Ute och handlar
Postat: sön jun 20, 2004 9:09 am – fre jan 21, 2005 3:23 pm
Beundransvärt korta foruminlägg av Angfiel och mig själv här, med gästspel av Elyene… 😉
Proteus tittar beundrande på de nya kvastarna som nyss levererats till Quidditchaffären. “mamma kan jag få en sådan” säger en liten pojke i närheten och Proteus kan inte låta bli att le, han känner igen sig själv. Lika ivrig för att få sätta sig på en kvast.
Men han skulle inte köpa en kvast idag, han skulle titta efter ett nytt slagträ. Hans gamla slagträ hade splittrats av en dunkare efter lite för många års användande. Det var lite sorgligt eftersom det var hans favorit. Han plockar upp ett av dem och känner på vikten, formen och greppet.
Efter några minuters letande hittar han ett väldigt vackert slagträ. Bra form och perfekt grepp för honom. Lite dyrare än vad han hade tänkt sig spendera men han bestämer sig ändå för att köpa det. När han ändå är där köper han sig ett par nya knäskyddd också och promenerar glatt ut ur affären. Medan har går nedför gatan och visslar på en muggelmelodi så ser han sig omkring efter någon av sina kollegor.
Maighréad kommer precis ur en affär med stjärnkikare och diverse tillbehör – hon behövde en ny putstrasa och lite stjärnputsmedel – och strosar uppför gatan, glad över att solen lyser och värmer. Hon stannar till och sluter ögonen och känner solsystemets vackra stjärna värma hennes ansikte, helt omedveten om allt som försiggår omkring henne.
Proteus ler lite när han får syn på Maighréad. Hon ser ut att vara i helt andra tankar och han får plötsligt en idé. Han smyger sig upp bakom henne, ställer tyst ner sin kasse på marken och lägger sina händer på hennes ögon “Gissa vem?!” utropar han glatt. Några runtomkring tittar nyfiket åt deras håll.
Hon väcks genast ur sina dagdrömmar och ropar till av överraskning. “Proteus Pimley!” utbrister hon. “Det var det fräckaste!” Det låter kanske som en anklagelse för utomstående, men hon säger det med ett leende. Hon vänder sig om och ler lika varmt som vårsolen hon så ömt tagit del av. “Trevligt att se dig här.”
Proteus ler varmt och ger henne en hjärtlig kram. “Inte lika trevligt som det är att träffa er” säger han och han vill bita sig i tungan direkt. Inte lika trevligt som det är att träffa er? Hur konstlat lät inte det! Han hoppas att hon inte skulle lägga märke till det och för att få henne på andra tankar så frågar han: “Som förlåt för att jag skrämdes så kanske jag kan få bjuda på en glass?”
På så sätt? Hon fortsätter le. “En glass säger jag inte nej till.” Hon börjar gå bort mot närmsta glassförsäljarställe, antagandes att Proteus är henne i hälarna.
Proteus tittar förvånad på när Maggie tågat iväg mot glassbaren. Hela hans ansikte spicker upp i ett leende och han måste småspringa en liten bit för att hinna ikapp med henne. När han kommer upp jämsides med henne frågar han “Så vad har du handlat idag?” han pratar medan han fortsätter mot glassbaren som om han inte mindes fel skulle ligga precis bakom hörnet.
Proteus njuter av solen och sällskapet. Inte varje dag man eskorterar en vacker dam till en glassbar tänker han leende för sig själv.
Maighréad smaskar belåtet på en mjukglass med Irish Cream-smak. “Åh, inget särskilt egentligen. En putstrasa och lite stjärnputsmedel hittills.” Hon ler mot honom. “Har du hittat något speciellt?”
Hans ögon lyser upp och han ser ut som en femåring på julafton när han ger henne sin glass (hallon/lime smak) för att kunna plocka upp slagträt ur kassen. “Perfekt balans, det är den nyaste wingmodelen. Passar mitt grepp utmärkt. Jag kommer få många trevliga träningspass med den här. Lite synd att mitt tidigare gick sönder men sånt händer” Proteus gör ett par slagövningar i luften för att visa att det verkligen var bra balans och grepp.
Hon kan inte låta bli att le över hans entusiasm. Själv tyckte hon om quidditch, men var inte direkt besatt av det. Långt ifrån. Men Proteus är som ett barn på julafton, precis som hon själv varit när hon hämtat sitt nya teleskop, och hon tycker det är roligt när folk vågar stå för sådant de tycker om. “Ett stadigt slagträ, det där,” konstaterar hon mjukt.
“Oh ja verkligen” han lägger undan sitt slagträ i påsen igen och tar emot sin glass som börjat smälta i solen. Han slickar snabbt upp dropparna på fingrarna och hans ögon gnistrar av glädje. En bra shoppingrunda och trevligt sällskap, solen som skiner, vad kunde vara bättre?
Aileen och ett gäng andra Gryffindorelever promenerar omkring på sin lediga helg i byn Hogsmeade när de träffar på de två professorerna. “God dag Professor O’Reilly och Professor Pimley hälsar hon glatt innan gänget försvinner in i ännu en affär viskande och skrattandes.
Proteus kinder färgas ljusrosa och han kan inte låta bli att flina fånigt mot professorn bredvid. Han kunde minsan tänka sig var flickorna viskade om och inte var det alls så mellan dem…eller? Han skulle inte ha något emot det men de var båda professorer och de skulle vara ett gott föredöme inte sant. Nej de var bara goda vänner som åt glass tillsammans.
“Top of the mornin’ to ya,” svarar Maggie med sin typiska Dublin-dialekt och ler mot flickorna. Om hon kunnat läsa Proteus’ tankar hade hon instämt med dem. Bara vänner som åt glass.
“Och undervisningen går bra?” frågar han när tystnaden börjar kännas lite besvärad. Han fortsätter att gå gatan fram, sakta och antar att hon går bredvid honom längs gatan.
“Jadå, jadå,” svarar Maggie med glass i munnen. “Det går framåt. Grattis till posten som quidditchdomare, förresten. Döm fördelaktigt, nu!” säger hon med en okynnig blinkning. Fördelaktigt för henne betydde till Ravenclaws fördel…
Proteus lyser upp vid omnämnadet av hans nya arbete och skrattar hjärtligt “Hur mycket är du villig att betala för det då?” frågar han allvarligt varpå han en sekund senare börjar skratta igen och petar henne i sidan med sin armbåge för att visa att han bara skojjade. “Jag ser verkligen fram emot den första matchen. Domare är något jag velat sen jag var liten… ja det eller professionell quidditchspelare.”