SYO – Amanda Bones (Admanta)

Madame Lilly sitter i en bekväm fåtölj på sitt kontor uppe i ena tornet. Den är stoppad, har virkade antimakasser på ryggstödet och armstöden och är rosmönstrad. Det finns en likadan bredvid den, vid en muntert sprakande brasa. Hon sitter och väntar på en av sina två femteårsprefekter. Det var ju dags för deras studievägledningssamtal. Ute regnade det – som brukligt i juni – och därför var brasan ett välkommet inslag, åtminstone enligt henne. Hon sitter med händerna om en kopp te och väntar.

Amanda hade väntat på brevet från Lilly och kom nu gående upp till henne kontor med en spänd förväntan. Amanda visste vad hon ville och vad hon ville med sin framtid och hon hoppades att hon var på rätt spår. Om inte så skulle säkert Lilly hjälpa henne rätt.
“Hej, professor Lockmere.” Amanda hade inte sett så mycket av sin elevhemsföreståndare. Hon hade alltid skött sig och det var mest nu under hennes femte år som hennes prefektämbete hade påbjudit regelbundna besök hos elevhemsföreståndarinnan.

“Efter fem år trodde jag ju att du lärt dig komma ihåg att jag föredrar att kallas ‘Madame Lilly’,” säger hon skoj-förmanandes. “Sätt dig ned, kära du.” Hon gör en gest mot den andra fåtöljen. “Får jag fresta med lite te och scones?”
Sagda förfriskningar står på en silverbricka på ett litet bord mellan de två fåtöljerna. Det är uppdukat med två fina porslinskoppar (inga hon använde på lektionstid, då sådana hade en förträfflig förmåga att gå sönder), en gammal tekanna och ett fat med scones. Där stod även en liten glasburk med jordgubbssylt, en med hallonsylt, och en liten bytta med smör. För säkerhets skull har hon också en liten sockerskål, och naturligtvis finns där en mjölkkanna också, eftersom man i Storbritannien inte kan dricka te utan mjölk.
“Såå. Du går i femman nu. Jag hoppas att det går bra med studierna och att vara Prefekt samtidigt?”

Amanda tog för sig av the och scones och lade på ett tjockt lager med jordgubbssylt på sin scones eftersom det var hennes favoritsylt. Amanda lyssnade till Madame Lilly och sörplade samtidigt på sitt the, utan mjölk.

“Jo, det går bra” svarade hon dröjande. “Det är inget ämne jag har väldiga problem med eller så. Det går lite sämre i latin och naturmagi, men jag har bestämt mig för att inte läsa dem på FUTT-nivå” fortsatte hon sen.

Lilly brer lite hallonsylt på sin scone och klickar på lite vispgrädde på den innan hon häller lite mjölk i sin kopp, häller på teet, ploppar i en sockerbit och rör om med en tesked. Hon smuttar lite på det och nickar gillande.
“Det låter bra att höra. Latin och Naturmagi krävs ju inte till varje arbete, är klart,” säger hon sedan. Hon hade aldrig varit särskilt bra på Latin själv, även om Naturmagi roade henne mycket.
“Har du funderat något på vad du skulle vilja ägna dig åt efter att du gått ur skolan?” Hon tar en tugga av sin scone och lyssnar på flickan. Hon hade stämt träff med sin andra femteårsprefekt dagen efter. Skulle bli kul att höra vad de två hade för mål här i livet.

Amanda såg ned i marken och blev plötsligt en aning blyg.
“Jo, jag vet vad jag vill bli, det har jag vetat sedan jag började på hogwarts. Jag vill bli helare, som min mamma” sa hon till slut.

“Åhh!” svarar Lilly och tar sig en liten klunk av teet för att skölja ned sconesen så att hon kan tala ordentligt. “Så trevligt!” Att bli botare och liknande var ett yrke som Lilly hade högsta respekt för. “Du skulle ju kunna prata med dem i sjukhusflygeln och se om du kan hjälpa till lite där på lediga stunder. Det har de säkert inget emot, och det skulle vara bra praktik för dig.” Hon tar en liten klunk te igen. “Om du vill bli botare så bör du läsa Magiskt Helande/Botande nästa år och få goda betyg i det. Sedan skulle jag rekommendera Förvandlingskonst, Trollformellära, Örtlära och Försvar Mot Svartkonster också, och så höga betyg som möjligt i dem. Trolldryckslära vore inte fel det heller.” Hon har ett papper framför sig där det står vilka betyg flickan haft under tidigare år, så att hon ska kunna jämföra.
“Om du fortsätter som förra året så har du klarat Trolldryckslära och Förvandlingskonst finfint. Du har ett Ö i Trollformellära, som bara kräver ett A för att du ska fortsätta. Örtlära kräver också ett A för att du ska fortsätta med ämnet, och det har du, men för att läsa Magiskt Helande/Botande så måste du få upp det där A:et till ett Ö, och om du ska fortsätta med Försvar Mot Svartkonster måste du få ett Ö där också, där du nu bara har ett A, är jag rädd.”

