Det är en helt vanlig veckodag av den sorten där femmorna ska ha lektion. Det är inte långt kvar av terminen, GET-proven är bara ett par veckor bort, men Edgar Fisher tänker inte låta dem slöa. Visst kunde de få repetera en del saker och så, men jobba skulle de allt få göra. Professorn i fråga sitter i sin fåtölj och grubblar. Den mörka rocken är både på och knäppt och han ser ganska ihopknäppt ut själv, med det mörka håret hängandes ner i ögonen.
Merula är inte på bra humör direkt, efter den där första kyssen hade hon verkligen försökt få mannen att kyssa henne igen men det hade inte lyckats. Fasen ta honom och hans höga moral, eller skuldkänslor eller vad det nu var som stog i vägen. Ja okey, flickan kan erkänna att om någon fick veta om dem så skulle han antagligen få sparken, hon skulle bli av med prefektmärket illa kvickt och sen skulle hon få stå ut med allas blickar och hån efteråt. Fast det hindrar henne inte från att vilja ha honom i alla fall, skit i att saker kunde gå åt helvete, det kändes som att allt ändå gick åt det hållet om hon inte fick kyssa honom igen. Ett tag hade hon till och med undrat om han verkligen ville ha henne men hans blickar sade henne att så var det inte alls, han ville ha henne men han kunde tydligen behärska sig vilket var ett personlighetsdrag som flickan inte uppskattar hos mannen. Merula har dock bestämt sig för att Fisken är hennes och nu ska hon bara få honom att inse detta, därför tänker hon göra allt för att få honom på fall, det inkluderar att gå till lektionen med slipsen lite på sned och med översta knappen uppknäppt så att man skymtar hennes urringning. Hon kliver in i klassrummet och letar upp ögonkontakt med mannen innan hon säger “Goddag professor Fisher” en aning djupare än hon brukade, mer meningsfullt, dock var det ingen annan elev som verkade uppmärksamma detta då de inte tog någon mer notis om henne än vanligt. Att flickan var professorns lilla gullegris hade nog många redan förstått vid det här laget, om de anade hur mycket skulle de säkert bli chockade däremot. Hon sätter sig ner i fåtöljen som inte står närmast professorn men precis mitt emot så att hon ska kunna hålla ögonen på honom precis hela tiden och han på henne, hoppas hon.
“Goddag, Miss Autumn,” svarar professorn något formellt. Att han kände skuld på en närmast katolsk skala var lite fascinerande (och att jämföra honom med en katolik skulle han bli fly förbannad att höra att han blev) eftersom han egentligen inte hade mycket till skrupler normalt sett. Vad var skillnaden? Kanske att det stod saker på spel som han inte var redo att förlora. Hon hade två år kvar på skolan, och om han såg till att bli avskedad skulle de inte få de där två åren i varandras sällskap. Vad som skulle hända efter skolan var en helt annan femma – en han försökte att inte tänka på. Vissa saker var bäst dolda. “Allt väl?”
“Ja tack professorn…” svarar hon artigt och börjar suga lite på toppen av sin godispenna, som även gick att skriva med. En provokativ gest när hon dessutom ger honom en blick som säger att hon hellre skulle vilja suga på något annat, nu vet hon inte om hon skulle vilja det men hon vill definitivt att han ska tro det för då kanske han övergav sina skrupler och drog av henne lite kläder istället. Dock är det ganska vanligt att folk har godispennor så hitills är det fortfarande ingen som bryr sig om hennes beteende, och varför skulle de göra det? Inte som att de visste vad hon tänkte.
“Bra… bra.” När hon börjar suga på pennan blir han något distraherad, givetvis, så han vänder bort blicken och spänner den istället i eleverna som dyker upp i klassrummet. När alla kommit in så kan han äntligen låta bli att försöka titta på henne och istället koncentrera sig på saker som att hålla lektion. “Ni hade i läxa till idag att försöka er på att få en lucid dröm. Är det någon som har lyckats med detta?” Några få elever räcker upp en hand. “Ni kan lämna in en redogörelse för detta senast imorgon. Är det någon som kan dela med sig av en dröm för era klasskamrater att försöka tolka?” Det var kanske dumt att inte välja ut någon själv, för det fanns alltid risken att Merula skulle räcka upp handen. Särskilt inte eftersom ingen annan räckte upp den.
Merula som ser sin chans räcker absolut upp handen och flinet som hon har inom sig, som hon dock inte tillåter synas på utsidan, känns som en värmande hand på bröstet. Lucida drömmar, jodå det kunde hon nog prata om länge, nu hade hon inget plan om att berätta om en sann dröm eftersom det skulle vara ganska tråkigt. Nej, hon hade helt andra planer med ‘drömmen’ som hon tänker sig hitta på.
