SDK3b – Marjorie

Session Start: Tue Aug 08 20:11:17 2006
Session Ident: #Fisken

[20:13] <Traxy> Återigen är det mörkt i Spådomskonstrummet ovanför spiraltrappan, som ju vaktas troget av Sir Cadogan. Edgar Fisher sitter i sin snurrfåtölj framför brasan och siar om framtiden för sig själv medan han väntar på eleverna.

[20:18] <Elyene> PÅ en plats i klassrummet dyker Marjorie Dangerfield upp och samtidigt börjar klassrummet fyllas av elever. Något hon själv tyckte var rätt bra hon hade ingen lust att vara ensam med den där professorn han verkade lite läskig faktiskt. Flickan börjar plocka fram det som hon kan tänkas behöva.

[20:41] <Traxy> “Ni har läst på läxan ni fick förra gången, om ni vet ert eget bästa,” inleder Fisken några veckor efter den senaste lektionen som spelades. Han ger några utav eleverna menande blickar. En del av dem rodnar lite ursäktande. “Ni vet vilka ni är,” konstaterar han kort. Blicken fastnar för ett ögonblick vid Marjorie och han ser lite fundersam ut, innan han tittar vidare.

[20:43] <Elyene> Marjorie hade självklart läst på läxan något annat kunde man knappst vänta sig när det gällde henne. Det blonda axellånga håret är för tillfället fäst med två hårspännen bakom örat så att håret inte ska hänga ner i ögonen på henne.

[20:46] <Traxy> “När man tänker på spådomskonst är det kanske först och främst kristallkulor man tänker på. Det är ett något stereotypt tankesätt, då det finns många olika vägar att nå upplysning.” Han tyckte med andra ord inte om stereotyper. Inte när de involverade honom själv. “Det kan vara svårt att se något i början i kulan, men ge det bara lite tid så kommer det snart att gå bättre.”

[20:56] <Elyene> Marjorie börjar anteckna även om mycket av det står i böckerna och hon redan visste det så egentligen skulle flickan inte behöva anteckna så mycket. Fast en gång när hon inte gjort det hade hon fått en utskällning så det ville hon inte ha igen.

[21:03] <Traxy> “Det spelar ingen roll hur stor kulan är, och den kan vara av olika material, även om bergskristall ger klarast resultat. Har man ingen kristallkula i sin ägo kan man göra likadant om man har en spegel med mörkt glas eller en mörk skål som man fyller med vatten.” Alla sätt är ju trots allt bra. Utom de dåliga.

[21:05] <Elyene> Marjorie antecknar det om vilken kristallkula som är bäst att ha och funderar lite på sin egen. Hon ville att den skulle fungera bra det ville hon verkligen och att hon skulle lyckas se något även om hon visste att det var svårt att se något första gången.

[21:12] <Traxy> “De som har sina kristallkulor med sig kan ta fram dessa, ni andra kan hämta en i skåpet där borta.” Ett mörkt, dystert träskåp står längs med väggen till vänster om eldstaden, och dess gotiskt ornamenterade dörrar flyger upp. Fisken lägger armarna i kors över bröstet och väntar.

[21:14] <Elyene> Marjorie plockar genast fram sin kristallkula som hon och hennes mormor varit iväg och köpt. Marjorie gillade sina mor och far föräldrar och hon brukade vara väldigt mycket hemma hos Familjen Mansfield på deras herrgård tillsammans med sin kusin Dolores.

[21:15] <Traxy> Detta skulle nog Edgar bli måttligt intresserad av ifall han visste. Men det gjorde han inte, så därför bryr han sig inte riktigt heller. “Packa ur kulorna FÖRSIKTIGT ur lådorna. Vi börjar med att ta bort skynket över kulan. Lägg tyget runt foten av kulan, eller under den, så att du får en svart bakgrund att arbeta mot.”

[21:20] <Elyene> Marjorie följer noga instruktionen och plockar försiktigt fram sin kristallkula. Skynket lägger hon bredvid kartongen och ställer sen kristallkulan till rätta. När hon är klar flyttar hon skynket och lägger den runt foten på kulen som Fisken nu velat att de skulle göra.

[21:24] <Traxy> “Se så in i kulans mitt med en blick som inte riktigt är fokuserad,” medan han talar sin utpräglade Belfast-dialekt med en röst som skulle göra Alan Rickman heder, så går han runt i salen och inspekterar elevernas kristallkulor. “Runt foten av kulan, Percival, inte runt din egen fot. Fem poängs avdrag!” James E Percival Jr ur elevhem X rodnar lite skamset och flyttar sin svarta duk. Bara för att han inte var bekant med termen “fot” på något annat sätt än såna med tår och naglar på…

[21:28] <Elyene> Marjorie börjar titta in i sin spåkula och försöker koncentrera sig men samtidigt inte för att hon ska inte vara för fokuserad heller. Marjorie försöker se något men det verkar inte som att det är någonting som vill visa sig för henne. Kanske gjorde hon fel? Eller var det någon slags rök kanske en spegling från duken som hon virat runt foten på kristallkulan.

[21:30] <Traxy> “Det första du ser när du fått tittat en stund bör vara något som liknar ett moln. Kanske ser du en färg, kanske inte. Fokusera på molnet eller färgen, lägg märke till hur det ser ut, om det rör sig och liknande.”

[21:31] <Elyene> Marjorie biter sig i läppen och försöker se något var det inte någonting grönt därinne? Fast tänk om hon bara inbillade sig att hon såg något. Det såg inte ut som om den rörde på sig eller något sånt men hon försöker hålla kvar den gröna färgen i alla fall.

[21:38] <Traxy> “Pröva att ställa en fråga och se om du får något svar. Det kan vara i form utav en symbol, en bild, eller kanske till och med rörliga bilder,” fortsätter han mässa medan han vandrar runt i rummet som en osalig ande. Någon okynnig elev som fått för sig att rita ögon och mun på en kristallkula får poängavdrag och kvarsittning, där han blivit tillsagd att rengöra kristallkulan ordentligt.

[21:47] <Elyene> Marjorie hoppas inte att någon hör henne när hon frågar sin fråga då skulle de andra eleverna skratta åt henne ännu mer. Så hon formulerar om sin fråga lite. “Kommer jag klara av det här året med alla ämnen” frågar hon försiktigt och väntar på att ett tecken ska visa sig för henne.

[22:33] <Traxy> Edgar går fortfarande runt i salen och kikar på folks prestationer. “Hur går det, Dangerfield?”

[22:35] <Elyene> Hon tittar upp på honom. “Jag ser en grön färg, sir” tyvärr hade hon inte så mycket mer att komma med. “men jag ser inget mer” hon låter lite nedslagen för att vara Marjorie men finns ingenting som säger att hon gett upp för det. Hon hade gett sig sjutton på att hon skulle klara det här.

[22:46] <Traxy> Grön färg? Nå, det var bättre än inget. “Det tar sig,” säger han bara, eftersom han fortfarande är allergisk mot beröm. “Om ni inte har några frågor kan ni gå,” säger han efter att ha vandrat runt ett tag till.

[22:47] <Elyene> Marjorie skyndar sig upp och plockar ihop sina saker hon är dock försiktig med kristallkulan och skyndar sen ut ur klassrummet.

Session Close: Tue Aug 08 22:53:08 2006