“Jag är väl medveten om mina betyg madam Lilly och jag arbetar mycket hårt nu för att få upp dem på den nivå som krävs.” Amanda tog en kort paus.
“Det där med att ha praktik i sjukhusflygeln var en bra ide. Jag ska diskutera det med vår ansvarige där, det blir en bra extra aktivitet under mitt sjätte år, just nu känner jag att mina GET studier tar för mycket tid. Och så har jag ju quidditechen…”

“Jaa, det är på tiden att vi tog hem quidditchpokalen, inte sant?” Quidditch var ett av Lillys stora intressen – hon hade själv varit med i laget när hon gick i skolan. Det var en bra massa år sedan, det, men hon tog alltid första bästa tillfälle i akt till att hjälpa förstaårselever med sin flygning. “Du har ju precis kommit med i laget också! Hur känns det?”

“Det känns bra, jag har än så länge inte spelat min första match men jag har varit med på någon träning sådär så, det känns bra….” sa Amanda som var glad över att få prata om ett av sina favoritintressen. Hon var oxå glad över att madam Lilly inte trodde att det skulle gå ut över hennes skolarbete.

“Naturligtvis förväntar jag ju mig att du ska klara av dina studier lika bra som du gjort förut,” tillägger hon i en halvsträng ton – Lilly har lite svårt för att vara sträng.
Hon rättar till blåjeansen lite. “De här är fruktansvärt obekväma, ska du veta,” säger hon förtroligt. “Jag förstår inte riktigt hur de kan vara så populära bland mugglarna, vet du vad. Fin färg är det ju i alla fall, det är klart.”
“Mer te, Amanda?” Hon visste inte riktigt vad hon skulle prata om härnäst, när de redan klarat av det som var det viktiga, nämligen vilka betyg flickan hade och vad hon ville bli i framtiden. “Vill du att jag ska prata med sjukvårdarna om ifall du får hjälpa till där på fritiden?”

Amanda nickade när Madam Lilly frågade om mer té. Hon såg på jeansen som Madam lilly kommenterade och valde att ignorera det hon sade för Amanda själv bar ofta jeans när hon var hemma och tyckte mycket om dem. Vid frågan om sjukhusflygeln så sken Amanda upp.
“Ja, gärna. Jag ska se hur mycket tid jag kan lägga där efter att jag klarat av mina läxor och quidditchträningarna. Men det kommer bli en del hoppas jag”

“Då säger vi så, tycker jag,” säger hon med ett leende och fortsätter smutta på sitt te. “Ta gärna fler scones om du vill, kära du.” Hon var inte den som snålade! “Är det något mer du har på hjärtat? Du får gärna vara kvar här hela kvällen om du vill, men jag antar att du vill gå tillbaka till ditt, för du har säkert oerhört mycket att göra.”

Amanda log tacksamt mot Madame Lilly.
“Ja, jag har en uppstas i trollkonsthistoria och så borde jag öva lite på några trollformler till på torsdag” sa hon snabbt. “Men jag tar gärna lite mer scones med mig” fortsatte hon.
Amanda bredde två scones med bara smör och staplade dem i sin ena handflata.
“Tack för pratstunden madame Lilly. Jag lovar att komma och prata med dig om jag undrar något annat” Amanda log igen och gick mot dörren.
“hejdå”

“Adjö med dig,” ler Lilly till svar. “Vi ses på söndagsmötet!” avslutar hon och brer sig en till scone innan hon plockar fram kristallkulan för att kika lite i den angående en av eleverna hon haft när hon vikarierat i Forntida runor. En kvart senare stirrar hon fortfarande som förhäxat ner i bergskristallsfären. “Jösses!” konstaterar hon, och tycker inte att det riktigt beskriver situationen ordentligt…