Slytherinare är okristeliga mot Elliott
**** BEGIN LOGGING AT Fri Jul 31 15:37:06 2009
Jul 31 15:44:57 <Funa> Höst! Trädens löv är inte längre gröna, utan har börjat ändra färg. Naturen lyser i gult, rött och orange mot en blå himmel. Solen bländar de oskyldigas ögon. Moln är ett minne blått, för idag i alla fall. En fluga tar sin sista flygtur och landar på en bänk där Summer Fletcher sitter för sig själv och filosoferar. Den landar på rygg och hon mosar den med tummen. Insekter var verkligen äckliga och dumma i huvudet.
Jul 31 15:52:38 <Griselda> Elliott Hoover vandrar runt lite på upptäcksfärd. Han har vant sig lite mer vid skolan nu men det är fortfarande ovant och svårt att hitta rätt. Det hade väl hjälpt om han hade haft lokalsinne, men det har han inte mycket av, tyvärr. Han spankulerar långsamt fram i korridorer och annat och vandrar förbi bänken Summer sitter på, men utan att stanna. Hon hade såna däringa gröna saker på skoluniformen och… ja, han hade lärt sig akta sig för såna nu.
Jul 31 15:54:34 <elvira> Väder var något överflödigt som Amabel Daugherty inte brydde sig särskilt mycket om. Sålänge det inte regnade och hennes hår förstördes såklart! Dagen till ära var hon på en tur runt omkring på skolområdet, för att bekanta sig med sitt nya hem. Det var en del av hennes dolda kontrollbehov, hon ville veta var hon befann sig och alla vägar som skulle kunna vara till nytta. Dessutom skadade det inte att sträcka lite på sig, hon ville ju inte börja se grå och glåmig ut! När hon svänger runt ett buskparti får hon syn på sin klasskamrat Summer, och hon går med raska ditåt. ?Men hej Summer? hälsar hon lika glatt som alltid och ler stort.
Jul 31 15:57:07 <Funa> När han gick förbi, och om han gick tillräckligt nära den lilla flickan så sträckte hon ut ena benet. Ett utmärkt tillfälle, som hon inte kunde undgå att missa. Det var en sådan dag idag. I samma veva kom Amabel förbi, och oavsett om Summer misslyckats eller ej med att fälla stackars Elliot så sken hon upp då hon såg den andra flickan från hennes egna fina elevhem. “Heeeej”, hälsade hon glatt tillbaka. “Fin dag idag?”
Jul 31 16:07:12 <Griselda> “Huff!” är det enda man får ur sig på sin höjd när man plötsligt drattar på näsan, vilket är precis det Elliott gör. Det här var en sådan situation som inte blev bättre av att man tog till knytnävar eller liknande, och han kunde ju inte gärna göra ett trolleritrick för att lätta upp stämningen heller. Elliott reser sig upp på knä och betraktar sina lätt uppskrapade handflator. Det gjorde ont! Vad hade han snubblat över? Han vänder sig om, ser inget mer än två ormflickor och tänker – oh noes, de har fällt honom! Indignerat reser han på sig och försöker borsta av byxorna. “Det är verkligen inte särskilt kristeligt gjort av er måste jag säga!” förkunnar han indignerat.
Jul 31 16:11:44 <Manda> Sabina Sullivan strövade runt på området, utan att ha någon speciell destination. Hon, liksom de flesta andra eleverna på skolan, njöt av värmen från solstrålarna, men Sabina var inte så dum att hon gick omkring med slutna ögon, som hon hade sett vissa göra. Tänk om man råkade halka och falla rätt på gräset, så att man fick gräsfläckar överallt! Hemska tanke! Och det var tur att hon inte blundade, för annars hade hon missat Amabel Daugherty och Summer Fletcher, som satt på en bänk i närheten av ett stort buskage. Sabina, som aldrig missade ett enda tillfälle att få hälsa på folk från Slytherin, närmade sig dem med ett leende och sa glatt: “Hejsan!” Hon kom precis fram till dem då en Hufflare plötsligt snubblade mitt framför näsan på henne. Sabina hoppade undan, och gav honom en anklagande blick. “Tur för dig att du inte föll rätt på mig”, sa hon kallt, och gav sedan ifrån sig ett skratt åt hans klumpighet.
Jul 31 16:13:21 <elvira> “Absolut, verkligen en jättehärlig dag!” sa Amabel. Sabina kom fram till dem och hon hälsade glatt mot sin klasskamrat. Samtidigt såg hon en pojke hon inte kunde namnet på gå förbi. Hon såg Summers ben och minen. I slowmotion ramlade han och Amabel drog ett förfärat andetag. “Hur gick d…?!” börjar hon innan hon inser dilemmat. Hur ska hon kunna vara snäll och ställa sig in hos båda dessa personer? Därför harklar hon sig bara lite, rynkar en aning på uppåtnäsan och håller sedan käft. Kristenligt? Vad sjutton betydde det?! Hon ville inte fråga, man vill inte verka dum?
Jul 31 16:14:27 <Funa> Hej, hälsar Summer glatt och vänder sig därefter mot pojken hon nyss fällt, som om hon blev förvånad över vad som just skett. Sedan säger han något konstigt. Han är så konstig den där pojken. “Va?” säger hon och ser konfunderad ut. “Vad sa du?” Hon tittar på på de andra flickorna, och gör en min som tydligt förklarar att hon tycker att den där pojken är skumdum.
Jul 31 16:23:18 <Griselda> “Kristelig!” upprepar han, som om det var han som pratade med några korkskallar. Kanske var det så här Jesus kände sig när han pratade med folk! Så det så! “Äh!” säger han sedan eftersom han inser att de ändå inte förstår vad han menar… och hur ska man förklara ett ord som han bara har en vag aning om vad det faktistk betyder? “Ni kommer att straffas på yttersta dagen,” säger han och känner sig rättfärdigad, “och då kommer kanske JESUS att ramla på dig och då DÖR du!”