Eftersom ingen annan räcker upp handen så finns det inget annat val, även om han frutkar lite vad det är hon tänker säga. “Ja, Miss Autumn?” Hösten var en av hans favoritårstider, apropå inget, och han tyckte koltrastar var ganska hyfsade pippifåglar. Har han sagt det någon gång? Förmodligen inte högt och förmodligen inte till henne.
“Tack professorn.” säger hon och slickar sig om läpparna där lite socker fastnat innan hon fortsätter “Jag var i den förbjudna skogen tillsammans med en annan person, en man, och vi kystes. När jag försökte knäppa upp hans skjorta så gick det inte, knapparna tod aldrig slut och när han blev jättefrustrerad och försökte trolla bort dem så blev de bara fler. Jag tolkade det som att det är något jag vill ska hända men som någon annan försöker förhindra, kan det vara korrekt professorn?”
“Låter inte otroligt alls. Kanske är det för att det är något du önskar men som inte passar just nu och att du kanske bör vänta? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, säger man ju,” säger han neutralt, men ger henne en lång blick. “Det beror på vem mannen var, och vad ni känner att han symboliserar för er.”
Merula har lust att gnissla tänder när han praktiskt taget säger åt henne att hon borde vänta. Hon är femton år förbövelens skull varför skulle hon vänta för? Dock tar hon hans sista uttalande som en invit att fortsätta “Jag tror han symboliserar auktoritet, professorn och passion… och längtan.” det sista säger hon medan hon möter hans blick samtidigt som hon särar lite på benen så att bara han kan se det. Eleverna runt omkring börjar kika lite nyfiket från flickan och professorn men antagligen är det ingen som förstår så mycket mer än de gjorde innan, det är bara att det är något nytt som händer och allt som är nytt är intressant.
“På så sätt.” Han lägger märke till rörelsen och vänder snabbt bort blicken – så att han kan peka ut random annan elev och få en analys av dem också… så att det inte verkade alltför konstigt. När de är färdiga så säger han åt dem att de ska få dela med sig av en dröm och en drömanalys, privat med honom. Han kallar fram dem en efter en och går efter klasslistan, bakifrån, så att Merula är den sista att kallas fram. “Miss Autumn?”
Merula tycker att det är en ganska underlig sak att göra, kalla fram dem en och en, men hon jobbar på egen hand tills han kommer till henne. Hon har sneglat bort mot honom hela tiden ska erkännas, för att se om han kanske gav andra tjejer samma blickar som han kunde ge henne men det verkade inte så, vilket hon känner sig nöjd med. Hon kliver upp och sätter sig sedan ner där hon blir tillvisad. “professorn?” säger hon i ett försök att spela oskyldig men hon är inte dum nog att tro att hon kan lura honom.
“Dela en av era drömmar med mig,” säger han och ger henne ett litet leende och en blick som säger att de är tillräckligt långt ifrån övriga elever för att ingen ska kunna höra dem. I själva verket var de så avsides att det var svårt att se dem också. Men tja, det är fritt fram att säga ganska personliga saker och det var ändå bara dem som skulle höra det.
Åh han ville leka den leken, tja det kunde hon vara med på. “En av mina drömmar, professorn… fast de är ganska chockerande faktiskt, jag vet inte om ni vill höra sådant.” det retsamma leendet spelar på hennes läppar och hon skruvar sig lite distraherande där hon sitter. Hon hade vaknat upp halvsvettig varje morgon, med armarna runt sin kudde och nästan stönandes så nog kunde hon berätta en hel del. Hon hade tvingats kastat en förtrollning runt sängen så att de andra i hennes sal inte skulle kunna höra henne.
Bara för att han inte kunde tillåta sig själv att förlora sig helt i henne så betydde det inte att han inte gärna VILLE… För det var ju ganska glasklart att han ville. Därför höjer han ett ögonbryn – trodde hon att han skulle bli chockerad av en femtonårig flickas drömmar? Peh… “Try me.”
En liten rodnad sprider sig på flickans kinder och hon fuktar läpparna nästan lite nervöst innan hon börjar prata ganska dovt så att ingen ska kunna höra “Jag hade en dröm inatt, sir. Det var mörk, förutom ett tänt ljus i bakgrunden, och jag var ensam med… ja.” okey det kanske inte gick så bra som hon tänkt sig men hon skulle inte backa ifrån en så tydlig utmaning. “Han drog mig till sig och vi kystes och han började smeka på mig…” hennes mun känns plötsligt mycket torrare och hon önskar att det fanns ett glas vatten till hands men hon ville inte gärna sluta nu, det verkade ju en aning fegt. “och jag drog undans hans skjorta och lutade mig mot honom för att kyssa hans nacke..”
