TAL3c – Phatt
Session Start: Tue Oct 31 17:54:46 2006
[17:57] <Antikrist> Inne i en lektionssal står en professor och väntar lite surmulet på elever som egentligen inte var hans, utan någon annans, men de var tydligen tvungna att gå på någon förbannad konferens eller hur det nu var. Fisken är inte på jättebra humör, men det är han å andra sidan sällan.
[18:06] <Hannibal> Phatsiny O’Greys, en tredjeårselev som känner lite press inför sluptov och annat men som inte orkat ta itu med det riktigt än. “goddag professorn” hälsar hon då hon går ‘förbi’ honom för att ta sig till första raden. Talmagi var faktiskt enligt flickan ganska tråkigt och hon funderar på att droppa ämnet.
[18:09] <Antikrist> Edgar Fisher, eller “Prof. Fisher” som det står på svarta tavlan står dystert och låter dörren slå igen när tiden är inne och eventuella senkomna elever får… ja, stå kvar utanför. “Goddag,” hälsar han kyligt. “Någon som kan redogöra för mig vad ni diskutera på förra lektionen?” Blicken vandrar runt i rummet och landar på Phatsiny, surprise surprise.
[18:13] <Hannibal> Phatt tar det som ett tecken att det är hon som ska prata och det gör hon också. Hon berättar för professorn ungefär vad det var dehöll på med på förra lektionen. Det är ju inget perfekt svar men det är ändå helt okey.
[18:17] <Antikrist> “Då kan ni säkert också tala om för oss vad Hogwarts har för namntalssiffra,” fortsätter läraren. Det är ingen fråga, vilket märks på avsaknaden av frågetecken i slutet av meningen. Det var snarare… ett krav. Talmagi var visserligen något han inte hade så mycket emot, men det var ändå långt ifrån att vara bra på att undervisa i det.
[18:25] <Hannibal> Just en sådan sak hade hon ingen koll på, varför var det viktigt att kunna? “Nej professorn” svarar hon ärligt och hoppas inte att hon skulle få minuspoäng för det. Fast han verkade vara en surkart och med dem kunde man ju aldrig vara säker.
[18:28] <Antikrist> Ja, Fisken hade då inga skrupler när det gällde poängavdrag! Men inte just nu. “Ni har boken framför er. I den finns tabellen över det nya systemet. Fröken kan ju ta och läsa innantill?” säger han syrligt och väntar på att hon ska göra som hon blivit tillsagd. Hans blick spanar noga över eleverna, åtminstone flickorna, för att se om någon hade svart hår. Det var det någon som hade, och han undrar lite smått om det var henne Merula sett.