SYO – Sanjeev
Madame Lilly sitter i en bekväm fåtölj på sitt kontor uppe i ena tornet. Den är stoppad, har virkade antimakasser på ryggstödet och armstöden och är rosmönstrad. Det finns en likadan bredvid den, vid en muntert sprakande brasa. Hon sitter och väntar på den andra av sina två femteårsprefekter. Det var ju dags för deras studievägledningssamtal. Igår hade hon haft samtalet med Amanda, och imorgon var det Adams tur, och sedan Bandhura. Ute regnade det – som vanligt – och därför var brasan ett välkommet inslag, åtminstone enligt henne. Hon sitter med händerna om en kopp te och väntar.
Sanjeev Kapoor knackar försiktigt på sin elevhemsföreståndarinnas dörr och väntar på att få komma in. Eftersom han var en artig pojke så rusade han inte bara in direkt efter han knackat. Hon kunde ju vara upptagen med annat. Fast då borde nog dörren vara låst, i och för sig. När han hör ett “Kom in, Sanjeev!” skjuter han upp dörren och stänger den efter sig när han kommit in i rummet.
“Goddag, Madame Lilly,” hälsar han artigt, med ett litet leende så att smilgroparna kommer fram i hans smårunda kinder.
“Goddag, min vän!” hälsar tantkrullet glatt och ber honom sätta sig ner i den lediga fåtöljen. “Får jag fresta med lite te och scones?” “Tack gärna!”
Sagda förfriskningar står på en silverbricka på ett litet bord mellan de två fåtöljerna. Det är uppdukat med två fina porslinskoppar (inga hon använde på lektionstid, då sådana hade en förträfflig förmåga att gå sönder), en gammal tekanna och ett fat med scones. Där stod även en liten glasburk med jordgubbssylt, en med hallonsylt, och en liten bytta med smör. För säkerhets skull har hon också en liten sockerskål, och naturligtvis finns där en mjölkkanna också, eftersom man i Storbritannien inte kan dricka te utan mjölk.
Sanjeev häller upp lite mjölk i bägge tekoppar, och fyller sedan på med teet, noga med att sila bort tebladen. “Tar ni socker i teet, Madame Lilly?”
Lilly, som studerat pojkens rörelser och var ytterligt belåten med att bli serverad, ler mot honom. “Ja tack, kära du, en bit.”
Han låter en sockerbit falla ner i tekoppen, och tar sedan en tesked och rör runt med den så att den ska lösa upp sig innan han räcker över den.
“Åh, tack snälla du, så rart av dig.” Hon tar emot koppen och smuttar lite på den varma drycken, som smakade alldeles utmärkt. Den här pojken var nog en av hennes absoluta favoriter!
Det man inte får glömma med Sanjeev är att han inte gör sådana här saker för att fjäska. Fjäsk är inget han tycker om. Han är oerhört artig och tänker på andra före han tänker på sig själv, och att servera läraren innan han serverar sig själv var inbyggt. Hur många gånger hade han inte serverat sin farmor, till exempel? Aldrig att han skulle ta en kopp själv utan att först tillreda en åt henne. Nej, det var ohövligt.
“Hur vill ni ha er scone, Madame Lilly?”
“Åh nej då, kära du, det klarar jag allt av själv, men tack ändå.” Någonstans fick ju gränsen dras. “Det blir så bra så. Ta för dig, bara.” Lilly brer lite hallonsylt på sin scone och klickar på lite vispgrädde på den innan hon fortsätter. “Jag hoppas att det går bra med studierna och att vara Prefekt samtidigt?”
“Det är lite stressigt ibland, men inget jag inte kan klara av,” svarar den unge mannen. “Det är roligt att ta hand om de yngre eleverna,” med undantag från Vanessa, “och jag skulle inte vilja byta bort det för allt i världen.” Han tar en scone ifrån fatet och brer på lite sylt och grädde på den. “Jag har lärt mig mycket om ansvar under det här året.”
“Hur går det med studierna?”
“Som vanligt,” säger Sanjeev när han svalt sin tugga. “Det knallar och går. Jag gör mitt bästa, och jag hoppas att det är gott nog.” “Har du funderat något på vad du skulle vilja ägna dig åt efter att du gått ur skolan?” Hon tar en tugga av sin scone och lyssnar på vad pojken har att säga. Amanda hade velat bli Botare. Vad ville Sanjeev bli?
Det var en fråga han grubblat mycket på, faktiskt, men han hade kommit fram till ett svar, äntligen. Hur kunde han någonsin tvivlat på det, egentligen? Han ville bli vad han alltid velat bli.
“Jag vill starta en restaurang, Madame Lilly,” svarar han uppriktigt.
