och bättre. Hur bra är inte detta? Det kan nog bli rediga trollkarlar av dem bägge två om de bara försöker! Om de hade varit på det klara med vem Brian Blessed är så hade de säkert tyckt att det vore hur roligt som helst att basunera ut saker i stil med “Gordon’s alive?!” och liknande, men nu är Mal inte uppvuxen med saker som TV-apparater eller filmer, så han vet inte vem denna högljudda mugglare är.

HenrikJ
PostPosted: Sun Mar 06, 2011 14:03
Skulle han berätta det för henne, visst han litade ju på henne och hon borde ju inte säga det till någon bara sådär. “Jag tycker att professorn är skit sexig och…” ropar han högt, ändå fast han försökte viska fram orden så kom de fram i hög ton, nu hade han gjort bort sig rejält, han stoppade snabbt händerna för munnen och gav Nadine en retsam blick, hon skulle allt få igen ifall professorn fick stor damp på honom, tänk ifall de skulle haft professor Corbett eller någon annan, vad skulle hah hänt då? Nu kunde han ju kanske komma ur det här lindrigare, ifall han hade tur, kanske hörde professorn inte vad de sade för någonting.

Spirry
PostPosted: Sun Mar 06, 2011 15:33
Nadine dör halvt av skratt när Miles delar sin åsikt med, ja med hela klassen inklusive professorn. Man behövde vara döv för att inte höra det där förmodligen. “Oh jisses…” andas Nadine fram och försöker samla sig igen. En blick på Miles sabbar nog de chanserna dock. “Förlåt!” frustar hon fram och kippar efter andan. Att det kanske var elakt att göra det hon just gjort tänker hon inte ägna en tanke åt än. Det var ju så himla kul! Hon skulle gärna vilja se professorns ansiktsuttryck men hon skrattar så att tårarna hotar att svämma över vilken sekund som helst.

TraXy
PostPosted: Tue Mar 08, 2011 13:00
Mal och Declan brister ut i ett högljutt gapskratt åt Watsons något indiskreta kommentar. När de inser att de är så pass högljudda så skyndar de sig att försöka få till den trollformeln som får rösten att sänka sig igen, men de aktar sig noga för att fälla kommentarer om lärare och klasskamrater för att vara på den säkra sidan. Det vore ju onekligen ganska korkat att falla i samma fälla som någon annan redan ramlat i, om man säger så. Malcolm känner lite för att dunka Miles i ryggen och gratulera honom för en rolig kommentar, men det får dröja till i slutet av lektionen i sådana fall. Nu måste de ju ändå hålla på att öva.

Liz
PostPosted: Tue Mar 15, 2011 22:47
Döv behövde man nog mycket riktigt sagt vara för att inte höra kommentaren, så givetvis hör Harmony den trots att hon nästan står i andra änden av klassrummet och just höll på att hjälpa några andra elever. Det dröjer inte länge innan de allra flesta elever i klassrummet brister ut i gapskratt, men det gör inte Harmony. Upprörd blir hon inte och inte heller generad. Ärligt talat tycker hon lite synd om mr Watson, men förhoppningsvis tog han det inte så hårt. När de allra flesta skrattsalvorna dött ut öppnar Harmony munnen.
”Ett gott skratt förlänger livet, inte sant? Tack, mr Watson”, svarar hon med ett litet halvhjärtat leende men om hon tackar för kommentaren eller för att han fick alla andra på gott humör eller något helt annat får man väl tolka som man vill. Hon tog inte illa upp för hon vet vad som kretsar runt i tonåringars huvuden, men hon tycker för den delen inte heller att det passar att säga så i ett klassrum. Men att påpeka det känns lite halvt onödigt när alla ändå skrattade, så Harmony låter helt enkelt lektionen flyta på vidare tills det är dags att sluta.
”Tiden går fort när man har roligt, men nu är lektionen slut – ha en fortsatt bra dag så ses vi nästa gång!” Hälsar hon innan hon låter klassrumsdörren svänga upp så att eleverna kan gå.

TraXy
PostPosted: Tue Mar 22, 2011 11:39
Malcolm MacCannon med ospelad kamrat fortsätter öva tills dess att lärarinnan säger åt dem att lektionen är slut. Det är ganska synd att den redan är slut, egentligen, för de har haft mycket roligt den här gången, även om nu en annan klasskamrat stått för den största underhållningen. Kanske något man kan skoja med honom om vid väl valt tillfälle. De två Ravenclaw-pojkarna samlar ihop sina prylar, hänger väskorna över axlar, nickar vänligt mot lärarinnan och vandrar sedan i väg ut på nya äventyr. Synd bara att de inte får utöva magi hur som helst i korridorerna, för då hade de nog gärna spelat det där sprattet redan nu.

Spirry
PostPosted: Sat Apr 02, 2011 22:02
Nadine försöker dra djupa andetag och titta på allt utom Miles och professorn i ett försök att lugna sig. Hon hulkar lite, fnissar till några gånger och lyckas till slut samla sig tillräckligt lagom till att professorn avslutar lektionen. Hon undviker Miles med blicken ända tills de har kommit ut ur klassrummet. Väl där kommer hon att tänka på händelsen igen och då är hon förlorad igen. “Oh herregud” väser hon och torkar bort en tår ur ögonvrån. “Jag dör.” Med de orden smiter hon in på en toalett för att komma undan från skrattutlösaren.

HenrikJ
PostPosted: Sat Apr 09, 2011 10:12
Pinsamt, var den ända tanken Miles fick och då professorn tittade på honom och förklarade de där med skrattet, de var jätte pinsamt och då professorn avslutade lektionen så skyndade han sig snabbt att plocka ihop alla grejorna, förmodligen så hade han fått lite färg kring kinderna också, därför så skyndar han sig ut och försöker att undvika kompisarna, det var verkligen tur att Nadine hade gått redan, för han skulle allt vilja försöka ge igen på henne, eftersom hon hade lurat honom till det här pinsama.