Det lät ganska lockande än så länge, och han förutsätter att det är honom hon pratar om, för varför skulle hon annars dra upp detta med honom? Hon försökte få honom dit hon ville, och visst, han skulle inte ha något emot att gå dit alldeles på egen hand. “Och hur upplevde ni detta? Hur kändes det?” Han gör en liten paus, sneglandes mot den lite uppknäppta blusen och det som döljer sig där bakom.
“Upphetsande…” och det märks på sättet hon inte riktigt kan sitta still att det inte bara var i drömmen som det var upphetsande, att sitta här och berätta om det med hans blick på sig var något som fick gnistan att tända i henne rejält. Hon blundade medan hon fortsatte och såg allt framför sig medan hon talade “Nattlinnet föll av och han bar mig till sängen, stor och mjuk och han lade sig på mig och…” flickan kan inte låta bli att gny till lite och chockat öppna ögonen samtidigt som rodnaden bara blir större. Det märks att hon känner sig nervös och ute på lite hal is.
Helt iskallt säger han, “Och vad tror ni att detta symboliserar?” som om det vore en helt vanlig drömredovisning. Hon hade lika gärna kunnat berätta om en dröm om söta små kattungar som jagade efter garnnystan, om det inte vore för att blicken han gav henne berättade att han gärna skulle uppfylla den där drömmen, och det så snart lektionen var slut… men det fick han inte. Synen sade att det var där i klassrummet. Inte för att det behövde vara första gången de gjorde det som de båda hade Sett, men ändå… Gosh, det han precis tänkt betydde ju att de tänkte göra det FLERA gånger. Verkligen inte bra alls… Han följer upp frågan med ett något stelt leende bara för det.
“Att jag vill ha er professorn.” svarar hon viskande och möter modigt hans blick. Ibland fick hon tillbaka hennes kaxighet när hon var med honom och ibland fungerade det inte alls för henne och hon kunde inte förstå hur det fungerade. Det var ganska irriterande ibland för såfort hon trodde att hon hade övertaget så lyckades han vända på steken så att hon snubblade på orden eller gjorde bort sig totalt. Irriterande det där.
“Det är inte vad den symboliserar, snarare är det det ert undermedvetna vill ha…” Och hennes medvetna med, för den delen. Och hans. “Men det kommer inte att ske här och nu, Miss Autumn.” Resten av hans tankar dränks av skolklockans gälla ringande. “Vi ses till middagen?” Han reser sig och ger eleverna en lagom saftig repetitionsuppgift i läxa innan de hinner springa därifrån, innan han sätter sig ned igen och ger henne en sån där lång blick igen. Kanske kunde de kyssas lite kort om alla elever hade försvunnit?
Här och nu? Nej det hoppas hon inte med alla elever där närvarande, hon må tycka det är en aning upphetsande att prata om sådant här med elever bara en bit bort men att vara naken inför andra, nej tack. Eller jo naken inför honom kunde hon nog tänka sig absolut men inte fler än så. “Om jag är medveten om det borde det inte räknas som mitt undermedvetna längre, sir?” frågar hon i ett försök att vara lättsam när eleverna börjar drulla ut från salen.
“Jag är inte skolad i psykologi,” säger han något högdraget och ser lite bister ut, vilket han inte gjort tidigare idag. Det var bekymrande det här. Det hade varit så mycket enklare om de inte hade kyssts. Eller inte ens träffats… men det var en hemsk tanke. Alldeles för hemsk.
Merula blinkar till lite av den barska tonen och hon svarar “Nej, sir, jag förstår.” och går fram till sin väska för att slänga upp den på axeln innan hon vänder sig något osäkert mot honom. “Vi ses senare då..” och så inser hon att det hade han ju faktiskt sagt, så det var inte bara en korkad kommentar utan också en onödig sådan. “ja… ehm goddag professorn.” och så går hon mot dörren, sist i sist att lämna klassrummet.
Fisken ser efter henne när hon går därifrån och släpper ifrån sig en suck som ekar av både längtan och frustration. Så hon drömde om honom på nätterna? Det var ju trevligt att veta… och att hon försökte leka med honom betydde att hon verkligen ville ha honom. Var hon ens sexton år än? Det skulle inte gå för sig att göra något… oanständigt om hon inte var sexton. Det vore olagligt, och han ville inte vara olaglig. Det var illa nog att vara djupt opassande.
Like this:
Like Loading...
Related