Lilly såg inte förvånad ut. Alls. Varenda människa som någonsin spenderat mer än 10 minuter tillsammans med Sanjeev visste hur mycket han tyckte om matlagning. Hufflepuffarna var förmodligen de mest välgödda eleverna på hela skolan, med tanke på alla godsaker Sanjeev och hans vänner brukade smuggla ut ifrån köket. Visst att pojken hade talang för matlagning, men han hade ju talang för så mycket annat också!
“Vilken sorts restaurang?” undrar hon lite försiktigt. Hon vill ju inte att pojken ska ha gått sju år på Hogwarts och sedan kasta bort allt han lärt sig och slå upp en sylta i Walsall eller något sådant.
“En med fantastisk mat,” svarar Sanjeev, “kanske i Diagongränden. Det är nog lättare att få kunder där än i Hogsmeade tror jag.” Lilly ler belåtet. “Man kan göra så fantastiska kreationer med magi. Matlagningen är fortfarande bäst när man kavlat upp ärmarna och jobbar hårt, tycker jag, men presentationerna…”
Hans ögon hade blivit stora som tekoppar första gången han var på en bankett i Stora Salen – vilket var dagen han först kom till Hogwarts. Staplar med glasskulor som helt trotsade tyngdlagen. Det var inspirerande! Han var ju bra på Trollformellära, dessutom. Det var ett av hans bästa ämnen.
“Vad skulle din restaurang heta?”
“Det vet jag inte än, tyvärr. Jag kan inte bestämma mig för något bra… men å andra sidan är det några år kvar innan jag kommer dit!” Han skulle behöva samla ihop pengar, om inte annat.
“Där ser man,” säger Lilly, som blir oerhört sugen på att kika ner i närmsta kristallkula för att se vad restaurangen kommer heta, eller om det ens blir en restaurang. “Ta gärna fler scones om du vill, kära du.”
“Tack,” säger Sanjeev och tar sig en scone till – de var fasligt goda, faktiskt. “Är de ifrån köket, eller har ni beställt dem ifrån bageriet i Hogsmeade, Madame?”
“De här? Bageriet. Fullkomligt charmerande bakverk! Men det vet du säkert redan av egen erfarenhet, kan jag tänka mig?” Hon ler lite och tar sig en scone till hon också.
Det gick liksom inte att neka till, så Sanjeev nickar bara tyst.
“Såå. Restaurang…” Hon funderar lite. Behövde man verkligen några av ämnena på skolschemat för att kunna starta restaurang? “Hmm. Fortsätt med Trollformellära… och Örtlära är nog bra… Kanske Magiskt Helande/Botande vore något för dig? Ifall någon skulle bli matförgiftad.” Hon inser att detta kunde misstolkas, så hon skyndar sig att ändra sig. “Jag menar… Inte i din restaurang, men kanske någon annanstans. Du skulle ju kunna laga mat som får dem att må bättre? Kanske Trolldryckslära också vore bra i sådana fall. Hur som helst, jag tror det är lättare att bara säga att du kan läsa de ämnen som intresserar dig, Sanjeev. Jag ska inte sitta här och påstå att det finns betygskriterier för att öppna ett eget företag.”
Han nickar lite till svar. Det hade varit väldigt konstigt. Kanske, å andra sidan, så skulle det finnas någon kockutbildning eller något sådant?
“Vet ni om det finns någon bra, magisk restaurang där jag skulle kunna gå i lära eller något sådant, Madame?”
“Jaadå, det ska allt finnas!” Inte för att hon kommer ihåg namnet på den just nu, men det fanns i alla fall restauranger i magivärlden!
“Tack.”
“Ingen orsak alls, kära du. Då säger vi så, tycker jag,” säger hon med ett leende och fortsätter smutta på sitt te. “Är det något mer du har på hjärtat? Du får gärna vara kvar här hela kvällen om du vill, men jag antar att du vill gå tillbaka till ditt, för du har säkert oerhört mycket att göra.”
“Mja, jag har en Förvandlingskonst-uppgift att göra, så jag borde nog gå, är jag rädd.” Han hade gärna stannat en stund till – det var roligt att prata med Lilly. “Tack så hemskt mycket för era råd och för testunden, Madame Lilly.” Han dricker ur det sista ur koppen och ställer ner den på brickan. “Ska jag ta undan brickan åt er?”
“Nej nej nej, låt den vara kvar, kära du, jag tar hand om den lite senare.”
“Ahh, okej. På återseende, då, Madame.”
“Adjö med dig,” ler Lilly till svar. “Vi ses på söndagsmötet!” avslutar hon och brer sig en till scone innan hon plockar fram kristallkulan för att kika lite i den angående Sanjeevs framtid i restaurangbranschen. Hon sitter och ler nöjt för sig själv.
Sanjeev skyndar däremot till Hufflepuffs sällskapsrum, eftersom han hade en massa jobb framför sig, som han inte såg fram emot med någon direkt entusiasm.